Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svårt skadad’

Ett inlägg om en bok.


Jag har just läst en bok
som jag inte har betalat för. Än. Tack, FEM, för att du hittade Jussi Adler-Olsens första bok i serien om Avdelning Q, Kvinnan i rummet, för 40 kronor på antikvariat! Inbunden, i fint skick och läst kanske en gång före mig var den väl väl de två ”Selmorna”!

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen.


Två parallella berättelser
löper under bokens gång – till dess att berättelserna möts. Dels handlar det om en framgångsrik, kvinnlig politiker som försvinner 2002. Man tror att hon har drunknat, eftersom hon aldrig skulle ha lämnat sin hjärnskadade bror ensam på fartyget till Tyskland. I själva verket är kvinnan kidnappad och hålls fången som ett djur…

Fem år senare, 2007, sparkas polisen Carl Mørck rakt neråt. Han omplaceras och får flytta ner i källaren för att driva Avdelning Q, en avdelning som jobbar med olösta fall av lite äldre datum. Carl och två kollegor har råkat illa ut under ett tillslag. En kollega dog, den andre är svårt skadad. Och Carl ska nu försöka komma tillbaka. Ödmjukhet är inte hans grej, direkt…

Det här är en av de bästa deckare jag har läst på länge! Den påminner en del om Arne Dahls böcker om A-gruppen, men om den gör det är det Arne Dahl som har kopierat Jussi Adler-Olsen och inte tvärtom. För Jussi Adler-Olsen kan dessutom skriva bra och trovärdigt.

Toffelbetyget blir förstås det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällens När livet vänder var väldigt annorlunda mot de tidigare. I den sjunde delen av åtta fick vi tittare träffa Jonas, varligt pratad med av Anja Kontor.

Jonas
Jonas cykelolycka gav honom en hjärnskada. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Jonas hade bråttom till träningen,
slängde väskan på cykelstyret och trampade iväg. Troligen åkte väskan in i framhjulet och Jonas damp i backen, svårt skadad. Ett ögonblicks verk förändrade hans liv.

Före olyckan var Jonas lite av en äventyrare som klättrade, paddlade och gjorde våghalsiga saker. Efter olyckan mindes han inte ens sin mamma. Hans minne är svårt skadat, värst däran är korttidsminnet. Det har blivit bättre till viss del, men Jonas kan glömma basala saker som att äta för han känner inte hunger. Han lever väldigt mycket i nuet och får ofta problem med alla intryck han hela tiden tar in. Det blir så mycket. Det är så han fungerar just nu. Att komma till ro är svårt.

Jonas har fått träna mycket med sitt tal och under intervjun hör man inte att han har problem att prata. Däremot kallar han logopeden för ortoped vid ett tillfälle. Före olyckan jobbade han som ljudtekniker. Idag jobbar han tio timmar i veckan som säljare. Skadan är väldigt isolerande och att jobba är ett sätt att få en social bit. För, som Jonas säger:

Om du inte jobbar… Efter tre månader slutar folk att ringa, de har glömt bort dig.

Och visst är det så… Det är jag den första att skriva under på.

Jonas kan aldrig gå tillbaka till det liv han en gång hade. Men han har fått ett nytt liv – och en familj. Och han är inte bitter, ser det som en möjlighet. Däremot bryts intervjun flera gånger för att Jonas gråter. Det gör ont att tänka på vissa saker, att inse att man inte klarar av.

Titta på Jonas på SvTPlay.


Livet är kort.

Read Full Post »

Hur kommer det sig att man verkar oberörd efter en svår händelse? Att man inte gråter ihjäl sig när ens båda barn blivit mördade mitt framför ögonen? Den frågan dryftas i Varför gråter inte Emma?, en bok skriven av journalisten Magnus Wennerholm tillsammans med Emma Jangestig, känd som ”Arboga-mamman”. Tack, Nurse Rached, för det var en av böcker i det senaste bokpaketet från dig!


Ja… varför gråter inte Arboga-mamman?

En kväll blir Emma och hennes två små barn attackerade i sitt hem. Emma blir svårt skadad och småttingarna dör. Hur överlever man en sån händelse som mamma? Emmas har minnesproblem. Hon förtränger. Och det är ju självklart svaret! Det är så man klarar att gå vidare. Emma gråter inte. Hon visar inga känslor alls, till att börja med. Men hon kräks. Hon kräks när hon hålls isolerad i väntan på polisförhör och rättegång.

Det är svårt att begripa, svårt att ta in händelsen som beskrivs i boken. Och ja, jag tycker att det är konstigt att Emma inte minns, att hon inte gråter och att hon sen plötsligt får minnesbilder av tyskan. I mångt och mycket upplever jag också denna bok som en sorts försvarsbok. Emma kommer till tals genom en journalist och hon vill så gärna förklara sitt agerande och uppträdande, sånt som kan verka konstigt i folks ögon.

Jag har själv varit med om svåra händelser – dock inte av den här svårighetsgraden! Men jag vet hur förträngning funkar. Man förtränger för att överleva, för att kunna gå vidare. Det måste vara så. Och minnena av upplevelsen/upplevelserna är luddiga och oklara – en del klarnar så småningom, annat förblir i ett töcken.

Detta är långt ifrån ett litterärt mästerverk. Bitvis känns det som riktig kvällstidningsjournalistik. Det drar tyvär ner betyget som ändå blir medel. Ämnet är angeläget och fallet synnerligen intressant!

Read Full Post »

En dag under senvintern låg Gayle Formans lilla bok Om jag stannar i ett paket från Bokoholisten i min postbox. TACK! Jag trodde aldrig att en sån liten bok kunde innehålla ett sånt tungt ämne.


En liten bok med ett tungt innehåll.

                                                                                                                                                         På ett ögonblick förändras allt för 17-åriga cellisten Mia. Hon och hennes familj råkar ut för en bilolycka och bara Mia överlever. Hon är svårt skadad och vårdas på intensiven. Trots att hon är medvetslös – eller tack vare? – kan hon uppleva vad som händer runt omkring henne, dock utan att ”ingripa” eller kontakta omvärlden. Uppenbarligen svävar hon mellan liv och död. Läsaren får följa Mia under ett dygn.

Det här är en bok som lockar fram tårar hos den mest hårdhudade. Skulle jag tro. Ingen torde lämnas oberörd av berättelsen som är baserad på en verklig händelse.

Språket flyter lika lätt som Mia flyter genom sjukhuset i sitt märkliga tillstånd. Ingen Nobelprisroman, men en mycket originell och stark bok. Läs den! Jag ger den högsta betyg.

Read Full Post »