Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stockholm Pride 2015’

Ett post Pride-inlägg.


 

RegnbågsflaggaVårt Stockholm Pride 2015 bestod av paraden igår på eftermiddagen samt Pride Park resten av eftermiddagen och kvällen igår. Vi köpte biljetter i vintras när de bara kostade 400 spänn styck – vad ett dagpass kostade igår. Vi hade säkert andra förhoppningar då om årets Pride, men det räckte faktiskt för min del med det som blev. Fästmön bjöd dessutom på en hotellnatt vid Globen och det var skönt att behöva komma hem till Uppsala mitt i natten. Tack, sötnos!

I år fick vi sällskap med Jerry till och i paraden. Det är säkert en och annan som har synpunkter på att just vi tre gick tillsammans. Det får stå för dem. För oss kändes det helt rätt. För mig personligen kändes det som att den kraft och den energi vi har lagt ner på att ha bra och vettiga förhållanden mellan alla parter i familjen har gett fint resultat. Dessutom har vi väldigt trevligt tillsammans, vi tre.

Paradstarten var vid gräsliga Mariatorget, en fruktansvärd plats att försöka bringa ordning bland tusentals människor. Vis av erfarenheten (paniken var millimeternära förra året för min del) gick vi till Hornsgatan. När vi så småningom klev in i ledet hamnade vi nånstans mellan RFSU och Regnbågsfamiljer. Det var en OK plats. Som vanligt solbrände jag nacken och som vanligt var det antiklimax när vi kom fram till målet, Pride Park, det vill säga Östermalms IP. Där var det så dött det kunde vara, så det är tur att vi är bra på att roa oss själva. Inte ens några bra artister var det på kvällen. Maten var god, men vis av erfarenheten IGEN vägrade jag hårdnackat att betala med kort – vilket inte var helt uppskattat av personalen vid 7-ElevenDär tog man emot mina kontanter, suckade och frågade vid båda tillfällena jag handlade om jag verkligen inte kunde betala med kort. Nej, det kunde jag inte. Ingen annan klagade.

Efter ett par öl, lite mat och inköp av godisremmar fick vi nog och åkte hem till hotellet med trötta ben och onda fötter. Ett par ”kändisar” träffade vi i parken, nyktra, tack och lov. Roligast var det att se Mona Sahlin – hon är den politiker som jag alltid har sett på Pride – och så Kommunalrådet, förstås. I år träffade vi ingen som var påträngande eller som vi helst hade velat undvika. Min panik höll sig tack och lov borta.

Bäst av allt var att jag inte gjorde av med särskilt mycket pengar. För på lördag åker vi till Stockholm igen – det är då Anna har ordnat två gratisnätter på Clarion Hotel Stockholm åt oss! Vi ska strosa på stan, jag har ett par ärenden, Anna har ett par ärenden och sen ska vi bara vara tillsammans lördag till måndag. Men inte nog med det… Anna har köpt biljetter åt oss till Sarah Dawn Finer på Parksnäckan här i Uppsala på fredag kväll. Det ser ut att bli lika fint väder då som igår på paraden! Och medan jag har skrivit den här texten har det åskat och spöregnat och spruckit upp – solen är här igen och himlen är blå och nästan molnfri. Jag har mobiltelefonerat med en kompis och ska strax ringa mamma.

Men först ska jag lägga ut några bilder som du får titta på här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men vad har DU gjort i helgen när du inte har kunnat roa dig med min blogg??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag fortfarande!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett halvstressat inlägg.


 

Lördagsmorgonen har varit allt annat än lugn. Jag har skött diverse administration. Det har tagit mig en timme att redovisa utförda uppgifter samt sex (6) timmars arbete. De sex timmarnas arbete är redan redovisats, men ska visst dubbelredovisas av arbetsgivare. Jättelätt mitt i semestertider med ett privat mobilnummer som jag inte får använda mer än vissa tider (intressant sätt att sköta ett företag).

stängt

Här är det också stängt idag, men inte på grund av förkylning!


Lördag och söndag deltar vi i Stockholm Pride 2015. Nu fokuserar vi på det! 

