På natten ska man sova, på dagen ska man..?

Ett inlägg om sömnstörningar och roligare saker.

Det blev korv till middag igår. Chili- och chipotlekryddade kalkonbrännare. De gick inte av för hackor, kan jag meddela… Brändes gjorde de också, så de gjorde skäl för sitt namn. Jag grillade dem i ugnen och som tack för det spottade de hett fett på min vänsterhand. Som svar på detta bet jag i den. HA! Jag vann, typ!

Och skymningen var blå.

Försökte få ut Fästmön på en kvällspromenad, men hon var så trött och frusen att hon somnade under filten i soffan. Och när hon vaknade till kände ingen av oss för att gå ut.

Och skymningen var sepia.

I vart fall fick jag henne att regga sig för Quiz battle och vi körde några tuffa matcher. Det tar ett tag att lära sig knepen (man kan blockera andra från att knipa poäng och så), men annars handlar det mest om allmänbildning. Ett roligt och lärorikt spel! Tack Johan Kronprins, som tipsade om detta! Och jag blir alltid så stolt när jag lyckas klara sportfrågorna, för det tror jag inte om mig själv!

Och skymningen var lilagul… Som ett blåmärke…

Medan Anna slumrade läste jag om ruskigheter på Sandhamn mitt i vintern. Det var inte utan att jag satt och frös… Men det är en väldigt lättläst bok, en riktig bladvändare. Spännande som 17!

Vi hasade väl i säng framåt halv elva. Då hade jag fått delta i ett nytt gymnastikprogram, signerat Anna. Vi körde

Sågen.

Den går ut på att man står med benen brett isär och fötterna bladut, fattar varandras motsatta händer och… så att säga sågar. Jag skrattade så mycket att jag fick väldigt bråttom in på toa…

Sen skulle det sovas. Jag läste en stund till, släckte och somnade. Bara för att vakna sedvanlig tid, klockan 4.27. Det är så irriterande!!!

Jag vaknar alltid den här tiden.

För det mesta kan jag somna om, men i morse var det lögn i h-e! Jag låg vaken en och en halv timme innan jag slumrade till. Då drömde jag så konstigt! Min grupp frilansare från ett annat arbetsliv och jag befann oss plötsligt på institution 1 där vi skulle ha ett möte…

När Anna väckte mig klockan sju hade jag ett lätt dunkande huvud och kände ett svagt illamående. Men upp kom jag! När man är arbetssökande får man inte ligga och dra sig. Först skjutsade jag Anna till jobbet. På vägen tillbaka fick jag en vinkning av världens sötaste lilla pojke, säkert till hans vårdnadshavares förtret. Därefter parkerade jag mig vid datorn. Blogga lite, sen söka dagens tre jobb.

Min övervakare.

Det känns lite som jag kan tänka mig att det gör när man har fotboja: jag känner mig låst till hemmet, låst till att prestera, söka, söka, söka… Men idag ska jag faktiskt ut i verkligheten också och träffa min uppdragsgivare och vän Pe! Vi ska till och med luncha, fast man inte får det när man är arbetssökande (mina regler, för mig!). Tänkte passa på att handla hem lite förnödenheter också samt middag till i kväll, vad det nu blir. Fantasin flödar ju inte precis när det gäller mat…

Pe och jag ska träffas på Stormarknaden och testa ett av matställena där. Gissningsvis blir det en recension senare att läsa på en blogg nära dig – för den som är intresserad, förstås. Andra kan ju strunta i att läsa. Enligt webbplatsen finns det faktiskt hela elva (11) ställen på Stormarknaden där man kan äta… Jisses…

Vad händer hos dig idag??? Har du tid och lust, skriv gärna en rad eller två i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det funderar jag på…

Det är okristligt att börja jobba klockan sju en lördagsmorgon på vintern, när det är tio grader kallt. Men Min Älskling jobbar i vården och då är det på detta viset. Jag ramlade ur sängen och skjutsade henne. Tänkte ta mig en liten lur till när jag kom hem. Men se då blev det ett akut besök på toa med efterföljande sprayning – ja, då fattar du vad jag gjorde, va?! Denna sprayning orsakade ett smärre astmaanfall när jag hade återvänt till sköna sängen. Jag låt där och flämtade och stönade, men det var inte av vällust. Till sist kunde jag andas bättre, fast då tog hostan vid. Så i stället för att slumra låg jag och funderade.

Jag funderade först på fröken Flängört, vars före detta make som jag träffade häromdan. Fröken Flängört är bland annat känd för barnsliga utagerande med varukorg inne i livsmedelsbutik. Jag funderade och funderade och kom fram till att det verkligen var rätt beslut att dessa tu delade på sig. Den före detta maken ser helt strålande ut! Fröken Flängört själv har jag inte sett på ett par år, men hon figurerar i media då och då. Vid såna tillfällen känner jag alltid ett svagt illamående. För av nån anledning för hon mig att tänka på snaps. För mycket snaps… De senaste årens erfarenheter har lärt mig att den som anklagar andra för att ha alkoholproblem oftast har problem själv. Ungefär som att homofober faktiskt kan ha en dragning till människor av det egna könet. Ja, det är sant! Inte jämt, men då och då.

Mitt förhållande till alkoholen illustreras delvis i detta fulla vinskåp, med endast en tom plats.

Sen funderade jag lite till på varför folk skaffar barn. Barn som de aldrig visar värme gentemot, inte vad jag har noterat. (Man ser jag sånt bäst sommartid – nu på vintern häckar vi ju alla i våra iden.) Om man tittar på sitt barn med ett nollställt ansikte… Om man visar sån likgiltighet mot barnets försök till lek… Inte konstigt då att såväl små barn som lite större försöker på uppmärksamhet genom att skrika lungorna ur sig. Nej, somliga skulle inte få skaffa barn, så ser jag på saken. (Du ska veta att ett av barnen är världens sötaste!)

Idag står en del hushållsgöromål på agendan. Jag ska bädda rent och har börjat med att slänga de skitiga lakanen i tvättmaskinen och starta den. Vidare har jag dammsugit madrassen och knölat in kuddarna i frysen för att döda kvalster.

*PAUS FÖR ATT TA UT KUDDAR UR FRYSEN OCH STOPPA IN TÄCKEN*

Sen ska det förstås bäddas med rena lakan och jag har valt ut ett sniggt (Ja, jag har ju inga fula påslakansset…) mörkblått påslakansset i siden. Ja, inte sånt där glidigt siden, utan bomullssatin. Skönt att sova på och mellan!

Idag måste jag damma och dammsuga också. Det var en riktigt tjusig dammskulptur jag noterade under sängen. Tyvärr är dessa skulpturer mindre bra för mina – och Annas – luftrör, så den med flera ska bort. Men jag tror att jag börjar med att bädda och damma för att sen ta frukostrast.

Mamma ska få ett telefonsamtal lite senare och så ska jag förbereda lite mat till i kväll. Och jag tänker inte snåla på finvinerna utan plocka fram en flaska ur mitt välfyllda vinskåp till maten.

Anna slutar klockan 16 och då hämtar jag henne, förstås. Vi brukar stanna vid ICA Heidan för att inhandla lördagsgodis på vägen hem och idag är inget undantag. Fast medan Anna bara köper äckligt lördagsgodis till sig, köper jag gott lördagsgodis till mig.

Typiskt gott lördagsgodis, det vill säga mitt. Anna köper nämligen bara äckligt lördagsgodis till sig.

Det blir ingen urpremiär på teatern för min del i kväll. Jag vet inte vad som har hänt med den utlovade biljetten. Däremot vet jag att mammakusinen B har ont i ryggen och att Anna jobbar, så jag hade liksom inte haft nån att gå med i alla fall. ”Lisbeth” frågade mig ju för ett tag sen om vi skulle gå tillsammans, men eftersom jag trodde jag skulle gå med släkt & familj tackade jag nej.

I stället blir det TV-soffan och live-gnällande på bloggen kring Melodifestivalens tredje deltävling. Sitter du ensam och har tråkigt, så häng på och kommentera med mig via bloggen i kväll!

Det funderar jag på… Vad funderar du på???

Read Full Post »

Glad i hatten, mätt i magen och bara liiite klen i magen

Jag blev ju utbjuden i kväll av en före detta kollega, numera vän, Lena. Tänk så bra det passade, för det var ju verkligen läge att fira. Vi gick till samma ställe som Fästmön och jag gick till sist, Gary’s. Och det namnet ska du komma ihåg för maten är kanon!

Lena är också kanon. Eller i alla fall väldigt glad!

Vi inledde med en mycket torr dry Martini under en galen kolampa. Äntligen fick jag fota! (Ja, jag är verkligen skitjobbig med min mobilkamera!..)

Galen kolampa.

Ärligt talat var jag lite orolig för att magen skulle protestera, men den har skött sig finfint i kväll. Det enda jag känner av nu efteråt är ett svagt illamående. Fast det kan bero på bussresan. Japp! Jag övervann den demonen också idag och åkte buss. Tur och retur. Ensam. Utan att dö.

Till förrätt valde jag den här gången en sorts popcorn, enligt menyn. Det var friterade kräftsjärtar och till det en smält kryddigt smör. Mycket salt, men mycket gott.

Friterade popcorn som innehöll kräftstjärtar.

Till huvudrätt valde jag, tråkig som jag är, samma som sist, det vill säga kycklingfajitas. Men smart nog så delade Lena och jag på en portion. Annars hade jag definitivt inte mått bra. Portionerna på Gary’s är mycket rikliga vilket torde passa hungriga gubbamagar, men var var alla manliga gäster???  De kvinnliga gästerna var i klar majoritet.

Kycklingfajitas med massor av goda diper.

Diperna var som sist enormt goda. De inte bara tilltalar gommen, de tilltalar ögat också.

Fyra diper: krämig guacamole, rökig  mangodip, syrlig gräddfil och en röd, het tomatdip. Suveränt goda alla, på sitt sätt.

Som avrundning en lite lagom dessert, söt och friterad, men inte alltför kraftig. Till den en kopp svart kaffe.

Friterad Mars, Snickers och Twix. Fast jag minns inte i vilken ordning…

Som sist får maten allra högsta betyg, ingen tvekan! Portionerna är så rikliga att man gott och väl kan dela om man bara är lite hungrig. Men den här kvällen serverade Gary själv och då steg även Toffelbetyget för servicen.

Högsta betyg!

 

Stort TACK till Lena som bjöd mig på den här middagen! Nästa gång är det jag som bjuder, inga protester!!!

Read Full Post »