Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stupa’

Ytterligare ett gnälligt inlägg.

 

Packar upp

Packar upp grejorna jag lagt ner i min weekend-rygga.

Det var inte alls nödvändigt att jag åkte till Himlen med Fästmöns grejor. Men jag längtade och jag ville ha en puss. Dessutom är risken stor att jag inte kan åka dit förrän nästa fredag eftersom jag antingen är sjuk eller jobbar.

Jag är rätt konstig när jag är sjuk. Vill både vara ensam och ha sällskap. Så jag tryckte i mig en Ipren, borstade tanden, åkte en sväng, fick en puss och en pratstund i bilen. Sen for jag hem igen. På gräsmattan stod C och H och hade sammanträde om mat. Viktiga grejor, men personligen har jag lite svårt att tänka på mat just nu. Det finns inte mycket sånt hemma, men det finns gott om fil, så jag får äta det. Det är för övrigt det enda jag skulle kunna tänka mig just nu.

Jag äntrade min trappa och stupade på gästsängen med pläden över mig efter att ha bytt om från jeans till mjukisbralla. Och nej. Jag har faktiskt inte tvättat mig än, varken ansikte eller armhålor, bara borstat tänderna innan jag åkte (för pussens skull). Min weekend-rygga, som jag packade igår, fick jag packa upp. Det kändes inte kul, men…

Slumrade säkert en timme och vaknade av några grannar (inte de som skriker) som stökade omkring, denna gång var det visst förrådsstädning med allmänt slammer mot trappräcket. Men det var bra, för även om gästsängen är snällare mot min rygg kan jag inte ligga för mycket eftersom jag får ont. Jobbigt när det enda jag vill är att lägga mig ner och vila…

Lapdancen är upplockad och jag sitter nu vid köksbordet. Där kan jag också ligga på kökssoffan, som är hård och bra för min rygg. Jag har låtit datorn hämta uppdateringar och passar på att skriva några gnälliga rader. Orkar inte sitta vid Storebror.

Tog faktiskt lite fil och en macka förut. Det åker hiss. Fattar inte varför jag mår så illa! Kan vara febern, men Iprenen borde ha motverkat den.

Det blir vilodag idag och i morgon, sen får vi se om jag tar mig till jobbet eller inte. I kväll kanske jag orkar med Mr Selfridge, annars har jag sällskap av Louise Penny. Men nu måste jag helt klart sluta skriva och lägga mig ner en stund på soffan. Jag fryser. Utanför fönstret är det 20nånting grader.

Hoppas att du får en roligare helg än jag! Skriv gärna några rader och berätta om allt kul du gör, så jag får lite input! Jag läser kommentarer – och svarar ibland – i ryggläge, via mobilen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett filmepos.


Allt medan regnet vräkte ner utanför
ramlade jag mer och mer in i en film jag alltid velat se men aldrig sett. I kväll visade Tv8 Höstlegender (1994). Jag var fängslad från klockan 21 och mer än två timmar framåt.

Höstlegender

Ett filmepos.


Den här filmen handlar om familjen Ludlow
som bor i Montanas ödemarker. Pappa översten bor i princip ensam med sina tre söner Alfred, Tristan och Samuel. Mamman lämnar dem en vinter för hon klarar inte kylan.

En dag kommer minstingen Samuel, nu vuxen, hem med sin fästmö Susannah. Och redan då inser man att alla bröderna blir kära i henne. Men det rasar ett krig ute i världen. Bröderna ger sig ut i det – och en av dem stupar: Tristan lyckas inte skydda lillebror Samuel.

