Dagarna mörkna…

Ett höstigt inlägg med inslag av oro, hopp, bus och selfies.

---

 

Hösten är mörk, men dess färger är fantastiska. Och så är årstiden så underbart kravlös!

Idag var det första gången sen jag började jobba som jag fick tända lampor när jag kom hem. Fast i och för sig jobbade jag över en liten stund. Inte för att jag blev tvingad, utan på grund av mötet jag ska på på onsdag. Då måste jag ta lite ledigt och vi har kommit överens om att jag kan jobba in den tid det handlar om.

Dagarna mörkna… står det i rubriken och det är ett citat ur Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa. Jag gillar mörkret och jag älskar hösten. Hösten har så fantastiska färger, men den är också så underbart kravlös. I alla fall tills en blir påmind om vinterns storhelger… Då kommer lilla mamma hit i ett par veckor om inget oförutsett inträffar. Jag måste jobba alla mellandagar, för nån betald semester har jag inte tjänat ihop till ännu. Men det är OK, jag gillar fortfarande att jobba.

Det var en ganska orolig förmiddag, så jag var glad att jag fick nya arbetsuppgifter – översätta webbtexter från svenska till engelska – att sätta tänderna i i stället för att oroa mig för mycket. Efter lunch fick jag besked om att allt hade gått bra, men att det förstås var smärtsamt. För det förra är jag förstås jätteglad, för det andra hoppas jag att det finns åtgärder att sätta in.

Till lunch fick jag besök av en före detta kollega och äntligen fick jag bjuda på lunch nere i restaurangen. Tiden gick snabbt, men vi avhandlade såväl jobb som privatsaker innan vi skildes åt. Min före detta kollega är en sån person som jag verkligen vill hålla kontakten med – och har lyckats göra det hittills, trots att det är över två år sen vi jobbade på samma arbetsplats.

Vilka får August 2015?

Medan min verklighet pågick utsågs årets nominerade till Augustpriset. Jag noterar med glädje flera författare med Uppsalaanknytning och författare som Maja Hagerman, Karin Johannisson, Carola Hansson och John Ajvide Lindqvist (alla är inte nominerade i samma klass, tack och lov!). Det blir nog minst lika värdiga vinnare i år som förra året.

Även det litterära har en egen värld i mitt liv. Just nu läser jag två böcker parallellt. Den ena är skönlitterär och handlar om August Strindbergs första hustru Siri von Essen. Hon fick väl Augustpriset om nån, kan en säga. Fast jag tror inte att det blev så… bra. Den andra boken handlar om Addisons sjukdom och får mig att förstå och acceptera saker och ting och människors sätt att vara. Det är bra.

Det är min pappas födelsedag idag. Därför tänder jag ett ljus vid min kvällsmacka och funderar på om pappa tittar in här ibland och busar lite. Det handlar om allt ifrån krukväxter som fladdrar i ett osynligt luftdrag till en radio som plötsligt sätter igång att spela. Inte gör det mig rädd alls, jag tar det för vad det troligen är – tillfälligheter. Eller också är det pappa som är i farten. Vi närmar oss ju både Allhelgona och halloween och då kan en ju få vissa besök. Som synes tränar jag för det senare. Eller… jag satte bara på mig luvan på min tröja… Inte ens när jag försöker se normal ut lyckas jag – blicken är stirrig (jag vet inte riktigt var jag ska fästa den när jag tar selfies).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

OUTtv nu för svenska tittare också

Ett inlägg om en TV-kanal.

---

 

En ny TV-kanal med underhållning som filmer, TV-serier, shower och lite dokumentärer – kan det vara nåt? Ja, jag är helt klart intresserad eftersom OUTtv säger sig vara en gay livsstilskanal. Än så länge kan bara den som har comhem eller Telia som kanaldistributör se OUTtv – för en viss kostnad, förstås. Den här kanalen ingår naturligtvis inte i nåt basutbud.

Vi som inte har råd att betala för tilläggskanaler/tillval eller inte är comhem- eller Telia-kunder får nöja oss med att kika på kanalens webbplats eller i dess app. Tyvärr erbjuder kanalen inte så många webbsändningar, bara nån enstaka. Vi får, via webben och appen, en del korta gay-nyheter och programtablåer, i princip.

Det är lite synd att inte ”alla” comhems och Telias kunder får en gratis provperiod på nån månad över de kommande storhelgerna. Eller att man har åtminstone några webbsändningar. Om jag finge önska nåt vore det att erbjuda sånt som lockar lesbiska och transpersoner också, inte bara ha gay men i fokus.

Nåt jag gillar med webbplatsen är att den är bra byggd, tydlig och användarvänlig. Bara en sån sak som att det finns en hel undersida som heter Kontakta oss är kalasbra, tycker jag. Där hittar man inte bara kontaktuppgifter utan även information om kanalen, FAQ och ett kontaktformulär med mera.

Jag tror att det här kan bli nånting riktigt bra för HBTQ-människor om innehållet breddas, men vi måste också få kika lite mer innan vi bestämmer oss för att slå till! Tills vidare kan vi ladda ner appen gratis och följa OUTtv på Twitter, Fejan, YouTube (på holländska) och Instagram.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julmusten är utsugen – snart i alla fall

Ett lite städmaniskt inlägg med fokus på att suga ut julen.

Jag vet att många tycker att jag är städmanisk. Har de som tycker det nåt problem med att jag städar, eller vad? Jisses, om jag vore seriemördare eller våldtäktskvinna, DÅ vore det problem på riktigt.

Nu håller jag på att städa ut julen. Och julmusten – och lusten – liksom sugs ur mig för att bland annat hamna i min dammsugare. Det började redan igår med att jag slängde ut granen. Alltså, det funkade inte att ha den kvar, för den barrade enormt. Annars tycker jag nog att julen inte ska slängas ut förrän till Tjugondag Knut.

Nästan tre timmar tog det lilla projektet igår. Sen åkte jag och hämtade Fästmön från jobbet, tog en tur till Himlen och så landade vi här i New Village. Jag lagade mat, vi drack vin och såg på Stjärnorna på Slottet. Jättetrötta kröp vi i säng redan vid 23-tiden. Så roliga är vi en lördagskväll.

Idag började Anna jobba klockan 13 och ska jobba ända till 21. Jättekul. NOT! Vi har knappt setts – i alla fall inte på tu-kvinna-hand – under alla storhelgerna. Men faktum är att vi hoppas på en ledig dag tillsammans i morgon. Vad ska vi hitta på hela den dan, tro? Tja, vi ska nog inte vara för säkra på att hon får vara ledig. Det verkar vara massjukskrivningar på hennes jobb just nu vad gäller all personal. Detta innebär att de som redan jobbar tvingas jobba ännu mer och ännu längre pass. Jättetufft läge, med andra ord.

Lite hoppas jag i alla fall på morgondagen, att vi får den, vill säga. Tänkte börja med myset redan i kväll och servera rödvin till kex och goda ostar, bland annat en trio cheddarostar köpta till jul, egentligen.

Tre små cheddarostar i en trälåda hoppas jag att vi får avnjuta i kväll.

Julen, ja… Det var ju den det här inlägget skulle handla om… Idag bestämde jag mig för att ta bort juldukar och det mesta av julpyntet också. Jag menar, om jag ändå ska damma och dammsuga känns det lite fräscht att lägga på rena dukar.

Stortomtar, julkrubban med de sex vise männen, luciatåget, änglaspelet och deras kompisar åkte ner i i jullådan.

I jullådans botten ligger krubban och stortomtarna.

Det är nog inte bara barr jag får gå och plocka de närmaste månaderna utan också kvarglömda tomtar, säkert. Men jag försökte få med alla småtomtarna och de smärre julfigurerna också.

Små julpryttlar.

Nu är jag jävligt inkonsekvent, tycker Vän af Ordning, men det skiter jag i. Jag lämnar nämligen kvar mina fina julfigurer som hänger i köksgardinen samt adventsstjärnor och dito stakar. De får sitta uppe en vecka till, för det här mörkret som råder är som en tung, blöt filt som behöver lysas upp lite grann.

En av adventsstjärnorna som får hänga kvar ett tag till.

Riktigt färdig för dagen är jag inte. Men jullådan är packad – förutom figurerna i köksgardinen. Jag har dammat och bytt dukar, hunnit med att telefonera med mamma (vi ringdes ”bara” två gånger igår…) Nu väntar ett varv med dammsugaren. Gissningsvis är det dags att hänga ren tvätt från dagens andra maskin efter det. Frågan är bara var…

Jag tänker ta en behövlig dusch och tvätta eventuella barr ur barret innan jag sätter mig ner och äter middag: stekta räkor szechuan (rester från i fredags). Sen ska jag bara floppa i bästefåtöljen och läsa min bok på gång. Vara lite leeedig. Min julmust är utsugen!

Vad pysslar du med då??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Det ska dofta jul

Ett inlägg om julens dofter och lite annat.

Om man nu bestämmer sig för att fira jul så tycker jag att julen ska få dofta. Rejält. Jag slöglodde på ett TV-program med en oerhört pysslig mansperson häromkvällen. Han målade sitt eget julklappspapper. Fint – om man har tid och lust och kan måla. För mig är sånt överkurs. Jag nöjer mig med juldukar, tomtar, en krubba, julmat, julöl, julgran, julklappar och julens dofter.

Förr om åren brukade jag göra egen Janssons frestelse samt koka chokladkola och knäck. Det var några år sen jag kom på att köpe-Jansson faktiskt är helt OK. Och kola och knäck – de ger ju bara dyra tandläkarräkningar. Förresten lär man väl inte få tag i nån tandläkare så här under storhelgerna… Bara tanken på tandvärk etc… Nej, fy, bort!

En blå hyacint fick jag från Fästmön tidigare. Nu har den nästan blommat ut, så igår var jag och köpte två till.

Mina juldofter i år består av blåa hyacinter, för de doftar mest, samt en äkta julgran. Nog skulle jag ha velat ha en fin kungsgran i stället för rödgranen jag köpte igår, men försök klämma in en kungsgran i julgranshörnet i mitt vardagsrum. Det går liksom inte. Sen vet jag att den där taniga saker, som ännu står i sitt nät på ballen*, redan barrar. Men likväl blir den världens vackraste gran när den är klädd med ljusslinga, kulor, glitter och vad det nu ligger i julgranslådan…

Julgranskula från granen 2011.

Och sen ska vi faktiskt tillaga lite egen julmat också. Idag ska mamma lägga in sill för det är hon världsbäst på. Dessutom har hon erbjudit sig att göra några köttbullar på kycklingfärs till mig. Det blir nog några pannbiffar också, det är jobbigt att trilla köttbullar när man är sjuklig.

Medan mammas matbidrag till juldofterna doftar rödlök och köttbullar, blir det jag ska göra nog inte så doftande. Men välsmakande! Jag ska göra en laxröra som är god att ha som tillbehör på tallriken eller på en knäckemacka. Lite lax kanske det doftar. Sen ska det vara hårdkokta ägg i röran och det vet vi ju alla att kokta ägg inte doftar jul utan luktar… skit, på ren svenska. Men väl ner i blandningen blir allt så bra och gott.

Laxröran funkar förstås även till påsk och som här, en midsommar.

Nån gång framåt kvällen ska jag laga chicken tikka masala med naan. Jag är så stolt att Anna har lärt mig laga den rätten och att jag till och med har fått med beröm godkänt av Prinskorven, den senaste helgen han var här. På tal om familjen i Himlen må du tro att jag saknar dem. Det är inte alls kul att fira jul på skilda håll. Men nu är saker och ting som de är och det är inget att älta. Jag tänker på dem genom att blanda julens dofter med lite mer orientaliska.

I det här hemmet ska vi inte ha nån julskinka i år. Jag har köpt en julkalkon i stället. Den är färdigkokt och ska sen griljeras i ugnen precis som en vanlig skinka. Jag tänkte att det var lite kul att köpa en sån i stället, för då kan vi båda äta av dem. Om jag köper en vanlig skinka äter mamma några skivor och sen får jag kasta resten.

Julgrisen och tomten på köksfläkten. Här äter vi inte grisar till jul, vi sätter på dem röda sidenband i stället.

Egentligen borde vi sätta fart nu, men mamma sover fortfarande. Själv vaknade jag runt halv sju. Det låter som om nån i huset river sin lägenhet, allt under ackompanjemang av en unge som skriker efter uppmärksamhet. Jag fattar inte att de står ut att vara i samma lägenhet. Jag som har lite väggar emellan blir fullkomligt galen. Har legat och försökt läsa lite, men inte ens Stephen Fry kan få mig koncentrerad, trots att han skriver så bra och medryckande. Och nu ger jag snart upp för ungen skriker i högan sky, typ hela tiden.

Hur doftar julen hemma hos dig??? Skriv gärna några rader och berätta – om du hinner mellan allt julstök…

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det onsdag…

Ett inlägg om arbetsdag nummer tre.

Min tredje arbetsdag har nu passerat. Jag står fortfarande på benen. Och idag har jag fått ”jobba” – i alla fall lite grann. Det är mycket som Per ska hinna med att berätta om och lära ut innan han slutar. Dessutom pågår ju det sedvanliga arbetet för hans del, alltså uppdrag han måste slutföra. Per, som jag ju vet läser min blogg, kan få sola sig lite i glansen av mitt beröm – han är väldigt pedagogisk och lugn när han ska demonstrera. Och så är han rätt snäll när jag ställer dumma frågor…

Per har nog ätit många pepparkakor för han är snäll.

Rosten från höstens icke-jobb är inget som sitter permanent, tack och lov. Jag får bort det mesta genom att skrapa lite med min teoretiska nagel. Självkänslan och självförtroendet, däremot, tarvar en del arbete. Jag tror fortfarande att jag inte kan nånting, medan mitt förnuft – och mina fingrar när de löper över tangentbordet! – säger mig

Det kan jag visst, det!

Eftersom jag inte finns på Fejan kan jag inte jobba med arbetsplatsens Facebookkonto. Webbformulär i webbverktyget kan jag inte heller, men jag ska försöka förkovra mig. Trots min ålder är jag utvecklingsbar. Och sen när det gäller resten kan jag faktiskt en hel del – trots att jag inte själv tror det just nu. Det enda jag inte kan är ju verksamheten som sådan. Men det kommer med tiden.

Som lite bonus hängde jag med när Per skulle internutbilda två personer från en annan avdelning i webbverktyget. Då plockade jag upp en och annan intressant grej. Dessutom hittade jag en antik pryl på en av ”elevernas” kontor…

Antikvitet.

Det som ställer till lite praktiska problem är att man i externwebben och internwebben jobbar i olika versioner av webbverktyget. Inte helt logiskt, men extranätet ska ju fräschas upp, troligen under nästa år. Vidare har webbplatserna olika sätt att ladda upp bilder, vilket jag håller på att lära mig… Inte heller helt logiskt, och lite problematiskt när man är ny. Det gick åt många muggar kaffe idag för att hålla mig alert, kan jag meddela. Men det var skönt att få göra en del verkligt arbete idag.

Det gick åt ganska mycket kaffe idag.

Borrningarna i huset har fortsatt idag av och till. Ur den aspekten är arbetsmiljön inte särskilt optimal… I övrigt gillar jag min arbetsplats ur ergonomisk synpunkt. Det höj- och sänkbara bordet är mindre och behändigare än det på min förra arbetsplats. Datorn och jag kommer bra överens, fast skärmen är ju lite liten, förstås. Skrivbordsstolen är bekväm för ryggen. Möjligen skulle jag behöva en trådlös mus. Om jag nu ska önska nånting… Bäst av allt: arbetsplatsen går i snigga färgen tjockis-svart!

__________________________

I natt skuttade jag upp flera gånger på grund av kramp i benen. Jag klev därför ur sängen en halvtimme tidigare än vanligt. Hade intentionen att kanske hinna tanka, men det gjorde jag i kväll efter jobbet i stället. Jag rev i alla fall ur de lakan som tvättas nu i kväll. Känner mig som värsta tvättmedelsmissbrukaren. Det är väl vad de tror om mig på Tokerian, så ofta som jag köper tvättmedel…

Jag har redan märkt att jag inte har så mycket tid till hemmaprylar som jag har haft tidigare! Nu klagar jag inte, jag föredrar att jobba framför att gå utan arbete. Men just nu när vi närmar oss årets sista storhelger är det ganska mycket att fixa och tänka på.

Färdtjänsthandläggaren bemötte mamma bra och det var både mamma och jag glada för.

När jag pratade med mamma igår fick jag veta att hon har blivit beviljad riksfärdtjänst. Hon kommer till mig med taxi från dörr till dörr lördagen före jul och stannar till lördagen före trettonhelgen. Och det blir två veckor, inte tre, som Fästmön påpekade för mig häromdan. Men Anna vet ju att jag lider av sporadisk dyskalkyli, så… Mamma var för övrigt så glad över bemötandet hon fått av handläggaren av färdtjänsten och jag slängde faktiskt iväg ett mejl till kvinnan ifråga igår kväll. Har lite dåligt samvete eftersom jag klagade rätt mycket på dem i somras. Men då var det ju inte handläggaren som hade klantat sig utan kommunen ifråga som fattat beslut om att införa nya regler mitt i sommaren – när ingen fanns på plats att möta allmänhetens frågor, typ.

Tyvärr får jag klaga på lite annat. Det låg en faktura i min postbox på min förra tjänstemobil för en kommande abonnemangsperiod samt trafikavgift för oktober och november. Jag slutade liksom på det jobbet den 31 juli… Försökte ringa en före detta kollega, men h*n hade förstås gått för dan. Jag hoppas h*n svarar på mitt mejl i morgon och ringer upp!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Go o gla, kexchokla´..?

Ett inlägg om att vara go och gla, att trösta sig med kexchokla´ och att vilja ha sitt godis själv.

Redan torsdag och redan den sista dan i oktober. Idag springer en massa utklädda ungar runt och tigger godis, det är ju Halloween. Jag har god lust att klä ut mig till nåt hiskeligt monster (behöver inte göra så mycket för att bli hiskelig) och öppna dörren och skrika

Bus!

när nån unge ringer på. Fast här ringer nog inga ungar på. De är varnade av sina föräldrar att den där tanten ska man inte plinga på hos, för hon är ELAK. Ja, jag är faktiskt så jätteelak att jag vill ha mitt godis själv, inte ge bort det till okända, utspökade och tiggande ungar.

Mitt godis är mitt!

 
Kan ge mig den på att det finns ungar som inte vill ha godis utan pengar i stället. En del är säkert utrustade med mobil plastkortsapparat. Ungar är rätt förslagna nu för tiden. Annat var det på min tid. På Stenåldern. Jag minns bara att jag nån enstaka gång gick påskkärring – det fanns ju inte Halloween i Sverige på den tiden. Mamma och mormor var omedgörliga och tvingade mig att rita fina (!) teckningar som jag överlämnade i utbyte mot nån karamell. Då neg jag djupt och tackade rodnande. JA, DET ÄR SANT!

En av mina inneboende häxor.

Emellertid har jag inte varit iväg och köpt mitt godis än. Jag hade två kexchoklader som jag tryckte i mig igår kväll som tröst för att jag var så ledsen. Jag bävar för hur jag ska orka med de kommande storhelgerna och mammas krav (vännen FEM fattar precis!) på att jag ska vara typ

go o gla, kexchokla´

Det finns liksom inte alltför mycket att vara ”gla” över i nuläget och då blir jag heller inte ”go”. Oron är en ständig följeslagare som jag kämpar hårt med för att övervinna. Jag vill ju tänka positivt, se en lösning inom en snar framtid. Men bara tanken på jul och allt vad den kostar ger mig ont i magen.

Jag har sagt till Fästmön att det blir en julklapp var till ”barnen”, varav tre nu är vuxna. Det finns inte möjlighet till fler. Och det blir inga dyra grejor heller. Tyvärr. Hur mycket jag än skulle vilja. Till mamma, som ju då kanske firar med mig, blir det ett gäng småsaker. Hon kan ju inte handla till mig heller, så det blir inte trångt under granen. Om vi nu ska ha nån. De 400 – 500 kronorna kan vi lägga på mat i stället. Mamma brukar ju inte bara stanna över juldagarna utan i tre veckor, lite före, under och efter alla storhelgerna. Så matpengar går det åt. Jag vill dock ha till protokollet att mamma är mycket generös med matpengar!!!

Det enda jag kan lova mamma – och mig själv! – är att försöka hålla mig ”go o gla”. Men det tar väldigt mycket kraft och energi. Jag är ingen rolig människa att vara med och det säger jag konstaterande – och beklagande för alla som tvingas hänga med mig (vilket i och för sig är valfritt…).

_________________________________________________

Dagens agenda har jag redan börjat bita av. Jag har sökt ett jobb, det enda jag har hittat hittills, och jag har skrivit in lite fler poster i november månads aktivitetsrapport. Den rapport som jag ska skicka in mellan den 1 och den 14 november till Arbetsförmedlingen. Enligt de nya reglerna från i höst får jag annars ingen a-kassa. Och det är inte säkert att jag får det ändå… Trots att jag sökte över 40 jobb i september och över 30 jobb i oktober. Ovanpå det har jag gjort lite annat, som skrivit spontanansökningar, reggat mig hos ännu fler bemanningsföretag, varit på rekryteringsmässa, blivit intervjuad med mera med mera… Jag vet inte riktigt vad jag ska göra mer…

Det har tagit tid att långsamt börja bygga upp ett havererat liv. Jag tycker ändå att jag har byggt så gott jag kan och byggt bra! För envis som synden är jag och min botten vägrar att bli flat – jag är TJOCK och rundbottnad som den där leksaksgubben som alltid reser sig när man puttar till honom.

Oj då! Jag hittade inte bilden på gubben med rund botten. Då får glo på en spyende clown i stället. Den representerar mig själv rätt bra nu också.

Snart är det dags att duka fram frukost. Jag måste över till Tokerian och köpa frukt och grönt, för i morgon hoppas jag att Anna kommer hit. Då blir det lite bättre måltider – lite mer organiserade sådana också. I helgen tänkte jag servera henne kalkon, kyckling och lax. Fast inte samtidigt.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta i en kommentar, jag är så nyfiken på vad som händer ute i verkligheten!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Har du nåt att se fram emot senare i år?

Söndag och ny fråga. Alla storhelger är slut. Inte en långhelg förrän till påska. Men är det totaltrist bara för det? Den här gången undrar Tofflan om du har nåt att se fram emot senare i år.

Som vanligt kan du INTE lämna nån kommentar här. Kommentera direkt i omröstningen i stället.

Stort TACK till dig som tar dig tid att klicka i ett svar eller kommentera!

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappa(r) till den elaka och otrevliga..?

Jag ska säga som det är: Nää, jag orkar inte med folk! Framför allt orkar jag inte med folk som kommer med oombedda råd, särskilt när det gäller sånt de tycker att jag ska göra eller testa – som jag redan gjorde eller testade för två, tre år sen. Jag orkar inte få ingnuggat i huvet att jag är dum i det. För det är ju känslan jag får. Att jag är dum. Dum och elak och otrevlig. Och jag orkar inte ta mer jävla hänsyn till folk än vad jag redan gör. Att stå med mössan i handen och huka för överheten ger mig ont i ryggen – och självkänslan.

Den som inte har förstått vilket desperat läge jag befinner mig tror säkert att den är snäll som kommer med råd. Ja, det klart att man kan kosta på sig att vara snäll när man själv har sitt på det torra. Men det är inte råd jag behöver, det är ett jobb. Så att jag kan försörja mig. Så att jag kan bo nånstans. Oron gnaver hela tiden och jag laddar inför telefonsamtalet med SKTF:s a-kassa i morgon. Ett samtal som kanske försätter mig i en, om möjligt, ännu mer utsatt position ifall det är så att de kräver pengar tillbaka.

Och du som tror att du känner mig bara för att du har läst några av mina blogginlägg, du gör verkligen inte det. Jag har bloggat om min situation sen maj 2009 och hade du orkat läsa allt så kanske, kanske du kunde förstå en itsybitsy del. Men jag kan inte begära det av nån och framför allt bloggar jag inte för andra utan för mig själv. Nej, det är bara du som har träffat mig i verkliga livet, som vet vem jag verkligen är, som känner mig. Bloggen är en roll. En roll där jag häver ur mig allt det svarta som annars skulle fastna inuti och förgifta mig själv och min familj.

Den som verkligen vill hjälpa mig gör det med handling, inte med ord. Det kan vara L, som pratade med min chef. Det kan vara R, som har gett mig bensinpengar en gång, det kan vara LE, som gav mig en påse bröd, det kan vara den som ger mig en kram och en axel att gråta mot. Det kan vara Fästmön, som är den enda som förstår mig och som känner mig och som har erbjudit mig sin kärlek och sitt hem, tro inte annat! Ett hem som redan är knökfullt med barn.

Så ursäkta mig och jag är lite jävla otrevlig just nu. Dum och elak är jag ju alltid, det kan jag inte göra nåt åt.

Mamma kom igår och ska stanna i över tre veckor. Jag älskar min mamma, men det är inte alltid lätt att kampera ihop. Jag, som är så jävla otrevlig, och mamma som är sjuk, handikappad, gammal och lite vimsig. Men det får gå. Inte låter jag mamma sitta ensam 30 mil bort över alla storhelgerna. DET hade VERKLIGEN varit… otrevligt.

Just nu är jag så ledsen, så ledsen, så ledsen, men jag försöker bita ihop och inte visa mamma hur jag mår. Hon vet det ändå. Det är tillräckligt jobbigt för henne att veta att hennes snart 50-åriga dotter har varit långtidsarbetslös. Skämmigt är det också inför släkt och vänner.

Lite jävla snäll tycks jag emellertid ha varit, för det har landat två paket i min postbox. Det ena är från Tomten i Metropolen Byhålan och jättestort, det andra från släkten i England och ganska litet och hårt. Tänk, Tomten i Metropolen Byhålan och i England kanske inte vet hur jävla otrevlig jag är…

Klappar som har landat i den otrevligas postbox.

                                                                                                                                                                   Nu ska jag fixa lite adventsfika till mamma och medan tårarna droppar i diskhon kanske de tillfälligt har droppat klart när jag ska servera. Det är bara inuti som jag inte kan sluta gråta. Inte nånsin.

Read Full Post »