Happy Pride!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett firande och vilande inlägg.


 

Elias 13

Vår tonåring.

Idag firar somliga Harry Potters födelsedag. Jag firade killen i förra inlägget i stället. Tänk att han nu har blivit 13 år. Tonåring…  En massa som händer i kroppen, på både in- och utsidan. Just nu läser jag Laura Palmers hemliga dagbok. Hon börjar skriva den som tolvåring, men redan då sker en massa saker som en på sätt och vis vill skydda barnen för. Fast de måste ju få göra sina misstag, de måste ju få prova. Och yngste bonussonen är än så länge ganska… försiktig av sig. Vad jag vet… Jag vet nog inte allt, förstås. Det jag vet är det jag ser – han har vuxit så snabbt på längden att vi vuxna runt omkring honom snart är kortare. Hur den lille pojken i förra inlägget ser ut just idag kan du se här ovan. Jag har hans tillstånd att lägga ut bilden.

Som vanligt får en en massa gott när en kommer till Himlen. Elias mormor hade med sig hallon från Slottsträdgården och Fästmön hade bland annat gjort chokladbollar – på smör. Vad hade jag gjort? Köpt tårtbottnar. Det var därför jag var tvungen att ta två bitar… (Sämsta ursäkten, eller?)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Många paket blev det och blommor. Pengar och en halskedja, choklad och spel samt både hårda och några mjuka paket. Jorå, det stod faktiskt kläder på önskelistan! Morfar, pappa, mormor, L och jag tyckte nog ändå att det var lite svårt att hitta på grejor, men vi fikade gärna i alla fall. Även storebror och äldsta storasyster var med samt mamma, förstås, som hade ordnat allt så fint.

Blommor från Slottsträdgården

Mormor och L hade med sig blommor också från Slottsträdgården.


Eventuellt ska jag hjälpa Annas snälla mamma och L 
med lite datorgrejor nästa vecka. Och så ska jag låna ut en bok, för Annas snälla mamma och jag har fått en gemensam favoritförfattare i Jojo Moyes. Det vi var överens om att vi gillar bäst är att författaren varierar sig så i sina berättelser.

I kväll bjuder pappa på grillning, men jag åkte hem till mitt för att tvätta, vila och ladda inför morgondagen. Jag bävar för folkmassorna, men jag hoppas att de dallrande nerverna kommer i ordning. För tillfället känner jag mig lite som den vissnade orkidéblomman som hade trillat av pinn stängeln.

Gul orkidéblomma

En blomma på min gula orkidé hade trillat av pinn stängeln.


Idag är det mer än tre månader sen
jag själv fyllde år. Men faktum är att det låg ett stort paket intryckt i min postbox. (Varför gör brevbäraren så? Boxen gick nästan inte att öppna eftersom posten blockerade låset.) Det gick emellertid väl och jag kunde glädjas åt paketet.

Paket

Ett stort  paket låg intryckt i min postbox.


Innehållet är förstås ännu mer spännande 
än själva paketet. Det är en bok jag har fått för recension av Kim M. Kimselius! Jag anmälde mitt intresse att recensera boken strax före sommaren, men eftersom jag inget hörde trodde jag att det var några andra som fått chansen. Därför blev jag glatt överraskad idag att få den här boken:

Att hitta glädje i skrivandet

Att hitta glädje i skrivandet heter boken jag ska recensera.


Den här boken ser jag fram emot att både läsa och recensera. 
Jag har faktiskt tappat glädjen i skrivandet just nu, det är mera som nåt jag bara måste göra (ungefär som ätaskitasova). Förhoppningsvis får jag inte bara en läsupplevelse här utan också lite pepp – samtidigt som självkänslan höjs nån centimeter för att jag blev en av de utvalda som får recensera boken. Två månader har jag på mig, men jag tänker börja läsa boken direkt efter min bok på gång just nu. Faktum är att jag gillade omslaget så mycket – och omslag och form är också nåt jag tittar på när jag recenserar! – att jag funderar över om min egen nästa bok inte ska få den här titeln:

With a touch of orange

Vacker titel på en bok, va?


