Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stor plats’

Ett inlägg om en bok.


 

MIn mormor hälsar och säger förlåtTill födelsedagen i år gav Fästmön mig en bok av Fredrik Backman, En man som heter Ove. Det är en helt underbar bok – rolig och allvarlig på samma gång, med många igenkännanden. För ett par veckor sen fick jag låna uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, av vännen A. Jag hade snappat upp att omvärldens omdöme om tvåan var att den är OK, men inte riktigt i samma klass som ettan. Sen är ju jag som jag är: jag blir anti om folk tycker saker ibland och vill bilda mig en egen uppfattning. Den får du läsa om nedan.

Elsa är sju, snart åtta, år. Och hon är annorlunda. Det är tur att hon är så bra på att springa när mobbarna sätter efter henne. Elsas bästa mormor är 70 bast äldre än sitt barnbarn. Mormor är väldigt annorlunda. En del tycker att hon är galen. I Elsas värld är hon tryggheten. Ingen kan berätta sagor som mormor och det är till landet Miamas som mormor tar Elsa när hon inte kan sova om nätterna. Fast sen dör mormor. Elsa får ett gäng uppdrag: hon ska lämna brev från mormor till en massa människor. Brev där mormor säger förlåt. Det blir inledningen till ett nytt skede i Elsas liv, men också sanningen om sagorna och varelserna i dem.

Det finns inget dåligt med den här boken. Möjligen är den lite pratig – lite… tankesnurrig så där som tankar är. Den handlar bland annat om döden. Jag läser och gråter, för döden har den effekten på mig. Döden har en stor plats i boken. Den är förgöraren, den som gör människor elaka, knäppa, alkoholiserade. Men genom omtanke och kärlek kan de som drabbas av dödens konsekvenser resa sig igen. De får… hopp… Det blir bättre, det blir bra, liksom, för att citera Elsas mormor.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där tummen pekar uppåt!

USBtumme

En dag med tummen upp är en dag att hålla i minnet!


En del tycker säkert att jag är tråkig när jag skriver om mina tankar kring jobbet eller när jag skriver om jobbet överhuvudtaget. Men den som känner mig vet hur viktigt det är för mig att jobba och vilken stor plats jobbet har i mitt liv. Jag har ju inte haft något fast jobb sen början av 2009, så av praktiska skäl är förstås ett jobb viktigt också: jag behöver en inkomst för att kunna betala skatt och mina räkningar, för att kunna köpa mat och kläder och böcker etc. Utöver det behöver jag ett jobb för att må bra. Ett jobb för mig är inte bara att åka iväg och utföra nån form av uppgifter mellan åtta och 17 på vardagar. Det ska helst vara nånting jag brinner för som jag håller på med dessa dagar. Ett meningsfullt jobb. Ett jobb där jag gör nånting som underlättar för andra människor.

I mitt förrförra arbetsliv var jag väldigt mycket mitt jobb. Så är det, av naturliga skäl, inte idag. Och visst påverkar det faktum att jobbmattan drogs undan under mina fötter mitt sätt att lite grann idealisera det faktum att inneha en tjänst. Men jag fick lära mig den hårda vägen att inte ta nåt – inte ens ett fast jobb, en tillsvidareanställning – för givet. Det har varit – och är – en lång väg tillbaka. Jag har inte nått mitt mål än. Målet är förstås ett nytt jobb, men också att få en ny och bättre självkänsla.

Det är så många av oss som älskar att trycka ner varandra i arbetslivet. Som gillar att påtala fel som till exempel en kollega har gjort eller att chefen inte är nån bra ledare bara för att. Visst är det viktigt att få veta om man gör tokiga saker, men det är också viktigt med positiv återkoppling. Just idag på förmiddagen fick jag positiv återkoppling på två saker. Båda var ganska enkla, men betydde så otroligt mycket för mig som person. Jag ÄR alltså inte bara skit och jag GÖR alltså inte
bara ett dåligt jobb.

Den ena positiva saken var ett bra möte som jag och chefen hade i morse om sociala medier. Inte bara kände jag mig lyssnad på, jag fick ett tack för mina värdefulla synpunkter. Och ändå gjorde jag bara mitt jobb…

Den andra positiva återkopplingen var från en person som uppskattade att jag hade lyft fram en demokratiaspekt, kan man säga, på en av webbplatserna jag jobbar med. Alltså, jag gjorde bara mitt jobb… Igen.

MEN… jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Tack är ett underskattat ord!

Så…

TACK snälla för den positiva återkopplingen! 

(Inte för att de tu läser min enkla blogg, men…). Dessa två gjorde att dagen idag fick tummen upp av mig redan på förmiddagen. Det är inte illa pinkat!


Livet är kort.

Read Full Post »