Andlig och lekamlig spis

Ett inlägg om en tur till stan.

Åter en dag med strålande väder. Men kyligt. Det blåste en liten vind och den var iskall. När våra kalufser hade torkat tog vi bilen in till stan. Hittade en parkering vid floden och traskade upp till Upplandsmuseet.

På museet var det ganska mycket folk, bland annat en hord turister som stank parfym. Tyvärr var ett helt våningsplan stängt för att där skulle sättas upp en utställning. Jag noterade att det stod

Klum

på en låda, vilket låter lovande om det är M. Klum det handlar om…

Men det fanns en hel del att titta på ändå i den gamla kvarnen som inrymmer museet. Äckligast var nog uppdukade maträtter från olika tidsåldrar. Intressantast var nog hur Uppsala har sett ut förr i tiden. Mitt sällskap är fortfarande en liten kartnörd, nämligen.

Efter den andliga spisen var klockan inte så jättemycket, men vi traskade ner till China Garden för att äta buffé. På vägen dit passerade vi The English Shop som nu hade öppnat. Jag köpte med mig en påse hem, men i skrivande stund är jag så mätt att jag inte ens orkar titta i påsen. Den åkte rakt in i skåpet…

På China Garden hade de tagit bort den stora fiskbassängen och ersatt den med två bord med runda soffor. Det fanns emellertid ett litet akvarium, inmonterat i en vägg. Även övriga sittmöbler och bord i lokalen var utbytta och det kändes väldigt fräscht.

Vi tog två portioner var och Elias ville ha glass efteråt från dessertbordet. Själv tog jag konserverad frukt. Sen höll jag på att spricka.

En familj anlände med en tjurig unge som stod och stampade med sin lilla fot i en gång och vägrade sätta sig. Till sist tröttnade farfar och gick iväg med barn och barnets mamma. Gjorde han rätt i. Det finns inget värre än sura ungar. Mat kanske var just vad barnet behövde, men med det beteendet hade ungen fått gå rakt i säng vid hemkomsten, utan så mycket som en macka – om det hade varit min unge. Elias skötte sig som vanligt exemplariskt. Det har aldrig varit några problem att ta med honom på restaurang. När han var mindre fanns det förstås en hel del spring i benen, men inte så det blev ett skenande kors och tvärs i restaurangen, bara fram till fiskarna på just det här stället.

Vår middag avslutades med var sin fortune cookie. Vad som stod på min är

for me to know and for you to find out, 

men det handlade om leenden…

När vi kom fram till parkeringen hade en idiot parkerat alldeles för nära förardörren. Jag fick klättra in via passagerarsidan. Det var inte det lättaste, kan jag meddela, med en överfull mage. Dessutom stod det bilar ute på gatan och ville svänga in och parkera. Nååågot stressande… Men till sist hamnade jag i rätt position för att starta bilen.

Nu är vi hemma i värmen igen och softar vid våra datorer. Jag kör en maskin tvätt, för jag måste beta av den överfulla tvättkorgen. I nästa vecka hinner jag ju inte som förr. Och det är jag glad för! 

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Förberedelser inför Dalaresan

Ett inlägg om vad som har hänt och händer före resan till Dalarna.

I morse hade jag lovat mig sovmorgon. Tji fick jag! Det är som att ”man” bara måste höra av sig till mig runt klockan sju. Jag kan inte stänga av iPhonen helt av olika skäl, men jag lägger den på mjukt underlag och sveper in den i en gammal putsduk – förutom att jag har den på ljudlöst, förstås. Men den vibrerar och blixtrar – och då vaknar jag.

Det som väckte mig idag var ett sms från ett flygbolag som talade om vilken gate jag skulle gå till för att komma med på planet till Köpenhamn. Bara det att jag ska inte resa till Köpenhamn idag, jag ska åka till Dalarna. Och jag ska köra bil, inte flyga.

Redan igår startade förberedelserna inför resan. Framåt seneftermiddagen travade jag över till Tokerian för att utsätta mig för lite dalahästar och annat. Jag har varit ett par gånger i Dalarna och vet hur det är med det folkloristiska där – det är mycket. Men faktum är att jag gillar det – i lagoma doser. Gärdebylåten slipper jag dock helst – om Tofflan själv får välja.

Leksandsknäcke – ett sätt att träna inför Dalaresan.

Efter att ha sett till att det finns nånting ätbart när vi återvänder från Dalaresan blev nästa steg att fylla upp Clark Kent*. Han var bara halvtörstig, men det är ju inte säkert att det finns bensinmackar i exotiska Dalarna. SKOJAR BARA!

Clark Kents Diner.

Sen var det ju jag själv som skulle få lite påfyllning. Hela dan igår hade jag läst om kanelbullar. Jag var så sugen! Men på Tokerian var de SLUT! Åkte till Mac Jack för att dinera och skenade in på macken där för att kolla om man bakat några bullar. SLUT! Men vad är det här??? Det är ju först idag det är Kanelbullens dag!!! Höll alla ställen kanelbullarna gömda till igår, eller vad??? Jag blev utan.

Till middag hade jag bespetsat mig på kycklingburgare och strips. Tyvärr hade Mannen Mannen börjat tillreda en sån där förstekt kycklingburgare som jag tycker är vidrig.

Nej fy, de där burgarna är skitäckliga! 

sa jag.

Jag tar chucky chicky bits i stället.

Mitt uttryck 

skitäckliga

var naturligtvis tvunget att kommenteras av några som satt och slafsade inne i kiosken. Vad var det för roligt med det? Det är ju vad jag tycker! Hade god lust att bita ifrån och säga:

Skit i mig och mitt, sätt er vid en annan bänk än den där man ska stå och välja mat och betala, i stället – ni sitter i vägen!

Men det sa jag ju inte. Tanter förväntas uppträda som… tanter. Jag nöjde mig därför med att ignorera sällskapet totalt. Sen ägnade jag måltiden åt att inte försöka spilla ner varken tröja eller jeans med mangorajasås samt läsa lite sanningar. Betoning på lite, om du förstår vad jag menar…

En papperstidning!

Jag har inte läst en papperstidning på hur länge som helst. Distributionen av UppsalaTidningen en gång i veckan har inte fungerat på över en månad nu, så inte ens den gratistidningen har jag fått. Varje gång har jag mejlat, varje gång… händer ingenting. Jo en gång hände nåt! Jag mejlade till redaktionen och efter två dar eller så svarade en journalist – och talade om vilken e-postadress jag borde ha använt. Det hjälper inte. Tidningen kommer fortfarande inte. UNT distribution klarar uppenbarligen inte av att hitta till ett vanligt flerfamiljshus som har stått i New Village sen 1970-talet. HUR SVÅRT KAN DET VA???

Till kvällen igår tog jag sen en tur ut till Förorten efter att jag hade plockat upp Fästmön vid hennes jobb. Packning fraktades hit och dit, allt medan Prinskorven tog tid på oss via tidtagaruret på iPhonen. Och så messade han sin mamma då och då för att skynda på oss lite. Inte ett dugg stressande, nehej då! Fast lite roligt också…

Bara skit på TV, så jag packade lite åt mig själv och läste en stund innan jag knoppade in. Idag har jag packat lite till. Det låter som om vi ska flytta till Dalarna, men det ska vi inte! DU BEHÖVER INTE VARA ÄNGSLIG, GUNILLA!!! Det är ju så att vädret är som det är – ibland varmt och soligt, ibland kyligt och regnigt. En Toffla måste kunna möta allt slags väder. Då blir det en del packning.

Dagen idag skulle bli sämre vädermässigt än den igår. Ser jag ingenting av! Solen lyser starkt och himlen är klarblå. Jag har sökt ett jobb nu på morgonen och får nog nöja mig med det. Men jag har också anmält intresse för ett skrivuppdrag – om Dalarna, passande nog! (Här googlas det uppenbarligen…)

Skriva om Dalaresan lär jag definitivt göra – om Lapdancen fungerar så blir det nog ett par gånger under helgen, redan. Mobilen ska hållas laddad och dess kameralins putsad, förstås.

Vad ska du göra i helgen???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Långfredagslunk

Hur ska jag sammanfatta den här dagen då? Jo, jag har haft en bra dag med god blandning av nytta, nöje och umgänge med mamma. Men jag kan fortfarande inte vänja mig vid att mamma pratar hela tiden, jag orkar inte med alla ljud och jag ska villigt erkänna att jag inte låtsas höra alltid. Är jag hemsk? Antagligen. 😳

Men som sagt, jag har fått bra och nödvändiga saker gjorda, jag har haft trevligt, jag har ätit gott. I kväll tvingade jag mig att sitta i fåtöljen och läsa medan mamma såg Let’s dance. Det gick ganska bra, faktiskt, för Lärjungen är en väldigt spännande bok, en riktig bladvändare. Dessutom fann jag mig plötsligt spela tre Wordfeudmatcher – en med Fästmön, en med Jerry och en med en för mig okänd person. Samtliga matcher har varit/är bra och spännande. Jag brukar annars tycka att det blir jobbigt och stressande att ha fler än en match igång, men idag har det gått finfint.

Trots att vi har ätit ganska duktigt idag, har det ändå slunkit ner lite godis. Det har minskat både i korgen från Den Hjärtegoda L och i påskägget jag fick av Anna…

Fast jag har plockat ur några Mozartkulor ur korgen och lagt i ett annat ägg. Men annars har vi ätit rätt duktigt…

Och ja just det, vi har ju också tagit en och annan bit ur chokladasken mamma hade med sig. Till protokollet vill jag dock ha fört att vi har ätit under TVÅ dagar. Det vanliga godiset vi har köpt till oss själva – jag köpte bilar, kexchoklad och mjölkchoklad – har vi inte rört. Än. Ja, vi är godisråttor, mamma och jag, jag vet.

Nu ska jag göra mitt bästa för att klå Jerry i Wordfeud och sen läsa en stund till. I morgon är det påskafton och då ska vi frossa i påskmat såsom kokt ägg, sill, ägghalvor med grejs på, lax, Jansson och färskpotatis. Knäckebröd… Goda ostar… Påsköl, snaps… Men vi ska också ta en promenad om vädret tillåter det. Neråt landet, har jag hört, är det snöoväder.

Vad händer hos dig på påskafton???

Livet är kort.

Read Full Post »

Haveri och återhämtning

Det är som om allting går sönder runt omkring mig. Det är nog jag som tar sönder saker och ting. Och människor. Gör dem olyckliga och arga, ledsna och besvikna. I förra veckan upptäckte jag att jobbdatorn hade blivit ledsen på mig. Eller inte datorn i sig utan webbredigeringsverktyget. Plötsligt hade jag inte behörighet att göra vissa saker och plötsligt hittade jag inte filer och dokument. Sånt kan vara otroligt stressande, eftersom jag ändå förstod att det måste vara nåt tekniskt problem.

Det tog tid att hitta nån som kunde verkligen kunde hjälpa, även om det var många män inblandade. Och äntligen fungerar det som det ska nu! Men först fick vi krascha mig totalt, rensa bort mig och sen återskapa mig. Vem vet, det kanske också är en Tofflan-klon som har skrivit dessa rader?

Vem av dem är jag?

Haveriet och återuppbyggnaden är det jag har ägnat mig åt från det jag kom hit i morse vid halv åtta och fram till strax före lunch. Då fick jag ta ett möte som jag skulle ha haft tidigare på förmiddagen. Nu har jag precis fått lite lunch i mig. Eftermiddagen ska jag ägna åt att återställa utseende och filer och annat såsom jag vill ha det. Det är liksom ingen idé att jag försöker jobba ikapp just nu.

När jag inte har kunnat jobba med det som just för tillfället är mina primära arbetsuppgifter har jag ägnat mig en hel del åt möten med människor. Jag har insett att de allra flesta vill ha nån som lyssnar på dem. Människor vill bli sedda, vill att nån ska höra deras tankar och åsikter. Det är värdefullt att bli insläppt! Jag har också lärt några personer hur man gör personliga hemsidor. Det är ganska häftigt att lära såväl intellektuella som intelligenta människor, för dem jag har ”undervisat” hittills har snappat allt på en gång! Fascinerande…

Igår kväll glodde jag på första semin i Eurovision Song Contest 2012. Jag livebloggade och efter att programmet var slut var det synnerligen hög tid att gå och lägga sig. Jag går ju upp klockan sex varje morgon när jag jobbar – med påföljd att jag bör vara nattad och klar absolut senast klockan 23. Varje kväll brukar jag skriva ett par inlägg till bloggen. Inlägg som jag sen tidsinställer publicering för vid olika klockslag dan därpå. Det orkade jag inte igår och därför har det varit ganska tyst här idag. Det här inlägget skriver jag på arbetstid eftersom jag inte hade nån rast på förmiddagen och bara fick ta en mycket snabb lunchrast.

Efter jobbet idag ska jag tvätta bilen. Ett tag såg det ut som om det skulle bli regn, men nu verkar solen titta fram igen. I morgon har jag introduktion hela förmiddagen, men måste smita iväg nån timma för att prata i ledningsgruppen om min kommunikationsplan. Det är detta jag också tänker fokusera på i eftermiddag. Jag kan ju inte stå bland alla chefer och professorer och inte kunna tala för mig… I morgon eftermiddag sen smiter jag iväg till bilbesiktningen. Jisses, jag känner mig nästan som en förälder som ska till doktorn på hälsokontroll med sitt barn…

Read Full Post »

Huvudvärk och tandagnisslan

I morse vaknade jag runt halv fem och låg sen vaken och vände och vred på mig. Måtte ha gnisslat tänder rejält i natt, för käkarna är alldeles ömma… Och ett resultat av detta är att jag sitter här med en huvudvärk som får mig att undra vad det var i mormors så kallade alkoholfria cider igår… (Mormor själv berättade att hon brukar lyssna på radio i lurar när hon vaknar så där och inte kan somna om.) Därför är dagens färg ljust blå, en färg jag förknippar med kyla och värk. Så! Nu har jag gnällt färdigt!

Att räkna får funkade inte, så jag kanske får göra som mormor – lyssna på radion i lurar.

                                                                                                                                                    Fästmön går hemma och tycker nog inte att det är speciellt roligt, dessutom ger det ju avtryck i lönekuvertet, men i kväll ska hon träffa andra vuxna än mig. Jag är ju dessutom hemma i stan hos mig på dagtid eftersom jag har en del uppdrag och saker på gång, så det blir ju kvällarna vi ses. Och det känns som att vi inte har nånstans att umgås mer än vid köksbordet, ibland. Men som sagt, i kväll ska hon träffa sina jobbarkompisar och det tror jag att hon behöver. På arbetsplatsen ska de få ett nytt schema från och med april och det är inte lätt att få arbetstiderna att stämma ihop med barntiderna, eftersom Elias ju inte klarar sig själv än så länge. Jag kan som vanligt inget lova eftersom prio ett för mig är att hitta ett jobb. Det måste vara otroligt stressande att vara beroende av barnvakter igen, för det föregående schemat har funkat så bra – inga sena kvällar och få klockan sju-starter.

Min dag började med att jag skjutsade Elias till skolan. Det är skidåkning på schemat idag på gympan, men Anna har inte hittat några begagande skidor åt pojken. Detta är bekymmersamt och gör Elias orolig, för det verkar som om de flesta i klassen har skidor. Lite tokigt att skolan inte har några par för utlåning.

Jag ska fortsätta min dag med tidningsläsning – det har nu gått ett tag med två dagstidningar och det är kul och intressant, men tar ganska mycket tid. Jag har redan fått mejlfrågor från Dagens Nyheter, även om jag gissningsvis får en längre enkät efter fyra veckor. Det ger mig nåt att göra, i alla fall. Nåt meningsfullt. Att läsa papperstidningar och tycka till om dem.

Men hallå! Hur hamnade jag i tidningen???

                                                                                                                                                                 Efter frukost ska jag leta upp tio företag som jag ska ringa och kolla med vad de kan erbjuda mig för tjänster. Jag skriver inget mer än så här, för bloggvärlden är som bekant full av troll som vill en allt annat än väl.  Trist och man skulle önska att de skaffade sig egna liv.

Ska handla med lite mat ut till Himlen och sen blir det kanske Antikrundan i kväll om tjejerna släpper till TV:n en timma. Den är annars upptagen resten av kvällarna med Lost, en TV-serie jag fullkomligt tröttnade på efter kanske tre, fyra säsonger.

Read Full Post »