Att få känna sig lite normal en stund… och äta sill

Det blev en bra kväll igår, med Fästmöns och mitt sillbord. Det kändes nästan som julafton, men det kom ingen tomte med några klappar. Men ändå. Det var skönt att få göra nånting normalt, att få känna sig lite normal.

Dagen igår var tung och jag mådde inte särskilt bra fysiskt. Jag såg fram emot kvällen och försökte utföra de sysslor jag bestämt mig för att göra – i min egen takt. Två maskiner blev tvättade och hängda, sängen renbäddad. Och så skulle jag förbereda kvällens sillbord genom att koka ägg till våra ägghalvor. Det lyckades!

Jag lyckades koka ägg. Här de nakna ägghalvorna.

Till sillbordet på julen hör förstås julöl och snaps. Vi valde var sin Nisseöl. Snapsen dracks ur de små tennsnapsglasen som jag fick för 100 år sen när jag gifte mig. De är lagom stora, det vill säga rätt små, för att inte Kickorna ska bli påverkade.

Nisseöl till julsill och snaps i tennglas.

Vi hade bestämt att bara äta sånt vi verkligen gillar från julbordet. Därför blev det en salig blandning, för jag tycker nämligen att goda ostar hör hemma på ett bra julbord. Så goda ostar blev det! Brungräddat knäckebröd och kex till dem.

Goda ostar i form av bland annat cambozola, ädelost och Babybel. Vi hade även Skrattande kon, en bit Brie och en bit stinkyost.

Ölen öppnades med min väldigt 70-taliga kapsylöppnare från UK – naturligtvis med Union Jack på! Den kapsylöppnaren måste väl snart anses som vintage och värdefull..?

En Union Jack kapsylöppnare från 1970-talet, inköpt i London.

Jag försökte duka fint med fina silverbesticken jag fick av morfar i 18-årspresent och silvergafflarna från farmor. Och så hade jag äkta julservetter, tack vare Hjärtegoa L som hade lagt dem i julkorgen jag fick förra året av mina snälla, snälla kollegor på fakulteten.

Äkta julservetter med snögubbar på.

Bakom oss lyste den svarta stjärnan i fönstret. Jag gillar den verkligen och är så nöjd med detta köp!

Den lyste över oss och var oss nådig.

Tända ljus på bordet och bara julskivor (fem stycken) i CD-växlaren i köket…

Juleljus och juleljud.

Ägghalvorna blev klädda av mig på eftermiddagen. Nej, jag är inte så bra på att få det att se snyggt ut, men jag använde majonnäs, gravad lax, svart och orange rom samt dill.

Klädda ägghalvor.

Det blev lax över och den serverade vi på sidan av. Ingen av oss är överförtjust i gravad lax, men nån bit var tog vi i alla fall.

Gravad lax.

Köttbullar och prinskorv struntade vi, för jag hade ingen ork att försöka ge mig på att göra kycklingbullar. Kalkonetterna (prinskorv av kalkon) frös jag in och sparade till min julafton. Men av rödbetssalladen åt vi till några skivor julskinka (Anna) respektive örtmarinerad kalkon (Petite Moi).

Rödbetssallad går att äta även utan köttbullar.

Sillar hade vi valt fyra favoriter. Vi gillar mest sillar i klar inläggning – och så senapssill. Det blev därför senapssill, inlagd sill, brännvinssill och ansjoviskryddad sill.

Sillar i burk.

Och nej. Jag orkade inte lägga in sillarna själv. Jag orkade inte ens lägga upp dem på mina fina sillfat, men jag tryckte i alla fall ner farmors silvergafflar i burkarna. Till och med Janssons frestelse köpte jag färdig. Jag orkar inte leka fröken duktig för jag är rätt sjuk. Anna jobbade hela dagen och jag ville bara att hon skulle få komma hem till ett litet sillbord, dukat av mig. Vi åt, drack och njöt ändå. Och Anna var söt nog att diska eftersom hon vet att jag hatar det.

Anna och jag?

Jag är så tacksam för all den goda maten och för att jag inte behövde äta ensam, för att jag kunde äta maten med tak över huvudet och för att jag efter maten kunde vila. Kylan har återvänt hit och jag är fullt medveten om att alla inte har det så gott som jag i skrivande stund.

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrivbordskalas och andra kalas

Vilken otrolig frihet! Idag jobbar jag – utan kryckor!!! Jag har gått flera gånger i korridoren och hälen känns bara av lite grann. Nu har jag fikarast, ett riktigt kalas, som synes!

Skrivbordskalas.

Leverpastejen får hänga med ett tag till. Jag behöver få upp mina värden och det är enklare att käka leverpastej som smakar lite åt fiskhållet än att trycka i sig fem kilo broccoli. Men gott… Njae… Ser det som medicin. Dessutom reagerar magen lite på pastejen, vilket är bra eftersom den antiinflammatoriska medicinen jag käkar mot hälskiten stoppar upp saker och ting.

Söndag var det igår och jag hade en skön och vilsam dag. Överhuvudtaget har den här helgen varit vilsam, även om en del tankar snurrade efter fredagens farväl. Jag, som ju försöker göra allt för att inte fira jul i år, hittade min svarta stjärna. Jag monterade ihop den på kvällen och den är onekligen väldigt stor… Typ gigantisk… Men jag planerar att stuva om lite bland växterna i köksfönstren så blir det nog bra.

Telefonerade med mamma både lördag och söndag. I lördags fick jag veta allt om kaffekalaset i onsdags och igår var det en massa prat om julmat. Och plötsligt fååår jag komma dit i jul om jag nu kan köra bil. Vilket jag inte vet än. Det är som om mamma skäms för att vara ensam i jul, själv skulle jag välkomna det. Igår kväll, innan vi somnade, låg jag och berättade för Fästmön hur jag skulle vilja fira jul i en stuga i skogen, utan mobil eller dator, bara en stor, fet brasa. Och Anna, förstås. Och en massa god mat och dryck, fullt av snö och en tomte som bultade på dörren på julafton. Drömma kan man…

Nu har söndagen övergått till måndag. Jag var tidigt på jobbet eftersom jag låg lite efter – jag tog en semesterdag i fredags. De första timmarna har jag ägnat åt att svara på mejl, publicera lite på webben och ringt ett antal samtal för att fråga om copyright i olika sammanhang. Lärorikt!

Klockan elva sticker jag till Boländerna där jag har en tid bokad hos en ortopedkonsult för avgjutning. Ska bli intressant att se om jag kommer därifrån med båda fossingarna i behåll… Men först av allt ska jag fråga vad kalaset kostar. För nån remiss har jag ju inte, bara en rekommendation från doktorn på mottagningen att kontakta denne konsult för att få inlägg. Om det visar sig att han ska ha typ fem miljoner får jag lov att tacka nej. Barna och mamma och Anna måste ju få lite julklappar även om jag inte ska fira jul…

Livet är kort.

Read Full Post »