Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stroke’

Jaha. Nu har småkakor blivit farliga också. I alla fall för kvinnor. Småkakor ökar nämligen risken att få stroke för kvinnor.

Härliga bullar och kakor från Fridas 17-årsdag.


Bakom kaklarmet
finns Women’s Health Initiative Observational Study, en studie gjord på 87 000 kvinnor i åldrarna 50 – 79 år. Kvinnorna fick svara på frågor om sin diet. Resultaten visar att ischemisk stroke, hjärninfarkt, var 39 procent större bland de kvinnor som åt mest transfetter. Meh… de kanske inte åt kakor… De kanske åt… chips..? Tänk om de ljög, menar jag..?

De kanske åt chips, egentligen, kvinnorna..?

Read Full Post »

Alltså det var kolsvart ute miss i nassen i morse när jag skulle kliva ur sängen! Som vanligt när jag ska jobba vaknar jag minst en timma innan klockradion ska dansa igång. Timman närmast före uppklivandet fördriver jag i nån sorts in-och-ut-dvala, slumrar till, svettas, vaknar, fryser igen och igen.

Upptäckte att jag hade gett fel nyckel till L igår kväll när vi bytte nyckel mot en påse konfekt. Jag hade gett bort mammas nyckel i stället. Mindre bra… Som tur var visste jag att även L skulle upp och jobba idag så jag ringde helt fräckt strax efter halv sju och frågade om vi kunde ses i dörrhålet och byta till rätt nycklar. Och där möttes vi, i nattkläder och med brillor på näsorna, fnittrandes som två skolflickor.


En antik nattsärk. Tyckte bilden var snygg. Själv sover jag utan särk, men naturligtvis hade jag morgonrock på när L och jag utväxlade nycklar!!! Jag är väl ingen blottare, heller?!  


Mamma har namnsdag idag
. Svea är ett namn hon annars inte vill bli påmind om och hon kallas inte heller för det. Nä, Svea, det var min mormor, det, och hon var minsann en riktig Svea! Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt, endast 59 år gammal, efter att ha varit sjuklig så gott som hela livet (hjärtfel, diabetes och så slutligen en eller flera strokar). Hur som helst, jag var ju och inhandlade ett par små saker till mamma härom kvällen, så nu väntar ett kort och två vackert inslagna paket (nä, jag har förstås inte slagit in dem själv, jag slår in fult!) vid hennes plats vid köksbordet.

Kom till jobbet i god tid före åtta. Det var väldigt lite trafik vilket förstås underlättar framkomligheten. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite piano. Göra det nödvändigaste och viktigaste samt planera veckorna till dess jag slutar. Ett par varma återseenden blev det i morse! Vi är några själar som arbetar en dag som denna, trots allt! På fakulteten har jag sett/hört ungefär hälften av styrkan! Det är skillnad från min förra arbetsgivare, det, när bemanningen på avdelningen i mellandagarna utgjordes av en till två personer.

Det regnade som 17 i morse och gör det visst fortfarande. Jag såg en man passera utanför fönstret och han höll krampaktigt i ett blått paraply.

Jag har kollat mejl under förmiddagen och besvarat ett och annat samt även skrivit en jobbansökan som är iväg på kontroll hos en person som jag hoppas blir min kollega framöver. (Hoppas kan man alltid!..) Jag struntade i morgonmötet och det tänker jag göra hela veckan. Nästa vecka tillträder personen som fick Tjänsten och då får h*n gå på dessa möten. Nu ska jag springa ner efter en mugg cappuccino och en flaska fräscht bubbelvatten innan min förmiddagsrast tar slut!

Det ljusnar ute, men det känns fortfarande lite som miss i nassen…

Read Full Post »

Jag skriver många gånger här på bloggen att detta inte är nån politisk blogg. Men ibland kan jag inte låta bli att bli politisk. Den här gången handlar det om Ratko Mladic, Screbrenicas slaktare även kallad.

Det finns en journalfilm från 1995 som visar Ratko Mladic när han delar ut godis och klappar om pojkar. När kameran stängs av startar ett massmord. Totalt blir upp till 8 000 pojkar och män skjutna till döds. Bakom denna order står Ratko Mladic. Eller det är i vart fall det han har varit efterlyst för och det han nu ska åtalas för. Vi får inte glömma att ingen är skyldig tills motsatsen är bevisad. Andra åtalspunkter gäller flera mord under belägringen av Sarajevo. Man talar om upp till 10 000 dödsoffer.

Slobodan Milosevic hann dö i häktet i Haag, rättegången mot Radovan Karadzic, som greps 2008, pågår. Och snart är det dags för Ratko Mladic.

Ratko Mladic familj försökte få honom dödförklarad för ett år sen. Ganska precis ett år sen han greps, så när som på nån dag, om man får tro Svenska Dagbladet! Det är väl lite… märkligt? Nu har man försökt stoppa rättegången med hänvisning till att han är sjuk efter såväl hjärtattacker som stroke. Men en domstol i Belgrad har bedömt att han är tillräckligt frisk för att ställas till svars vid FN:s krigsförbrytartribunal i Haag för anklagelserna om folkmord.

Den förre bosnienserbiske ÖB:n Ratko Mladic greps i Serbien. Han har haft ett högt pris på sitt huvud, nästan 90 miljoner kronor. Enligt polisen var gripandet en slump, men det är det inte alla som tror på. Frågan man kan ställa sig då är

Varför just nu? Varför, efter så många år?

Det finns människor som talar om hämnd och om karma. Jag tycker att det är rimligt att Mladic prövas i domstol och ställs till svars för det fruktansvärda han är anklagad för. Är han skyldig ska han dömas. Problemet är bara att det inte finns nåt straff som är tillräckligt för det han anklagas för – OM han nu bedöms skyldig. Vilket straff han än döms till om han befinns skyldig ger inte en enda av de tusentals pojkarna och männen som mördades liven tillbaka. På TV såg jag igår en bosnisk man på återbesök i sin hemstad. Han tyckte att Mladic skulle lämnas ut till de efterlämnade hustrurna och döttrarna och systrarna. En del bosnier i inslaget undrade också varför han inte prövas i Bosnien utan i Haag… Den vrede dessa människor känner är oändlig. Den går inte att förstå för den som inte har varit i samma läge.

Medan Mladic väntar på sin prövning läser han ryska romaner och äter jordgubbar i häktet, enligt en artikel i Expressen. Har har fått besök av sin fru och sin son. Han får se på TV och han frågar efter sin pension. Han har rätt till ålderspension på 400 000 kronor sen 2005.

Vad har de efterlevande till offren rätt till? Och offren, de får aldrig mer äta jordgubbar och läsa böcker. En del av dem ligger slängda i massgravar, oidentifierade, saknade. En del av de efterlevande kan inte ens besöka sina dödas gravar för de vet inte var de döda finns.

Jag, som aldrig har upplevt krig i första person, kan aldrig förstå. Det jag däremot KAN förstå är att jag aldrig hade fått träffa några av mina bosniska vänner och bekanta om det inte hade varit för en mycket smart och förslagen kvinna. Men DET är en helt annan historia och den är inte min att berätta!

Read Full Post »

Det är vår på Öland och nya invånare flyttar till stenkusten. Men det pågår en kamp mellan trollen och älvorna på alvaret. Enligt baksidestexten är Johan Theorins senaste bok Blodläge en blandning av kriminalroman och relationsdrama. Nåja, spännande är boken så det förslår…


Blodläge är det ett ställe på alvaret där trollen och älvornas kamp slutat i blodbad…

                                                                                                                                                           Vid påsk kommer nya invånare till stenkusten. En del kommer till nybyggda lyxhus, andra till stugor. Några har bott här tidigare, andra har ärvt sitt nya hem. Trots en grannfest håller man inte riktigt sams. Svartsjukan gror under ytan. Per Mörner, vars tvillingdotter är svårt sjuk, får plötsligt sin gamle far att ta hand om. Pappan, som tidigare var porrkung, men som nu drabbats av afasi efter en stroke. Och vem är egentligen Vendela, hon är ju faktiskt uppvuxen här..? När pappans studio brinner ner och två lik hittas inser Per att det är nåt skumt på gång…

Blodläge är en spännande roman och som alltid i Johan Theorins böcker förekommer det övernaturliga. Den här gången i form av älvor och troll, men ändå något nedtonat. Det mesta får sin förklaring så småningom. Boken är en riktig bladvändare och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Tur att kapitlen är korta, det underlättar när man hastigt måste bryta läsningen.

Högt betyg, fyra tofflor av fem.

Read Full Post »

Igår när vi åkte upp till Uppsala kom jag på att det ju faktiskt var P1-programmet Sommar under resan! Så jag sökte kanalen på bilradion och med spänning väntade vi på vem det kunde vara – för det kom jag inte ihåg. Glatt överraskad blev jag att höra Micael Bindefeld prata!


Micael Bindefeld underhöll oss på bilresan! Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                        Micael Bindefeld inledde med ett lååååångt stycke om sin stora passion här i livet – pelargoner. Han erkände att han var kleptoman – han snor skott så snart tillfälle och möjlighet ges. Vidare berättade han att han är helnykterist. Det hade jag ingen aaaning om och säkert inte alla andra heller. Man gör sig ju en bild av kändisar och eftersom Micael Bindefeld är mest känd som ”festfixare” kopplade i alla fall jag ihop honom med dyra champagner och flotta viner. Men icke! Han gillar inte alkohol!

Micael Bindefeld tog oss också med till Israel där hans far bor. Hans pappa, som alltid vet bäst – precis som sonen Micael. Det kan inte alltid ha varit lätt att vara far och son där, inte. För några år sen fick pappan en stroke, men till och med när han var jättedålig och låg på sjukhus med vak och knappt kunde prata väste han fram, ungefär

Doktorerna har fel! Det jag behöver är en ny pacemaker!

Det gick ju inte att låta bli att skratta mitt i eländet!

Missade du Sommar med Micael Bindefeld så går det att lyssna via internet!

Read Full Post »

« Newer Posts