Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svart linne’

Ett inlägg om åldrande och utseende och självinsikt.


 

Det verkar som om jag är den enda i hela världen som inte vet vem Joan Rivers var. Jag blev tvungen att googla. Och nu är hon död. Det fick jag veta via (sociala) medier igår kväll. Nu sitter jag och tittar på bilder av henne och undrar hur 17 man kan se ut som 17 tja, 35 fast man är 81 bast. Jag tycker att det är läskiga bilder, ärligt talat, sen må tanten ha varit hur pigg, rolig och bitsk som helst.

Kanske är jag påverkad av mitt bokprojekt. Redan i slutet av 2011 insåg jag att jag hade åldrats 20 år på tre år, om du fattar. Och det syns. Det syns verkligen på mitt utseende. Bilden till vänster föreställer mig år 2009, den i mitten är från den gångna helgen när jag var sjuk. Till höger Joan Rivers från 2008.

Tofflan 2009 SjukJoan Rivers


Nä, det är väl bara att konstatera 
att nån skönhet har jag aldrig varit och yngre blir jag inte heller med tiden. Det bekymrar mig egentligen inte så mycket som jag tror att det får andra att reagera negativt. Framför allt åldersdiskrimi-neras man när man söker jobb, det vet jag. Själv har jag ingen åldersnoja. Med stigande ålder har också kommit modet att våga göra fel och att våga göra bort sig – så länge ingen dör av det, förstås.

Varje rynka och linje i ansiktet är en erfarenhet. Alla är jag förstås inte stolt över, men de flesta har ändå lett till nån sorts utveckling. Alla färger i mitt hår, som jag beskrev som fyra igår, bär jag också med stolthet. Ingen av dem är nämligen falsk. Ibland önskar jag emellertid att jag hade lite bättre klädsmak och att jag klädde mig lite mer… moget än som i skrivande stund: svart linne och trasiga blåjeans. Linne och jeans med revor i ger definitivt inte pondus åt min uppenbarelse. Men det är bekvämt.

Vad har du för tankar om ålder och utseende??? Förtälj mig gärna genom att nyttja din rätt att kommentera på den här bloggen!

Och by the way… Joan Rivers… Det jag läser om henne gör mig nyfiken. Många kallar henne elak och skoningslös. Jag får känslan av att hon var mest skoningslös mot sin egen person. Värt att tänka på för somliga!.. Det kallas för självinsikt.

 

PS Alla unga, yngre än jag, som vill få nånting recenserat på en blogg nära sig, bör förse bloggaren med underlag!

PS2 Jerry har skrivit massor om Joan Rivers! Läs mer här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tyvärr tror jag att jag började egenvården med ingefärskaramellerna försent. Idag känner jag mig snäppet risigare än igår. Jag nyser och snorar inte alltför mycket, men det kalla i näsgångarna har letat sig ner i halsen och lagt sig som ett sandpapper av grövsta kaliber. Gissar att det bara är att låta skiten ha sin gång. Och jag är ju faktiskt ledig i tre dar från i morgon, vilket gör att jag kanske inte måste sjukskriva mig.

I kväll ska jag försöka palla dra fram snabeldraken* för att gå några varv över mina håriga golv. Men först ska jag jobba hela dan, tanka och handla på vägen hem. Igår kväll såg jag förskräcklig ut i min före detta svarta linne. Först blev det alldeles grått av damm, sen alldeles vitsockrigt av ingefärskaramellerna. Karamellerna är nämligen sega och kletiga och för att de inte ska fastna i sitt omslagspapper är dem överdragna av nån sorts florsocker. Ärligt talat såg det ut som om jag hade ägnat mig åt droger när det vita pudret la sig över bröstet på linnet och tangentbordet… Men det är bara florsocker, jag lovar.

Skönt att ha gjort badrummet och duschrummet i alla fall! Men jag upptäckte att min rostfria (ha, ha!) tvålpump från Järnia hade rostat sönder i botten. Ja, det är sant! Undertill på pumpen fanns (ja, notera imperfekt!) en platta. Den lossnade för länge sen. Jag har provat att superlimma den ett par gånger, men den sitter in. Så det var botten på själva behållaren som hade rostat sönder och läckte ut flytande tvål uppblandad med rost i handfatet. Fräscht… NOT! Så tillfälligtvis har jag hittat en lösning som nog inte skulle falla nån inredare på läppen, men lösningen är funktionell och det är det enda jag orkar bry mig om just nu. Ska ta tag i det här med våtutrymmena senare, jag behöver ju ett nytt duschmunstycke också i stället för det tejpade jag har. (Tejp är för övrigt en underkattad pryl! Tänk så länge jag gick med min mobiltelefon tejpad till dess jag fick tag i en reservdel! Och min bilnyckel är också tejpad nu – det skulle kosta 1 500 kronor att låta göra en ny nyckel och det är inte själva nyckeln det är fel på utan höljet till den vägrar att sitta ihop.)

Fult men funktionellt.


I morse läste jag
som vanligt en massa märkligheter i lokalblaskan. Men roligast av allt var att läsa att 21 av de par som vigdes av förra kommunalrådet Lena Hartwig, utan att hon hade nåt förordnande att göra det, har fått sina äktenskap godkända ändå av högre instans. Lena Hartwig har vigt ett trettiotal par utan att hon egentligen hade rätt att göra det. Naturligtvis kan jag inte låta bli att undra över resten av paren som hon vigde, de som INTE ansökte hos regeringen om godkännande i efterhand. En del kanske har gift sig igen, några kanske har insett att det inte var så bra, så de har separerat (lite inne nu…)

En annan artikel jag funderade lite över handlade om midsommartrafiken. Den skördar ju ganska många offer, även om det har blivit bättre för att vägarna har blivit bättre, enligt artikeln. Med bättre avsågs främst att allt fler stora vägar är breda så att trafiken slipper mötas alltför tätt. Men skribenten inledde med nåt oförklarligt om att de sju midsommarblomstren inte borde läggas under huvudkudden utan under gaspedalen. Eh va??? Vad skulle sju blommor under gaspedalen åstadkomma annat än nedskräpning på bilgolvet? Idiotiskt förslag! Inte ett dugg funktionellt!

Det tar jag mig en ingefärskaramell på… Och så funderar jag på om jag ska tvinga av professor H en intervju, han verkar vara mogen för det just nu…


*snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »