Slutet gott, allting gott eller En annan dag

Ett påskavslutande inlägg.

---

 

Den är på riktigt, flugan, och jag fotade den i morse.

Igår eftermiddag fick jag äntligen träffa min kära den här påsken! Det har varit en lång helg med varierande väder och humör. Och nej, jag har inte direkt varit ute och letat vårtecken. På långfredagen var jag ju inne hela dan och städade och gjorde en massa annat. På påskafton var det soligt ett tag och det var det även igår på påskdagen även om det blåste ganska friskt. Men hur kul är det att gå ut på vårpromenad alldeles ensam på en skala? Nej, det är inte precis så att inbjudningarna till varken fester eller promenader har haglat över mig den här helgen. Själv har jag inte orkat bjuda till och bjuda hit. Även om det har varit tufft behövde jag nog vara ensam, bland annat för att skriva fantastiskt bra jobbansökningar. Ibland räcker det så bra med att leka fluga och titta på världen genom ett fönster…

Jag åkte och hämtade Anna efter att hon slutat jobba igår. Hon var så trött och slut att hon somnade på min soffa under filten medan jag stökade i köket med påskmaten. Vi åt sen vid matsalsbordet i vardagsrummet och när maten äntligen blev klar var vi ganska vrålhungriga. Det var fortfarande ljust när vi åt, så några ljuslyktor behövde inte tändas såsom jag fick göra på påskafton.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter mat och disk blev det kaffe och kinderegg-provet, även kallat tävlingen ”Vem vill bli ingenjör? Ingen!”. Det senare består i att se till att en har antingen ingenjörsexamen eller är hyfsat nykter efter alla påsksnapsar så att en kan montera ihop en till två kindereggfigurer. Anna valde ett kinderegg som inte skramlade så mycket i hopp om att det var en hel figur som låg däri. HA! Var det ju inte! Fast skrattar bäst som skrattar sist… Jag fick en helt idiotisk anka (bara det, alltså…), tror jag det var, som bar på tallrikar med asiatisk mat. Det var en sorts spel och en skulle lägga på så många tallrikar som möjligt på ankans brickor utan att ankan vippade och tallrikarna flög av.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nä, då var det faktiskt roligare att se på Det okända på TV, om en säger så… Vi har ett rätt speciellt förhållande till Caroline Giertz, Anna och jag. Det grundar sig i att vi har läst en och annan bok av henne med ett sånt innehåll att jag rodnar bara jag tänker på det. Och jag vill inte skriva vad det handlar om, men… sängstolpar är inblandade…

Annandag påsk är det idag och det är dags att runda av den här storhelgen. Vi tog lite sovmorgon och framåt dan gjorde jag frukost. Men det verkade visst som om vi skulle inta den en annan dag än annandagen. En låg kvar i sängen och en bara fotade hela tiden.

Frukost annandag påsk, men matgästerna tänkte visst inta den en annan dag.

Det var dags att skiljas åt igen, men först behövde Anna handla och jag behövde tanka bilen. Sen bjöd jag hem mig till Anna på eftermiddagskaffe, för jag hade hört talas om att farbror Bosse* hade levererat karra** på långfredagen. Karran var gömd i ett påskägg, nåt som de tre håriga vildbasarna inte kunde ta sig in i. De tre var för övrigt riktigt gosiga idag och jag fick flera hyfsade bilder på dem. Här är några:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

I den här kalufsen platsar inga hårspännen!

Nu ska jag samla mig och ha tabberas på påskmaten. Det finns sill, Janssons frestelse, kycklingprinskorv och lax kvar. En mörk påsköl blir det till detta, men idag hoppar jag snapsen. Det är ju arbetsdag i morgon, min nästnäst sista på nuvarande jobb. Och ja. Jag har svår separationsångest och det gjorde påsken 2016 ganska tung.

Nåt som däremot ska bli lättare i morgon är mitt huvud. Jag har fått en riktig kalufs och längtar otroligt mycket efter att få lägga skallen i M:s kompetenta händer efter morgondagens arbetsdag. Anna föreslog att jag skulle ha hårspännen till jobbet i morgon. Men jag vill ju inte solka min image. Mina arbetskamrater ska minnas mig som hon med kedjan i jeansen och de ständiga luvatröjorna. Hon som helt ogenerat berättade vilken djävul hon är bakom ratten… (NK*** är nog den person som har sett mig gråta mest i hela världen.)

 

*farbror Bosse = Annas pappa
**karra = karameller, fattar du väl!
***NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflig lördagsfrukost

Ett inlägg om en rätt typisk helgfrukost.

Samtliga vaknade idag runt åtta. Fästmön fick ligga lite längre och dra sig, men snart var husmor (= jag) igång och stökade i köket – allt för att göra en riktig frukostbuffé och bjuda mina gäster på.

Men frågan var bara var gästerna höll hus… Ingen Elias…

Elias plats vid köksbordet var tom.

Och ingen Anna heller…

Annas plats vid köksbordet var också tom.

Det var bara jag som var i tid till frukost!

Min frukostplats.

För jag är ju en STJÄRNA – i alla fall enligt min profilstyrka på LinkedIn!

Min profilstyrka på LinkedIn.

Elias hittade jag… vid datorn, surprise, surprise…

Elias återfanns… vid datorn.

Anna upphittades i duschen, men därifrån kommer ingen bild. ALLT visas nämligen inte på den här bloggen. Däremot dokumenterades en del av Spillkråkans framfart under frukosten. Inte nog med att det slängdes paprika och togs räkost till det kokta ägget i stället för kaviar – det slängdes yoghurt…

Spillkråkans plats.

Nu är alla tvagade och påklädda och redo för dagens äventyr. För Annas del innebär det jobb. Elias och jag ska åka till Stormarknaden och kolla om vi hittar var sitt nytt skal till våra iPhoner. Sen ska det förstås handlas lördagsgodis. Men inget godis före maten – som faktiskt ska lagas till hemmavid idag av undertecknad! (Gör nu ett stort KORS i taket!) Jag bjuder på kyckling och potatisklyftor med currysås. Ifall nån är sugen, menar jag…

Senare i eftermiddag kommer en sammanställning av den här bloggens statistik för augusti. Tänk, i morgon är det redan september…

Livet är kort.

Read Full Post »

Shoppingäventyr

Det har regnat hela dan idag, av och till. Ganska blött. Vi ska på utflykt söder om söder i morgon och mamma ville shoppa sig nåt nytt i klädväg. Som jag tidigare nämnt har jag inte fått nån shopping-gen. Kläder är jag också totalt ointresserad av. När man är smällfet som jag är kläder bara ett nödvändigt ont, nåt som klämmer, skaver och är allmänt missklädsamt.

Men det enda mamma hittade i klädväg var strumpor. Och jag köpte billigt kaffe, för sånt går ju åt.

Tre för 89 pix på ICA Kvantum var inte fy skam. Synd bara att den som gillar det här kaffet är på resande fot.

Jag shoppade också loss inne på apoteket. Det blev ett par nya inlägg för min häl är ondare än ondast idag och så medicin. Vilken tur att jag har en arbetsgivare som är generös med att betala en del av mina läkemedel! Det gör ganska mycket, kan jag säga, trots skatt.

Suveräna inlägg, men dyrare på Kronans Droghandel än Apoteket Hjärtat…

På apoteket skulle jag också ha CCS fotcreme som är den bästa fotcremen som finns. Fast det fattar varken Kronans Droghandel eller Apoteket Hjärtat för det är bara Apoteket Apoteket som tycks sälja cremen…

Nåt mer till mig själv blev det inte, men väl en sista present till en kille jag känner som snart fyller år. Ett hårt – och knöligt – paket.

Ett hårt och knöligt paket till en kille som snart fyller år.

