Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘svälta ihjäl’

En sovmorgon gjorde det möjligt för Fästmön och mig att kika på nåt av det läskigaste jag har sett på länge: Messiah: The Harrowing (2005). De två långfilmslånga avsnitten gick på Sjuan i höstas.

Messiah The Harrowing

Det läskigaste jag har sett på länge. 


Det börjar med att en ung kvinna
hittas mördad i en bil. Men det är inget vanligt mord. Hon är fasttejpad i bilen – och ihjälstungen av bin. Strax hittas nästa offer: två kvinnor, upphängda i köttkrokar och också förenade av dito krokar. Det tredje offret är en man som svälter ihjäl – via en datorfil, framför ögonen på polisen Red Metcalf. Snart inser kriminalarna att de har med en ovanligt brutal seriemördare att göra. En seriemördare som följer Dantes Inferno

Slutet är oväntat. För självklart funderar man och gissar vem mördaren är under de nästan fyra timmarna som båda avsnitten pågår. Jag gissade fel. Två gånger.

Det här blir högsta betyg för en otroligt hemsk film!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har det redan hunnit bli den första advent. En dag i förväg tjuvstartade vi delvis emellertid med ett annat firande – det av en blivande 20-åring. Eftersom jag inte åker ut till Himlen i morgon, fick 19-åringen sina paket från mig idag.

Presenter och gullig bak

Presenter och en gullig bak som tillhör min kära! (Det är inte hon som fyller 20 i morgon, men hon är väldigt ungdomlig ändå!)


Paketen innehöll
ett våningsfat för kakor, doftvärmeljus, en flaska rosa mousserande och två champagneglas.

Anna bakade både igår kväll och idag på förmiddagen. För hembakat ska det vara när det kommer gäster.

Cigarrkakor

Cigarrkakorna bakades igår kväll, men doppades i choklad idag på förmiddagen.


Det blev cigarrkakor,
en saffranskaka och en fantastiskt god pepparkakscheesecake, den senare i stället för tårta.

saffranskaka med stjärna

Saffranskakan med stjärna ställde vi ut på ballen* så att det skulle snöa på den! (Skämt!)


Pepparkakscheesecaken
kom tyvärr inte med på bild, men jag och födelsedagsbarnet tyckte att den var ljuvligt god, resten var lite mindre entusiastiska.

Mormor och L kom och firade idag, resten av familjen – pappa samt morfar, moster och kanske nån kusin från landet – kommer i morgon kväll. En av presenterna från mormor och L var något… vippig… Men den här staken kan både stå på ett bord och hänga på väggen, för det är en skepparstake!

skepparstake som har vippat

Den vippade/dippade när den fick syn på mig..?


När vi hade vräkt i oss
alldeles för mycket och gästerna hade åkt hem, åkte Anna och jag till ICA Solen för att handla. Idag åt vi inte en enda pepparkaka var. Konstigt… (*rapar diskret fortfarande*) Jag skjutsade hem en fullastad Anna och åkte hem till mitt.

Hade köpt mig två små blåa hyacinter bara för att jag älskar doften. Hittade ett par små söta julkrukor i förrådet som jag tryckte ner satte dem i.

Hyacint i kruka med tomtar

En hyacint med tomtar till vardagsrumsbordet…
Hyacint i kruka med ängel

…och en hyacint med en ängel till köket.


Termometern kryper nu ner
mot -15 grader. Trots det är det några ungar ute och gapar leker på tennisbanan som Nån inte har spolat till skridskobana i år heller. På framsidan lyser gröngölingen riktigt trivsamt mot snön. Den får bli min julgran i år!

gårdens gran

”Granen står så grön och grann på gården…”


Jag har telefonerat
med mamma och det är fortfarande så att vi ska fira jul på var sitt ställe. Och faktum är att mamma verkar ganska nöjd med det. Jag vet ju att resan hit brukar ta på hennes krafter och jag har ju lite svårt att resa utan att kunna stanna titt som tätt på grund av Aliengänget. Nöjd att fira jul i min ensamhet är jag! Anna och jag ska äta lite sill nästa lördag och till julafton köper jag hem några sillburkar, kanske en laxbit och lite Janssons frestelse. Vidare har jag ju Rippes kålrotslåda att mumsa på. Närå, jag lär inte svälta ihjäl i år heller.

