Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stretcha’

Kan tillvaron vara mer brun än just nu? Jag skrev häromdan att det var förtton nyanser brunt. Det är baske mig ännu fler nyanser – om möjligt. Allt är verkligen brunt – vägar, gångbanor, min bil, mina skor, min jacka och en massa annat är brunt.

Skitbrunt!

skulle jag själv säga.

Mamma skulle korrigera mig och säga:

Smutsbrunt, heter det!

Mamma ja… Där är det dåligt nu. Det har varit dåligt i tre dar. Riktigt dåligt. Jag börjar fundera på en tripp neråt om det inte blir bättre, men mamma är som jag, vill vara ensam när hon är verkligt krasslig. Igår kväll pratade vi i sex minuter, kvällen före i fyra minuter. Min mamma brukar kunna hålla låda en halvtimma, 45 minuter. Så hon är verkligen dålig. Och då är det dåligt med långa avstånd. Riktigt skitbrunt dåligt.

Själv mår jag oförskämt bra! Operationen har verkligen gjort mig gott. Jag är piggare och på köpet lättare. Detta förundras jag och är tacksam över. Det finns andra som det har gått sämre för. Till och med hälen känns aningen bättre än sist jag beklagade mig över den. Så det kanske finns hopp om att sporren inte är på väg att bli kronisk. Jag traskar på och alla skor, till och med innesandalerna, jag äger har jag tryckt ner inlägg i. Jag kan inte gå många steg utan inlägg, det gör fortfarande för ont.

håriga ben

Håriga ben är uppe och studsar om nätterna. För nej, jag har aldrig rakat benen i hela mitt liv. //Avdelningen för Onödig Information

 


Däremot har jag de två senaste nätterna
plågats av kramper i benen, framför allt. Natten till igår var värst, då var jag uppe och studsade jag vet inte hur många gånger. I natt flög jag upp bara en gång. Inte vet jag vad det beror på, det finns många teorier om kramp i benen eller sendrag, som en del kallar det. Min egen teori är att jag får i mig för dåligt med vätska. Det noterar jag också när jag går på toa. Samtidigt har jag alltid en vattenflaska tillhands… Kanske har fått en släng av akut diabetes i alla fall..? När jag googlar på nätet – för jag kan googla på nätet! – läser jag att kramper kan bero på att man

  • äter vätskedrivande medicin
  • är äldre
  • är gravid
  • har överansträngt sig
  • har befunnit sig för länge i en obekväm ställning
  • har nedsatt blodcirkulation
  • är nedkyld

Intressant… Jag äter ingen sån medicin, jag är visserligen äldre än somliga, men betydligt yngre än andra, jag är inte gravid och jag överanstränger mig aldrig. Inte heller sitter, står eller ligger jag länge i en obekväm ställning eller är nedkyld när jag ligger under mitt duntäcke. Blodcirkulationen är däremot nedsatt.

Hur kan man lindra symtomen? En del förslag är att

  • äta magnesium
  • äta kalcium
  • äta salt
  • äta bananer
  • äta hasselnötter
  • lägga en bordskniv under madrassen (!)
  • kyla foten/benet
  • ta ett varmt fotbad
  • dricka alkohol- och koffeinhaltiga drycker
  • stretcha
  • dricka vatten

Synnerligen varierande förslag – och i vissa fall rent motsägelsefulla… Jag tycker inte man hinner tänka så mycket mer när krampen sätter in än att man stretchar den krampande kroppsdelen. Och sen tror jag som sagt mycket på att dricka vatten. Vatten, vatten, vatten.

vattenflaska

Vatten, vatten, vatten…

 


Har du några teorier vad gäller orsak och behandling???


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen började i ljus. Inte heller var det särskilt kallt, men det blåser. Vi var båda ganska trötta i morse. Stackars Fästmön, som jobbat tre långa kvällspass på raken, fick inte sovmorgon idag. I stället samåkte vi för att hon skulle lämna prov. Jag fortsatte förstås till jobbet.

Ibland samåker vi.


Dagen har inletts
med ett stormöte och fortsatt med mejlerier hit och dit, lite webbjobb med mera. Äntligen är foldern också på väg till tryck.

Jag har ringt till den enda organisation jag skänker pengar – Läkare utan gränser – och lämnat en minnesgåva till en kär, bortgången vän. Det känns så… futtigt… Jag frågar mig själv varje dag varför jag inte ringde och undrade hur det var. Men vi har liksom alla så mycket att göra att vi glömmer bort andra. Mitt sms kom två dagar försent. Det går inte att ändra på, men det plågar mig och irriterar mig att jag, om nån, inte kunde fatta att… livet är kort… Jag kommer och tar ett sista farväl i alla fall, tillsammans med en vän. Det känns bra att just vi två gör det tillsammans.

Vidare har jag pratat med en person om möjligheten till en praktikplats för en stark och frisk ung man som behöver komma ut och jobba. Det verkar inte helt kört, men kan ta sin lilla tid.

Idag är det skrivbordslunch som gäller, för klockan 13 ska jag vara hos doktorn. Jag hoppas kunna få nånting smärtstillande för hälen. För övrigt är jag duktig vad gäller hälen, jag gör mina övningar, jag stretchar och tänjer och jag stapplar fram på två kryckor. Ja, inte inomhus hemma, dårå, men på jobbet. Det är väldigt irriterande att krycka fram på jobbet. Vattenflaskan kan jag fylla och trycka ner i jeansens bakficka, men det går ju inte med cappuccinomuggen. Så då fuskar jag och använder bara en krycka.

Till kvällen ska vi se Skyfall. Det blir till sätt och vis också till minne av min bortgångna vän eftersom jag bland annat fick ett biopresentkort av henne när jag fyllde år i april. Det är bara så ledsamt att jag inte kan berätta för henne sen efteråt vad jag tyckte om filmen! Men jag är övertygad om att hon hör och ser mer än somliga tror.

Skyfall – till minne av en kär vän.


Vi tar en bit Kinamat
före filmen, för idag blev det som sagt bara macka till lunch. Anna skulle vara fastande i morse, så hon behöver säkert nåt rejält att tugga på också. Hon låter förresten hälsa att hon är mycket upprörd för att jag glömde en av hennes karaktärer/alter egon: Hedvig. Så här får du en bonusbild:

Hedvig, strax efter att  jag hade stannat bilen för att asgarva.


Glöm inte bort att skratta, min vän! 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts