Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘storhelg’

Ett i drömmen resande inlägg.


 

himmel o vatten solnedgång201104253278

Här brukade jag stå och drömma, tiden före bron…

Det är Erik Johan Stagnelius jag citerar i rubriken. Denne i sinnet rätt mörke poet… Vi har nog ett och annat gemensamt… Märkligt att jag skulle komma att tänka på honom just nu. Jag har inte läst honom sen jag pluggade. Och det är länge sen med tanke på att jag tog ut min första examen 1985.

Just nu drömmer jag mycket. Jag drömmer mest av allt om att resa. Men det är nog sånt jag får göra sen, när… Jaa, när då?

Lite sur och grinig är jag allt. Tycker att

alla andra

runt omkring mig reser. Så må nog vara, men de har säkerligen både förtjänat det och dessutom har de råd. Inget av detta passar in på mig.

Igår fick jag också på sätt och vis bekräftat att ”alla andra” reser. På SvT:s nyheter sa de att svenskarna har fått bättre ekonomi – i alla fall de som jobbar. Sen gav de sig ut i vimlet och frågade en kvinna. Och jodå, det stämde. Hon hade alla fått mer pengar att röra sig med. Detta överskott använder hon till resor.

För några år sen var mitt drömresmål Egypten. Sen blev det Venedig. Och nu spelar det nästan ingen roll, bara det är med Fästmön. Fast jag skulle förstås gärna vilja resa utomlands och få uppleva nån annan kultur, höra ett annat språk än svenska, äta annorlunda mat och dricka viner jag aldrig provat… Mina tankar skenar iväg.

Men det blir ingen sån resa. Inte nu. Och snart är det försent. Jag har mina böcker och reser med dem, i tiden, dessutom. Jag hänger i 1960-talets början, först i 22/11 1963 och nu i Sista brevet från din älskade.

Jag är så tacksam för böckerna, men också för att jag får byta miljö i påsk och åka ner till mamma för några dars vistelse. Våren brukar alltid ligga steget före i Metropolen Byhålan jämfört med här. Sol, knoppande träd och vårblommor är gratis. Dessutom är det inte alla som har en mamma. Det har jag!

 

Drömmar är gratis, kom ihåg det. Medmänsklighet kan kosta, men inte så mycket. Låt inte nån vara ensam i världen den kommande storhelgen.

ros på bänk

Låt inte nån vara ensam i världen.

 


Här kommer Stagnelius dikt i sin helhet, bara för att den är både vacker och sorglig:

 

Resa, Amanda, jag skall

Resa, Amanda, jag skall till aldrig skådade länder,
dödens omätliga hem: icke du följer mig dit.
Ej vid dess kopparport jag din hand skall trycka till avsked
över dess mörka älv lyser ditt öga ej mig.
O huru lätt att dö för ett hjärta, som älskar och älskas!
Aldrig för svepning och grav bävade kärleken än.
Dristigt han går att lösning på livets gåta begära,
river med segrande hand svarta ridåen itu.
Himmelska land han skådar bakom arkadiska bygder,
sökta förgäves här, flyttas av aningen dit.
Graven ett tempel är, när kärlekens rosor den smycka,
andars melodiska sång fyller dess heliga kor.
Sörjande genier luta sig ned över gravmonumentet,
helgon, med böjda knän, bedja för själarnas ro;
tills i bländande glans den stora, den eviga dagen
strålar i gravarnas natt neder och änglarnas röst
väcker de sovande par, ljuvtklingande: ”Vaknen, I vänner!
Vaknen, I älskade två! Eden begynner sin maj.
Daggiga rosor i parkerna stå; att brytas av eder
vänta de; livsens träd blommar av njutning och hopp.”

*

Ljuv är de älskandes dröm: jag drömmer ej längre, Amanda!
Hoppet för evigt och tron flydde med kärleken bort.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rapporterande inlägg.


 

Nu är vinterns alla storhelger över. Den som går i skolan kan se fram emot februarilov och den som jobbar kontorstid kan längta efter påsken. Vi som befinner oss i tomma intet bara är.

