Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ström’

Ett irriterat inlägg där Tofflan redogör för uppväckandet av döda samt konstaterar att kaffe är en dryck som håller uppe humöret och att en del företag tycks sakna kommunikatörer…


Ja det blev väl en jävla start
på den här dan! För det första var jag skittrött i morse, eftersom jag såg på en viss semifinal igår kväll. Den slutade runt klockan 23, men vem kommer i säng direkt? Nej, det ska plockas undan, det ska släckas, bäddas upp, stängas av datorer, tandtrådas, tandborstas, tvagas, smörjas eksem… Sen hann jag se slutet på Benidorm och då blir man ju uppspelt och inte trött. Och nej, jag hann inte/orkade inte/hade ingen lust att förbereda nåt inlägg till idag – varken igår kväll eller i morse.

I morse var det 

The Awakening of the Dead 

hemma på min gata i New Village. Och hade jag vetat hur nattsvart det skulle bli på jobbet hade jag verkligen inte stressat…

Hade ett par webberier jag skulle börja dan med, men så fick jag ett mejl om en annan grej som behövde läggas ut. Sagt och gjort, jag fixade det. Det var sen det blev svartMånntro webben inte klarade av att höra stf prefektens stämma via iPodradio???

Allting i elektricitetväg bara dog på jobbet. Datorerna pep till och tystnade, skärmarna blev svarta, telefonerna slutade fungera, nätverket upphörde att existera. Min första reaktion var att ringa Lille M som ju är intendent här. Men jag kunde inte ringa från min mobil till hans fasta telefon, ju. Och den kopplade inte vidare till hans mobil, ett nummer jag inte hade. Jag och rumsgrannen tänkte ett slag ta en promenad – det var ju strålande sol. Men så blinkade det till igen efter en tio minuter.

sol genom persiennen
Det är SOL idag.

 
Tre gånger fick jag starta om min dator innan den fungerade. Sen behövde jag gå på toa. Och vad tror du händer när jag sitter där i godan ro med min bok??? Lights out! Och då snackar vi kolsvart. Jag såg inte nånting. På mobilen har jag emellertid en ficklampa, så jag läste ut kapitlet innan jag gjorde färdigt de övriga bestyren som jag inte tänker beskriva detaljerat här.

Den här andra gången kom inte strömmen tillbaka efter tio minuter. Nån information hittade jag inte nånstans, men nån kom och sa att 10 000 hushåll i södra Uppsala var drabbade. Tänkte i min enfald att det ju måste finnas information att få, kanske via Twitter. Ajfånen kunde jag ju fortfarande surfa på. Men icke! Vattenfall har inte ens ett fungerande Twitterkonto, upptäckte jag och på företagets webbplats finns ingen information av typen Driftstöringar! (Och det är Vattenfall som är vår elleverantör här.)

Klockan tio gick jag in i ett möte där vi pratade och lyssnade på varandra. Det är faktiskt inte så dumt att prova på ibland! Dialog och ögonkontakt är helt klart underskattat. När jag kom ut från mötet var klockan tio över elva. Fortfarande strömlöst. De som har laptopar med fungerande batterier kunde i alla fall ägna sig åt att skriva saker, men de kunde ju inte mejla eller komma ut på internet. Jag stannade för att fota en kollegas skrivbord, för hon är så klok att hon inte litar på Det Papperslösa Kontoret. Smarta A!

Inte papperslöst kontor
Inte ett dugg papperslöst på A:s kontor. Vilken tur!


IT-killarna tog tidig lunch
och jag övervägde att göra detsamma när så lamporna plötsligt blinkade till och strömmen sakta, men säkert återvände. Halleluja! Jag fixade snabbt en nyhet och en notis på externwebben om att vi haft strömavbrott men nu var nåbara igen samt la ut några rader och bilder på institution 2:s intranät. Man måste få skoja lite ibland – och det gjorde jag där, i maskopi med en sektionschef.

Men varför i hela höga h-e fanns ingen information att hitta från Vattenfall? Varför inte utnyttja Twitter som man ju når med en smartphone som går på batteri? Eller gå via lokalblaskan? Den lokalblaska som efter en kort stund la ut att strömmen var tillbaka – vilken den ju bara var i tio minuter här innan allt slocknade igen?! Är det kanske så att Vattenfall är i trängande behov av en kommunikatör som kan agera i kris??? Jag råkar känna till en som snart är tillgänglig för nya uppdrag *PEKAR MED HELA JÄVLA HANDEN PÅ MIG SJÄLV*

Efter att ha jobbat en timme utan förmiddagskaffe och samtidigt vrålhungrig eftersom sedvanlig lunchtid sen länge var passerad, kom jag så iväg för att försöka hitta nån föda. Jag var lite osäker på hur det skulle gå, men jag hade tur och fick både mat och kaffe, dessutom trevligt sällskap från institution 1. På tillbakavägen mådde jag gott igen, kände mig verkligen återuppväckt från de döda fast på ett positivt sätt, så jag passade på att fota några hus i rena glädjeyran. Och så sände jag en tacksamhetens tanke till Nån att det här med långa strömavbrott tack och lov inte är särskilt vanligt i den här delen av världen…


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och nu är vi inne på en av årets sista veckor, vecka 49. Så här ser höjdpunkterna (trådlöst) respektive dalarna (rådlöst) ut just nu, enligt Petite Moi:

Trådlöst


Rådlöst


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk så många snälla människor jag känner, trots allt! Jag menar, trots att jag så ofta känner mig kantig och är rädd för att människor vill mig illa eller ont!

Idag på eftermiddagen ringde först Fästmöns snälla mamma och önskade mig lycka till inför torsdag. Och så undrade hon försynt om jag kunde stanna till hemma hos henne och ta med några kassar frukt och grönt till Himlen. Klart jag gjorde det! Det var äpplen, bönor, potatis och rödbetor. Smaskens!

Just när jag höll på att avsluta samtalet ringde mobilen. Det var min handledare och vi gick igenom en del praktikaliteter. Det känns så bra och roligt och spännande nu – men samtidigt väldigt, väldigt pirrigt!!!

Så sprang jag för att åka och hämta grönskspåsarna. Träffade L på vägen och hon hade plockat en hel kasse med svamp på lunchen. Jag sa att jag hoppades att familjen lever i morgon också. L fnös. Men skrattade!

Dök in i postboxen. Till skillnad från de flesta dar låg där inga fönsterkuvert utan ett stort, vitt paket! Jag slet med mig det i bilen och åkte. Medan jag väntade på att Anna skulle komma ut från jobbet öppnade jag paketet. Det var från den übersnälla Nurse Rached och innehöll tre fina böcker samt ett lycka till-kort! Tack snälla!!!


Tre spännande böcker låg i ett vitt paket från Nurse Rached!

                                                                                                                                                      Kvällen har varit ganska lugn här i Himlen – förutom ett hejdundrande åskväder och ett antal monsunregn. Lully Gardeny eller vad hon nu kallas – kärt barn har ju många namn! – och jag åkte till sopstationen med elektronikskrot. Det var en gammal dator i bitar och Linns psyko-TV, den som enligt Frida låter som

en piercing i huvudet

TV:n hade ett fruktansvärt irriterande genomträngande, pipande ljud. Annars var det inget fel på den. Men en sån TV kan man ju bara inte ha och Linn fick en annan begagnad av en kompis för ett tag sen. Detta huvudpiercande åbäke stod bara i hennes rum och tog upp plats. Tilläggas ska, att Linns rum är så himla snyggt inrett nu att jag funderar på att flytta in själv där! Passar på nästa gång hon är hos sin pappa, tror jag!

Efter sopstationen släppte jag av Linn i en container vid solariet och fortsatte hem. I samma veva började det regna. Det regnade och regnade och regnade. Och jag satt i bilen på parkeringen och väntade och väntade och väntade…


Det regnade och jag väntade…

                                                                                                                                                         Regnet bara öste ner och jag bara… satt i bilen. Fanns inget just att göra mer än att glo på regnet…


Det var bara regn hos mig…

                                                                                                                                                            Dumt nog hade jag tagit in bokpaketet från Nurse Rached så jag hade liksom inget att göra. Men jag tog i alla fall en bild på det här fina bilmärket! 😀


Sniggt!

                                                                                                                                                            Efter en kvart eller så började regnet avta och jag kunde springa… nåja, gå in. Strax därpå kom åskan, så datorn har varit avstängd tills klockan för en stund sen. Lamporna i Himlen blinkade och det var osäkert ett tag om vi skulle få nåt kvällskaffe eller om strömmen skulle gå… Men det blev både dator och kaffe, tack och lov!


Regntunga skyar! 

Read Full Post »

« Newer Posts