En provsmakning av julen…

Ett juligt inlägg.

---

 

Världens finaste gran!

Dan före dopparedan… Ja, den började ju inte så bra med enorm trötthet och diverse krämpor. Sen, i detta Landet Lagom, uttryckte jag en åsikt som uppenbarligen inte var comme il faut i Metropolen Byhålan av alla ställen. Då fick jag höra att jag var en ordbajsare. Men så för bövelen, läs inte det jag skriver då! Jag tvingar ingen till det, men jag har all rätt att ha åsikter och jag har all rätt att uttrycka dem. Det är faktiskt så att vi inte kan älska alla, varken jag eller nån annan, vilket vi båda bevisade.

Arbetsdagen började i ett hetsigt tempo, men framåt eftermiddagen nådde jag målet för dagen och då ville jag mest gå hem. Både NK* och jag är emellertid plikttrogna och stannade tills vår arbetsdag var slut, det vill säga klockan 16.30. Då tog vi julledigt. NK skulle ha Lilla Julafton med svägerskor, svärmor med flera hemma och jag skulle hem och gå ut med sopor och… klä granen! Som alla år blev den förstås Världens finaste gröngöling gran när den var utspökad klädd.

Men som du kanske kan ana på bilden finns där ännu inga klappar under granen. Jag fick min julklapp från min uppdragsgivare hemlevererad idag – en fin grillpanna i gjutjärn. Samtidigt läste jag om min arbetsgivares policy för julklappar. I stället för att ge kunder och konsulter klappar väljer företaget att skänka pengar, en del av sin vinst, till sitt skolprojekt i Zambia. I år går pengarna till ett datorcenter med nya möbler och luftkonditionering samt en extra lärare. Vidare bjuds ett hundratal barn i byar kring Livingstone på en julfest där det bland annat ska delas ut skolböcker. Det tycker jag känns verkligen bra! Här kan du läsa mer och se en liten film!

Här i New Village har vi provsmakat lite på vår jul, mamma och jag. Efter granklädningen blev det julknäcke med kalkon på. Mamma griljerade en kalkon i stället för en skinka, eftersom jag inte äter griskött. Till dessert blev det kaffe och ytterligare en provsmakning – av julgodis. Fästmöns knäck och kola blev med beröm godkända. Och jag slog på stort och tog en konjak ur flaskan som var min pappas. Ja jisses så jag super! Pappa gick bort sommaren 2006 och det finns flera flaskor med alkoholhaltiga drycker kvar som har varit hans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och medan jag har ordbajsat/skrivit detta har det faktiskt blivit julafton. Jag hör just nu att tomten är utanför min sovrumsdörr och jag tror att h*n har lämnat en strumpa med klappar. Så jag är bortskämd. Jag får julklappar även i år. I eftermiddags kom dessutom NK med ett litet spännande paket som jag misstänker inte innehåller parfym. Nån som vill gissa på innehållet???

En julklapp från NK.

Nu är det dags att sussa lite så jag orkar upp till julfreden i Åbo som utlyses på SvT klockan 10.55. Den borde en och annan titta på, förutom jag själv, dårå…

Jag önskar dig en riktigt god jul! En fredlig sådan, förstås.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kylslaget och skomakeri

Ett röjande inlägg.

---

 

Potatis, lök, glögg och champagne – vad mer behöver en Toffla ha i sitt kylskåp?

Den stora röjningen av det som har varit fortsätter. Men först fällde jag en tår över nån som tagit tid på sig att fatta ett beslut. Min tolkning är att jag blev bortvald. För den som inte kan stå upp för det som är fel, den tiger och samtycker. Det är så människor gör i krig. När man själv inte drabbas, blundar man. För om man skulle öppna ögonen kan det ju hända att man skulle råka se nåt.

Den smärta detta orsakar är kall och vass och obönhörlig. Därför passade det bra att jag idag grep mig an nästa röjningsobjekt: kylskåpet. Det var faktiskt inte lika vidrigt som jag hade trott, men det behövdes likväl göras. Det blev rent och fräscht och jag skulle gärna välkomna Marie-Louise att ta några baktprover nu. (Hon skulle säkert hitta minst salmonella.)