När jag kom ut från affären jag köpte paketet i, var mamma försvunnen. Vi hade avtalat att ses på Kicks, men där fanns ingen mamma. Inte ens ett spår av hennI. Jag kände paniken komma – Stormarknaden är STOR. Mamma har inte sin mobil med sig hit. Hur skulle jag hitta hennI??? Kan förstå ångesten hos småbarnsföräldrar vars ungar försvinner… Jag var orolig att nån hade knuffat omkull mamma och snott handväskan. Till sist, efter tio minuter när jag hade blivit mer och mer rädd, kom hon rollande – på helt fel gång. Hon hade gett sig iväg åt galet håll i tron att affären jag var inne på låg där! Jag fick nästan skälla lite… För om man kommer ifrån varandra på Stormarknaden, hur ska man hitta varandra igen när bara en har mobil på sig??? 

Nu har vi landat med var sin kopp kaffe och var sin bulle i magarna. Jag softar lite vid datorn innan jag ska duka fram mat. Mamma ville ha rostbiff och kallskuren, kokt skinka. Till mig har jag köpt fem små kycklingspett. Klegget till blir Kvantums egna, lite kryddigare potatissallad samt mimOOOsa sallad (östgötskt uttal med rejält O, inget Å, inte!)

I kväll blir det dusch, tvätt av tjockis-svarta klädesplagg samt en titt på ett allsångsprogram på TV. Jaa, jag ska kolla i en och en halv timma och får stå ut med Svante Thuresson och Andreas Weise (jag känner hans syster Madde och henne estimerar jag mer än lillebror), för att nämna det värsta. Visst låter det hemskt? Hemskt så tillvida att dessa tu inte ingår i min musiksmak. Men skälet är att jag ju inte vill missa att se två som jag känner som råkar befinna sig på Liseberg i afton… Kändiskåt, du vet…

Mamma betalade dagens matkasse och det är jag tacksam för.

Tack för matkassen, mamma!

Nu är det dags att stöka lite i köket innan jag slänger mig i duschen.

Livet är kort. 

Read Full Post »

Kallt om näsan

Kallt om näsan är det som tusan idag. Detta trots att min inte sticker ut mer än vanligt, jag har mig veterligen inte ljugit som Pinocchio idag. Men stor är min kran, det går inte att komma ifrån. Så kanske är det därför den är ovanligt frusen idag..?

Kolla in GIGANT-KRANEN på bilden från Skrivrummet…

                                                                                                                                                       Snön yr från taken, men jag tror inte att det snöar än. Jag gillar verkligen inte snöoväder och är rädd att ett sånt är på väg hit.

Kom sent till Fästmöns jobb när jag skulle hämta henne i eftermiddags. Skälet var att jag inte bara har en JÄTTESTOR näsa, jag har DASSLOCK till händer också! Och jag hade fått ett paket i min postbox (nej, det är till födelsedag respektive jul, så här avslöjas inget!) som jag försökte LIRKA ut. Det gick efter ett bra tag. Hoppas nu att paketets innehåll är helt. Mina händer är inte hela i huden längre.

Olika sorters händer dasslock.

                                                                                                                                                   Anna och jag åkte till ICA Solen, men tyvärr var det ingen kakbjudning idag heller. De börjar bli snåla! 😉 Eller också har de nåt system som varnar dem att Tofflan är i antågande så att de kan gömma alla bjudkakburkar.

Elias plockade vi upp innan vi åkte hem och så intog vi kaffe och mackor vid köksbordet. I kväll vankas det fiskbullar – och ingen är särskilt intresserad. Därför försöker alla äta sig mätta på annat. Även Anna och jag.

Pratade med min lilla mamma idag också. Hon var inte heller sugen på mat utan vill hellre ha choklad och kakor. Det är rätta takter, det. 😀 Det kallas för livskvalitet! Och nu är det ju lite synd om henne eftersom hon har gjort illa sig IGEN. Men troligen är det ”bara” en sträckning den här gången och inte ett brutet revben.

Nu är det nån som stökar i köket. Bäst att jag gömmer mig hjälper till lite…

Read Full Post »