Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svarta tankar’

Ett rätt ovilligt inlägg.


 

sjuk

Typisk ovillig typ, utan kontakt med internetet och med huvudvärk.

I morse var visst hela min värld ovillig. I alla fall väsentliga delar av den. Mycket fungerade som det skulle, men kontakt med internetet kunde inte etableras å lina (tur att jag kör hängslen och livrem och har trådlöst nät också). Ej heller ville skrivaren utföra det jag ålagt den att göra. Själv hade jag en hejdundrande huvudvärk och undrade om jag led av totalt minnesbortfall från gårdagen. Mig veterligen omfattade den nämligen inget starkare i dryckesväg än vatten, mjölk och kaffe, men det kändes som om jag hade partajat hela dan. Den enda jag minns är att jag hade ett par ärenden och i samband med dessa tittade in på två loppisar – UTAN ATT KÖPA NÅT!!! På kvällen lagade jag mat, läste och såg på TV. På natten sov jag, men vaknade flera gånger av att nån levde rövare i huset. Kanske kom det alkoholångor upp genom ventilationssystemet..?

Det finns en bra sak med att ha ont i huvudet. Då vet man att man har ett huvud. Nåt annat bra med det är det inte. Jag blev tvungen att ta en tablett, nåt som i sin tur orsakar illamående och magplågor. Har jag drabbats av pest eller kolera? Ingetdera, det är väl bara som vanligt: jag är trött. Häromdan fick jag dessutom veta att Sjukstugan i Backen fortfarande lämnar ut cancerbesked på fredagar. Det är INTE OK! Dessutom läste jag om en karl som fick vänta nio månader på sitt cancerbesked. Det är INTE HELLER OK. Kanske tänkte jag så svarta tankar om bygget att jag överansträngde det som finns innanför pannbenet.

Plan flyger upp i skyn

Upp i det blå igen.

Flygstrejken är löst och det glädjer många som nu kan göra sina helt fantastiska, underbara resor inom- och utomlands. Strejken i sig kan ha kostat upp mot en halv miljard. Sjuka pengar, tycker jag som inte kan resa några längre sträckor. Själv planerar jag en tripp till min moder i påsk, men det blir per bil. Fläktremmen verkar OK. I vart fall tålde den tvätten i måndags utan att knota, det vill säga gnissla. Två gånger 30 mil hoppas jag att den håller. Nu är bara frågan om vintertofflorna ska bytas mot sommardito innan. Jag brukar byta så sent som möjligt, för man vet aldrig. Plötsligt kan det vara vinter igen. Jag har ju gott om tid på mig att byta. Här kan du läsa om vad som gäller för däck!

Nåt som till skillnad från flygstrejken inte är löst är tiggerifrågan. Här i Uppsala är gemene man oense om vad som ska göras och inte göras. Men alla tycks vilja att frågan blir löst eftersom situationen blir allt mer ohållbar. Nu tycker ju jag att det verkligen inte är allmänheten som ska bestämma åtgärder utan våra politiker, både på riksnivå och på lokal dito. De verkar emellertid nästintill ovilliga, känns det som.

Nu ska jag ta tag i mitt ovilliga jag och sluta gnöla för att i stället fixa till mig. Det är en sak att nätverka hemma, framför en ovillig dator, en helt annan att nätverka i verkliga livet. Det senare tarvar en viss… fräschör. Nånstans mitt på dan ska jag träffa en person, en delvis ny bekantskap. Det mötet tror jag blir givande. Ska passa på att handla hem nåt ätbart i samma veva, typ ost till helgen, för Fästmön dyker ju upp redan till middag på fredag kväll. Härligt! Huvudvärken är som bortblåst!..

Vad har DU för dig idag??? Du som inte har nåt bättre för dig kan alltid skriva några rader i en kommentar här, inte bara läsa och svischa vidare! För jag vet att du läser, det syns i administrationspanelen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.


 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Gud är kärlek

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.


Några tankar och böner 
samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet och Älskade du

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.


Strax därpå fick jag en hård kram 
och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Tomatsoppa och bröd

Dagens lunch för 60 kronor.


Ytterligare några ärenden och ett möte senare 
anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Hand på brev

Vad kunde det vara i kuvertet?


Jag klämde och kände lite 
på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sammanfattande inlägg.


 

Toffelfötter på balkongräcket

Vilande Toffelfötter.

Tre dagar ledigt har jag haft. Idag är det den tredje och sista. Tre dagar, som jag envist har motat bort oro och svarta tankar. Jag har klarat det bra – tills i morse. Men jag får vara nöjd. Två hela dar av att leva, vara med den jag älskar, äta och dricka gott, läsa, vila, spela spel, promenera… Mamma har varit ensam och det har gett mig dåligt samvete. Samtidigt vet jag att hon har det bra, det är fotboll på TV hon kan titta på. Hantverkarna är trevliga, men ställer till tillvaron. Det är sånt hon ältar med mig i telefonen, senast igår och i förrgår. Jag vet inte hur det blir med hennes födelsedag, om jag ska åka ner över en helg eller inte. Det beror på hantverkarna och på om jag får tillåtelse av byråkraterna.

Vädret kunde ha varit lite bättre. Idag regnar det, samtidigt som det är lite sol. Midsommardagarna har det blåst nordlig vind. Inte nåt som är skönt att promenera omkring i, även om vi har gjort det.

Varmrökt lax potatis och romsås

Varmrökt lax ,potatis och Annas romsås = vår midsommardagsmiddag.

Vad dagen idag har på agendan är att internetsöka efter boende under en långhelg i slutet av juli – i början av augusti samt biljetter till det evenemang vi vill besöka i samband med detta. Och nej, jag borde inte, jag har inte råd, jag har inte rätt att unna mig att lämna mitt fängelse i tre, fyra dar… Men som de flesta andra behöver jag nåt att se fram emot. Jag kan ju utnyttja tillfället och också söka jobb. Ful får man vara, men inte dum! Fästmön och jag åt fisk igår och det satte kanske sina spår i min hjärna. Annas egengjorda romsås till var som en ljuvlig smekning av sin kära. Underbart gott!

Idag måste jag tanka bilen också. Det behövs om jag ska kunna ta mig till jobbet. Sex arbetsdagar har jag kvar nu. Nedräkningen till livegenskapen började för ett tag sen. Jag går från pest till kolera, ärligt talat, så känslorna är väldigt dubbla. Det finns människor och uppgifter jag tycker mycket om i det jag gör just nu. Men det finns också motsatsen. Jag försöker tänka att jag har en viss självinsikt som inte håller mig kvar.

Denna den tredje lediga dagen rundar vi av med ytterligare nån god middag, troligen med kalkon eller kyckling som ingrediens. Och på TV ser vi möjligen en Varg Veum-film klockan 21. Sjuan visar Varg Veum: Skriften på väggen. Den tror jag inte vi har sett. För övrigt har det varit dåligt på TV i helgen och vi har knappt sett nånting. Jag glodde på nån mördarlek igår som var rätt intressant. Nä, vi har mest läst. Jag blev äntligen klar med Bang-biografin och har nu gripit mig an en deckare, den näst sista boken i högen jag lånade av Anna i påskas. Det var verkligen tur att vi kunde fynda på Emmaus i Gryttby förra helgen!

Jag hoppas, så här på den tredje dagen, att du har haft bra dagar. Nedan kommer ett bildspel som sammanfattar en del av vad vi har gjort, bilder som jag har lagt ut tidigare i helgens inlägg. Men du kanske inte har orkat titta. Här kommer därför några bilder i repris:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mina tankar kring den här dan och vad jag ska göra med den.


I morse vaknade jag
just innan Fästmön skulle väcka mig. HA! Kände mig trött, men ändå utvilad. Det verkar bli en varm dag precis som igår, men det blåser fortfarande, tyvärr.

Det är min näst sista semesterdag och tillika min näst sista dag i spontanveckan. Denna vecka där jag har varit så arg och ledsen. Inte nån kul vecka, direkt. Så mycket spontant har därför inte blivit gjort – mer än picknicken igår. Och en fundering på att träffa bloggbekantingen I i morgon om vi får till det med tid och så.

Picknickförberedelser

Förberedelserna för det spontana nickandet av pick igår.


Dagarna går, tiden försvinner
och jag tränar på att försöka fylla dem med vettiga aktiviteter. Men det är svårt. Jag älskar att arbeta och jag vet inte hur det blir efter nästa vecka. Kan bara gissa och spekulera, men det är svarta tankar som jag motar bort just nu. Det enda jag vill är att få jobba.

Det blir en trist avslutning på mitt nuvarande jobb. Jag måste ju jobba över min sista arbetsdag på grund av att man inte kan vika en millimeter på byråkratin. Ärligt talat trodde jag statlig byråkrati var ett sossefenomen. Det är det inte, kan jag meddela! Det fortsätter även utan sossarna.

Övertidsjobb min sista arbetsdag alltså. Trist! Dessutom fyller familjens minsting år då. Varken Prinskorvens mamma eller jag är tillgängliga förrän på kvällen. Blir ju ingen rolig dag för pojken…

Idag har jag skickat efter ett hårt paket till födelsedagsbarnet. Sen finns det lite andra saker i skåpet här som ska slås in. Men idag när Anna har slutat jobba tar vi nog en shoppingtur för att se om vi hittar nåt mer.

Paket fr Bokus

Ett hårt paket.