Bara utsidorna kvar… Lulu, BLUNDA!

Igår kväll hade jag tagit in kylväskan från förrådet. Eftersom den stod i vägen i köket var det bara att sätta igång arbetet efter annat, sedvanligt morgonbestyr. Jag tryckte ner mjölk, fil, ost och smör i väskan och sen fick den stå på ballen* medan jag skurade inomhus. En del kylvaror fick bo på en köksbänk. Det var en märklig blandning matvaror, men potatis, lök, glögg och champagne kommer man rätt långt med. (Champagnen är för övrigt från nyårsafton… 2009 (?), glöggen och det mousserande vinet från 2012. Värst vad jag super…)

Kylen blev klar på nån timme, alla fack och hyllor diskade och avtorkade. Det som återstår nu är utsidorna, som är belamrade med kort, roliga saker, magneter etc. Lulu Carter skulle få ett veritabelt anfall om hon såg detta. Men eftersom det är minimal risk att hon läser min blogg, lägger jag ut en bild. Och skulle det vara så att Lulu tittar in får hon blunda.

Nu är högertofflan trasig också.

Jag måste över till Tokerian för att köpa fil och superlim. Det är inte bara personen som är trasig utan toffla nummer två. Nu har sulan på högertofflan lossnat. Den vänstra limmade jag för ett tag sen och den sitter fast ordentligt. Det blir till att leka skomakare. Superlim är dessutom billigare att köpa än nya tofflor.

På seneftermiddagen idag planerar jag att gå på bio. Jag har julklappen från facket 2013 kvar. Det är en biobiljett och den går ut i morgon. Snål som jag är… etc etc. Det blir en prövning att ta sig ut och ner på stan. Det anses säkert som lite konstigt att gå på bio ensam, men jag gör nästan ingenting i sällskap längre, så det är inte konstigt för mig. Fästmön tipsade mig för ett tag sen om filmen Pride. Det är en dramakomedi, vilket ju ligger lite utanför mina prefrenser, men man kan ju bli glatt överraskad om man vågar.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Djävulsdansen del tre: ”Han valde bort familjen och söp ihjäl sig”

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Mannen som avses i rubriken hette Hans Trygg. Orden är hans familjs. Som utomstående går det inte att föreställa sig hur det känns när ens make/pappa ställs inför valet familjen eller alkoholen – och han väljer det senare. En make/pappa som väljer att supa ihjäl sig… I den tredje och sista delen av Djävulsdansen berättar Agneta Trygg och hennes barn om hur det var att leva med Hans – och hur de har levt efter Hans. Fästmön och jag tittade tillsammans igår.

Agnetas man valde alkohol framför familjen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Denna den sista delen av serien handlar om att bryta mönster. Agneta Trygg och hennes familj levde ett fint liv i samhällets övre klasser. De var sinnebilden för Den Perfekta Familjen. Men det de flesta inte förstod var hur indränkt i alkohol den bilden var. Agneta blundar och skäms under många år. Maken Hans förlorar jobbet – antagligen på grund av alkoholen. Det blir fritt fram att dricka. En dag får de vuxna barnen nog och ställer ett ultimatum: sluta sup eller förlora oss. Hans väljer att förlora familjen. Han super ihjäl sig.

Rustan berättar om hur han och pappa så småningom började supa tillsammans. Rustan var bara ett barn när han hade sin första fylla. Men även han ställs inför ett val så småningom av sin gravida flickvän: fortsätt med missbruket eller träffa ditt barn. Rustan väljer en annan väg än Hans.

Och programledaren Sanna Lundell är tre veckor på behandlingshem och pratar om sina upplevelser som medberoende anhörig. När Ann Söderlund ska hämta henne vill hon knappt åka därifrån…

Utifrån sett känns det som om alla dessa människor har ett oändligt behov av att prata om det de har varit – eller är – med om. Att släppa fram trollen i ljuset… Det är ju då trollen dör…

Jag tycker den här serien har varit riktigt bra, trots en lite trevande inledning. Den har väckt tankar och funderingar i mig. Jag, som ändå har varit relativt skonad. Inte helt, men relativt. Det är viktigt också att visa att missbruk finns överallt i samhället, i alla klasser. Det är skämmigt och pinsamt, visst, men det gäller att bryta mönster för att ha en chans att klara sig.