Nej, nu måste jag packa 
innan jag fixar käk och försöker få ordning på insidan. Jag börjar väl med att stoppa ner denna i min ryggsäck…

 Regnbågsfluga

Regnbågsflugan behövs till morgondagens paraderande.


Ha en fin fredagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett surt inlägg.


 

Solen bakom mörka moln

Solen tog med sig humöret bakom molnen.

Det är inte långa stunder en får vara glad och släppa ut positiva tankar.  Molnen hopade sig även denna dag i tillvaron. Och då menar jag inte bara molnen på himlen. Fast först lite positivismer ändå: vi ska ju till Stockholm på lördag och Fästmön har fixat boende. DET känns kul! Jag åkte ut en tur till Himlen idag i diverse ärenden och vi bubblade och babblade för att planera upplägget. Ett litet minus i det hela är att vi måste ha packningen med oss under paraden och i parken, men en natts packning är väl inte alltför tung.

Vidare hade jag läst på SL:s webbplats att det går att ladda SL-kortet med reskassa på ICA Kvantum här i Uppsala. Jättebra!!! Det blev därför målet på hemresan från Himlen. Fast först smällde det till…

Jag fick jordens stenskott på väg in till stan, så det var bara att stå på gasen för att hinna till Ryds bilglas innan stängningsdags. När jag kom fram höll killen på att låsa för dagen. Baskat! Men han var mycket vänlig och jag fick ett stenskottsplåster till Clark Kent*. I morgon bitti måste jag ringa och boka en tid för lagning så att det inte blir som sist – hela rutjä***n spricker. Det kostar ett par tusen i självrisk. Kan man laga rutan i stället för att byta den snackar vi hundralappar. Inte precis nåt jag har gott om heller, men hundralappar är bättre än tusenlappar. Trots det svider detta rejält. Det var det sista jag behövde!

Sen for jag i laglig fart till Stormarknaden och ICA Kvantums förbutik. Men inte f*n kan man ladda sitt SL-kort där, inte! Det står nämligen fel på SL:s webbplats. (Ja, jag har meddelat SL:s kundtjänst detta.) Ner till Centralen pallade jag inte att åka, för då måste jag ragga parkering och det kostar numera hutlösa 30 spänn i timmen att parkera i stan. I stället blir det nu Anna som får ladda på mitt SL-kort på lördag förmiddag. Vi måste båda åka kommunalt till tåget då från olika håll, men Annas bussar går så glest att hon får åka in alldeles för tidigt. Min buss går i tid för att hinna köpa tågbiljett, inte ladda SL-kort också. Om jag inte vill åka in till stan en timme före tågets avgång. Nä, inte heller UL står högt i kurs hos mig. På UL:s webbplats har det nämligen stått så här i ett år eller är det två..?

Tekniska problem

Det jobbas inte vidare kvickt på UL:s tekniska problem. Eller också är det ingen som uppdaterar webbplatsen…


Som grädde på moset åtog jag mig
att framföra ett dödsbud till min nästanbror. Det känns så där lagom kul att släktleden glesnar. Min mamma har inte tagit det hela bra.

Nä, fy te rackarns vilket uruselt humör jag är på! Kanske blir det bättre med lite mat. Åtminstone höjs blodsockret. Det får nog baske mig bli ett glas vin till också. Bara jag håller mig vaken till Cucumber och Banana i kväll, så…


*Clark Kent = min lille bil man

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett energiskt inlägg.


 

Lila lobelia nära

Hon lever!

Det är inte alltid lätt att se ljust på tillvaron. En får, som sagt, försöka hitta energikarameller av olika slag. Mina såna godsaker just nu är blommor, vänner och roliga aktiviteter. Blommor har jag fullt av här hemma och på ballen*. En lila hänglobelia har kämpat sig genom sommaren. Hon inköptes i ett glest och tvivelaktigt skick, men hon var den sista jag hittade på Blomsterlandet. Sen lämnade jag henne ett par dar senare och då hade lägenhetsvakten låtit henne torka ut alldeles. Men skam den som ger sig! Riktigt död är inte en växt innan hon är… riktigt död. Jag vattnade och se till höger – nu tar hon sig igen! Såna växter är både mina förebilder och mina energikarameller.

