Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sulor’

Ett inlägg om dagens promenad, förbi Den Hemliga Trädgården, bland annat.


Det var friskt och fuktigt
att gå idag! Jag testade att gå fort och jag testade att gå normalt, men ändå lite fortare än igår. Runkeeper är bra på det viset, man peppar sig själv. (Eller, appen! Det är ju appen och tjejen som tjatar var femte minut i mina öron som kommer med de glada tillropen jag blir peppad av. På amerikansk engelska, så att mina öron krullar ihop sig. Har hon en tennisboll i halsen, eller?) Resultaten förbättras! Går jag snabbt klarar jag en kilometer på strax över nio minuter. I normal takt, tolv minuter. Bättre än gårdagens normala takt som la en kilometer under sulorna på över 13 minuter! Jag är nöjd!

Löv-sepia

Gårdagen: en kilometer på tretton minuter.


Övning ger färdighet!
Träning ger bättre ork och bättre humör. Men det ska vara på mina villkor. Att skutta omkring bland andra svettiga människor på en träningslokal passar inte mig. Jag beundrar dem som passar in där och som det funkar för där, dock!

Röda löv på grus

Idag: en kilometer snabb gång: strax över nio minuter. En kilometer normal gång: runt tolv minuter.


Dagens mål
var Den Hemliga Trädgården. Den rundan är ganska precis fyra kilometer. Och jag klarade den!

önnlöv och lönnäsor på marken

Det gäller att se ner så man inte halkar!..


Lite rädd är jag
att jag ska halka eller trampa snett med min friska fot (= hål-foten, ledbandseländet, du vet). Det gäller att gå på trottoarer som är bra och till exempel inte tjäl- eller rotskadade i asfalten. Eller att slå på arslet på hala löv. Man måste se lite ner, alltså.

Den Hemliga Trädgården var förstås kvar – i värre skick än nånsin! Å, om jag vågade mig in i den, jag är så nyfiken!  Trädgården är totalt igenväxt, men idag gjorde jag en spännande upptäckt: där finns fler än ett boningshus! Det är en stor tomt, med andra ord.

Hus i Den Hemliga Trädgården

Ett av boningshusen skymtar mellan bladverken i Den Hemliga Trädgården.


Jag lyckades bara fånga
ett av boningshusen på bild, tyvärr. Vill inte snoka för mycket eftersom jag faktiskt också noterade hela fönsterglas och gardiner på övervåningen i det andra boningshuset… Men ett litet hus på tomten vågade jag mig på att föreviga i alla fall.

Litet hus i Den Hemliga Trädgården

Litet hus i Den Hemliga Trädgården.


Undrar vem som bor där!
Vem som äger stället! Det är så konstigt, den här igenväxta tomten ligger alltså mitt i ett villaområde där alla hus och trädgårdar är snudd på trist välskötta. Och med trist välskötta menar jag snaggat gräs, alldeles för hårt beskurna träd och knappt några blommor, möjligen ett äppleträd. Välskött, men trist! Så skulle inte jag ha det i min trädgård. Men nu har jag ju ingen, så jag behöver ju inte fundera vidare på detta egentligen.

Trädkrona höst

Jag lyfter mina drömmar över trädkronorna, ovan regnbågen…


På hemvägen tilltog regnet.
Det var ganska skönt. Nyllet var nog högrött och jag var varm.

 Droppar på små blad

Regnet tilltog på hemvägen.


Nu är jag värd en helgfrukost
med kokt ägg och sen blir det en dusch. Hur långt har DU kommit i DIN lördag, tro???


Livet är kort.

Read Full Post »

Först och främst: det här är min blogg. Innehållet i mina inlägg bestämmer jag själv. Jag skriver om sånt som intresserar mig och sånt som irriterar mig. Att kommentera är inte nån rättighet du som läsare AUTOMATISKT har, det är nånting jag TILLDELAR dig. 

Så! Nu ska jag skriva om mina skoinlägg i stället, det är betydligt roligare denna bedrövliga afton som annars är präglad av ILSKA! 👿

För en vecka sen var jag hos Jerry Berglund, som är ortopedtekniker på Team Sportia. Jerry gjorde avgjutningar av mina fötter. När jag fick titta på avgjutningarna strax efter att de var gjorda, såg de mer ut som simfötter. Klart jag funderade hur det skulle hjälpa min häl att gå omkring i Kalle Anka-fötter…

Ortopedtekniker Jerry Berglund på Team Sportia m avgjutning av min vänsterfot

Simfötter??? Kalle Anka???


Men under den gångna veckan
har Jerry nu tillverkat ett par blåa, fina inlägg som här helt skräddarsydda efter mina fötter.

Skoinlägg

Mina nya skoinlägg sedda uppifrån. 


Jag fick med mig gipsavgjutningarna hem
ifall jag vill låta göra flera inlägg. Man kan se med blotta ögat hur taskig vänsterfoten är. På bilden nedan har jag lagt avgjutningarna med sulorna uppåt och vänsterfoten ligger därför till höger.

gipsavgjutningar

Man skulle kunna tro att jag står på huvudet och nån har fotat mina fotsulor ovanifrån. ”Fotsulan” till höger i bild är min vänsterfot och man kan med blotta ögat se att den är vekare än högerfoten, den är liksom mer insvängd.


Jag har smala hälar,
trots att jag har stora fötter. Vänsterhälen är mycket smalare än högerhälen. Därför har Jerry nu byggt upp vänsterinlägget så att gelékudden inuti hälen trycks ihop. Detta minskar belastningen på hälkudden och även smärtan. Det gör också att jag belastar hälen rätt och inte har några konstigheter för mig när jag går – på grund av att det gör ont att gå. Vid de röda pilarna har han gjort sina anpassningar.

änster inlägg från sidan med pilar till var ortopeden har byggt upp inlägget.

Vid pilarna har Jerry anpassat inlägget efter det som gör ont i min häl.


Först när jag provade inläggen
i mina svarta vinterskor gjorde det jätteont att gå. Det är ju självklart så att kylan påverkar, men de nya inläggen måste också gås in. Jerry fräste ur dem lite till, för jätteont ska de inte göra i alla fall.

Nu har jag traskat runt med inläggen i sommargympadojorna inomhus på jobbet hela eftermiddagen. Och faktum är att det kändes bättre och bättre allt eftersom timmarna gick. Ett tag hade jag god lust att testa att jogga lite, till och med. Och då ska du veta att en Toffla som jag inte joggar frivilligt, det sabbar min image!!!

I morgon bitti tar jag den sista antiinflammatoriska tabletten. Hälen kändes mycket bättre först när jag började med medicinen, men de senaste dagarna har jag haft ganska stora smärtor. Jag vet inte om jag vågar hoppas och tro att inläggen ska lindra det som gör ont. Fast det klart att jag vill tänka positivt…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag skulle gå till Tokerian och handla lite kompletterande till nyårssupén och det gjorde jag. Men sen blev det en promenad på egen hand, årets sista dag.

Solen lyste och det var cirka sex grader kallt. En liten vind bet i kinderna och gjorde så att det sved i halsen.

På gula området hittade jag en fotbollssupporter…


Här har en AIK:are sin bil!


Nån snö har vi inte fått,
men temperaturen har krupit neråt och det ligger ett frosttäcke över det mesta utomhus.

Gräset var frostigt.


När jag gick i gräset
knastrade det lite av frosten under mina sulor. Annars är gräset fortfarande slående grönt…


Fruset, men torrt och ingen snö.


Solen stod ganska lågt,
så ljuset var besvärligt att fota i. Dessutom blev solbrillorna immiga och fingrarna iskalla. Bara en sist bild, på såna där vita bär som är så roliga att smälla!

Frusna, vita smällbär.


En promenad på egen hand,
för att vila öronen en stund. Jag mötte nästan bara tjockisar som jag själv och en och annan ”speta” som kom cyklande, illröd i fejan, med reapåsar från smalis-klädaffärer i Stormarknaden.

Nej, det var skönt att komma hem och dra på sig mjukisbrallan! Den stannar på även över nyårssupén med mamma som består av kräftor, räkor, limeaioli, vitlöksbaguette, kex och goda ostar. Fick bland annat tag på en liten bit Stilton idag, mums!

Men det känns väldigt, väldigt trist att inte fira nyår med Fästmön!… Saknar!!!

Read Full Post »