Toffelomdömet blir det högsta.

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen.

Här kan du läsa vad jag skrev om den andra delen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En slängd bläng i omvärlden

Ett omvärldsspanande inlägg.

Bara för att jag kommer ut ur min håla mitt hem minst en gång om dan på promenad (i alla fall sen i tisdags) ska du inte tro att jag missar att surfa runt i cyberspace! Fast jag har faktiskt aldrig nånsin suttit vid datorn 24-7 – som en del tycks tro… Häng med på en tur i medierymden så får vi se om vi hittar nåt… galet/roligt/intressant/knäppt/viktigt! Om du vill, alltså. Det finns de som tycker att mina omvärldsturer är att ta lätta poäng (till vad???), men de kan ju stå kvar. No friends of mine.

Drabbat av ätstörningar.

UL:s nya kortläsare äter kort. Ätstörningar har man ju hört talas om. Men kortläsare som äter kort… Dessutom nya kortläsare… Det handlar förstås om UL:s nya kortläsarsystem som inte fungerar så bra. Än. Nu har 90 procent av alla bussar fått en uppdaterad programversion och därmed är felet åtgärdat, enligt företagets propagandaminister Jonsson.

Annonsen som Hemnet tog bort. Man ska inte luras hur som helst! En av Uppsalas mäklarfirmor, Roi, använde bilder med modeller som sades bo i huset som skulle säljas. Sånt kan slå tillbaka dyrt – på säljaren, förstås… Modellerna som Roi har använt sägs ha varit både flashiga och lättklädda. Hemnet tog i alla fall bort Rois annons. För visst är det väl fortfarande så att för att marknadsföring ska funka, måste den vara trovärdig..?

Höger eller vänster?

Sossarna öppnar för borgerligt samarbete. Här i Uppsala sägs sossarna inbjuda Folkpartiet till samarbete. Eh… ja… Det låter väl något bättre än riks där man samarbetade nyligen med SD. Lite undrar man om det finns nån som fortfarande röstar på sossarna, när de flaxar så där till andra sidan blockgränsen…

Bojkott mot pasta efter Barillagroda på radion. Det är väl ingen som har missat nu att Guido Barilla sa i radio att han inte ville göra reklam för Barillaprodukterna med en regnbågsfamilj? Nä, tänkte väl det.

Uppdatera lite till, så kanske det blir bättre.

Nya iOS orsakar åksjuka och svindel. Det tycker några av dem som är kritiska mot iOS7. Apple har redan kommit med en uppdatering. Åksjuk av iPonen vet jag inte om jag har blivit, men jag har fått starta om den minst en gång om dan sen jag uppgraderade systemet. Efter uppdateringen som kom häromdan har det dock gått bättre, peppar, peppar! Tips till åksjuka, alltså!

Blev kallad skitstövel – bröt armen på kvinna. I Byhålan är allt sig likt: man super och slåss.

Kvinna drabbad av hundbajs. Dessutom, är det inte skitstövlar i farten så är det skitande hundar. I alla fall i Borghamn (där det är skitfest sikfest en gång om året fortfarande, hoppas jag..?)

Vad beror det på???

Nu är det över tre veckor sen UppsalaTidningen hittade till stadsdelen New Village i Uppsala. Trots fyra (4) anmälningar har jag bara fått ett svar – från redaktionen. Från distributören: nada. Har Stormogulen redan påbörjat nedläggningen av tidningen??? (Att läsa tidningen på nätet är inte samma grej.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kan man lagstifta mot föräldrars alkoholintag?

Ett inlägg om alkohol.

Jag läser lite här och var på nätet om en juridikprofessor emerita som vill förbjuda föräldrar att dricka alkohol inför sina barn. Kan inte låta bli att fundera över detta och skriva ner mina tankar.

Min första reaktion är 

Självklart! Man ska inte dricka när man har sina minderåriga barn hos sig!

Men ju mer jag läser, desto mer tycker jag att förslaget känns väldigt krystat. Vårdnadsfylla… För mig är föräldrar alltid föräldrar och vårdnadshavare, även skilda föräldrar som vissa dagar inte har sina barn hos sig. Man kan ju liksom inte avsäga sig sitt föräldraskap bara för att man just den dagen eller veckan inte har barnen hos sig. Det är ju ungefär som att säga att

jag är sosse [nu är jag inte sosse, men…] måndag till fredag när jag arbetar på partikansliet. På helger är jag moderat.

Naturligtvis tycker jag INTE att det är OK att föräldrar super sig dyngraka när de har omyndiga barn i sin vård. Det gäller inte bara skilda föräldrar, det gäller alla föräldrar. Men jag tycker inte att det är fel att kunna ta sig en öl och ett glas vin och sen stoppa där. På så vis visar man ju barn att alla faktiskt inte har problem med alkohol. För alkoholproblem, eller alkoholsjuka, kan ju yttra sig på lite olika sätt. En del kan inte sluta dricka när de väl har börjat. Men många nöjer sig med ett glas vin till maten eller en öl till fredagschipsen. Sen är det bra.

Och faktiskt tycker jag att det inte är nån skillnad om man dricker sig full och oredig med eller utan barn – det är lika taskigt mot barnet vilket som!!! Barn är nämligen inte dumma, de uppfattar mer än vi tror. Att tvingas vara med en full förälder är naturligtvis skitjobbigt för en unge, men att veta att föräldern, på annan plats än med barnet, är full, är minst lika jobbigt för ett barn.

Ett glas eller tre? Vem bestämmer var gränsen går? (Glasen på bilden innehåller alkoholfri granatäppledryck.)

Jag tror inte på att vi ska kliva in i de svenska hemmen och tala om hur, när och om föräldrar – som ju alltid är föräldrar! – ska få dricka sig fulla eller dricka för att det är gott. En förälder som super, för att prata ren svenska, gör ju sina barn illa oavsett om h*n har barnen hos sig eller inte. Hur kul är det med en pappa eller mamma som raglar runt i byn och sluddrar? Inte ett dugg!

När man har mognat i ålder får man vissa insikter. Det var ett tag sen jag fattade att jag varken blir snyggare eller mer spirituell när jag dricker. Inte heller blir jag smartare. Inte tycker jag att andra blir det heller. Jag gillar inte heller att tappa kontrollen. Då är det inte svårt att dricka måttligt. Men måttligt kan ju vara olika för dig och mig och därför är det ju också omöjligt att lagstifta mot vårdnadsfylla.

I stället för att lagstifta tycker jag att man borde sätt in särskilda insatser i familjer där alkoholen tar för stor plats. Frågan är bara vem ska avgöra hur stor plats det får ta? Hur ska det övervakas? Med kameror i hemmen??? Vi måste våga prata om alkohol. Vi måste våga prata med våra barn om alkohol. Vi måste våga ta upp frågan med dem som är sjuka i alkoholism, vi måste hjälpa dem att må bättre. För mår alkoholsjuka föräldrar bättre gör garanterat deras barn det också. Tror jag. Vad tror du?

Läs mer hos till exempel Fatou, som jag tycker skriver klokt om detta! Det är inte lätt att ha en åsikt, men vi måste våga prata om alkohol, i alla fall.

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketsläpp i juni

Ett inlägg där Tofflan presenterar några av juni månads pocketböcker från Månpocket.

Både tråkig och spännande post kom i min postbox. I en av mina inboxar kom Månpockets nyhetsbrev. Det är ALLTID spännande läsning! Här kommer ett urval titlar som jag tycker låter intressanta, samtliga ur junis boksläpp:

Tänka, snabbt och långsamt av Daniel Kahneman
Daniel Kahneman, som belönats med Ekonomipriset till Alfred Nobels minne för sin banbrytande forskning, anses vara en av vår tids viktigaste tänkare. Hans forskning har haft stort inflytande inom en rad olika områden från ekonomi och psykologi till medicin och politik. Men det är först nu, i Tänka, snabbt och långsamt, som hans idéer blir tillgängliga för en bredare publik.

Det dyrbara av Linn Ullman
Jon Dreyers liv går i bitar. Hans stora litterära livsprojekt har gått i stå, han är konsekvent och smärtsamt otrogen mot sin fru Siri, något hon i sin tur är smärtsamt medveten om. Deras tonåriga dotter är våldsam och oregerlig, och Siri försöker samtidigt förhålla sig till en mor som börjat supa igen efter tjugo års nykterhet.
Allt börjar med att barnflickan Mille försvinner utan ett spår. Ovissheten om vad som hänt bultar som ett mörkt hjärta i familjen Dreyers liv. När Mille två år senare hittas död har sönderfallet gått mycket långt.

Den hemliga dottern av Shilpi Somaya Gowda
I en avlägsen indisk by föder Kavita en liten dotter. Men i ett samhälle som favoriserar söner blir den enda möjliga lösningen att lämna bort flickan till ett barnhem.
På andra sidan jordklotet bestämmer sig en amerikansk läkare, Somer, för att adoptera ett barn eftersom hon och hennes indiskfödde man aldrig kommer att kunna få egna.
En oerhört gripande debutroman om moderskap, adoption och kulturell tillhörighet.

En omöjlig död av Ian Rankin
Malcolm Fox har skickats till en skotsk småstad för att undersöka anklagelser mot en polis. Paul Carter sägs ha utnyttjat flera kvinnor sexuellt. Anmälan har gjorts av Carters egen farbror, en respekterad före detta kollega.
Uppdraget borde vara enkelt, men Fox upptäcker att det kompliceras av lögner och konspirationer – och av ett brutalt mord. Spåret leder honom bakåt i tiden. Till 1985, ett år av politisk turbulens då skotska separatister spred skräck i maktens korridorer. Men vilket samband kan detta ha med det som nu utspelar sig i en liten oansenlig stad Skottland?
En omöjlig död är andra boken om internutredare Malcolm Fox.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagstrist

Ett gnällinlägg. Ett typiskt jävla gnällinlägg.

Ingen riktig sol på söndagen, men varmt. Vi var trötta och sega och dan var rätt trist. Det underlättar emellertid att vara två då.

Det finns en del irritationsmoment i och omkring hemmet i New Village just nu. Fästmön, till exempel, irriterar sig på ringarna till mina gardinomtag i sovrummet. Ringarna har nämligen vassa spetsar och hullingar… (Jag skaffade dem enbart för att hon skulle göra sig illa varje gång hon grejar med mina gardiner.)

Gardinerna i sovrummet.

Själv irriterar jag mig på hur folk runt omkring låter så mycket, så ofta och så högt. Särskilt på helgmorgnar. Det senaste är som bekant en studsmatta. Och alla vet väl att  studsmattor inte innebär tystnad..? Lite svårt att skriva och jobba när eländet står nedanför mitt arbetsrumsfönster… Det har levts rövare där ett antal gånger under söndagen. Tills regnet kom. Moahahahaahahaaaaa… Men igår var jag uppretad och irriterad än sen morgonen för jag blev som vanligt väckt av illvrål och klampande fötter. Man tror att man befinner sig på ett dagis, inte hemma i sovrummet en söndagsmorgon.

Det regnade så här i juni förra året – och igår kväll.

Ett annat irritationsmoment är de persienner som kom med de nya fönstren som sattes in i höstas. Hittills har tre vridpinnar gått sönder och en knopp som man virar snöret runt har lossnat. Ska det verkligen vara så dålig kvalitet på persienner som är ett halvår gamla, Dalkarlarna? Dessutom tycker jag att lamellerna inte sluter särskilt tätt. På kvällarna kan man se rätt in i lägenheten utifrån om lamporna är tända inomhus – jag har själv stått nedanför och tittat efter.

Nej, efter en trist och irritationsfylld dag lagade jag lite god mat. Under tiden svarade jag på en idiotisk enkät om mina alkoholvanor. Jag fann mig till sist svara på frågor om mina spritvanor – jag som bara dricker sprit typ fyra gånger om året: till påsk, Sista april, midsommar och jul. Ungefär. Det blev så rörigt med alla konstiga svarsalternativ att jag blev tvungen att… öppna en flaska vin till maten.