Alfred återvänder hem till pappan och gården. Susannah är kvar där. Alfred friar så småningom, men det är Tristan hon trånar efter. Och en dag kommer även han hem. Fast… sen sticker han igen. Alfred drar till stan och blir både rik och framgångsrik…

Den här filmen är ett underbart epos om en familj, från 1900-talets början och fram till 1960-talet. Somliga skulle kalla den sentimentalt dravel och Hollywoodtrams. Det gör inte jag. Jag har inget emot att fälla en och annan tår över kärlekens krångliga vägar…

Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om svängningarna i tillvaron. (Och för den som inte kan läsa mellan raderna kan jag berätta att jag är rätt förtvivlad. Jag bara försöker att inte tappa livsgnistan.)


Igår kväll anordnade Fästmön en riktig fest för oss!
Och det var precis vad vi behövde båda två. Den här veckan har inte varit rolig. För min del har den inneburit tre nej och ett kanske som jag absolut inte vågar hänga upp mig på. Inte ett dugg.

Anna gjorde två läckra räksmörgåsar med aioli, tomat, sallad, dill, ägg och citron åt oss. Det var ljuvligt gott att kunna sitta på ballen* och avnjuta!

Annas räkmackor
Läckert!


Och som av en händelse
råkade det slinka med ett par flaskor vitt vin när jag var och köpte midsommarsnaps på Systemet! Det ena vinet skulle passa perfekt till vit fisk och skaldjur. And I can promise you, it did! (Jag är inte så bra på vita viner, så jag blev glatt överraskad.)

Ett glas vitt
En chardonnay som slank ner fint.


Det var så gott att hela flaskan tog slut,
faktiskt, vi som brukar vara så måttliga! Men Anna har ju semester och jag låtsades att jag hade det. Till och med fröken Pick & Joy gladdes för vår skull.

FRk Pick & Joy
Fröken Pick & Joy.


Vi njöt på ballen
av såväl mat och dryck som den tystnad som infann sig så småningom. Vi fick ingen vidare matro först, men vad kan man förvänta sig?

Jag fick en inbjudan av en färgrik (inte bara färgstark, den här gången…) person att spela Wordfeud. I samband med det bokade jag in en intervju tid med personen. En intervju som förstås ska bli en artikel till Uppsalanyheter.se nästa vecka!

 Rosett på fingret
Accessoar från vinflaskan som jag genast applicerade på mitt högra långfinger. Micket snigg sidenrosett!


Kvällen avslutades med ett TV-program
om nordiska deckarförfattare, i och för sig intressant, men inte nåt som gav mig nån ny information.

Eller nej. Kvällen avslutades inte därmed. Jag fick ett sista uppdrag. Det är ju så att jag är tillsammans med en blondin. En vacker kvinna som gav sig ut i junisolen igår – utan att smörja in sig med nån solskyddsfaktor. Och kanske var det ryggfärgen som inspirerade till räkmackorna på kvällen? Ungefär samma färg hade de, i alla fall, räkorna och ryggen…

Annas solbrända rygg
Min älskade blondins räkfärgade rygg.


I natt sov jag hela natten
utan att nån elektrisk apparat på andra sidan väggen orsakade störningar på min klockradio mellan klockan fyra och sex som morgonen innan. Ändå var jag skittrött när jag vaknade. En ledig dag i morgon samt två till i och med lördag och söndag känns extra skönt! Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra, men som läget är nu försöker jag jobba tills jag stupar. Och slutar. Jag har dragit ut en blankett för Arbetsgivarintyg som jag tänkte be A fylla i åt mig så att jag kan ta med den när jag den 1 augusti traskar iväg till Arbetsförnedringen för att skriva in mig. Den ljusnande framtid är verkligen inte min…

Redan igår morse bytte jag ut Sarah Dawn Finer på musikanläggningen i bilen. Nu går Marilyn Manson i stället. Han passar min sinnesstämning mycket bättre just nu, ärligt talat. Jag är besviken, arg, ledsen och förstås väldigt orolig. Hur mamma mår ska vi inte tala om. Jag är en stor besvikelse och en enorm källa för oro. Vem vill vara det om man finge välja? Inte jag, i alla fall. Som vuxen hade jag hoppats kunna supporta mamma lite ekonomiskt med tanke på den usla pension hon har. Snart måste jag börja vända på varenda krona. Igen. Men jag är van, så det går. Det måste gå.