Det finns också vänner i mitt liv. Det är inte nån enorm skara, men de som finns är riktiga, goa vänner. En sån ska jag träffa nästa vecka.

Men innan dess blir det en tripp till Kungliga Hufvudstaden med Fästmön. På lördag ska vi åka in till Stockholm och gå i Prideparaden. Anna har lyckats ordna boende över natt åt oss också, vilket innebär att vi kan gå in på Pride Park på kvällen utan att behöva tänka på när sista tåget till Uppsala går.

Och helgen därpå, den 8 – 10 augusti, ska vi till Stockholm IGENTo be continued…


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett laddande inlägg.


 

Batteriladdning

Batteriladdning pågår, här illustrerat av mitt batteripack till mobilen.

Det var mörkt och blött när jag vaknade i morse. Utanför fönstren, alltså. I mitt sovrum lyckas det alltid bli en irriterande glipa i mörkläggnings-gardinerna så det sipprar in ljus. Taket läcker i vart all inte. Tänk positivt! Jag fick veta att morfar och Elliot ska ha semester och vila upp sig idag efter gårdagen. Själv laddar jag batterierna inför kommande övningar. Såna som Pride, till exempel. Det kanske blir en sleepover i Stockholm i alla fall i helgen. To be continued…

Morgonens administration löpte inte lika bra som vanligt. Jag är väl medveten om dess meningslöshet, men självklart finns det nåt litet inuti som hoppas att mina ansträngningar ska bära frukt. Det handlar inte bara om måsten, nämligen, utan om rena nödvändigheter.

Medan vaktis har skickat ut en energisk sommarjobbare som idogt kör en entonig trimmer (varför ska alltid detta ske tidiga sommarmorgnar? På eftermiddagarna är det tyst…) letar jag energikarameller så att jag kan ladda mina personliga batterier ytterligare. Igår läste jag att Gimo herrgård ska anordna en Downton Abbey-helg i början av september med Peder Lamm som värd. Kanske nåt för riktiga DA-nördar och en sån är jag nog inte. Jag tyckte till exempel att det där eftersnacket som följde på varje avsnitt förra säsongen bara var så urtöntigt att jag övervägde att sluta betala TV-licens. Men jag gillar TV-serien, inte tönterierna, och jag ser fram emot en ny säsong, den allra sista, vad jag förstår.

Deodoranter

Deo som skyddar i 48 timmar. Vad gör den mer under tiden..?

Annars verkar det mest finnas otäckheter i verkligheten. Det är väl därför vi flyr in i fiktion och gamla goda (?) tider. Igår läste jag om farliga (?) deodoranter. Nu är det verkligen ingen nyhet för mig att det finns aluminium i deo och att det kanske inte är så hälsosamt att få i sig. Det forskarna redan vet är att aluminium drar ihop svettkörtlarna. En antiperspirant stänger in porerna och det gör att vår svett inte kommer ut som den ska. Detta kan i sin tur leda till sämre immunförsvar. Men än värre är det att man inte vet riktigt vad som händer på längre sikt när aluminium tränger in i kroppen, alltså var själva ämnet hamnar. Sambandet cancer – aluminiumklorid har forskarna emellertid avfärdat.

Dagens STORA nyhet (hört talas om nyhetstorka..?) tycks vara att norsk torsk skickas till Kina för att packas och sen tillbaks till Skandinavien och våra svenska affärer. Varför då? Ja, det kan man undra, men gissningsvis handlar det om pengar och att det är billigare att låta kineser packa firren än svenskar. Findus vd säger ungefär att det handlar om att kompetensen att filea för hand och få ut mer av varje torsk är större i Kina än här. Men transporterna är nog inte särskilt bra för miljön och det är väl ändå inte gratis att skicka firren fram och åter..?

Torsk med champinjoncrème grädde o svart rom i ugnen

Den här torsken är berest. Den har varit ända borta i Kina.


Himlen tur och retur ska jag åka idag.
Det ska firas födelsedag under morgondagen och det är ett och annat som måste synkas inför detta. Detta innebär en resa till Himlen även i morgon. Här tänker vi inte på miljön… Jorå, men det handlar om att bo på skilda håll. Och den första födelsedagen som tonåring måste firas rejält, eller hur? Bäst jag laddar mina batterier ytterligare med en dusch i detta klibbiga väder.

Vad händer hos DIG idag??? Ska du filea fisk, fly in i svunna tider eller kanske fira en födelsedag??? Använder du deo??? Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm.


 

SvT 2 har regnbågsvecka. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, för jag tycker att det borde finnas HBTQ-program i varje veckas TV-tablå, inte bara under Stockholm Pride-veckan. Men visst. SvT hör till de bättre kanalerna – SvT1 kör ju Cucumber och Banana, två serier jag gillar mycket. I kväll har jag emellertid sett en isländsk dokumentärfilm om Hrafnhildur som föddes som pojke men som sen 2012 är kvinna. A boy like her heter den prisbelönta dokumentären.

Hrafnhildur

Hrafnhildur tittar på gamla foton av sig själv som barn. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: DRAKÓ Films)

 

Hrafnhildurs resa tar förstås många år. Dessa år är nerkortade till en timmes film. I den första scenen träffar hon en gammal vän som kände henne på den tiden hon var kille. Det är ett känsloladdat möte – och naturligtvis inte det enda känslosamma i den här filmen. Ändå är det inte gråt och klagan utan Hrafnhildur och hennes nära och kära berättar rakt, utan krusiduller, om förändringen och känslorna kring könsbytet. Som tittare kan man bara ana hur nära sammanbrottet är när Islands lagar plötsligt ändras så att samhället inte står för könskorrigerande kirurgi längre. Som tur är ändras lagarna igen: sen den 27 juni 2012 har isländska transpersoner rätt till könskorrigerande operation. Hittills har 20 personer på Island bytt kön.

Hrafnhildur ger ett mycket sympatiskt intryck. På ytan är hon lugn, men den som har nån form av förmåga till empati kan säkert gissa sig till stormarna inuti. Det är en snygg tjej vi tittare möter, en vanlig tjej, knappt 30 år ung. Och ändå är vanlig fel ord, förstås… Intressant är scenen när Hrafnhildur sitter med två tjejkompisar och berättar om operationen. De ställer de mest intima frågor och hon svarar efter bästa förmåga, trots att det naturligtvis är jobbigt och inte helt enkelt.

Det här är en riktigt bra dokumentärfilm som får högsta Toffelomdöme. Filmen behandlar på ett fantastiskt bra och till synes enkelt sätt en väldigt intim och djup förändring i och av en människas liv.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett festligt inlägg.


 

Ärligt talat skämtar jag lite när jag skriver ”kval” i rubriken. För mig är det nämligen inget som helst val-kval mellan Livets ords Europakonferens och Stockholm Pride, två festivaler som pågår den här veckan. Livets ords festival hette tidigare Jesusfestival. Det låter lite roligare och poppigare än Europakonferens, men inte för nåt smör i Småland skulle jag gå dit. För mig är Livets ord nämligen fortfarande en sekt. Sen får andra, som kanske till exempel Kristdemokraternas partiledare, ha andra åsikter. Ebba Busch Thor har ju gått hela grundskolan hos Livets ord, så jag gissar att hon tycker annorlunda än jag.

 Gustaf III o regnbågsflaggorna


Nä, när Tofflan väljer festival
blir det den med Familjen, det vill säga Pride. Idag öppnar Pride House i Kulturhuset i Stockholm. Konst, musik, debatt, film, samtal, teater, workshoppar och lycka utlovas liksom både nya, okända namn och gamla elefanter. Här kan du kolla hela programmet för Pride House!

