Barnaskrik & jäkelskap

Ett farsartat inlägg.

---

 

När man är sjuk och inte orkar göra så mycket… Ja, då kan TV:n och nåt lättsamt program roa en. Men det finns nästan inget bra att se på nån av alla mina 15 TV-kanaler (ingår i husets utbud, inget jag betalar för, bäst att tillägga så att jag inte får höra att jag lever som om jag har lön…) en fredagskväll. Därför utmanade Fästmön och jag ödet och bestämde oss för att se nästan två och en halv timme fars. Sånt som förr om åren kallades bondkomik. Sånt som idag stavas Stefan & Krister. Vi glodde på Barnaskrik & jäkelskap på Sjuan.

Handlingen är egentligen enkel, men eftersom det är en fars är handlingen invecklad. Året är 1949. Sonen Lennart ska tillsammans med sin gravida fru Rakel ta över familjegården från pappan Nils-Erik och mamman Matilda. Den late Nils-Erik ser fram emot att få bo kvar på gården som pensionär, men så snart pappren är påskrivna sätter svärdottern sina svärföräldrar i arbete. För att tjäna lite extra har Nils-Erik bland annat i förskott anmält barnbidrag från staten, vilket ju inte är lagligt eftersom barnbarnet ännu inte är fött. Det blir riktiga problem när det dyker upp en kontrollant. Eller vad/vem är hon, egentligen? Grannen Valdemar väntar på sin kvinna, även hon med barn. Samtidigt har han ett horn i sidan till Nils-Erik. När han råkar höra om barnbidragsfusket…

Ja det är en salig röra. Och det var tur att jag hade min mobil att fippla med under timmarnas gång, annars hade jag blivit galen. Detta är riktigt låg humor på riktigt låg nivå. Men ändå… jag erkänner… Jag skrattar då och då, faktiskt. Sen blir jag smittad av alla underlivsskämt och twittrar

Stenis penis 

med anledning av att Ingemar Stenmark vann en viss danstävling i en annan kanal. Ja ja, ingen läste min tweet. Det var ingen som reagerade på den, alla var väl upptagna av… nåt annat än Twitter.

Men åter till farsen. Här är ständiga förvecklingar. Den korkade brevbäraren gör sitt till för att sabba all form av logik i handlingen. Det är en sån fruktansvärt irriterande karaktär att jag nästan smäller av. Det springs på scenen, men smälls inte i så många dörrar – det mesta sker ju på gården utanför huset. Den sedvanliga gömda brännvinsflaskan hittas i en urholkad vedklabb, ölflaskan är gömd i hängrännan och… ja…

Eller nej. Det här är inte bra. Det var en upplevelse att titta på en hel föreställning via TV:n, men nej tack. Aldrig mer.

Toffelomdömet blir…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Ann-Sofie

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Visste du att 14 500 berusade människor sätter sig bakom ratten varje dag? Jag hade ingen aning om att rattfylleri var så vanligt. Det är inte utan att jag som är ute och reser i påsktrafiken blir lite orolig. I kvällens När livet vänder berättar Ann-Sofie för Anja Kontor om hur en rattfyllerist tog hennes familjs liv: son, svärdotter och två små barnbarn. Hur vänder ens liv när familjen är utplånad? Att 26 800 rattfylleribrott anmäldes förra året lindrar inte förlusten.

Ann-Sofie berättade om förlusten av sin familj för Anja Kontor. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Det märkliga i kvällens program är att det kunde ha varit Ann-Sofie själv som satt bakom ratten. Hon och maken är nämligen nyktra alkoholister. När hon var sjuk tappade hon omdömet totalt, säger hon, och hade inga problem med att vara alkoholpåverkad och sätta sig bakom ratten. Sen ett antal år tillbaka jobbar hon som missbruksterapeut. Sonen Daniel, som omkom, höll på att utbilda sig till detta också. Snacka om ödets ironi att just den familjen drabbas. Daniel, hans fru och hans två små barn brann upp, helt enkelt.

Hur klarar man av att gå vidare efter nåt sånt? Ann-Sofie har aldrig känt för att hämnas på den alkoholpåverkade långtradarchauffören. Hon förstår att det var sjukdomen alkoholism som orsaken. Det är stort, tycker jag, att inte bli hatisk och bitter. Men när Ann-Sofie berättar om olyckan bryts nästan rösten när hon frågar sig varför det yngsta barnbarnet inte fick bli mer än 17 dagar gammalt. Och plågades de? Försökte Daniel hjälpa sina barn? Eller gick de alla väldigt hastigt bort?

När Ann-Sofie säger att hon är glad att de alla fyra fick dö tillsammans hajar jag till. Men sen förstår jag hur hon tänker – ingen blev lämnad ensam kvar i den unga familjen. De begravdes till och med i samma kista senare, föräldrarna på ömse sidor om sina små pojkar.

En del av läkningen blev sen de nya barnbarn som kom. För Ann-Sofie har en dotter och Daniels tvillingbror kvar i livet. Nya barnbarn, som det inte var helt lätt att våga knyta an till i början.

Jag ser en färgstark kvinna i Ann-Sofie, men styrkan sitter inte enbart i hennes färger. Jag beundrar henne så otroligt för att hon trots det svåra aldrig blev bitter.

Som alltid blev det ett starkt program som gav mig mycket att tänka på. Jag suger i mig och försöker lära av andra som har (haft) det svårare än jag. Känner mig fortfarande som en lågstadieelev. Mitt liv har inte vänt än. Men det är gott att veta att andras har gjort det.

 

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart

När livet vänder: Annelie

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grattis, Moa!

En som jag gärna ser som svärdotter,
trots att hon slutat göra gotter
Har jag hört idag ska fylla tvåa nolla
Tänk om jag kunde trolla!
Då skulle hon få ett fint paket
och kanske skulle jag smälla av en raket
Men det blir bara ett grattis på bloggen och en stor kram
till dagens födelsedagsbarn, som nu blivit dam!

Och en raket på bild!

                                                                                                                                                         Ditt liv har bara börjat, Moa! Jag är inte ett dugg avundsjuk 😉

Kramar och grattis!

Ett idolporträtt på gratulanten som du kan skriva ut och sätta upp på väggen. Fast rama in först! 😀

Read Full Post »

Äntligen student!

Så blev det äntligen dags för Johan att ta studenten! Efter tolv långa år är skolan slut.

Här kommer några bilder från dagen:

I väntan på… vem då??? Syster Frida, mamma Anna, bror John, pappa Thor-Björn, bror Micke med flickvän Elin väntar på första parkett!

                                                                                                                                                        Väntan blev ganska lång, för vi hade åkt till skolan i god tid så vi skulle få parkeringsplats till bilen.

Syster Linn har anslutit från vänster, mormor och Lasse i mitten och morfar tittar in från höger.

                                                                                                                                                         Så äntligen kom de nya studenterna!

”Titta, där är han ju!” Mammas långa arm är längre än lagens?

                                                                                                                                                    Trappan var lite vansklig och studenterna hade fått strikta order att inte hoppa eller så, för förra året kollapsade skiten…

Men här kom Johan helskinnad nerför trappan och det ser ut som om han håller koll på en av tjejerna också.

                                                                                                                                              Studenten är nu officiellt tagen – även på bild!

Äntligen student efter tolv långa år i skolan…

                                                                                                                                                       Johans pappa Thor-Björn var nog rätt stolt över sonen.

Reslig student med randig far – och lilla Elin i mitten.

                                                                                                                                                       Det var många som kom för att gratta Johan på examensdagen.

Från vänster: Lasses näsa, pappa Jerry, Johan och Micke.

                                                                                                                                                            Så blev det dags att hoppa upp på ett flak. För studenterna, alltså. Efter en del spring fram och tillbaka lyckades vi lokalisera vilket flak vår student befann sig på.

Här minsann står han och matchar en tjej i turkost hårband – Johans skjorta var turkos! Mycket sött! 😛

                                                                                                                                                      Men sen hittade han ju MIN favorit som JAG skulle vilja se som svärdotter, fröken Moa!

Fröken Moa!

                                                                                                                                                           Strax for traktorn in till centrum för de sedvanliga varven kring slottsbacken.

Ajöss på en stund!

                                                                                                                                                  Anna, jag och tjejerna åkte hem till Himlen i Förorten för att förbereda inför studentmiddagen.

Johans söta mamma har stenkoll på rostbiffen och allt det andra smaskiga!

                                                                                                                                                         Jag ägnade mig mest åt att smycka ballen*, med viss hjälp av Frida och Linn.

Den 4 juni 2010 tog Johan studenten. Ingen kan väl missa det?!

                                                                                                                                                       Vid 15.30-tiden kom Johan hem tillsammans med mormor, som varit snäll nog att hämta upp honom i stan. Alla var verkligen vrålhungriga och här har man börjat bänka sig.

Anna öppnar det starkaste vi serverade idag, lättöl, medan Johan ser helt utsvulten ut. Systrarna har redan börjat äta.

                                                                                                                                                       Johan visade att han faktiskt lyssnar på goda råd ibland – särskilt när det gäller slipsen!

Snaran stoppades in så den inte skulle bli nerkladdad av potatisgratäng.

                                                                                                                                              Vardagsrummet intogs av The Ahlins inklusive Elin.

Pappa och bröderna tittar in i kameralinsen, medan Elin fyller på sitt glas.

                                                                                                                                                            I köket var det somliga som lämnade sina platser då och då, men Johan och mormor satt kvar och skålade.

”Skål pårej, mommen!” Johan var den enda som hade fått procent innanför västen, så att säga.

                                                                                                                                                     Stackars mormor skulle sen ut till NÄSTA student på landet. Hon undrade om hon kunde få ner ens en liten smula till…

Jerry och Elias var lite sena på grund av allt ståhej på stan, men till slut fick grabbarna O också lite mat i sig. Här kikas det på presentbordet.

Johan vet inte riktigt vilket paket han ska öppna först. Jerry ser ut att tänka: ”ALLA!”

                                                                                                                                                      Jobbigt att vara i centrum och alla står och tittar på en när man ska öppna presenter…

Johan börjar med nåt paket modell mindre.

                                                                                                                                                        Det var väldigt fint innehåll i alla paketen, bland annat bestick, en fin karaff, Lasse Åberg-glas, plånbok, biobiljetter, en ny skrivbordsstol (att inhandlas senare) och ett halssmycke i guld.

Snälla mormor hade ordnat en fin tårta också.

Vit marsipan i studentmössetårtan!

                                                                                                                                                         Vi hoppas och tror att Johan var nöjd med sin dag.

”Studenten har du inte tagit, lille farsan, men det har jag!”

                                                                                                                                                               Och kvällen är inte slut än. Förhoppningsvis händer nåt spännande i afton, nåt som vi 40+-are inte behöver få veta allt om på en blogg nära dig. Även om vi är nyfikna…

                                                                                                                                                    *smycka ballen = utsmycka balkongen

Read Full Post »