Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svampar’

Ett rätt tramsigt inlägg.


För ett tag sen,
när jag var ute på en av mina promenader, fotade jag en liten staty. Jag skrev att den föreställde vildsvin. Ja, det var vad jag tyckte när jag svischade förbi med lätta steg (nåja…)

Staty vildsvin

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte? Är det ens vildsvin???


Vännen Gunilla,
som är en klarsynt prick, var inte imponerad. Hon skrev bland annat i en kommentar:

[…] Nog är våran visent vackrare är era svin, och inte har dom nån snorkas heller

Nää, dessa tu ovan har ingen snorrkas nån av dem. Och idag kom jag på varför… För det första är det inga vildsvin. Möjligen är det ena en gris. Det större djuret är emellertid… en kossa… ÄR DET NÅN SOM FATTAR NU VARFÖR JAG INTE JOBBAR KVAR PÅ SLU??? (Skämt åsido, jag hade först ett vikariat, sen en tidsbegränsad anställning.)

Visenten hos Gunilla har däremot en snorrkas. En rejäl snorrkas…

G klappar snorrkas

Här klappar Gunilla själv visentens rejäla snorrkas.


En annan rolig sak
som jag redan visste, i och för sig, men som jag fotade idag, var min egen gata. Är det fler än jag som har det, tro???

Hurtigs gata

Min egen gata.


Faktum är
att jag ju till och med har en egen taxi plats (det ska nog vara taxiplats, men särskrivningsdjävulen har varit framme)…

Taxi plats Hurtig

En egen ”taxi plats” – vad det nu är. Troligen ska det stå ”taxiplats”.


Många gator här i Uppsala
har författarnamn eller namn efter kända personer som bott eller verkat här på på nåt sätt. Jag själv bor på en gata uppkallad efter en diktare, Lars Wivillius. Han var lite av en orolig själ, enligt uppslagsverken. Reste land och rike kring, gifte sig rikt, skaffade många barn – och inte alltid med sina fruar. En av fruarna var förresten bara 16 bast när hon blev hans fru. Snudd på peddovarning, alltså.

Andra gator har namn efter till exempel kryddor, svampar, Nordiska länder för att nämna några. Sen har vi förstås vanliga gatunamn som Drottninggatan, Kungsgatan och Storgatan också.

Men det vi har och det jag kan ge mig den på att få andra städer har är en alldeles egen… Snorrevägen!!! Inte ligger den särskilt långt ifrån där jag bor, heller. Faktum är… att jag så gott som passerade den idag på min marsch! Nästa gång lovar jag att ta en bild! Tills vidare får du kika här.

Nyfiken som jag är undrar jag förstås om det finns några gator med lustiga namn där DU bor. Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Ju snuskigare desto roligare – förstås! Men slå Snorrevägen om du kan!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten tur i den härliga söndagssolen blev det idag. Fästmön och jag fick med oss två av den yngre generationen – Elias och Linn. Det tyckte Elias var så bra för då hade vi var sin att prata med.

Idag tittade vi inte så mycket på bajs, men jag kunde inte hjälpa att förundras över ett ställe som jag i tanken kallar Bajsbacken. Hundägare har alltså plockat upp sitt djurs bajs, lagt det i en bajspåse, knutit påsen och kastat den – på en backe vid ena sidan av en gång- och cykelväg. Fräscht, liksom… För att inte tala om slött…

En del av blåsipporna som vi såg igår var borta! Men jag fotade några fina blad.


Bruna blad – jag trodde först det var svampar!

                                                                                                                                                         Vi noterade att folk hade börjat städa ur sina trädgårdar – och sina hem. Den här julgranen var visserligen orange och vacker, men det var på tiden att den hamnade i sophögen. SOM MAN FÖRHOPPNINGSVIS FORSLAR BORT EFTER SIG…


En visserligen orange och fin gran, men den har nog sätt bättre dar…

                                                                                                                                          Avslutningsvis en sten som på sätt och vis är en bild av mitt hjärta.


En bild av mitt hjärta, spricka och allt.

                                                                                                                                                     Idag räckte pengarna bara till en glass till minstingen. Men det var OK, jag hittade lite gott knäckebröd att knapra på hemma hos mig.

Read Full Post »

Lediga tillsammans hela dan. Vädret inbjöd till en promenad och vi gick ut för att kolla hur långt hösten hade kommit.


Rönnen bar röda och granna bär.

                                                                                                                                                           Kröp man riktigt nära såg rönnbären nästan ut som kaffebönor.


Rönnbären såg nästan ut som kaffebönor.

                                                                                                                                                          Detta var min allra första långpromenad sen jag blev sjuk. Eller rättare sagt sen jag kom ut från sjukhuset. Det tog på krafterna och magen protesterade hela vägen, men jag njöt i fulla drag – av den friska luften, av färgerna och av att få vara tillsammans med Anna.

Jag hade nästan glömt hur vacker naturen är. Titta bara på de här svamparna. De ser ut som en klunga hattar som står och pratar. Eller paraplyer. Säkert inte ätliga, men vackra att se på!


En klunga hattar. Eller paraplyer..?

                                                                                                                                                           Löven har redan börjat skifta färger. Mest gick tonerna än så länge i gult.


Lite gult bland de fallna löven.

                                                                                                                                                              Jag såg ett ställe där nån hade velat göra tillvaron lite färggladare. Kanske är det konstnären själv som tittar fram till vänster bakom husknuten???


Lite tillförd färgglädje. Är det konstnären själv vi anar bakom vänstra knuten?

                                                                                                                                                          På apoteket hade de naturligtvis inte hemma det vi skulle ha, så vi hoppade in på ICA Heidan och tröstade oss med nåt gott. Och så vände vi hemåt igen.

I skogen fanns det många lustiga träd. Jag hittade ett med vriden stam.


Stammen var vriden, men tyvärr syns det inte riktigt bra på bilden.

                                                                                                                                                        Såg en riktigt häftig amerikanare som jag skulle kunna tänka mig att äga som sommarbil. OBS! Det är den beiga bilen jag menar!..


En beige bil, fast ändå inte.

                                                                                                                                                            Tyvärr var det lerigt här och var. Jag föreslog gyttjebrottning, men det ville inte Anna. Höll på att trampa i nåt annat, mindre trevligt…


Bajs! Nån som glömt svarta påsen hemma???

                                                                                                                                                       Hemma igen upptäckte Anna att hon glömt överföringskabeln till kameran, så vi stärkte oss med lite kaffe och konferensfika först innan vi ger oss ut igen till ett nytt apotek och till Himlen i Förorten för kabelhämtning.


Anna bjöd på riktigt konferensfika!

Read Full Post »