Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sunt förnuft’

Ett inlägg med viss självinsikt.


 

Definition på korkad

Ett sanningens ord! Citatet sitter på en kollegas anslagstavla.

Jag tuffar på. Det är inte alla dar allt flyter som floden i jobbet, men jag gör mitt bästa. Igår påbörjade jag en del översättnings-arbeten av webbtexter. Det är roligt, om än svårt, framför allt när det gäller terminologi. Ibland är det nästan enklare på engelska. Men, som sagt, jag gör mitt bästa och jag försöka få resultat. Översättningsarbetet är nåt jag ska göra när det blir en stund över. Ofta kan jag vila lite i det – utan att för den skull säga att mina översättningar blir perfekta!

På eftermiddagen skulle jag sen ta tag i en produkt som varit lite av en långbänk. När jag började titta på den förstod jag. Jag kände mig… korkad och fattade inget. Och detta skulle jag text- och språkgranska…Till sist sprang jag runt hörnet till chefen. Vi tittade tillsammans och jag fick direktiv om hur jag skulle hantera materialet. Jag känner mig lyckligt lottad som har en chef som fattar beslut. Det är inte alltid en har varit bortskämd med det i arbetslivet.

Hs hand

Kollegan H har ingen chefsposition, men är ett geni vad gäller sudoku evil-varianten.

På tal om chefer har jag noterat att Sjukstugan i Backens nya högsta chef är utsedd. Inte särskilt förvånande blev det en i kompisgänget direktörer. Denna person är för tillfället chef för en annan verksamhet inom Kolossen, en verksamhet inom vilken jag en gång i tiden byggde upp kommunikationen lite mer organiserat. Jag minns att jag fick ett lönepåslag om 1 000 kronor för att jag åtog mig detta. Det var enormt mycket pengar på den tiden. Den nuvarande chefen för verksamheten, som alltså snart går vidare – och faktiskt tillbaka till! – Sjukstugan i Backen, har jag aldrig jobbat med. När h*n tillträdde hade jag fått ett annat uppdrag i Kolossen. Men att denna utsågs till chef gjorde att många förvånade ögonbryn höjdes, minns jag. H*ns kommentar i lokalblaskan om sina meriter i frågan blev klassisk. Den löd ungefär:

jag har en mak* som jobbar inom verksamheten

Inte visste jag att släktskap genom gifte utgjorde meriter att användas i yrkeslivet… Och nu flyger denna person vidare till ännu högre höjder – tillbaka till sina kompisar, vill säga. Jag håller mina ögonbryn sänkta, om du förstår vad jag menar.

Jag är fortfarande enormt frusen och igår var jag övertygad om att jag skulle åka på nåt virus. Men i morse vaknade frisk som en nötkärna (nåja…). På eftermiddagen kom frossan igen. Jag blir inte klok på det här. Men lite frossa, vad är det i jämförelse med familjens riktiga sjukling som idag har kommit ur sjuksängen?! Det kom ett litet livstecken idag på förmiddagen och jag har även fått andra rapporter som visar att det finns hopp. Senare i veckan tänkte jag titta in på besök, jag låter de närmaste komma först.

Efter jobbet idag svepte jag in på Tokerian för att handla frukostmat och lite annat till veckan. Nu ska jag förbereda mig inför morgondagens prövning – nåt jag både bävar för och ser fram emot. Efter att ha råddat ett tag i ett visst träsk inser jag att jag har sänkt framtidsribban. Så länge en överlever och tillvaron är så bra som den är idag är jag nöjd, trots att det inte varar för evigt. Men vad varar för evigt..? Jag är glad och tacksam för det som är just nu. Hur det blir i morgon vet jag inte.

Några större planer för veckans fria tid har jag inte mer än på söndag. Då ska jag träffa en vän som nyligen blev mycket äldre än jag. Nästa vecka ska jag försöka träffa Elliot och hans mormor, det var alltför länge sen.

Och så ett par påminnelser:

  1. i kväll är det säsongsstart för Veckans brott på SvT 1
  2. natten mellan lördag och söndag blir det vintertid. Då ställer vi tillbaka klockorna en timme. Den som har många ur hemma kan ju börja redan nu…

Nästa måndag ska min bil få nya vinterdäck. Vad som gäller på däckfronten kan du läsa här. Men sunt förnuft är aldrig fel – byt när det behövs! Jag ser fram emot de nya däcken jag ska köpa även om det svider i plånboken. Det har ju varit minusgrader och halt flera morgnar nu i oktober. Därför blev jag väldigt förvånad när jag kom hem och träffade den här ”sommarkompisen” i mitt gästrum:

Fjäril

Fjäriln’ vingad syns i gästrummet…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var en skitrolig förmiddag idag! Jag intervjuade, var för sig, två mycket engagerade forskare. Och de var så olika sinsemellan! Man får verkligen träna på att vara kameleont som kommunikatör… Men å vilka spännande saker folk jobbar med!

En kameleont kan ändra färg för att passa in i olika miljöer.


Det var lite datorstrul
på förmiddagen, men jag har fått en nätverkskabel bytt, en kabel som var fel. Vem vet, kanske räcker det?

På vägen hem började magen bråka och jag mådde så illa att jag nästan kräktes i bilen. Inte hade jag kunnat stanna för att göra det heller, eftersom illamåendet kom över mig strax före Dofternas bro*. Men jag klarade mig, tack och lov.