En flaska Cantina Zaccagnini (2010).

Vinet fick jag för ungefär ett år sen när jag fyllde 50 av den hjärtegoda L och några kollegor på fakulteten. Flaskan levererades i en fin tygpåse från Wien.

En vinpåse från Wien.

Det här vinet hade jag sparat till för att drickas vid nåt speciellt tillfälle. Söndagen den 19 maj 2013 passade perfekt. Det finns till och med några droppar kvar i flaskan, för här super vi inte utan njuter av alkohol.

Kvällen rundades av med lite mord och elände på Kanal 9, bland annat ett program där folk stalkade varandra. Synnerligen intressant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Oro

Helgen har gått i orons tecken, även om jag har försökt att inte visa nånting för nån. Eller knappt nämnt det. Men det är så att ett viktigt möte väntar på seneftermiddagen idag, ett möte om framtiden. Jag känner en olust och en oro djupt inuti, en sån där som anglosaxarna skulle kalla

gut feeling.

Jag tror aldrig jag vänjer vid dåliga besked av det här slaget. Aldrig. Och nu ser jag att jag är på väg att ta ut nåt i förskott, vilket förstås är dumt. Vänta och se. Vänta ända till runt 15.30 idag…

Människor gör mig orolig också och det är nånting jag inte gillar. En person som har avskytt mig i flera års tid vände sig plötsligt om i helgen, log och hälsade så rart, men jag är inte säker på att

smöret i munnen smälte.

Efter år av hån, hot, iskyla och liknande vågar jag knappt tro på nån. Jag känner hur insinuationer biter fast i mig – ett uns av sanning i dem? – eller bara en rädsla för att inte orka fortsätta stå för mina åsikter och den person jag är..?

Är det över snart?

Nej, den här dan borde ha börjat bättre, jag behöver alla positiva vibbar jag kan. Eller också är det helt enkelt så att det som börjar i moll slutar i dur? När ska det bli min tur, jag som inte missköter mig, skolkar, super, försnillar, utan tar ansvar, utvecklar, värnar om..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Månpocketsläpp i januari

Inte bara ett nytt år har startat – ett nytt LÄSår har också inletts. Och vad passar väl bättre då än några tips från Månpockets pocketutgivning i januari, mitt urval?

Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman
En mörk augustikväll kommer ett larm till Hagfors räddningstjänst: en villa står i brand. När journalisten Magdalena Hansson kommer till platsen har huset nästan helt brunnit ner, väggarna har rasat och svart rök pulserar från de förstörda fönstren. Dagen därpå avlider en fyrtiotreårig kvinna av skadorna hon ådrog sig i branden. Några dagar senare brinner nästa hus. Och sedan ytterligare ett. Hagforspolisen står inför en ny, stor utmaning medan den lilla värmländska staden lever i skräck. Magdalena Hansson dras in allt mer i jakten på seriepyromanen och till slut är hennes engagemang djupt personligt. Och mycket riskabel

 

Tänk på ett tal av John Verdon
Dave Gurney, en pensionerad kriminalare, får en dag besök av en gammal kamrat från collegetiden som har ett ovanligt problem. Mark Mellery har fått ett mystiskt brev. Det är skrivet på vers och slutar med: ”Strax ska du få se hur väl jag känner dina hemligheter, tänk på ett tal vilket som helst upp till tusen och öppna det lilla kuvertet.” När Mark Mellery tänker på 658 och tittar i det förseglade kuvertet finner han exakt samma tal där och orden:  ”Förvånar det dig att jag visste att du skulle tänka på 658?” Vem gömmer sig bakom avsändaren X Arybdis? Vem är det som kan läsa hans tankar? Vem är det som vet vilket tal han spontant skulle välja? I brevet antyds också Marks förflutna som alkoholist, en mörk period i livet som han trott att han för alltid lämnat bakom sig. Fylld av fruktan ber Mark att Dave Gurney ska hjälpa honom. Gurney är till en början mest road av det mystiska brevet. Men när Mark efter ett par veckor hittas död med uppskuren hals på sin egendom och flera mord inträffar, där offren fått samma typ av brev, finner sig Gurney plötsligt indragen i den dödliga jakten på en intelligent psykopat och seriemördare där även hans eget förflutna blir ett hot.

Dubbelexponering av Suzanna Dilber
En gift tvåbarnsmor får veta att hennes man har bedragit henne i flera år med en mycket yngre kvinna. Livet som hon trodde var så stabilt tvärvänder, hon kraschlandar men försöker sedan få tillbaka kontrollen över tillvaron.
En ung skådespelerska har sedan lång tid tillbaka ett förhållande med en äldre, gift man. Livet är en ständig väntan på någon som inte hör av sig, kanske hör av sig eller hör av sig alldeles för sällan. Ändå är han det enda som betyder något.

Tyst i klassen av Björn Ranelid
Kristina Lilja växer upp med mor och far och sex bröder i ”Pinnakåkarna” i Malmö, ett område med nödbostäder som byggdes på 20-talet. Livet är hårt. Pappan super, slår och trakasserar – med ödesdigra följder för fler än ett av hans barn. Men Kristina har ett eget öde och en begynnelse som är en gåta.
Hon lyckas bryta sig loss, hon gör ett gigantiskt klassprång och blir så småningom präst.

 

Sverige forever in my heart av Niklas Orrenius
I Malmö kastas antisemitiska glåpord efter en ortodox rabbin. I Tomelilla haglar stenar över en ung slöjklädd mamma. I Eslöv, som brukar kallas Sveriges tråkigaste stad, bor ”familjen Kebab”. I Kattarp attackeras en flyktingfamiljs hem av en hatisk mobb. Intill familjens hus klottrar någon: ”Sverige forever in my heart”.
Sverige forever in my heart innehåller 21 reportage, tidigare publicerade i Sydsvenskan, kompletterade med nyskrivna uppföljningar och förord.

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning i omvärlden

Det går inte att låta bli att omvärldsspana. Jag är helt besatt av vad som händer runt omkring. Och medias nyhetsurval.

Här kommer något klokt och slugt, annat dumt och flängt:

• Felica, 19 bast, fick jobb via Arbetsförmedlingen som telefonist på en dejtinglinje. Tjejen uppdaterade sitt CV på Arbetsförmedlingens hemsida och dan därpå fick hon jobb. Hon trodde hon skulle jobba på ett callcenter. Och på sätt och vis var det ju det. Men det Felicia inte gillade var att det handlade om män som ville prata sex. Efter fjärde samtalet gick hon. BRA, tjejen! Men FY Arbetsförmedlingen! Man tror ju att ni har bättre koll på företagen, men ni har ju ingen koll alls!
• Varför tror svenska manliga programledare på TV att vi gillar att se när de super framför kamerorna? Filip och Fredrik har gjort det så jag har ledsnat för länge sen, nu senast är det Fredrik Lindström. Fulla män är inte roliga, fulla män på TV är pinsamma. Är det detta jag betalar TV-licens för? Snacka om dum-TV…
• Jessica Sayers två pojkvänner var samma person – och dessutom en tjej. Gemma Baker, hon som lurades, dömdes till två och ett halvt års fängelse för två fall av sexuella övergrepp och ett fall av bedrägeri. En smått osannolik historia…
• Coca-Cola och Pepsi ska ändra sina recept. Hmm… vadårå? Jo, på så vis slipper de sätta en etikett med cancervarning på flaskan i Kalifornien. Boven i dramat är en kemikalie i en karamellfärg. Själv tycker jag att bästa sättet är att… inte dricka varken Cola eller Pepsi. Man har väl gjort tand-testet (en tand i ett glas med Cola upplöses över natten)…
• Är du intresserad av 1600-talets stockholmare och deras toa- och sexvanor? Då kan jag rekommendera ett besök på Stockholms stadsmuseum. Idag öppnade en annorlunda utställning där. Bland annat kan man få se en sexfilm och ett porträtt av Stockholms kanske första transsexuella person, Lisbetha Olsdotter, även kallad Matts Ersson.
• Årets vinnare i Eurovision Song Contest är given – det blir de ryska babusjkorna förstås. Syftet med att de ställde upp var för att samla in pengar så de kan bygga en ny kyrka…

Read Full Post »