Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stressade’

Nä, jag skippade förmiddagens trädgårdspromenad. Ville spara på min onda häl, som idag var mittemellanond. Det vill säga inte för jääästrigt ond och inte inteallsond. M och jag tog i stället en tur på institutionen där vi raggade lite folk till evenemanget nästa vecka. Trots en del manfall blir vi ett bra gäng som deltar. Många av dem som inte kan delta befinner sig utomlands och då är det ju tämligen omöjligt att vara med.

Förmiddagen ägnade jag för övrigt åt att skriva artikeln jag borde ha skrivit i fredags. Idag blev den klar, på båda språken, förstås. Men jag blev liiite stressad av att det knackades på dörren en fem, sex gånger under en kvart. En del av personerna sökte somliga som inte var på plats eller ville fråga om trädgårdspromenaden, ett arrangemang som jag inte varit inblandad i alls.

Jag hade gärna emigrerat hit en stund idag.


Efter lunchen
tog jag igen den missade intervjun från häromdan och det blev ett spännande möte kring ett annorlunda flygplan! Eventuellt ska jag filma på fredag om det blir nån flygtur! Jag skrev en artikel på båda språken även om detta och publicerade under eftermiddagen. Tjolahopp, liksom! (Får man använda det uttrycket utan att Astrid Lindgrens släktingar ska ha royalties???)

Fästmön hade ett ärende till sitt jobb, så jag plockade upp henne hemma innan vi for dit tillsammans. På vägen tillbaka stannade vi och åt en vegetarisk middag på Mac Jack.

Hemma i New Village noterade vi att Dalkarlarna fortfarande jobbade. Och jobbar i skrivande stund (18.40). Ja jisses, det blir inga lugna kvällar efter jobbet här inte, nästa vecka… Nån plast har inte levererats till trappuppgången än – eller också så har den det och nåt pucko eller nån trevlig granne har snott lånat in rullen till sig.

I stället för att grubbla över det, grubblade jag över en försvunnen strumpa. Jag har nu jagat den överallt – bland gardiner, bland t-shirtar, under badkaret, i tvättkorgen, i tvättmaskinen, för att nämna några ställen. Men strumpan är och förblir försvunnen – trots att jag vet att jag hängde upp den tillsammans med sin make/a igår efter tvätten. Det måste vara Arga Klaras strumpmonster som har varit här!

Dagens snigelpost bestod av två räkningar, ett idiotbrev igen från Ikano Banken om mitt IKEA Handla-kort (jag fattar inte vad de håller på med!) och ett trevligt och positivt brev. Det roliga brevet var ett kort med innehåll från den snälla Agneta! Tack så jättemycket för innehållet, det är vidarebefordrat!

Ett fint kort med fint innehåll från Agneta! Omtänksamt!!!


Dagens krämpor
består av halvond häl, alltså, en ömmande finne på höger näsvinge samt en magsmärta på vänster sida som jag misstänker att min alien ligger bakom. Men annars är det bra. Och nu ska jag umgås med min kära en stund innan jag tar en runda bland mina Kickor & Pluttar för att läsa vad ni har skrivit.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det dags för min andra avstämning på ”nya” institutionen. Fast det hade chefen där glömt bort, så jag ringde och påminde. Eftersom h*n satt upptagen fick jag vänta ganska länge på att få besök på rummet, men jag jobbade under tiden. Så klart man blir lite… störd när människor man har avtalat tid med inte dyker upp när de ska. Men jag var betydligt mindre störd än jag blev på min förrförra arbetsplats och jag mår så pass bra att jag inte visar att jag blir störd. (Till och med h*n med de kalla fiskögonen skulle ha varit stolt över mig om h*n sett mig…) Och sen… när jag fick beröm för det jag har åstadkommit… Tja, då smälte jag ju totalt! Vem vill inte ha beröm av sin chef, liksom..?

Ett enkelt sätt att ta reda på hur medarbetarna mår.


När jag jobbar använder jag mycket ny teknik.
Det är internet, hemsidor och intranät som gäller. Ofta glömmer man bort det där personliga mötet öga mot öga. Jag kämpar för att inte glömma det, men eftersom det är semestertider just nu är folk på min arbetsplats extra stressade och har extra mycket att göra att vi ibland får skjuta på möten – både en och två och till och med tre gånger. Sen blir det bra när vi verkligen ses. Att förlita sig helt på teknik funkar inte när man jobbar med kommunikation. Ett enkelt men funktionellt sätt jag noterade på mina ”resor” genom institutionerna var denna låda. Här kan medarbetarna lämna redogörelser för hur deras arbetsvecka har varit till chefen. Och tro mig. Lådan var inte tom.

Det blev lite sen lunch idag eftersom mitt möte ju blev framflyttat. Men lunchen var lätt och perfekt – svampomelett. Det klarar jag mig på till kvällen när köket i New Village ska servera grillad kyckling. Kyppan inhandlas förstås efter jobbet, varm ska den vara. Innan dess måste jag till apoteket för två av mina mediciner håller på att ta slut.

Lätt och gott.


Tillbaka efter lunch i huset där jag jobbar träffade jag M.
Vi hade en lång och bra diskussion och jag fick en rapport om hur det hade gått med min fråga, kommunikationsplanen, på morgonens ledningsgrupp. Troligen blir det en institutionsdag i september där vi grupparbetar kring planen i sin nuvarande form – precis så som jag hade föreslagit! (Alltså, det är helt fantastiskt att känna att människor faktiskt lyssnar på det jag säger och mina idéer – nu är jag INTE ironisk!!!)

Ena gaveln av huset där jag jobbar.


Jag berättade också för M om en del från mitt avstämningsmöte.
Att göra den närmaste tiden är bland annat ett förslag till en ny startsida till ”nya” institutionen samt att tillsammans med ett par, tre andra personer i huset lära mig hur skärmarna i entrén funkar och hur man lägger in information där. Jag berättade också om min förestående sjukskrivning för chefen. Hittills var det ju bara M som visste om den, men jag tyckte att det kändes mest rakryggat att säga vad som komma skall. Det handlar ju om ganska lång tid jag blir borta.

Här ska det komma nåt.

 

Det jag glömde säga till M, men som jag diskuterade med chefen, var att försöka få till nån sorts virtuellt arbetsrum på institutionens sidor på intranätet. Nån sort forum där man kan prata med sina kollegor och diskutera jobbfrågor. Institutionen är ju så stor att vi faktiskt ibland är tvungna att ta teknik till hjälp när vi ska kommunicera…

Och nu när jag blir kvar ett tag till känns det som om jag verkligen behöver göra nåt roligare av mitt kontor. Inte en blomma i fönstret finns det idag, till exempel. På glasväggen ut mot ljushallen finns tre av mina, enligt eget tycke, snyggaste höstbilder. På anslagstavlan sitter en massa lösa lappar, Picasso-vykortet jag köpte när det var öppet hus på skolan och en nytagen bild på en prins. Men när jag kom till C:s glasvägg ligger jag ännu mer i bakvattnet, insåg jag…

Rejält pimpad glasvägg till ett kontor nära mig.

Read Full Post »