Att spara på det fina

Ett inlägg om sånt som många av oss är svältfödda på – det fina som är gratis.

Det finns så många fina saker runt omkring oss som är gratis, men som man ändå kan spara på, så att säga. Ett exempel på detta för min del är just nu min pelargon på ballen*. OK, den kostade en tjuga, men det är ju i princip gratis. Sen har den skötts med sol och vatten och ett och annat vänligt ord. Ganska fint exemplar, va?

En fin sak! Och så gott som gratis!

En annan sak som jag sparar på är fina ord. Gissningsvis är jag inte ensam i världen om att sällan få höra goda ord om min person. Eller, så klart jag får höra det av Fästmön, men det är de dåliga orden som jag minns. Inte från Anna, för från henne får jag aldrig dåliga ord, men från andra. De där som älskar att sätta nålar i hjärtat.

Nu har jag bestämt mig för att ignorera dessa människor och nålar. Jag inser att det nog är personer som har en och annan nål i sina egna hjärtan. Och de vill väl inte känna sig ensamma, förmodar jag. Men de ska inte få igång mig, jag tänker möta dem med tystnad.

Nånting jag plockar fram om mig som yrkesperson, nånting jag verkligen kan lyfta fram om min person, skryta med, är de omdömen och rekommendationer jag får av före detta kollegor på LinkedIn.

Pe skriver så här om mig:

Ulrika är en utmärkt skribent och informatör. Hennes texter har alltid substans, är informativa och utformade på ett intressant sätt som fångar läsaren och ”når fram”.

Pe var den förste att skriva en rekommendation om mig, så den betyder särskilt mycket. Och att få se nån skriva att mina texter fångar läsaren och når fram är en riktig guldstjärna!

Lis ord betyder också väldigt mycket eftersom vi har jobbat tillsammans med kommunikation ett bra tag nu. Li skriver bland annat om mig:

Ulrika är alltid mycket engagerad i sitt jobb och alltid med fokus på målgruppen.  […] Är inte rädd för att lära nytt eller anta utmaningar.

Före detta kollegan Mi var en person som jag mest träffade på möten, men också en sån som jag ofta hamnade hos när jag behövde hjälp från centralt håll. Mi skriver om mig så här, bland annat:

Ulrika är en duktig kommunikatör och skribent, både på svenska och engelska. Hon är dessutom en lyhörd och engagerad, trevlig person med hög social kompetens som snabbt sätter sig in i arbetet. Jag har hört mycket gott om henne […]

Vad kollegan M har skrivit om mig har jag redan bloggat om, för det rörde mig till tårar. Men jag tar lite i repris ändå:

Ulrika är en engagerad kommunikatör med stor erfarenhet i bagaget. Hon arbetar självständigt och är initiativrik med kommunikation i alla former. Hon är uppskattad av medarbetare som skribent […] Jag rekommenderar henne varmt som medarbetare – men också som medmänniska.

Och så den senaste, den jag fick av I, den enda som jag har bett rekommendera mina nästan 23 år… I skriver om mig:

Ulrika är mycket kompetent, social och kreativ person. Hon är lojal och pålitlig. Hon utför arbetet på ett utmärkt sätt och är uppfinningsrik.

Nu får du tycka att jag skryter – och på sätt och vis gör jag ju det! – men du har ingen aning om hur tilltryckt och nertryckt i näbbstöveln och tofflorna jag är i skrivande stund. Det här är ett inlägg som jag själv ska gå tillbaka till när det känns extra tufft.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Bygger och bygger och bygger – med avbrott för lunch

Mitt husbygge går sakta men säkert framåt. Jag betar av en efter en av punkterna på såväl Lille M:s som min lista – ibland sammanfaller punkterna. för övrigt. Och det är ju bra eftersom Lille M är min uppdragsgivare…. Idag har jag jobbat med sidor om säkerhet. Spann vidare på de sidor jag gjorde igår om brand. Hittills har det blivit sidor om bland annat hjärtstartare, nödduschar, vilrum, akut sjukdom och sånt. Ska försöka hinna skriva nåt om omklädningsrummen och lunchrummet också. Har ju en hel del bildmaterial.

Ett annat hus än det jag jobbar i och med.

Men jag måste också göra lite annat. Just nu känns det nästan störande, för jag vill ju bygga och bygga och bygga… Samtidigt är det roligt att känna sig behövd och efterfrågad. Dessa två företeelser som jag var svältfödd på så länge yrkesmässigt sett när jag gick långtidsarbetslös. Den där känslan av värdelöshet som smög sig in… Det var en oändlig tur att Fästmön fanns där under hela helvetesresan – och fortfarande! – eftersom hon fick mig att känna mig värdefull, behövd och älskad på det personliga planet.

Det blev en god och trevlig lunch på Syltan idag. Det märks att Johan är vuxen när vi pratar. En ung vuxen man, som har sina funderingar om livet, omvärlden och ibland sina egna förmågor (som finns där, även om alla förmågor inte är färdigutvecklade eller helt inlärda än). Det gläder mig att se att denne unge man har fått lite mer självkänsla och självförtroende den sista tiden. Sånt kan göra underverk för en – på flera sätt än enbart den egna individen.

En kort promenad blev det bara idag. Men som du ser på bilden ovan var himlen förunderligt blå. Solen lyste starkt och jag var tvungen att ha solbrillor. Huvudvärken som anlände igår morse vill inte gå över och jag har lite problem med ögonen – som jag tror beror på överansträngning. Nåja, fick ta en Ipren till, vilket magen förstås inte gillar. På vägen hem ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut mer magmedicin. Ifall jag får fortsätta med Iprenen.

Jag tror jag behöver vila ögonen i kväll. Men jag vill ju se Antikrundan för igår, blogga och påbörja min jobbansökan…

Vad ska DU göra i kväll???

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll

Äntligen blev det fredagskväll och äntligen kom Fästmön hit! Jag är verkligen svältfödd på hennes sällskap! Och nu när jag är piggare blir det inte lika mycket av sjuksköterska – patient heller, utan mer oss själva. Men jag är trött och orkeslös och jag är rädd att Anna ska tycka att det är tråkigt här.

Anna hade med sig en julklapp från Linn. Den som spar hon har, eller?

Julklapp från Linn.

Det skramlade om den och själva paketet var lite mjukt, men jag kunde inte gissa vad den innehöll.

Belgiska tryfflar, inte så dumt!

Värdinnan, det vill säga jag, har ju inte fått igång det här med matlagningen än. Därför blev det hemkörningspizza. Vi provade ett ställe som vi inte hade testat förut, Annas. Tyckte det var passande. Jag tog en Fyra ostar-pizza och den var jättegod!

Quatro de formaggi.

Pizzan var tunn och god och smakrik. Och tro det eller ej, nästan hela slank ner! Tänkte att jag skulle få ont i magen. Lite oroligt blev det, men jag fick inte ont och jag mådde inte illa. Tänk, jag har ätit nåt normalt, nåt vanligt!..

Vi hällde ner oss i fåtölj respektive soffa i vardagsrummet och spelade en match Wordfeud. Jag har fått massor av matchinbjudningar igår och idag av alla möjliga och jag tackar förstås ja. Men jag har ju inte lika mycket tid och lust att spela nu när Anna är här som jag hade de veckor jag var ensam…

Vi gnagde på knäck och ischoklad och när det blev filmtajm satte jag fram chips med dip. Fast vi orkade nästan inte äta nåt. De som spar, de har IGEN – till i kväll!

Chips och dip lockade, men vi åt inte särskilt mycket.

Nyss kom Anna ut ur duschen och jag har förberett frukost. Idag ska vi åka till Stormarknaden och handla. Det är nåt jag inte ser fram emot, men jag måste försöka. Anledningen till att vi åker dit är att vi vill ha en flaska vitt vin till nyårsafton. Annars hade vi kunnat handla på Tokerian. Det blir nog så att jag kör, sätter mig på en bänk nånstans och Anna handlar med mina betalkort. Det snöar ganska mycket ute och det är ju lite trist, tycker jag. Konstigt väder, igår kväll var det sju minusgrader, nu är temperaturen runt noll.

Vad händer hos dig idag, denna lördag???

Livet är kort.

Read Full Post »