Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sur gubbe’

Morgonmänniska eller kvällsmänniska? Vi människor brukar gilla att klassificera oss själva. När det gäller den tid på dygnet vi är piggast bruka vi säga att vi antingen är morgonmänniskor eller kvällsmänniskor alt. nattugglor. Själv tillhör jag kategorin morgonmänniskor. Jag funkar bäst på morgonen, får mest och bäst saker gjorda på förmiddagen. Och så är jag rätt kvällstrött.

Men även solen har fläckar, är det bara att inse. För till och med jag kan vända på dygnet – som jag till exempel gjorde den sista veckan jag var sjukskriven efter operationen. Då började jag må bra och hade inte så ont. Det var roligt – och kändes lite förbjudet!.. – att sitta uppe på nätterna och glo på film. Dessutom är det så att jag oftare än man kan tro är en zombie på morgonen – åtminstone mellan klockan sex och sju, min första vakna timma…

Tofflan m solbrilloro skägg

Zombie-Tofflan.


Vad grundar jag detta på
, att jag är en zombie den första vakna timman? En grej är att jag svarar på både tilltal och frågor – men sen kommer jag inte ihåg varken tilltal/frågor eller mina egna svar. En annan, ganska vanlig sak jag också gör är att jag låser in folk. Med folk menar jag i det här fallet min mamma och min Fästmö. När de är på besök hos mig händer det att jag ofta är den som ger mig av ensam och först på morgonen. ÄNDÅ pillar jag ner piggen till nedre dörrlåset, låser det samt låser den övre låset. Jag låser alltså in min gäst. För om hon vill komma ut sen måste hon använda både nyckeln till nedre låset och nyckeln till övre låset – från insidan. Min mamma lider av klaustrofobi, bland en massa andra saker, och hon får naturligtvis svår panik när hon upptäcker att hon är inlåst. Anna, däremot, brukar antingen skratta åt mig och messa

Tyckte du att jag skulle skita i att gå och jobba och stanna hemma idag i stället eftersom du låste in mig? *gubbe med pussmun alt. gubbe med hjärtor till ögon*

eller bli irriterad eftersom hon är lite sen

Var du trött i morse? Jag var inlåst och blev rätt stressad eftersom jag hade en buss att passa. *sur gubbe*

Igår morse var jag för övrigt fullt påklädd – skor, dunjacka och handskar, jobbväskan på axeln och skopåsen i handen – och på väg ut genom ytterdörren när jag kom på att jag inte hade skrivit nån morgonlapp till Anna. Jag skriver ALLTID morgonlappar till Anna med små hälsningar, ibland väderleksrapporter, någon gång ber jag om handlingshjälp. Men mest är det några triviala rader som avslutas med att jag –  och detta är inte trivialt! – skriver pussar samt att jag älskar henne. För tänk – TÄNK! – om livet är så kort att det inte varar till kvällen eller nästa gång vi ses? Jag vill att hon ska veta vad hon betyder för mig. Och nu vet du som har läst hela det här inlägget det också.

Vad är du för en sort – morgonmänniska eller nattuggla??? Eller zombie..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag vid eftermiddagsfikat på jobbet satt jag och suktade efter nån go tårta. Och faktiskt bar det sig inte bättre än att J hade mutat kollegan G i ett dataspel (!) – med en chokladig kladdkaka. Eftersom J är från Norge (vad menar jag med det???) mutade h*n inte bara G utan alla som var närvarande på eftermiddagen. Mums!

Somliga hade ju varit mobbiga mot andra på morgonkvisten, men tiggde lift hem från jobbet via sin äldste son som messade. Jag är ju en snäll människa ibland så det var ju självklart att jag hämtade min älskling. På vägen stannade vi till vid ICA Heidan för att köpa grillad kyckling till middag – och en kartong kokosbollar till kvällskaffet. Kokosbollarna var lågkalorimärkta, vilket innebar att man kunde vräka i sig hälften var, det vill säga fyra. Jag åt två för att de såg ut som tuttar, sen mådde jag illa. Och hade fullt med kokos mellan varenda tand i käften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade autostrador mellan tänderna.

En kokosboll som ser ut som en tutte.


Före kvällsfikat blev jag emellertid tvungen
att baxa in sommardäcken i bilen, för i morgon bitti klockan åtta ska Clark Kent* få vinterkängorna av, sommarsandalerna på. Lagom till snön, som enligt den sura gubben på jobbet ska komma till lördag. (Tror jag inte ett dugg på!)

Jag blev också tvungen att messa med A för att boka om vår andra återträff – den tid jag hade prickat in visade sig krocka med ett evenemang i Elias skola som jag gärna vill delta i. Det har varit lite struligt den senaste tiden med bokningar och sånt, mest beroende på att jag delvis ska byta uppdragsgivare från nästa vecka (formellt sett har jag redan gjort det). Jag vill inte boka inte för många saker på seneftermiddagar eftersom jag vet att många förlägger möten så dags på dan.

Efter allt detta ätande och baxande av däck med mera blev jag helt enkelt tvungen att muntra upp mig med den allra finaste födelsedagspresenten, en orange gubbe. Och bara för att bevisa att jag verkligen är snäll såsom jag skrev ovan, ska du få dela upplevelsen med denna orange gubbe med mig.


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »