Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stygn’

Ett ärrat inlägg.


 

Jag dröjer mig kvar vid högerfoten. En gång på 1990-talet lät jag en allmänläkare skära bort en leverfläck på foten. H*n behövde träna med skalpellen. Ärret blev skitfult. De tre stygnen sprack nästan omedelbart. Men kanske ändå är ärret häftigare än leverfläcken..?

Ärr på foten

Ärrad högerfot.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här morgonen har ägnats mycket åt spelerier. Fästmön och jag har två Wordfeudmatcher igång – vi råkade bjuda in varandra samtidigt igår – och vi spelade när hon var på väg in till jobbet i stan. Vi leder var sin match, så du må tro att det är spännande!

Igår kväll skickade jag ett par inbjudningar till två vänner varav den ena är ny för mig som motståndare. Först idag svarade hon – och jag gick ut hårt:

Wordfeudmatch m Gugge

Wordfeudmatchen med gugge1967 är inledd. (Bilden är tagen med Nokia N95, därför skarp.)


Och ja, du läser rätt!
Jag la ett ord som gav 144 poäng. Sen dess har det varit tyst från gugge1967. Men jag tror väl inte hon ger upp så lätt, eller???

Wordfeud 144 p

En drömstart för mig med 144 poäng. (Även denna bild är tagen med Nokia N95.)


Samtidigt som jag ordfajtades
med damerna gav jag mig på ett jättesudoku som kom med lokalblaskan idag – det enda läsvärda i tidningen, för övrigt. Suck, jag är allt mer övertygad i mitt beslut att inte förlänga prenumerationen.

Jättesudoku

Jättesudokut som jag har påbörjat. (Bilden är oskarp – och tagen med Ajfånen.)


Jag har ätit frukost
bestående av nyponsoppa med keso och Mariekex och känner mig rätt pigg och redo att möta dagens prövningar. Undrar om det känns bättre att bli av med stygnen..? Jag tycker inte att de stramar nämnvärt, men… Lite rädd är jag förstås att såret inte har läkt som det ska, men Anna säger att det såg bra ut på bilden, så jag får lita på det. Jag tänker be dem ge mig sista sprutan på sjukhuset också. Och den spruta som blir över och som jag egentligen ska ha i morgon på julafton tänker jag lämna in. Var ska jag annars göra mig av med denna vassa tingest???

Just när jag skulle gå in i badrummet plingade det på dörren. Utanför stod ett blombud med ytterligare en fantastiskt vacker tulpanbukett, denna gång från jobbet, institution 2. Otroligt vackra tulpaner!

Blommor från jobbet

Blommor från jobbet. (Den här bilden fick jag ta om fyra gånger för att få den skarp. Jag är verkligen missnöjd med Ajfånens kamera. VERKLIGEN!)


Nu ska jag ta mig en kaffeslurk
och sen väntar tandborstning. Jag är lite nervös för bilkörningen idag och för att det ska ligga en massa snö framför garaget. Och tänk om Clark Kent* inte ens vill starta? Ja ja, det är smällar jag får ta om ett par timmar.

Slutligen, vännen FEM är en riktig vän, en sån som är omtänksam och bryr sig!  Jag skulle önska att alla hade en FEM i sina liv. Tack för att du finns, FEM, och för att du ”tomtar” för mamma i morgon!!!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

I morgon är det dan före julafton. Då förväntas trasdockan vara hel. Lagad. På eftermiddagen ska jag försöka ta mig per egen bil upp till sjukhuset för att bli av med stygnen. Jag vet inte ens om jag orkar gå till garaget, men jag tänker försöka. Jag vill klara mig själv.

Framåt eftermiddagen ringde telefonen. Det är ytterligare blommor på väg under morgondagen. Tänk så snälla människor det finns!

Idag har jag mått illa i stort sett hela dan. Ett skäl är troligen att jag inte får i mig så mycket näring. Så jag fick ta mig i örat i afton och laga mat. Det vill säga jag micrade en Findus-rätt, kyckling med dijoncrème lät ju rätt smarrigt, trots allt, tyckte jag.

Kyckling m dijoncreme

Kyckling med dijoncrème på paketet.


Jag kan säga att det smakade mycket… dijon.
Senapen var så stark att mina näsgångar nu är rensade för en vecka framöver. Att det skulle vara två filéer som det ser ut på bilden är fel. Det var en liten en. Resten var ris, grönsaker och den där starka såsen. Ganska gott ändå och en alldeles lagom portion för mig.

Kyckling m dijoncreme live

Så här såg maten ut i verkligheten.


Mamma ringde framåt kvällen
och berättade om sitt kaffekalas. Jag tror att hon var nöjd. Men det kändes lite ledsamt att höra att hon inte har en enda julklapp att öppna på måndag. Inte en enda. Och ingen har bjudit över henne en enda av juldagarna, trots att alla kusiner och alla så kallade vänner vet att hon är ensam. Mamma skulle vara nöjd med en timma nånstans. Jag blir ledsen och beklämd.

Min ensamhet på julen är på sätt och vis självvald. Den handlar mycket om att jag fortfarande är väldigt sjuk och svag, men också om andra saker som jag inte tänker gå in närmare på här. Fästmön och jag får i stället längta lite efter varandra, det mår vi inte dåligt av. (Jo, lite, i alla fall jag.) Men nu är det som det är. Jag har i alla fall julklappar under min gran.

Det var ju lördag idag och lite lördagsgodis ville jag smaka. Det blev säsongens godis i form av två skumtomtar och tre ischoklad. Sen mådde jag illa igen.

Jag har spelat Wordfeud med Anna och tittat på säsongsavslutningen av Downton Abbey samt Friday Night Dinner. I den senare skulle den judiska familjen leka jul med sin mormor och farmor. Katastrofalt, som vanligt! Jag fick skratta lite.

Dags att sova. I kväll är jag mycket piggare än igår. I morgon säkert snäppet piggare ändå.

Tänk på dem som är ensamma i jul. Låt dem inte sitta ensamma, bjud in dem till ditt hem, om bara för en timma. Du anar inte hur mycket det är värt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för läskiga bilder av sår och sånt (sist i inlägget)!!!


Jag skulle kunna skriva
ett raljerande inlägg – och verkligen brassa på! – om hur äcklig sjukhus mat är. Men det här är ju ingen matblogg. Fast… OK, bara lite då… Jag kan säga att frukosten på det här hotellet är helt normal, om man har aptit vill säga.

frukost

Frukosten var rätt normal.


Det har inte varit så mycket
bevänt med aptiten heller, så nu lär Tofflan bli smal och snygg. Eller ja, smalare, i alla fall. Ful är jag fortfarande. Men i morse var jag för första gången hungrig och gick ut hårt med min beställning: svart kaffe, yoghurt med müsli, två (!) limpmackor med ost och en tetra katrinplommonjuice. Ögat ville ha mer än magen – jag åt en halv macka och  lite mer än en halv tallrik yoghurt…

Maten har varit… rätt obeskrivlig. Den måste ses för att kunna… upplevas. Den har vissa dar inte ens sett ut som mat. Detta har fått mig att gilla nyponsoppa! Svalkande, gott och nyttigt!

Men till lunch idag var det pannkakor och det vet väl alla hur de ser ut. Så det provade jag. En och en halv fick jag ner. De både smakade och såg ut som Svamp-Bob. Dessutom lyckades jag kladda ner mina nyligen påtagna mjukisbrax med sylt.

pannkakor

Pannkakor – med morötter och blomkål?


De flesta av oss
vet ju att Sjukstugan i Backen sen många år tillbaka köper sin mat från Västerås. Nån trodde nånstans att detta skulle spara pengar. Hur kan man tro det? Dessutom är vissa rätter inte tjänliga som mänsklig föda! Nuff said!

Paniken var nära dan efter operationen när en synnerligen brysk undersköterska kastade min värmedyna rakt på mitt operationssår bara för att jag inte ville göra som hon sa. Jag var totalt utlämnad, hade slem i halsen så jag kunde inte ens skrika. Med syrgasen nyss borttagen kippade jag efter luft. Jag hade så ont och jag kunde inte vända mig tillräckligt snabbt för att passa denna människa. På östgötska finns ett bra ord som beskriver henne:

härsig

Hon slet och drog i mig och när jag försökte protestera blev hon arg och skrek åt mig:

Jag är hörselskadad!

Som om det hade nåt att göra med hårda händer..? Nej, en del ska inte jobba i vården alls. Det finns åtskilligt att berätta om liknande, okänsliga personer, men jag vill i stället lyfta fram alla dem som har varsamma händer och som talar mjukt till en när man är i utsatt läge: Ann, sjukgymnasten, framför allt och syster Karin och syster Emily. Och klippan Barbro, som klarar att ta av de mest intorkade plåster utan att plåga patienten! Heder till er alla!

gåbord

Tack vare det här gå-bordet kunde jag ta mig till toaletten själv så småningom. Detta var min bästa kompis under ett dygn!


Första dygnet
efter operationen var det inte så mycket liv i Tofflan. Hon spratt till ibland och sjönk sen tillbaka in i smärtdimmorna, tillfälligt lindrad av morfin.

3 Tofflan in bed

Inte mycket liv i denna.


Idag kan man säga
att livet och jag är tillbaka. Jag kan gå utan hjälp på toaletten, jag har duschat själv och jag har klätt på mig mina egna kläder – tischa, underkläder, strumpor och mjukisbrax.

Tofflan in bed with clothes

Mer liv idag.


Jag har telefonerat
med Fästmöns snälla mamma och hon kommer och hämtar mig i kväll klockan halv sex. Hon hjälper mig ner i bilen, hon hjälper mig in. TACKSAMHET! Hur ska jag kunna återgälda? Annas mamma ställer upp som chaufför och Anna har städat hemma hos mig, handlat, pysslat om mina växter, fått igång mitt trådlösa nätverk och ska från och med i morgon komma och ge mig en spruta om dan! Vilka kvinnor! Anna har dessutom få ta emot min mammas oro per telefon. Inte lätt för nån när Tofflan hittar på och blir så där sjuk…

Mitt sår har blivit tittat på och min  inopererade lilla smärtlindringssladd bortkopplad. Tejpen från operationssåret hade de lyckats sätta fast över en brun prick som hängde i en skinnslamsa mot huden. Barbro fick göra en extra operation idag, så nu är jag en brun prick fattigare! Barbro hade aldrig gjort det förut, men jag ledde arbetet och tillsammans fick vi till det!

plåster

Brun prick opererades bort före lunch idag.


Och så själva operationssåret.
Nu kommer en läskig bild, så är du känslig ska du inte titta. Jag räknar till 17 klamrar som jag ser på bilden, men det finns fler, jag kunde inte få hela såret på en bild.

operationssår

Ett långt sår, men det var en klumpeduns som kirurgen plockade ur mig, sa hon…


Nästa söndag
ska jag få komma tillbaka hit och ta bort stygnen. Skönt att bli klammerfri till jul.

Idag har jag sprungit ett marathonlopp – på flera sätt än ett – känns det som. Nu kan jag lägga mig ner med gott samvete och vila en stund. Jag bävar inför promenaden upp till lägenheten, främst den långa trappan…

Tack alla som har stöttat och peppat med kommentarer! Det värmer så gott med allas goda tankar!!!


Livet är kort. Vårda det!

Read Full Post »