Regnbågsflaggor


Själv införskaffade jag
för en gångs skull Pridebiljett i vintras (det vill säga Fästmön fixade biljetter!) till samma pris som ett dagpass på antingen torsdag, fredag eller lördag kostar nu. Men av olika skäl som jag inte tänker redovisa här blir det inget besök för min del förrän tidigast på lördag när jag hoppas kunna delta i paraden. För paraden har jag bara missat två gånger – 2006, när min pappa just hade gått bort och 2010, när jag hade en tromboflebit i mitt vänsterben (jag var åskådare det året). Som förra året startar paraden tyvärr vid Mariatorget, där vem som helst kan få panikångest i människomassorna. Färdvägen går sen via Söder och Gamla stan in till City och vidare till Östermalm där målet är Pride Park på Östermalms IP.

Även om inte jag kan delta så mycket i årets Pride är det självklart den festival jag väljer. (Därmed inte sagt att jag har valt bort Jesus i mitt liv – that’s for me to know and for you to find out!) Invigningstalar gör hiphopartisten Timbuktu av nån anledning. Inte för att jag har nåt emot honom, men jag kan tänka mig flera andra artister med större Prideanknytning.

Jag hoppas att du som ska vara med på hela eller större delar av Stockholm Pride 2015 får kanonfina dagar!

Happy Pride!

 

PS Den som är hemma i kväll och har tillgång till TV har möjlighet att se SvT2:s regnbågstema. I kväll visas den isländska dokumentären A boy like her klockan 20 – 21. Filmen handlar om Hrafnhildur som efter 25 år berättade för sin familj och sina vänner att hon inte var en man utan en kvinna.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som inte är så mycket.


 

Vatten himmel och sol

En bleknad dag.

I morse var det sol, men nu har dan bleknat. Inte mig emot. Jag gillar inte den stekheta solen. Samtidigt var det lite typat igår att det började regna just som vi slagit oss ner utomhus för att inta glass och kaffe. Idag tänker jag inte slå mig ner utomhus. På agendan står att hasa över till Tokerian och handla. Det ska jag väl klara av oavsett väder. Men det är svårt, det här med mat. De senaste dagarna, förutom i lördags, har jag hittat rester i kyl och frys. Idag har jag inte hittat nåt mer än 800 gram kycklingfärs i frysen. Det är ju inte precis nåt jag tar fram och lagar till när jag är ensam. Tokerian har slutat med sin salladsbar, annars hade det varit ett lagom slött alternativ till idag. För att köpa ingredienser och blanda till en sallad själv är ju lite jobbigt (<== jag hånar mig själv).

Det är tisdag idag och det är ju, som bekant, inte min favoritdag. Jag har två dar framför mig med ingenting och i skrivande stund känns det lite jobbigt, minst sagt. Jag är ledsen och jag tycker inte om att vara ledsen. Människor omkring mig lyckas förändra sina liv, på små eller större sätt. Här händer ingenting mer än att jag försöker hitta energikarameller. Tyvärr ger dessa mig inte nån betald sysselsättning. Mina teoretiska väggar är fulla av rivmärken efter min klättring. Jag vill, jag försöker, men ingenting händer.

Huset och gården är märkligt tysta idag. Kanske sover sommarlovs- och semestermänniskorna ännu. Själv vaknade jag halv sju efter cirka sex timmars sömn. Jag grät tills jag somnade. Det blir så vissa nätter när verkligheten och min egen intighet blir alltför påtaglig. Det är så många år nu som jag har tvingats vara stark. Om jag bara såg en ände, om jag bara såg ett ljus skulle det vara lättare att hantera det så kallade livet.

Nästa vecka är det Pride i Stockholm. För en gångs skull har jag biljett, men jag ska inte åka dit av olika skäl. Möjligen till paraden på lördagen. Fast hur kul är det att delta i avslutningen av en fest man inte har varit med på? Nä, det får nog vara som det känns idag. Jag kanske har tur och kan följa kvällsfesterna via nån kvällsblaskas TV-sändningar. Det gjorde jag ett år när jag inte kunde åka till torsdagens schlagerfest. Med en öl vid datorn blir det nästan som att vara där och samtidigt slippa det jobbiga, det som känns för mycket för tillfället.

Jag undrar hur länge jag orkar roa.

 


Livet är kort.

Read Full Post »