Väl hemma skurade jag badrummet och toaletten/duschrummet och så grep jag mig an en strykhög. Ja, nog är energin på väg tillbaka igen! Doktorn ringde för resten inte idag, så gissningsvis var övriga prover OK. Men däremot hade det landat en kallelse till gastroskopi en måndag nu i mars. Som tur var ska jag INTE göra undersökningen på Sjuktstugan i Backen, dit vill väl ingen som har lite sunt förnuft. Särskilt inte efter dagens utspel om besparingar… Äh, om jag hade varit tvungen att göra undersökningen där hade jag väl fått vänta ett år eller så. Det brukar vara den typen av längd på väntetiderna.

Jag slog Fästmön en signal och hon hade inte varit på sjukgymnastik i bassängen idag. Undras om hon ens har gjort sina vanliga övningar??? Elias mådde väl lite bättre, men blir hemma från skolan i morgon också. Han är visst väldigt täppt i näsan och tjock i halsen. I morgon ska jag hämta Anna vid jobbet klockan 21 och sen blir hon hos mig ett tag. Hon berättade att hon ska jobba ett dagpass på söndag, klockan 7 – 16, i stället för det tredje kvällspasset på raken. Det blir jobbigt att missa en sovmorgon, men samtidigt får vi ju lite kväll tillsammans i stället.

Om en stund ska jag kasta mig ner i favoritfåtöljen och glo på mitt favoritprogram på TV, Antikrundan. En annan favoritserie börjar för resten nästa vecka, på tisdag. Det är de allra sista avsnitten av Desperate Housewives


*Dofternas bro = går över Fyrisån på ett ställe och där luktar det alltid ve och förbannelse!

Read Full Post »

Läser och förfäras över en artikel på Dagens Nyheters hemsida om trafikanter som stannat vid en olycka – för att fota och filma! Men FY! Hur kan man göra så?

Artikeln handlar om Lars som stannade vid en trafikolycka för nån vecka sen. Han och hans fru stannade sin bil och rusade ut för att hjälpa lastbilschauffören vars fordon hamnat i diket efter att ett däck exploderat. Hemskt! Men modigt och klokt av Lars och hans fru att stanna och hjälpa till samt larma räddningstjänsten.

Efter en stund stannade en motorcyklist och Lars blev glad över att det kom mer hjälp – det hade nämligen börjat läcka nånting ur lastbilen och chaufförens dotter satt fast inne i bilen. Men motorcyklisten stannade inte för att hjälpa till. Han stannade för att filma. Med en filmkamera, inte bara en mobil… Hur är man skapt då??? Samtidigt kommer fler bilar med både barn och vuxna – som filmar och fotar. SJUKT om du frågar mig. Och Lars.

I tisdags när jag åkte hem från mamma hade en långtradare vält i en kurva vid en påfart till motorvägen. Räddningstjänst var på plats och vägen var spärrad för framfart. Jag såg inte en käft som filmade eller fotade och hade jag gjort det så kan jag ärligt säga att jag hade gått i taket!

Vad är det som håller på att hända? För mig är det självklart att stanna och hjälpa om jag kan, behövs och inte är i vägen när det har skett en olycka. Kan jag inget göra därför att hjälp redan är på plats åker jag vidare. Utan att filma eller fota.

Tidigare i år la Handlingspliktsutredningen fram sitt betänkandet ”Allmän skyldighet att hjälpa nödställda?” Man konstaterade

[…] strafflagstiftningen bör inte användas för att förmå medborgarna att leva upp till sin moraliska skyldighet att bistå varandra i krissituationer […]

Men har vi inte några moraliska förpliktelser även om vi inte har skyldigheter??? Och ska vi inte som vuxna vara förebilder för barnen? Man kan ju inte låta bli att (för)undra(s) över de vuxna som filmade och fotade olyckan ovan i stället för att hjälpa till… Mitt sunda förnuft säger att jag som privatperson ska hjälpa till om jag kan och absolut INTE fota eller filma en olycksplats. Hur skulle DU göra???

Read Full Post »

Varning! Ordet SEX nämns åtskilliga gånger i texten nedan! Uj, uj, uj!

                                                                                                                                                               Nu har brittiska forskare slagit fast att vissa sorters kärleksromaner är skadligt för relationer och sexliv. Men det är romantisk fiktion, inte chick lit, som är skadlig, enligt en rapport.

Den romantiska fiktionen följer ett mönster, menar relationspsykologen Susan Quilliam, som står bakom rapporten:

Flicka möter Pojke redan inom de första sidorna, och därefter är deras gryende kärleksrelation romanens enda fokus. I sista kapitlet lovar så Flickan och Pojken varandra evig kärlek.

För mig känns inte den här typen av litteratur så… intressant. Men faktum är att den står för hälften av all såld skönlitteratur i vissa länder. Och en del läsare kan sluka upp till 30 av dessa böcker i månaden – det blir ju en om dan…

Det som gör de här böckerna skadliga, enligt Susan Quilliam, är att de skildrar könsrollerna ganska ålderdomligt. Den kvinnliga sexualiteten ska liksom väckas av mannen. Böckerna ger också orealistiska förväntningar på ett häftigt sexliv, anser Susan Quilliam.

Kondomer är nåt som inte nämns i den här litteraturen. En nygjord undersökning hittar man kondomer i endast en av tio böcker. Tycker författare av romantisk, lättare litteratur inte om kondomer, alltså? Sexuellt överförbara sjukdomar? Katolicism eller vad? Nej, inget ska finnas emellan kvinnan och mannen. (Men tänk om det blir barn, då..?)

Susan Quilliams råd till sina klienter är att lägga ifrån sig kärleksromanerna och ta tag i verkligheten. Det låter faktiskt lite vettigt, tycker jag. Men jisses, behövde man verkligen forska på det här..? Vad hände med sunda förnuftet?

Read Full Post »