Morgonen i övrigt
har jag ägnat åt den fantastiskt roliga sysslan att vika lakan. Jag kan säga att jag har utvecklat vissa tekniker kring detta, eftersom jag ju har varit ensam om själva vikandet i princip hela mitt vuxna liv. Alla som har vikt lakan, framför allt dubbelunderlakan, vet att armarna inte räcker till – varken i längd eller antal. Men med lite envishet och ett och annat f-ord får man till det. Det går. Det måste ju gå. Man kan ju inte ha en massa ovikta lakan här och var i sitt hem, heller!

Skrivit, bäddat och diskat har jag också gjort. Och hostat upp slem, i fall du ville veta. Annars är det Anna som hostar just nu. Väldigt mycket, väldigt torrt! Tänk om det är nåt skit på kontoret som ger henne hosta?

Inte ett moln ser jag på himlen, men det är lite disigt ute. Kanske ska jag ta min bok och gå och sätta mig nånstans? Nej, det är inte jag. Jag gör inte sånt ensam. Kanske går det att sitta på ballen* senare, om det inte är för livat åt det hållet till. Då står jag inte ut.

Nej, det blir nog en mugg java till och kanske en surfrunda. Det här med nyheter är nåt jag glömmer bort på sommaren. Finns ju inte mycket att läsa som intresserar mig. Men, jag ska ta en tur får vi se om det inte blir ytterligare ett inlägg, rentav!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är verkligen kolsvart ute just nu! Inte verkar det som om folk är hemma heller i sina lägenheter, för många har bara nån enstaka stjärna eller stake tänd. Gissningsvis är de på såna jobbiga ställen som Stormarknaden och trängs. Idag var det bara fruktansvärt… Och betänk då, att jag inte har handlat nån som helst julmat än…


Gott, men när ska jag hinna, orka och palla handla julmat?

                                                                                                                                                      Dessutom pågår nåt som kallas Julkörskampen just nu – med Stormarknaden som arena. Orka!!! Jag vill inte lyssna på en massa galande röster av folk som tror att de sjunger underbart – och så är det i själva verket…. Ja, jag vet inte vad jag ska likna det vid. Närboendes ylande, kanske. En del kan säkert sjunga, men jag slipper gärna julsångsgalande i mina stackars öron när jag måste trängas med idioter folk som har fått lim under skorna och står i vägen för ToffelTrafiken-mot-julklapparna, typ!..

Jag fick ett mejl häromdan. Jag kan inte avslöja från vem, men det var en byråkrat, kan jag avslöja, som uppenbarligen tyckte att det var fel att jag inte hade fått Tjänsten jag hade sökt. H*n skrev bland annat:

[…] Lite gift i morgonkaffet förtjänar de…… tycker jag! […]

Jag kunde faktiskt inte hjälpa det, jag skrattade lite mitt i allt elände. Och så mejlade jag och förklarade att jag inte kan mäta mig med en person som har tio års erfarenhet av verksamheten, typ. Men det klart att jag inte kan se annat än svart på framtiden…

Trött blir jag också på vissa gamla X som tror att de är välkomna på den här bloggen efter att de har beskrivit mig som

sjuk i huvet,

ungefär, till vilt främmande människor och dessutom påstått att jag har lurat dem på pengar. Jag har ”en papperslapp” som bevisar att detta är fel, 70 000 kronor fel. Varför har somliga så svårt att ta att de blev lämnade för att känslorna tog slut? Låt mig vara ifred! Det går inte att göra mig illa mer, jag är redan på botten! Och jag vill inte ha nåt med somliga att göra nånsin igen. (När jag skriver de här raderna avslöjar jag mer än jag har tänkt. Och ovanför mitt huvud svävar ett stort, svart moln.)

Nej, människor gör ont och det är svarta tankar idag som far genom hjärtat. En dag ska som sagt ”allt” avslöjas och jag lovar att jag ska sväva som en högst osalig ande ovanför somligas huvuden när de ligger i sina sängar om nätterna och inte kan sova. Precis så som jag har tvingats göra de här helvetesåren.

Och eftersom jag har skrivit så snälla saker kommer här nu min önskelista. Tomten, jag får väl allt jag önskar mig?

  1. Ett jobb.
  2. En ny bil, minst en Volvo, för det visar att man har det gott ställt.
  3. Ett hus där jag kan bo med Fästmön och alla barnen och slipper alla WT som har gapiga ungar, ingen humor och som är allmänt tröga.
  4. En ny dator, för min stora är trött och döende och min lilla och mina ögon passar inte ihop.
  5. En ny mobiltelefon. Min tejpade lägger nämligen av rätt som det är och kräver laddning. Sen håller den typ fyra timmar innan den skriker på laddning igen.
  6. Min pappa tillbaka! Det går inte att fira jul utan Tomten himself.

Detta fixar du väl åt mig, Tomten??? Det är ju bara sex önskningar.

Read Full Post »

Det går bara inte. I natt är det stört omöjligt. Att sova, alltså. Inte blir det lättare för att jag vet att jag måste upp om fem timmar och iväg till ett viktigt möte. Jag lär se ut som ett levande lik. Om jag lever.


”He leadeth me beside the still waters…”

                                                                                                                                                                  Det är på natten de svartaste av svarta tankar kommer. Tankarna om att inte duga, att vara en belastning, att vara ett skämt kring fikabordet. Oron mal och jag ser ingen utväg. Det är fortfarande som om alla dörrar stängs, trots att jag erbjuder min kompetens gratis.

Jag har försökt somna till TV:n, men programmet var för läskigt. Jag har provat att läsa en bra bok och att läsa en tråkig. Inget funkar. Sömnen vill INTE infinna sig, endast de svarta tankarna.

Uppdaterat: Tittar på klockradions röda, digitala siffror 3:03. Måste ha dåsat till. Flyger upp klockan 3:51 – höger lilltånagel har fastnat i underlakanet. Klockan 4:09 kommer tidningsbudet. Klockan 7:07 vaknar jag. Jag lever.

Vart är jag på väg? Jag söker tröst i Davids psalm:

The Lord is my shepherd; I shall not want.
He maketh me to lie down in green pastures:
He leadeth me beside the still waters.
He restoreth my soul:
He leadeth me in the path of righteousness for his name’s sake.
Yea, though I walk through the valley of the shadow of death,
I will fear no evil: for thou art with me;
Thy rod and thy staff they comfort me.
Thour preparest a table before me in the presence of mine enemies:
Thou anoitest my head with oil; my cup runneth over.
Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life:
And I will dwell in the house of the Lord for ever.

Read Full Post »

Fredag är det idag. Du som läser här ibland vet att jag inte gillar fredagar därför att folk alltid säger

Trevlig helg!

Helger och vardagar är ju samma sk*t för mig. Men idag har jag insett att den här fredagen är fri. Den är fri. Och jag tänker ta mig friheten att gråta hela dan om det nu är det jag vill göra. Sitta och ringa runt till diverse ställen, som jag hade tänkt, är nåt jag inte pallar idag. Jag pallar INTE.

Idag känner jag mig som en lång mast som sträcker sig mot himlen och Gud som för att fråga vad jag gör här nere, egentligen. Och varför jag straffas så. Och varför han har övergett mig! Men det är inte Gud jag ska ställa den frågan till, det är till mig själv. För jag måtte ha gjort så mycket ont och elakt att straffet är evigt. Först ett halvår ”ute i kylan”, sen över två års desperat famlande i tillvaron efter att hitta en ny grund igen. Utan att lyckas…


Jag känner mig som den här masten som jag fotade förra sommaren. Likt masten sträcker jag mig mot himlen, men mina frågor får inga svar.

                                                                                                                                                 Vädret ser ut som om det inte kan bestämma sig idag. Himlen är gråmörk, men solen tränger igen. Endast en svag vind blåser i träden. Igår var det så kraftiga vindar att det var läskigt. Och jag förstår inte varför folk skämtar om naturens krafter och tycks förvånade över att det blir så här… Men hallå! Hört talas om växthuseffekten eller har du blundat varje gång du läst ordet?!

I eftermiddag när Fästmön har slutat jobba åker vi ut till Himlen. I eftermiddag kommer alla barnen hem och vi blir sex personer allt som allt. Barn och barn… Just nu är det bara två som inte är myndiga, men ändå. Johan visade mig sin första deklaration när jag var ute igår med fyra matkassar. Tack och lov ingen kvarskatt! Och Linn provade den mest ljuvliga studentklänning! Ja, det är inga små barn där hemma längre… Frida är nu snart mera 17 än 16. Och Elias… Minstingen, åtta år, ska på kalas ikväll. Så då blir det inget sedvanligt fredagsmysande. Det går så fort, så fort. Ett tu tre tror jag att Anna och jag sitter där ensamma och undrar vart alla åren och alla barnen tog vägen…

Hemma hos mig blir jag några timmar till. Jag känner mig tung och trög och ledsen idag och blodet forsar ur mig. Det är inte lätt för en som svimmar vid åsynen av blod att menstruera, kan jag meddela… Så om jag tar livet av mig så blir det inte på nåt blodigt sätt. Det blir på ett helt annat sätt så att den som hittar mig slipper ”städa”. Jag kan ta vara på min egen skit. Jag kan ta mitt eget ansvar. Det här sista stycket borde jag skriva i ett lösenskyddat inlägg. Men jag orkar inte dölja mina brister och mina svarta tankar idag. Det finns ingen framtid, som jag ser det i denna stund. Men genom att släppa fram just dessa tankar, sätta ord på dem och skriva ner dem, kommer jag förbi det svarta. Om ett tag. Lita på mig!

Read Full Post »