Mitt kök kändes väldigt adventigt idag när jag tände det första adventsljuset i mormors och morfars kopparstake.

advent i köket

Adventskök!


Jag har kört en maskin tvätt
som nu ska hängas och jag har ätit söndagsmiddag.

kycklingkorv med bröd och första advent

 

Söndagsmiddag = tre kycklingkorvar med räksallad och ett glas mjölk.


Efter tvätthängningen
väntar en stund i fåtöljen med snusklitteratur som jag läser just nu. Första delen av två av Arne Dahl: Europa blues ska jag se på klockan 21. Och så kanske det blir ett och annat parti Wordfeud med nån vän där emellan. I skrivande stund har jag visst tre partier igång… Jag har också lirat Quizkampen i helgen (Anna har ju trådlöst nät där jag kan spela gratis, det kan jag inte hemma, så här blir det mindre speland) och så har jag ett parti Ordjakten på gång.

I morgon är en ny arbetsdag och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam att ha fått min tidsbegränsade anställning ytterligare förlängd, denna gång till den sista mars nästa år. Det känns… långt…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Nehej du! Jag kunde inte få ner en endast bit mat till igår efter den förskräckliga förskräckligt stora portionen lunch! Så jag köpte med mig en mer normal portion från ett annat ställe hem till Fästmön som ju behövde middag. Medan hon åt höll jag henne sällskap med lite julpyssel.

Ja, jag ska ju inte fira nån jävla jul i år, helst, men jag hade jag inhandlat nya lampsladdar till mina mässingsstjärnor i söndags. Jag satte mig därför vid köksbordet för att montera dem. Eftersom stjärnorna har lite olika ålder – den ena är i min ålder, den andra typ fem år – fick jag arrangera sladdarna lite olika, med ståltråd och lite annat. Jag svor ve och förbannelse över ståltråden, som jag inte hittade i min röriga välfyllda verktygslåda. Till sist blev jag i alla fall klar och jag hade kommit ihåg att sätta i glödlampor innan jag tillslöt stjärnorna. Tänkte att det var bäst att prova. Och det var det! Bara den ena lyste! Efter ytterligare mickling med stjärnan som vägrade lysa och test med tre andra glödlampor insåg jag att det var fel på sladden jag inhandlad på Clas Ohlson (skittråkig webbplats hos Stormarknaden!). Jeansen slängdes på och jag åkte iväg för att byta den. Det tog sin lilla stund. Två (2) unga killar skulle prova sladden på olika sätt och vis, bara för att komma fram till samma slutsats som jag: den fungerade inte. En enda likadan sladd fanns kvar i butiken – och den tog jag. För säkerhets skull fick de testa den innan jag åkte hem… Tror du att lampan lyste? Nej! Men då provades en annan glödlampa – som fungerade. Min fråga är därför…

Är Clas Ohlson vår tids EPA..?

Stjärnorna ligger nu på gästsängen och väntar på upphängning till helgen. Helst skulle jag vilja ha den äldsta av dem i mitt sovrum, såsom jag hade när jag var barn. Men nu är jag vuxen och båda stjärnorna ska hänga i vardagsrummet.

Den översta stjärnan är cirka 50 år.


Jag är mycket nöjd
med mina nya, svarta stakar också. Dessa ska placeras i de två mindre fönstren i köket. På nära håll ser de rätt plastiga ut, men på långt håll ser de ut som värsta exklusiva smidesstakarna.

Dessa stakar ska flankera gigantstjärnan i köket.


Och så lite mer jul!
Igår kväll messade vännen Rippe och berättade att hon har gjort kålrotslådor, bland annat en till mig. Jag kan komma förbi Rippes jobb och hämta! Vilka snälla vänner jag har som ser till att jag inte behöver svälta ihjäl! Jag mejlade förresten till Lena Hjärtegod igår också och tackade för lördagens mat. Så här svarade hon bland annat:

[…] blev mäkta imponerad över ert kaloriintag. Jag hade aldrig trott att ni skulle få i er så mycket. Själva åt vi av soppan och kycklingenbenen + att F. åt 1 dessert […]

Idag började dagen mindre bra och roligt. En titt i lokalblaskan avslöjade att ytterligare en före detta kollega har gått bort, ytterligare en av De Snällas Gäng. Ja, det finns/fanns ett sånt också hos min förra arbetsgivare, men det var ett synnerligen exklusivt gäng och dess medlemmar är/var få. Nu är de ännu färre.