Jag har bara varit i några dar. Det har varit helt rätt för mig. Sen tycker familjen kanske inte att jag är så rolig alla gånger, men jag har inte hört några klagomål öppet. Fästmön får mig att skratta och när jag har gråtit har hon funnits där.

 Brunt på fingret

Bajs på fingret? Det fick mig i alla fall att skratta.


Vi tog en gofika igår. 
Anna köpte fyra riktigt kladdiga chokladkakor, men vi orkade bara äta var sin. ”Barnen” fick inga, förstås. Vi har haft två ”barn” hemma.

Chokladkaka

Chokladkaka av kladdig sort.


Vi gjorde tabberas 
på Annas stympade och lemlästade pepparkakor. Vi åt kroppar utan huvuden och armar eller bara huvuden separat.

Lemlästade pepparkakor

Lemlästade pepparkakor.


Nog trodde jag 
att min tomtesamling var stor, men Anna har nog baske mig en större. En del tomtar var söta, andra lite läskiga och den här lite… fjollig.

Fjolltomte

Fjollig tomte.


Före maten tog vi 
drink (öl) med tilltugg (torrostade jordnötter).

Torrostade jordnötter

Torrostade jordnötter.


Som den kycklingexpert jag är 
ställde jag mig vid spisen och stekte filéer. Anna fixade sallad och gratäng. Jag stekte och stekte och stekte och till sist luktade hela jag stekt. Det blir en dusch och hårtvätt senare.

Kycklingfile i pannan

Jag stekte och stekte och stekte…


Anna dukade med finporslinet.

Finporslin

Annas finporslin.


Det var lite oklart 
hur många vi skulle bli till middagen, men vi blev alla mätta och magarna lika trinda som en av Annas tomtar.

Trind mage i randig tröja

Så här trinda blev allas magar, ungefär.


Jag pratade alldeles för länge 
i mobilen med en kompis. Hon ringde aldrig tillbaka sen. (Hon sa att hon skulle göra det, men jag förstår varför hon inte ringde igen.) Pratade en hel del med äldsta bonusdottern som var hemma över helgerna från studier i norr. I skrivande stund är hon på väg mot flyget.

Linn

Äldsta bonusdottern.


Vi myste med ljuslyktor. 
Slumrade lite. Pratade. Såg CSI MiamiFOX.

Ljuslykta

Ljuslykta som kunde ha blivit en julklapp till ett barn.


Vi blev nästan för trötta 
för att gå och lägga oss i sängen.

Marge och Tuppen på en stol

För trötta för att gå och lägga sig i sängen var visst även Marge och Tuppen.


I natt hade det snöat. 
Jag grät mig till sömns och vaknade med svullna ögon och kände mig som ett utskitet kvarglömt päron på vardagsrumsbordet.

Ett kvarglömt päron

Ett kvarglömt, rätt torrt päron.


Efter frukost 
grävde jag fram min bil, borstade av den och for till Tokerian för att köpa en liter mjölk och en liter fil. Jag har tittat till husdjuren jag vaktar, jag har sökt ett par jobb och jag ska glo i dagens papperstidningar som jag gratis-prenumererar på ett tag till. I kväll ska jag ringa min mamma för att kolla att hon inte har fått ont efter sitt fall och kanske har jag ork att ringa en av mina läsare också. Annars är jag väldigt, väldigt trött…

Jag är på sätt och vis stolt över att mina ord berör. Men det här inlägget är mest dravel. Till skillnad från den kärlek och omtanke jag kände under dagarna i Himlen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Nu är den största av vinterns storhelger förbi. Den där helgen vi förväntas tillbringa med familj och tindrande barnaögon. Men för alla är det inte så. Därför undrade Tofflan under den gångna veckan med vem/vilka du firar jul-

Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

50 procent (13 personer) svarade: Jag firar med delar av min familj. 

35 procent (nio personer) svarade: Jag firar med HELA min familj. 

Åtta procent (två personer) svarade: Jag firar ensam.

Fyra procent (en person) svarade: Jag firar med familj och vänner.

Fyra procent (en person) svarade: Other:
Sammen med forloveden,ikke resten av familien 🙂

Ingen svarade: Jag firar med vänner. eller Jag firar inte jul.

Stort TACK till dig som klickade ett svar. Jag hoppas att du har haft en god jul även om det gjorde ont i hjärtat att läsa att två personer har firat jul ensam.

I högerspalten här intill hittar du årets sista fråga under rubriken Tofflan undrar… Kolla gärna in den och klicka i ett svar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Fjällbackamorden

Erica och Patrik jagar mördare igen. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.

Kring storhelger kör SvT en del återkommande filmer och serier. Den här påsken sker inget undantag. I kväll gick Fjällbackamorden: Ljusets drottning (2013). Senaste gången det mördades i Fjällbacka var strax efter nyår – 2013.

Det kan tyckas märkligt märkligt att visa nånting som utspelas kring Lucia så här när våren är som vackrast och värmen börjar komma. Men det tycker uppenbarligen inte SvT.  Den här gången ska det firas Lucia i kyrkan. Fast huvudpersonen, Lucia själv, tycks vara försvunnen. Erica kan förstås inte låta bli att luska och lägga sig i. Det går självklart lättare när den enda polisen som är i tjänst så där före jul är Patrik, Ericas man.

Vilken Läckberg-bok just den här filmen är baserad på har jag ingen aning om. Men precis som i Läckbergs böcker blandas nutid och dåtid. Fast så här i en film blir det inte riktigt bra. Det blir hoppigt och hela filmen blir seg. Visst finns det kopplingar mellan då och nu, men jag tycker inte att det känns riktigt övertygande.

Toffelbetyget blir medel. Jag är inte imponerad, men jag somnade å andra sidan inte heller.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

2013: Najs och Bajs

Ett inlägg om året som gått och dess höjdpunkter och lågvattenmärken.


År 2013 kan snart läggas till handlingarna.
Men innan dess vill jag lyfta fram godbitarna (najs) och… eh… de andra bitarna (bajs), månad för månad.

Så här tyckte jag om 2013:

Januari:
Najs: Mathemskassen 3: Allt-i-ett-kyckling och Baba Ganoush (Skitgott!)
Tillbaka i jobb efter alien-historien (Jag ÄLSKADE det jobbet!)
Bajs: Lokalblaskans heteronormativa bröllopsbilaga (År 2013, liksom…)

Februari:
Najs: Mitt husbygge (Jäklar så roligt det var att bygga upp en intern webbplats!)
Björnbär- och chilimarmelad (En ny och spännande smakupplevelse!)
Bajs: Webbformulär för jobbansökningar (Jag slogs med ett antal såna under året. De flesta är verkligen skitdåliga ur användarperspektiv.)
Bildårar (Hur fick somliga körkort?)

Mars:
Najs: Finvantarna från Iréne (Jag gillar verkligen dem!)
Bajs: Annas mat (Nej, eftersom de använder indrivare har vi slutat köpa pizzor från den restaurangen i Svartbäcken!)
Telefonförsäljare (Nej, nej, nej! Jag anmäler alla som ringer fast de inte får!)

April:
Najs: Celebert besök på jobbet (Visssa kommunalråd är smarta och ger sig ut i verkligheten.)
Bajs: Hot-mail (Nä, även om det inte var allvarligt menat var det jäkligt obehagligt att få.)
Kompiskorruption på jobbet (Det är INTE OK, tycker jag!)

Maj:
Najs: Pelé, Kaká och jag (En annorlunda barnbok.)
Fyra dagar i april (En bra bok med historiskt innehåll.)
Bajs: Hilde var icke önskvärd (Att köpa ut anställda är grymt.)
Andningsont av grill, rök, parfym och sånt (Hänsyn är inte fel att visa ibland.)

Juni:
Najs: Fästmön (Hon var min klippa igen när det gungade!)
Bajs: Varsel före en storhelg (På min förra arbetsplats fanns det tre personer jag inte gillade. Tre av flera tusen. En av dem varslade mig dan före midsommarafton.)

Juli:
Najs: Botaniska trädgården och tropiska växthuset (Två av mina favoritplatser i Uppsala.)
Förrådsstäd (Det finns väl inget som är så tillfredsställande?!)
LinkedIn (Ett bra yrkesnätverk som jag anslöt mig till!)
Motormuseet i Motala (Det får du bara inte missa om du är där!)
Bajs: Min sista arbetsdag på Den Bästa Arbetsplatsen (Sorgligt!)

Augusti:
Najs: Vårt Pride 2013 (Det blev Pride, trots allt!)
Bajs: Reklamfilmer på TV (Varför finns det så många dåliga???)
Konsten att fylla en dag (Det är förnedrande att vara fullt frisk och arbetsför och inte få arbeta.)
Den lilla människans besök hos Arbetsförnedringen (Bortslösad tid. Hemskt. Fruktansvärt. För jävligt. Och så klarade de inte av att påanmäla mig till a-kassan, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning i två, nästan tre månader.)

September:
Najs: Så vårdar man en kund (Enkelt och lätt, men effektivt.)
Monica Z. (Å, vilken bra film!)
En dag bara för oss (Såna behövs.)
Bajs: Företag som inte svarar på ansökningar eller ger nån återkoppling på frågor (Vill nån jobba där, liksom?)
Handläggarstrul på Arbetsförmedlingen (Det tog en och en halv månad, tror jag, att få en handläggare.)
A-kassans irriterande ovana att skicka oroande mejl på fredagskvällar (Att vänta en hel helg med att fråga vad som menas är ångestframkallande.)
A-kassans byråkrati för elva kronor (Och senare på året tog de bort avgiften och tyckte att de var jätteduktiga…)

Oktober:
Najs: Kontakt med min hafti (Så roligt!!!)
En skön helg hos vännen Gunilla
Bajs: Stor ägare = sämre distribution samt slopad avgift (Större borde bli bättre och slopad avgift… Ha… elva spänn…)

November:
Najs: Nytt jobb (Det snurrade rejält i början och självkänslan var inte den bästa…)
Projekt Storstädning avslutades med vardagsrummet (Så skönt att göra hemmet rent!)
När det känns lite bra (För omväxlings skull.)
Femårig förlovningsdag (Den 8 november 2013)
Bajs: Ett förnedrande besök på Arbetsförmedlingen (Den som är i överläge ska aldrig låtsas att h*n kan sätta sig in i hur den i underläge har det.)

December:
Najs: Fina julklappar (Och mycket att läsa!)
The Fry Chronicles (En av de bästa böckerna jag läste i år.)
Klappar på jobbet och från facket (Glatt överraskad!)
Lucia för ett år sen fick jag mitt liv tillbaka (Jag lever.)
Bajs: Baraspara bröt mot god marknadsföringssed och Upsala Nya Tidning är på väg (Jag fick rätt i DM-nämnden!)
Sjukstugan i Backen slapp undan – igen (David förlorade mot Goliat, men jag hoppas att David överklagar och får rätt. Vissa saker får man bara inte göra!)
Arbetsförmedlingen gjorde fel igen – och inget händer (Den här gången blev jag inte avanmäld hos a-kassan från rätt datum.)


Livet är kort. År 2013 blev ett omtumlande år på många sätt.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens svängningar.


Men hallå!
Vilken dag jag har haft! Jag skulle ha kunnat kategorisera den och arkivera den under

Skitdagar

men nu gäller det att tänka positivt och inte vara alltför hård mot sig själv. Så den hamnar under

Dagar som kunde ha varit bättre.

Dagen inleddes med… tadaaaaaaaaa… 

En invigning.

Jag har hört – nånstans – att just invigningar är en av min arbetsgivares… fäblesser. Just den här invigningen var speciell för att den hade så många invigningstalare. Annars tyckte jag att den berörde – jag blev faktiskt personligt berörd av själva evenemanget som invigdes: en finsk vecka.

Finsk flagga och två blåvita ljus

Vår finska vecka har invigts!


Ingen av invigningstalarna
höll sitt tal på just finska dock, men bland annat visas en jättefin utställning som är tvåspråkig just nu på mitt jobb. Varför jag känner mig berörd? Jo, just för att den på sätt och vis handlar om mig. Jag är ju andra eller tredje generations-finne, beroende lite på hur man räknar. Pappa räknade sig aldrig som finsk. Han var visserligen född i Helsingfors, men som svensk medborgare. På den tiden fick de nyfödda pappans nationalitet och min farfar var svensk. Farmor, däremot, var finsk.

Hela veckan pågår det nu olika evenemang kring det faktum att min arbetsgivare har ett särskilt uppdrag gentemot sina finska invånare. Jag tycker att det är rent fantastiskt!

Finska tårtor

Till och med tårtorna var finska idag.


Det var sen,
när jag kom upp i kontorslandskapet (jag har oerhört svårt att jobba i ett sådant – jag är ju van vid eget kontor), som den fina inledningen på dagen gick över till… en mindre fin fortsättning. Det var stört omöjligt att logga in i webbverktyget. Jag fann ingen råd utan blev tvungen att påkalla hjälp från Per, som jag störde på hans första arbetsdag på nya jobbet. Han var vänlig nog att försöka hjälpa, men jag var utlåst från systemet fram till lunchtid. Och enligt mina egna krav skulle materialet varit utlagt både internt och externt före lunch. Fail!

Blev tvungen att kila ut och införskaffa lite lunch, som jag försökte avnjuta. Det gick inget vidare, tankarna var på all försening och allt teknikstrul. Men i eftermiddags kom så texter och bilder och till och med en film som kollegan S fixat i morse utlagt. Först vid 15-tiden kunde jag läsa dagens mejl… Vid det laget kände jag mig ganska… genomskinlig. Som om allt jag kan var bortblåst. Utfluget ur skallen.

Glasfigurer

Jag kände mig… genomskinlig idag.


Lite nytta har jag dock gjort.
Förutom det publicerade har jag varit ner till IT med Pers dator och fått den fixad, så nu kan jag ta över den. Vidare fick jag äntligen ett samtal med Johan, som är chef, om vad jag förväntas ägna mig åt om dagarna. Och det blir inte bara webb och intranät. Jag kan, till exempel, tänka mig lite pressfrågor. Har redan lagt mig i omvärldsbevakningen och det mottogs positivt.

Övervakning i taket

Omvärldsbevakning i lunchrummet.


I morgon har vi enhetsmöte.
Eftersom en viss storhelg närmar sig ska det passas på att ätas julbord efter mötet. Vi ska nånstans med bil, nära en viss flygplats. Jag försöker följa med som passagerare, inte förare. Det känns säkrast. Evenemanget till ära har jag lagt fram en lite mer strikt tröja än luvatröjan från min förra arbetsgivare som jag hade på mig idag.

Lite märkligt, just som jag satt och läste mina mejl ringde mobilen. Det var en arbetsgivare inne i Stockholm som undrade om jag fortfarande sökte jobb… Jag fick tyvärr svara nekande, för nu känner jag att jag har förbundit mig för dessa tre månader i första hand. Men ännu mera märkligt var, att mobilen ringde igen när jag satt i bilen på väg hem. Då var det en rekryteringsfirma som… Nej, jag bad dem ringa mig senare eftersom jag körde bil. Det har de inte gjort. Samtidigt… visst är det väl lite typiskt om det skulle komma nåt erbjudande om nytt jobb igen..? Vänta gärna till i vår, tack!

Nu ska jag försöka varva ner efter denna, ganska hemska dag. Vi får se hur det går. Fästmön jobbar till klockan 20 och jag åker och hämtar henne. I morgon kväll firar vi en födelsedag ute i Himlen. Paketen är inslagna och framplockade! Vilken vecka det här ser ut att bli…

Hur ser din vecka ut???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »