Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘strypa’

En seriemördare som överfaller, stryper och paketerar kvinnor härjar i Göteborg. Och han finns närmare än man tror… Jag har just läst ut Helene Turstens nionde deckare med polisen Irene Huss som huvudperson, Den som vakar i mörkret. Tack för födelsedagspresenten, snälla Nurse Rached!

Mördaren iakttar kvinnorna, sina offer. Så länge de är honom trogna skyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem. Kropparna rengörs noga och läggs i plast. Strax före morden får kvinnorna en blomma med en konstig text och ett foto på dem själva, taget utifrån, men genom deras fönster. Och även i polisen Irene Huss närhet händer det konstiga saker. Ungar som busar eller har det med fallet att göra?

I baksidestexten står det att detta är

[…] en gastkramande kriminalroman som garanterat håller läsaren sömnlös. I synnerhet om man bor på bottenvåningen…

Nåja, jag bor en trappa upp och särskilt gastkramad blir jag inte heller. Boken känns bitvis seg och händelsefattig. Den blir inte spännande förrän i slutet – och då bara en kort stund. Jag reagerade också till viss del negativt på synen på bloggare som förmedlas i boken.

Det här är som vanligt en välskriven Tursten-deckare, men inte en av de bästa. Medelbetyg!

Read Full Post »

Jag räknade aldrig med att få några svar. Men nu när jag känner vreden pumpa runt mitt blod och mina fingrar stenhårt klämmande kring D:s hals vill jag bara krama fram sanningen. Krama och bara nästan strypa lufttillförseln.

Jag känner hur hans krafter avtar, hur hela han säckar. Den robuste lille mannen, hälsan själv, har antagit en gråaktig färg i ansiktet. Hans lemmar rycker spastiskt. Han tittar på mig med skräck, försöker säga något när jag lossar mitt, men hans tunga fastnar i den torra gommen.

”Så du är törstig?”

säger jag och trycker ner hans huvud under vattenytan. Hans armar fäktar, det ser nästan komiskt ut. Jag drar upp hans huvud och han kippar efter andan, hostar, fräser.

”Ska vi snacka nu?”

frågar jag kallt.

Han är helt slut, han kan inte tala för tillfället. Han viftar fjolligt med ena handen från handleden. Jag ser att han har kissat på sig. Jag njuter av varje sekund jag kan plåga honom. Jag vill att han aldrig mer ska le, att han aldrig mer ska kunna förstöra någon annans liv. Han vet det inte, men när jag har fått mina svar tänker jag döda honom. Långsamt.

Read Full Post »