Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stina’

Åter en dag som svischade förbi och som inte riktigt blev som jag hade tänkt mig. Kom ganska tidigt till jobbet och gick först till H för att berätta att Johan var sjuk. Mitt möte senare på förmiddagen blev ju också inställt på grund av sjukdom, men eftersom det krockade med ett annat möte blev det ändå rätt OK. Fast det andra mötet tog lite mer tid än jag hade räknat med. Jag fick i alla fall fika med bland andra Stina som äger den här fina muggen:

Stinas mugg

Fina Stinas fina mugg.


Det var stormöte
och hela Företagsgrenen i Uppsala var inbjuden. Vårt lunchrum var packat med folk – och vi som var liiite oroliga att det skulle komma för få.

AVBROTT FÖR SKRATT EFTERSOM FÄSTMÖN
JUST AVSLÖJADE ATT HON HÖLL PÅ ATT
SÄTTA KONTAKTEN TILL SINA HÖRLURAR
DIREKT I ÖRAT
I STÄLLET FÖR I MOBILEN. 

Mötet gällde den framtida organisationen. Det blev ett bra möte, med många kommentarer, en hel del vassa såna, och bra diskussioner. Så den här mannen, som var centralpunkten, blev inte ensam även om det ser så ut på hans skugga.

TS skugga

Lonely man? Nej, lunchrummet var packat.


Efter mötet
gick vi upp och jobbade en kvart och sen var det lunch. Jag frågade M om hon vågade hänga med till Thaistället för att äta, för båda två som jag försökte luncha med där idag blev ju sjuka. M vågade! Vi fick en härlig promenad, för nu lyste vårsolen och det plaskade och slaskade kring fötterna.

Eftermiddagen fick jag ägna åt ett jobb för institution 2 som tog sin lilla tid. Det gällde att ha tungan i rätt mun, så att säga (medvetet skrivfel). Sen fortsatte jag mitt Husbygge, men jag hann inte så mycket mer än att skriva lite om Huset, om felanmälan och något kort om miljöarbetet. Men i morgon fortsätter jag – dock med avbrott för TÅRTOR på eftermiddagen!

Stannade vid Tokerian och handlade lite diverse innan jag kom hem till min sjukling som nu börjat hosta lite. Medan Anna satt vid datorn rev jag fram strykbrädan och tog itu med giganthögen tjockis-svarta tischor och tjocktröjor. Hann precis färdigt när Anna började värma kycklingspetten jag hade med mig hem till henne. Då hade jag lyckats brännskada min arm så jag tänkte nästa erbjuda Stekt Arm till middag.

brännskada

Titta så daaant! (Syns knappt, men känns…)


Nu ska jag ringa sjuklingen i Himlen
för att kolla läget. Klockan 20.30 är det dags för När livet vänder, en halvtimma på SvT2. Det tänker jag inte missa, för duktiga Anja Kontor möter författaren och den tidigare kriminelle Börge Hellström. Du kan ju läsa här vad jag tyckte om det förra avsnittet…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns så mycket jag skulle vilja blogga om just nu, men tiden räcker inte till! Jag skulle till exempel vilja skriva nåt klokt och smart om hur jäkla osmakligt jag tycker att det är att bilder på den döde Khadaffi visas upp i media. Jag menar, det vet väl alla som är födda efter stenåldern att man kan Photoshoppa en bild om man så önskar. Nu tycker jag i och för sig att karln var en idiot och jag tror på att han är död (mördad). Men ändå. Det är osmakligt och jag förstår inte varför.

Jag hade också tänkt skriva om hyresgäster som går omkring med protestlistor. Jag tycker varken om grannar eller protestlistor, men ibland är de ett nödvändigt ont.  Nu senast häromdan kunde jag läsa i lokalblaskan om en kvinna som protesterade mot att Hyresgästföreningen inte ville låta sätta upp julgranar. I stället skulle man montera ljusslingor. Jag gillar som sagt inte protestlistor. Jag tycker att man ska diskutera saken med den som bestämmer. Men jag vet också att det ibland inte går.

