Ett inlägg om att inte bo i Uppsala.
I höst var det 31 år sen jag flyttade till Uppsala. Som de flesta andra kom jag hit för att plugga – och sen blev jag kvar. Där jag bor nu har jag bott i 20 år nästa år. Tänk… 20 år…
En gång för cirka tio år sen var jag emellertid på väg att flytta till Stockholm. Min dåvarande tjej bodde där med sina barn. Adressen låg i Vasastan. Vasastan är fin och det är nära till centrum. Nu flyttade jag aldrig dit, vilket nog var tur eftersom förhållandet inte höll.
Om jag skulle flytta till Stockholm idag av nån anledning vore de södra delarna nåt jag skulle rikta in mig på. Fast i Gamla Stan och på Söder är det ingen idé att trakta efter nån lägenhet. Inte när man, som jag, har förälskat mig i och går och drömmer om Hammarby Sjöstad. Och varför dårå? Jaa du, det enda skälet egentligen är att jag tycker att namnet är så väldigt vackert…
Jag har aldrig varit i Hammarby Sjöstad, men jag vet några som bor där. Inte några jag känner närmare, dock. Jag läser mig till att området är gammalt och faktiskt är omtalat redan på 1300-talet. Men för bara cirka 30 år sen var det ett ganska sunkigt industriområde. När sen själva nya Sjöstaden började byggas var det för att man hoppades på att få ett OS. Och faktum är att det var lite bra, för i och med detta la man stor vikt vid miljön. Man satte upp miljömål för området – och det är mål som man håller än idag. Visst är det lite fantastiskt ändå att ett område med ett sånt vackert namn låter sina avloppsprodukter bli både biogas och gödsel?!
Hammarby Sjöstad från Danviksbron. (Foto: Ankara)
Men titta på bilden ovan! Visst ligger det väl vackert vid vattnet? Här skulle jag verkligen kunna bo – om jag skulle bo i Stockholm!
Livet är kort. Jag vill bo nära vatten.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 