Dagen idag tillbringar jag högst upp i huset, hos bästa institutionen. Jag sitter i tre möten under dan, samtidigt som jag ska försöka åstadkomma lite hands on-arbete också. Och så har jag frågat S om vi ska luncha, det var 100 år sen sist! Eftersom jag går utan kryckor är det betydligt lättare att både traska ner till matsalen och att bära brickan själv… Igår kväll hade jag ganska ont i hälen, men betänk då att jag hade gått ovanligt mycket under gårdagen och vartenda steg utan kryckor. Idag är hälen mindre ond. Jag är tacksam för varje uns av smärtminskning jag kan få! Nu väntar jag bara på att få bli av med mina aliens, men det verkar dessvärre dröja…


Livet är kort. Alldeles för kort för en del.

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »

Tänk att här försöker ena halvan av mig vara lite seriös och berätta om en mini-föreläsning av en författare – och så skriver jag bajs redan i rubriken. Ja, sån är jag! Jag växer visst aldrig ifrån kiss- och bajshumorn. Så nu tar vi den först innan jag skärper till mig.

Tanken var att jag skulle uträtta några ärenden på stan innan jag gick haltade till bibblan. Men jag hade ingen framgång på de ställen där jag gjorde mina försök, så jag slank in på Designtorget. Allting, nästan, är skitdyrt där och jag skulle aldrig köpa nånting (tror jag…), men det är kul att titta. För naturligtvis såg jag nånting fantastiskt som jag genast blev sugen på (men avstod, på grund av priset). Skulle du ha kunnat låta bli att köpa detta??? Svara ärligt!

Bajsspelet, ett måste i varje kiss- och bajshumorists hem, eller hur?


Klockan 18 skulle
Anna Ehn börja berätta om sin nya bok, som jag har skrivit om här, på Stadsbiblioteket. Tio över fem traskade jag in där och strosade runt bland studenter och gamla tanter. Hittade författarscenen och installerade mig i ett intilliggande rum från vilket man skulle höra föredraget. Passade på att läsa lite annan litteratur medan jag väntade…

Annan litteratur än Annas bok.


Så där.
Nu ska jag bli seriös…

Huvudpersonen i min bok skriver sig fram till vissa insikter i sin dagbok.

Det avslöjade Anna Ehn när hon på onsdagskvällen berättade om sin nya bok, Det finns så många toppar man blir aldrig aldrig nöjd. Scenen var Stadsbiblioteket och publiken bestod av för ett gäng tanter, en ungdom samt ett par män. Och så undertecknad, delvis dold i ett angränsande rum.

Bakom en man med otroligt hårig baksida (fascinerande!) häckade jag, av randiga och rutiga skäl. Jag ville inte umgås med personer för vilka jag var luft sist – på en begravning, dessutom. Min sorg var inte mindre än er! 

Anna Ehn tog till orda och presenterade sig själv först innan hon berättade hur hon hade skrivit boken. Den bok som nu finns i handeln att köpa och som väl är den åttonde versionen av hennes manus.

Annas bok.


Med behaglig röst
berättade Anna att hon försökt skriva boken och samtidigt arbeta som journalist och vara tvåbarnsmamma. Det funkade inte riktigt. Som tur var hade hon möjlighet att ta tjänstledigt och då blev det resultat. För det var också då hon bestämde sig för att skriva i tredje person, inte första.

Bokens miljö är ett konfirmationsläger. Skälet till det var att författaren då kunde eliminera datorer och mobiler (nästan, i alla fall). För det är i den handskrivna dagboken, som sagt, som bokens huvudperson Sara kommer fram till vissa saker. Dagboken var för övrigt inte med i Annas första versioner.

Hur kan man lyckas med en ungdomsroman när man är vuxen? Anna gjorde förstås det självklara och lät ett gäng niondeklassare läsa manus innan tryck. Betyget de gav henne var gott – det vill säga inget negativt förutom om språket. En och annan hade synpunkter på att Anna inte hade använt stor bokstav i början på vissa meningar…

Anna pratade och läste några sidor ur sin bok under 20 minuter och därefter fick publiken ställa frågor. Detta var ett alldeles utmärkt sätt för mig att göra nåt vettigt en onsdagskväll – och inte bara glo på Dallas som börjar klockan 21…

Och som den där största jordgubben på gräddtårtan var det nån som ropade på mig när jag gick till bilen för att åka hem – en fackpamp som satt och softade med en öl och sin M! Tänk att hon kände igen mig, vi som aldrig träffats förr!