Den här morgonen började verkligen inte bra. Jag skriver ju ofta om mina mottrafikanter på morgnarna, men en del cyklister tar faktiskt priset! I morse var det en karl – en vuxen man, alltså, ingen barn eller tonåring eller ens en ung man – som cyklade mot rött och rakt ut framför min bil (som hade grönt). Jag hann bromsa och la mig sen på tutan. Karl’n klarade sig från att bli ett med Clark Kent**s lack – med nöd och näppe. Galning!

På jobbet ägnade jag ungefär den första halvtimmen åt att jaga en fungerande skrivare i huset så att jag kunde skriva ut några viktiga papper. Detta är fantastiskt – NOT! Jag har tillgång till fyra skrivare, ingen enda fungerade som den skulle. Män från IT alternativt Ricoh (ja, det tycks bara vara män som jobbar med skrivarreparationer) är här jag lovar dig VARJE DAG och grejar med skrivarna. Och när reparatörerna har gått fungerar skrivarna i typ fem minuter innan det är dags att braka samman igen.

Idag är min intention att gå två timmar tidigare. Jag ska ut till Förorten och hämta Anna och sen ska vi åka och handla helgmat. Vi får se hur det blir. Med min vanliga tur, så…


* ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken kväll! Den har gått i rasande tempo och jag slog inte ner arslet förrän till Antikrundan klockan 20. Och då for jag upp och ner några gånger eftersom jag skulle hänga tvätt. Sen slumrade jag nånstans mitt i för att bli väckt av en kär vän som tyckte att en skål var fin och

[…] lite lagom häxig […]

Sen var det färdigt! Vi tramsade och flabbade och häcklade tröjor,  tänder, fjollor och fula uttal. Jag asgarvade högt i min ensamhet och väntade nästan på att det skulle komma vitklädda män som satte på mig en skjorta med knäppning där bak innan de förde bort mig för inlåsning; min kompis påstod att hon nästan (?) kissade på sig. (Tur att det inte är bildtelefon…)

Till sist tog mobilen slut och vägrade skicka sms. I stället visade den mina foton. (Den har en egen vilja! Igår när Fatou skulle fota mig och Annika Östberg satte den på musikspelaren…) Efter programmet ringde jag Fästmön – och då tog även den  vanliga luren slut och började tjuta. Lur nummer två låg redan på laddning.

I morse tog tandborstladdningen slut och jag ställde skaftet på laddning. Trodde jag. Bara det att jag glömde stoppa sladden i uttaget. Såg det inte förrän i kväll. Det räcker väl till en borstning, men ändå. Irriterande!

Glömde sätta i den i uttaget…


Och så jag själv.
Känner mig sliten och slut. Kom hem sent från jobbet. Betalade två räkningar, städade badrummet, städade toan, slängde i mig mackor, duschade, ringde mamma (för hon hade ringt mig när jag duschade) – och, som sagt, kollapsade i TV-fåtöljen framför… Antikis.

Eftersom jag slumrade innan jag började sms-flamsa kan jag säkert inte sova i natt. Dessutom har jag en tupp eller nåt annat skit i halsen, så jag har torrhostat under hela tiden jag har skrivit det här inlägget.

Jag har en sån här i halsen, irriterande nog.


Nä, det är nog dags att borsta tanden
– om tandborstens laddning håller till det. Jag hade tänkt skriva ett bitskt inlägg om pensioner, men jag orkar inte förfasa mig över de minst 30 000 svenskar som är 64 år och som har fått felaktiga pensionsbesked. Jag fick mitt besked igår och undrar om jag måste jobba tills jag är 100. Eller tills jag stupar. För pension i rimlig pensionsålder finns det inga möjligheter till. Vilken tur att jag älskar att jobba…

Read Full Post »