Hemma på våran gata i staaan…

för att citera den irriterande lilla Stina i Saltkråkan bestämde styrelsen för att plantera in en stor jävla gröngöling gran på gräsmattan utanför mina köksfönster. Och mot alla odds överlevde den! Men hur kul är den? Inte nåt kul! På sommaren tar den bort för mycket dagsljus och på vintern blir man galen på alla lampor som lyser in i sovrummet. Ja, för granen lyser in även i mitt sovrum och säkert i många andras. (Mitt sovrum ligger bredvid köket.) Så jag skulle välkomna ljusslingor – dock inte av den blinkande förbannade sorten som några puckon på baksidan brukar slänga upp i november och låta sitta kvar till mars, typ. Man kan ju få epilepsi av mindre, liksom…


Ljusslinga av icke blinkande sort.

                                                                                                                                                               Nåt som däremot inte gör mig varken sjuk eller irriterad är Dagens Nyheters underbara intervju med underbara, långbenta Eva Dahlgren (ja, jag har strukit förbi henne och fru Efva på en fest en gång och fascinerades av vilket stiligt par de var!)… Läs den här!

Nu ska jag glo på Mad dogs och vila mina onda fötter!

Read Full Post »

Anna slutade jobbet klockan 16 igår och jag och Clark Kent* åkte och hämtade henne – utan gnissel, fast onekligen med mindre bra bromsar (eller så är det psykiskt…). Killarna hade tjatat om grillning och vi var måttligt roade i värmen, jag, med mitt tröttande flöde och Anna, som hade jobbat 7 – 16. Men vad göra man inte för sina små älsklingar (nåja…)? Vi köpte grönsaker, potatissallad, tzatziki, bröd, dricka, kött och kalkon samt grillkol på hemvägen. Jag var blond och pekade på

kål

när Anna undrade om jag visste var ICA Heidan hade

kol…

I Himlen snodde Anna ihop en sallad, medan jag försökte plocka ihop lite av Elias prylar. Slaktar-Pojken hade plötsligt ångrat sig och skulle INTE med och grilla, så Anna, Elias och jag åkte till Morgonen. Där väntade en hungrig Storasyster som nästan hade förstört sina naglar på att rengöra grillgallret – OMG! – så vi körd igång direkt. (Jerry och Frida var på väg hem från ett spännande möte i Göteborg.)

Eftersom jag är mannen i huset – SKOJAR! – var det jag som tände grillen. Och eftersom jag inte hade nån grillöl blev glöden omjämn, nåt som somliga påpekade några gånger…


Ja, ja, det tog sig så småningom…

                                                                                                                                                                Elden tog sig, glöden infann sig, jag hostade bara lite och alla våra kläder stank sur rök efteråt. Men ändå. Min mat blev jättegod, Anna var missnöjd med köttet till sig och barnen. Salladen var ljuvlig, tzatzikin underbar och bubbelvattnet med citrussmak otroligt läskande i värmen.


Av herr Kalle Kon blev det delvis kolbitar, men de gick att äta. Somrigt och gott!

                                                                                                                                                         Halloumi, gnisselost, la vi på lite senare och den blev också riktigt god.


Gnisselost är gott!

                                                                                                                                                               Jerry och Frida anlände vid 20-tiden och var vrålhungriga. Tyvärr hade de övriga hungriga barnen ätit upp nästan all mat, men något litet fanns kvar. Anna och jag pussade lillgrabben hej då, tog en tur till Himlen och hämtade våra grejor och for sen in till stan. Vi satt på ballen** en stund och försökte svalka av oss, Anna tog en dusch först, jag läste lokalblaskan. Tidig sänggång medan fulla vuxna roade sig med töntspelet Kubb och herr Smidig höll på att skrämma livet ur oss genom att vippa en pool.

Som vanligt skrek alla i grillsällskapet när jag ville fota dem, så håll till godo med denna vackra pion i stället, NÄSTAN lika vacker som mitt sällskap!


Nästan lika vacker som mitt sällskap!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = han e min BILman!
**ballen = balkongen

Read Full Post »