Tyvärr fick jag mota bort lite ont i bröstet när jag kom hem med att skura badrummet och duschrummet-skithuset-toan. Nu har jag rejält ont i hälen och jag är lite hungrig. Det får nog bli ett par knäckemackor, trots att jag inte skulle svälta ihjäl om jag inte åt nåt alls i kväll. Men så får det bli! Är man ett fetto så är man och då ska man inte göra avkall.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi skulle se en film igår kväll. Nånting spännande som jag hade spelat in på DVD:n, tänkte vi. Klockan var 23 på kvällen och vi såg fram emot en thriller som Fästmön hade bett mig spela in. Det blev över två timmars drama med filmen Into the wild (2007), en thriller på sitt sätt, men ändå inte.

Den riktige Chris.


Den unge Chris avslutar sina studier,
lämnar sin familj och sina ägodelar, skänker sina besparingar till välgörenhet och ger sig ut på luffen. Hans mål är Alaska där han vill bo i vildmarken. På vägen träffar Chris flera spännande människor, lite udda existenser, en del av dem.

Den här filmen är baserad på verkliga händelser och en bok av Jon Krakauer med samma titel som filmen om Christopher McCandless. Chris, som nådde sitt mål Alaska, där han bodde i en gammal buss.  Fyra månader efter han nått målet hittades han död, avliden av svält.

Detta är förstås inte en thriller i vanlig mening utan ett drama om livet på luffen och i vildmarken. Filmen är otroligt stark. Fotot ovan i inlägget är en bild på Chris som hittades i hans kamera. Bara veckor efter att han hade svultit ihjäl hittades han av några jägare.

Högsta betyg för den här filmen gjorde verkligen intryck på mig!

Read Full Post »

Påskägget är påfyllt och strax serveras Swedish Sandwich Cake… Jag svälter inte ihjäl idag heller!

Härligheter som väntar…


Jag går närmare
och tittar lite…

Sluta dregla!

Read Full Post »

Idag fick jag fint besök från Himlen på jobbet. Det var Fästmön och Elias som tog bussen hit för att kolla var jag jobbar. En hel timma tog resan, men jag hoppas att det var väl värt för jag bjöd på god lunch – på thaistället. Safe, och alltså inte tillagad av mig!!!


Anna och Elias kom på lunchbesök idag. 


Men först visade jag Anna och Elias
mitt rum och så kom snälla B förbi och hälsade, liksom fru Chef1. Sen bar det iväg uppför backen! Tack och lov hade det slutat regna. Jag hade tagit med Annas paraply som hon hade glömt hemma hos mig, men i skrivande stund upptäckte jag just att hon glömde ta det med sig. Vi får hoppas på minimalt med promenader i regn framöver…

På thai-stället åt vi kycklingspett alla tre – Elias utan den goda jordnötssåsen! Men annars tyckte han att det här var så god mat så hit ville ha gå igen och äta! Anna och jag tog kaffe på maten innan vi traskade tillbaka. Elias hade sin nya jacka, som han fick av mormor igår, på sig. Den är verkligen snygg!

Vi gick tillbaka till kontoret en stund eftersom det skulle dröja innan bussen tillbaka till Himlen skulle gå. Passerade en flyttbil som på taket lovade

Allt i transport

Och det var det verkligen – till och med ormar… se framrutan!


Till och med ormar transporteras av den här flyttfirman…


Elias fick tillbaka sin smörgåslåda
som jag hade fått pepparkakor i. Jag hade lagt ner lite frukt till dem att snaska på under bussresan hem så de inte skulle svälta ihjäl…

Dags för mig att jobba lite nu, tror jag bestämt…

Read Full Post »

Plötsligt blev det 30 grader varmt. Det är såna dagar den här familjen gör sina värsta shoppingrundor när det storhandlas mat och åks till IKEA och köps blytunga möbler. Men Tofflan är ganska timid och snäll idag och gör som alla önskar.

Fästmöns och min storhandlingstur gick till lilla ICA Solen. Där går det fakitiskt väldigt bra att storhandla – förutom vissa störningsmoment i form av andra kunder och andra kunders barn som framför smärre varuvagnar. Snälla föräldrar, kan ni inte vara pedagogiska andra dagar än de dagar vi ska storhandla???

ICA Solen har annars ett bra och ganska brett sortiment för att vara en lite mindre affär. Där finns till exempel just de flingor Frida vill ha till frukost och just de bågar, chilibågar, som Tofflan vill ha goffa på fredagskvällen när hon glor på Tyst vittne. Personalen är väldigt trevlig, nåt som är av stor betydelse för min del om jag ska handla på ett ställe eller inte. En sån där lite mindre affär kan leva gott på sitt rykte och sin service. Nu senast i somras införde de möjligheten att ladda busskort i kassan, en suverän service eftersom många här ute i Förorten pendlar in till stan för att jobba.

+
Båda finns på ICA Solen!!!

                                                                                                                                                             Sen var det då detta med IKEA. IKEA är väl aldrig roligt att åka till – om inte nån slänger pengar efter en och säger att man får köpa vad man vill för hur mycket plus att det kommer hem nån som monterar skiten grejorna du köper?! Eller??? Anna lovade Linn att få köpa den efterlängtade och behövda byrån – lite snyggare och mer funktionell än den strykbräda tjejen har använt ett tag… Och jag själv lovade i ett svagt ögonblick att åka till stället i fråga med Linn och inhandla möbeln.

Byrån låg i ett platt paket. BRA! Det gick nämligen in i baksätet utan att vi behövde fälla det. Sen att byråhelv***t vägde 30 kilo var ju… mindre kul. Men vi fick in paketet i bilen på nolltid och hann stanna till hemma hos mig för att hämta några prylar innan vi åkte ut till Himlen.

Min belöning blev en glass. En Päronsplitt. Den var god att äta, men jag hade gärna lagt den på min panna… Det är i skrivande stund 32,8 grader utanför köksfönstret och 27,2 grader i köket där jag sitter och skriver.

Sen gav Linn mig ledigt för resten av dan och satte sig på golvet i sitt rum och började packa upp paketet. Man kan inte direkt säga att hon såg lika glad ut som gubben på beskrivningen…


Gubben på beskrivningen ser jätteglad ut alt. har blivit knivad från öra till öra. Linn ser inte lika glad ut.

                                                                                                                                                                      Vi hörde några suckar och fula ord innan Anna reste sig och gick in för att hjälpa sin dotter. Vi andra i familjen håller oss undan – Johan har till och med åkt till sin pappa över dan! Nu hörs inte bara suckar och fula ord från en mun där inne utan två. Det mest förekommande ordet är det som börjar på fi och slutar på ta. Jag behöver väl inte skriva ut det för att du ska förstå…

Möbelmontörerna kom nyss ut för en glasspaus. Jag tror bestämt att sockerkicken gjorde dem flamsiga och jag undrar hur den där byrån ser ut när den är färdig. Jag hörde nämligen nyss:

MEH! Så här små kan ju inte lådorna vara!

och

Den här skruvmejseln är för jä***a liten, jag orkar inte skruva!..

och

– Kollade du verkligen så att alla delar var med?
– Neej…

och

Bygg inga trasiga lådor nu!

och

Oj, oj, oj…

och

F*n, jag har gjort FEEEL! Tofflan, jag har gjort FEL!

(Dra inte in mig! Jag går ut och mekar med bilen eller nåt!)

Ja, ja… Jag gissar att det kanske kommer nån bild på byrån när den är klar. Men man kan aldrig så noga veta… Jag går och tar mig en glass till, denna gång en GB Sandwich (jaa, ICA Solen har extrapris på GB-Klassiker!), så jag inte svälter ihjäl!..

Read Full Post »

Det blev Inna som levererade rätt svar på bildgåta nummer tre. Rätt svar var en detalj ur Renoir-pusslet som Fästmön och jag la i våras!

Ni är alltför duktiga på bildgåtor! Men här kommer en riktig luring! Ta den, om du kan! HA! 😈


En riktig luring! Men vad 17 föreställer bilden???

                                                                                                                                                              Den som löser gåtan får den stora äran att bjuda mig på middag. I morgon, till exempel, har jag ingen middagsmat hemma, men då gäller det att du hittar lösningen innan dess. (Tänk på att Tofflan inte ska svälta ihjäl, snälla!)

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »