Ångest, orättvisor och verklighetsflykt

Ett söndagsångestinlägg.

---

 

Sitter här på söndag eftermiddag och har den sedvanliga ångesten inför veckan som kommer. Jag, som alltid har älskat att jobba, mår nu pest och pina med tanke på morgondagen. Men snart är det slut, tack och lov. Jag räknar ner dagarna.

Dessvärre hamnar jag ur askan i elden. Den 1 juli måste jag knata in till Arbetsförmedlingen och förödmjuka mig igen. Måste. Jaa, annars straffas jag. Att min handläggare fortfarande, efter… vad är det nu? en månad? inte har mejlat sina kontaktuppgifter är ingenting. Det är inte tjänstefel. Nehej då! H*n kan inte straffas med löneavdrag. Nehej då! Men om jag skulle missa att kontakta Arbetsförmedlingen framöver… då kan du räkna ut med bakarslet att jag skulle straffas med avdrag på ersättningen. En ersättning som är en försäkring jag har betalat på i hela mitt yrkesverksamma liv.

Nej, livet är inte rättvist. Det sista Fästmön och jag pratade om innan jag åkte från Himlen var sommaren. Det går som vanligt inte att göra upp några planer. Inga planer som jag är inbegripen i. Jag vet inte ens hur jag ska göra med mamma. Jag kan ju inte åka dit, när jag är livegen här. Så hon får väl sitta ensam på sin födelsedag. (Hon fyller år mitt i sommaren, dessutom.) Pride blir det heller inget i år – av olika skäl. Ett är att jag måste prioritera vad jag lägger pengarna på. Nöjen prioriterar jag inte. Det enda jag möjligen kan drömma om och hoppas på en aning är att få lite tid att skriva färdigt min bok i sommar.

I helgen har jag flytt från verkligheten. Jag flydde ut till Himlen och bara var. Åt gott, brottades med ord med Kobran, njöt av Annas sällskap, glodde på TV. En normal helg. Tills det var dags att åka hem till mitt igen. Då kom den tillbaka, verkligheten. Och ångesten. Mamma har fått ett telefonsamtal om 40 minuter. Jag ska ta en dusch för att försöka piggna till innan det är dags att slänga några kalkonkorvar i ugnen. Det hade varit skönt att sitta på ballen* en stund, men det är tre barn och en vuxen som skriker utanför och jag orkar inte med det.

Här är några bilder från helgens verklighetsflykt:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 *ballen = balkongen

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Midsommardagsgrejs

Ett inlägg om Tofflans midsommardag.

Mina ord är nästan slut. Måste hitta dem igen, snart! I morgon har jag en intervju som ska bli en artikel. Jag vill. Jag vill så gärna. Så inte bara bilder utan också ord nu.

En slapp dag. Behöver såna. Orkar inte tänka på det svåra, det jag ska ta itu med. Dagens itutagande består av enkla vardagssysslor som att gå och handla. Det verkar som om nån hade rymt från vardagen där också!

Hoppsan! Tofflorna då?

Grillat på menyn idag. Elgrillat. Det ryker inte. Köper tzatziki och lite till.

Hemma igen. Telefonerar med mamma. Samma som igår. Försöker hålla modet uppe. Pratar. Biter ihop. Brister när hon minns fel. Eller jag.

Telefonerar med Jerry. Försöker bena ut. Det är lättare att hjälpa andra när man har stora problem själv! Min Nästanbror mejlar mig om ett projekt som rör Jerry – på sätt och vis. Vågar jag hoppas?

Läser lite. Försöker skriva en del. Går så där.

Samarbetsprojekt med Fästmön. Vi klär om kökssoffan. Äntligen! Så fin den blev utan trasigt tyg!

Omklätt.

Genomsvettig. Men ute är det mulet. Kan vi elgrilla? Jepp! Torka av skiten, den har stått oanvänd i flera år. Dammig. Marinera kalkon. Hacka grönt. Stoppa sladden i uttaget. Kör hårt!

Elgrillat.

Grönsaker är nyttiga, sägs det. Jag gör en jättenyttig skål.

En jättenyttig skål. 

Inne i köket – ett stilleben. Brödrost och mejsel, hur hänger de ihop? Ja just det, soffomklädningen.

Brödrost och mejsel – ett stilleben.

Vi äter mat på ballen*. Det går bra. Det blir till och med gott.

Kalkon, sallad, tzatziki.

Ett franskt rödvin till maten, Jura (2007). Skulle passa till grillat. Det gör det.

Passar till grillat.

Kors i taket, men jag diskar! Anna behöver verkligen slippa! (Fast hon bär in och torkar av.)

Medan solen sjunker ner i midsommardagens kvällsmoln funderar jag ut några frågor till i morgon eftermiddag.

Kvällshimmel.

Jag tänker också hela tiden på vad jag ska skriva i mitt mejl till prefekt 2 – jag åker inte in och jobbar igen, som det känns nu. Det får vara. Jag har 27 semesterdagar att plocka ut. Om prefekt 2 vill att jag ska skriva under nåt papper får han göra sig omaket att skicka det rekommenderat. Jag åker inte in förrän i slutet av nästa månad och städar och rensar och lämnar tillbaka nycklar, passerkort, mobil. Samma visa om igen, men den här gången vet jag vad det handlar om. Ändå var jag inte bättre beredd än sist. Det gör lika ont. Gamla sår rivs upp. Skillnaden: varma, omtänksamma arbetskamrater som säger att jag mer än duger.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag i Himlen och på Kreta

Lördag, ledig och barnhelg innebär att jag åker till Fästmön på lördagen. Men jag hade en del att greja med hemma igår så klockan blev ganska mycket innan jag kom iväg. Dessutom är jag både glömsk och synsvag. Jag hade fyra soppåsar som stod i hallen hemma att gå ut med innan jag skulle hämta min rygga och lilla datorn uppe i lägenheten och gå till garaget. Vad händer? Jo, jag glömmer en påse i hallen. Det var ju bara att ta med sig den till och kasta den i soprummet närmare garaget, en omväg på typ 2 x 50 meter. Inte så långt, men irriterande.

Hemma hos Anna var det nystädat och renbäddat. Jag har en egen krok i tjejbadrummet och på den kunde jag hänga en ren handduk. Min älskling är snäll, hon. Den där kroken – eller snarare bokstaven över den – har en egen berättelse som vi numera skrattar åt internt i familjen.

Min krok i badrummet.

Det var en solig och fin lördag, vi var trötta efter allt fejande (det tar på krafterna att ha tio rum, två badrum, två dusch- och toarum samt två kök att städa – TACK, jag undanber mig kommentarer som med ”goda råd” om att vi ska flytta ihop -. det gör vi när vi vill och kan!) så jag föreslog att vi skulle dra till Kreta och äta mat. Typ en för tidig födelsedagsmiddag. Dessvärre fick vi inte med oss alla ”barnen” – en var ute med kompisar och två var justerade (hostig respektive svåra skavsår). Vi blev bara tre. Men vi hade det vi tre!

Elias och hans busiga mamma, mitt middagssällskap.

Vi promenerade till och från restaurangen och det var skönt att få både ljus och luft före och efter maten. Jag hade solbrillorna och mina fina vantar, förstås.

Solbrillorna och mina fina vantar fick följa med till Kreta.

På Restaurang Kreta är det väldigt god mat och personalen är trevlig. Däremot kom det en del gäster som var ganska högljudda och naturligtvis blev de placerade vid bordet intill vårt. Åtta pers inklusive fyra ungar varav framför allt flickebarnen hade gälla röster och massor av myror i brallorna. Elias satt snällt med oss och varken gapade eller skrek, trots att han var i samma ålder som barnen i sällskapet bredvid. Efter måltiden blev det lite spring i benen även där, men då gick han ut och sprang. Inne i en restaurang springer man inte.

Anna kom på att hon ska börja fota en viss detalj när vi går på restaurang. Jag kom på att jag ska fota salt- och pepparströare. Här kommer därför den första:

Salt och pepparströare på Kreta.

God mat och trevlig personal är det, som sagt, på Kreta, men dekorationerna lämnade oss lite konfunderade. En död ros i en vas med en gul servett i..? Vad menas? Ett stilleben? Nog för att konst ska engagera, men…

Nån som tycker nåt? Jag tycker… fult!

Vi körde hela racet igår – förrätt, varmrätt och dessert (jag blir ju snart arbetslös och då får a-kassan försörja mig – IRONI!!!). Elias nöjde sig med varmrätt och dessert. Jag tog hipititi till förrätt.

Förrätt.

Till förrätten valde jag en grekisk öl av märket Vergina. Virgin… oskuld… Eh… harkel… ja, det var ju passande…

Verginaöl.

Till huvudrätten delade vi på en halv karaff husets röda vin. Anna tog
souvlaki, jag fileto kotas. Kycklingen var stor, men inte riktigt så hårt grillad som jag skulle ha önskat, så jag åt inte upp den. Men tzatzikin var ljuvlig – som alltid!

Fileto kotas som inte varit tillräckligt grillad för min smak, men tzatzikin uppvägde den – nästan.

Elias ville ha glass till dessert och valde blandad topping, det vill säga både jordgubb och choklad. Vi tanter rundade av måltiden med friterad camembert, glass, persilja och hjortronsylt. Underbart gott!

Friterad camembert – underbart gott!

Så rullade vi hem för att se sista delen av Mr Selfridge och äta ytterst lite lördagsgodis. En bra avslutning på vår lördag – men för mr Selfridge blev det aningen tuffare.

Söndagen vi vaknade till var grå och kall. Ingen snö dock, tack! Anna har skrivit en storhandlingslista och vi ska strax iväg för att fylla stridsvagnen varuvagnen med mat och förnödenheter för några dag framöver. Det går åt en del när familjen är femhövdad…

Jag tuffar hem till mitt i eftermiddag. Har fortfarande en del att fixa med, lite kontorsarbete och annat. Mamma ska få ett samtal och innan jag ser Brottet ska jag ta en lååång dusch och smörja in mig med sheabutter så att jag blir fet och luktar doftar nöt. Vad gör du idag, tro???

Livet är kort.

Read Full Post »

Hon vänder min värld upp-och-ner

Hon är här nu, Den Mest Älskade. Och som vanligt vänder hon min trista värld upp-och-ner och allt blir ljust och roligt. Och knäppt. Som stillebenet hon just skapade på hyllan inne i duschrummet.

Deo, krämer och… en apelsin..?

Read Full Post »

Bland hemmets favoritprylar 9

Egentligen är det så att jag går omkring med den här:

Dammvippan är den jag går omkring med just nu.

                                                                                                                                                      Men samtidigt har jag som alltid mobilkameran redo för att fota favoritprylar i hemmet. Temat idag är mjuka och hårda prylar.

Vi börjar med det mjukaste av det mjuka: sängen. Här har jag tre sidenkuddar, en blå stjärnkudde och… Men hallå! Vad har hänt med Kiss och Bajs?

Tja, i morse var det Fästmön som bäddade. Och hon tyckte uppenbarligen att Bajs (den bruna till vänster längst fram) och Kiss (den gula till höger längst fram) skulle visa upp sina bakar. Humpf…

                                                                                                                                                               Här i hyllan, där jag INTE ska ha böcker egentligen, har jag gjort ett litet stilleben.

Den lilla nallen fick jag när jag låg på sjukhus 2002 av gulliga tolkarna på Tolkcentralen där jag lånade rum. (Mina officiella arbetskamrater hörde bara av sig i jobbfrågor.) Den fina nipperasken kommer från farmor. Den otroligt blåa flaskan innehöll ett gott vin jag drack en gång – fast kanske mest för flaskans skull…

                                                                                                                                                              En gång när jag fyllde år fick jag den här blåa saken. Länge hängde den från backspegeln inne i bilen. Tryckte man på den gjorde den ett pussljud och sa:

I love you!

Tyvärr slutade ljudet att fungera och då tog jag in den till min hylla. Den är ett kärt minne från en kär Isak-pojke som jag tyvärr inte träffar så ofta längre.

”I love you!” sa den här och upplät ett pussljud när man tryckte på den.

                                                                                                                                                              Alla har väl haft sitt favoritgosedjur? Jag fick nog min favoritnalle när jag var ganska gammal. Det var min morfar som gav den till mig. Nallen har följt med och den har tagit emot mina tårar genom åren. En mycket kär favoritpryl!

Nallen som har följt mig och tagit emot mina tårar genom åren.

                                                                                                                                                        Slutligen en pryl som ingår i den hårda delen. Detta är ett set ”worry-dolls” från Guatemala. Tanken är att man ska lägga dem under huvudkudden och så tar de hand om ens bekymmer när man sover. Det är bara det att givaren är den person som nog har gett mig mest bekymmer under hela mitt liv. Det finns ingen som har gjort mig så illa som den här givaren. Så här en bild från livets hårda-pryl-skola.

Worry-dolls vars givare gav mig mina största bekymmer nånsin…

Read Full Post »

Lördagsgodis!

I morse blev det liiite sovmorgon, men lillskrutten kom in vid niotiden och vrålade:

Tjena!

Eftersom vi hade en del att fixa under dagen, klev vi strax upp. Fästmön fixade äggfrukost – till mig. Hon är ju inte den själviska typen utan gav mig husets enda ägg. Som tack gjorde jag detta stilleben med kaviar.

Kaviarqlique till vänster, ett perfekt treminuters ägg till höger.

                                                                                                                                                          På agendan stod att fixa en födelsedagspresent till gossen som ska ha bowling-kalas i morgon. Dessutom fick Anna ett sms om att hennes nya mobil var fixad och klar för hämtning. Så det blev först en tur till OnOff och sen tog vi dörren strax intill in till Lekia.

På Lekia fanns det massor av fina saker! Lego-sortimentet var stort – både vad gäller utbud och priser… Inte är det billigt, inte… Men den här bilen, som vi såg hängandes från taket, den var nog inte till salu.

Tänk att få vara med och bygga en sån där…

                                                                                                                                                            Elias hade en del födelsedagspengar kvar, så det blev faktiskt en mindre byggsats som kom med hem.

Det fanns en hel del skämtprylar också. Eller vad sägs om dessa gigantiska brillor?

Jumboglasses  – riktigt snigga brillor, det!

                                                                                                                                                            Sen fanns det andra ”roliga” saker som hade med andra kroppsdelar att göra och som jag tyckte kanske inte riktigt hörde hemma i en leksaksaffär. Men som sagt, lite ”roliga” var de ju…

Löstuttar, lösrumpor och en ”willy exerciser… Kanske inte leksaker för barn, precis…

                                                                                                                                        Vid utgången fanns också en del roligt att titta på och Elias fick en bamsekram av Nalle Puh! 

En Bamse-kram blev det verkligen!

                                                                                                                                                            Innan vi åkte tillbaka till Himlen blev det en tur hem till mig. Jag släppte av Anna och Elias vid Tokerian där de skulle inhandla några ingredienser till kvällens chicken tikka masala. Under tiden sprang jag upp till mig för att hämta dagens lokalblaska, Annas minneskort till mobilen samt en flaska rött till middagen. På infarten höll jag på att köra helt åt skogen eftersom jag mötte två spöken från mitt förflutna. Tror jag. Jag vet nästan inte om det var dem jag såg eller om det var en hallucination… Magen reagerade direkt så det blev till att parkera sig en stund på ”tryckeriet”. Huga!

Åter i Förorten åkte jag hem till Himlen med Anna, Elias, matkassen och min ryggsäck. For sen till Morgonen för att hämta vännen Jerry som skulle ta hand om Clark Kent* en stund.

Slog sen en signal till mamma. Hon var lite orolig för diverse och har ont och besvärligt med sina brustna revben. Anna satte sen på kaffe och hittade var sin bulle i frysen som vi moffade i oss. Därpå kom Jerry och Clark, den förre fick lite kaffe, men bullarna var tyvärr slut. Alltid kul att få en pratstund med Jerry som just nu har många järn i elden. Riktigt roligt att se och höra!

Elias tog med sig sin pappa ut och grabbarna åkte kickbike en stund medan vi tanter satte oss vid våra datorer. Det är ju inte matlagningsdags än och i kväll har jag lovat mig själv att inte äta så mycket som igår så att jag orkar lördagsgodis. Jag tyckte nämligen att Anna sa att hon hade köpt kex och ett par goda ostar – perfekt till ett glas rött! Lillan har åkt för att träffa kompisar och kommer hem sent, har hon aviserat, så i kväll är det grabbarna och Frida som håller ställningarna tillsammans med oss.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Middag i Slottsträdgården – igen!

Dagen var fortfarande grå när jag hämtade Fästmön från jobbet. Idag fick hon jobba över en halvtimma. Men SEN for vi i vår springare av plåt a k a Clark Kent* till Slottet för att vattna, äta och norpa potatis. Det var mulet som 17 när vi dukade fram, men det dröjde inte länge innan solen bröt igenom molnen och allt blev ljust och varmt igen!

Jag hade köpt rökt sik till middag. Anna lät sig väl smaka, men kolla så irriterande med såsen som är på väg över kanten på hennes tallrik!

Skitirriterande såshäng, eller hur? 😉

                                                                                                                                                      Men min kära pärmbärerska njöt av firren och åt med god aptit.

Firren smakade gott!

                                                                                                                                                          Siken var som sagt ganska rökt… Men god! Vi åt potatissallad med basilika- och dragonvinägrett till samt romsås.

Den här siken är rätt rökt…

                                                                                                                                                        Medan Anna ställde sig med disken greppade jag vattenkannan och tog en tur. Mobilen hade jag förstås med mig, så jag tog några fler knäpp med mobilkameran.**

Bland annat såg jag ett häftigt sten-stilleben vid stugans vita vägg.

Alla stenarna har lagts här med flit.

                                                                                                                                                          Och Tofflan fotade snabbare än snabbast!

Tofflan fotar snabbare än sin egen skugga!

                                                                                                                                                       Sen blev det ju dags för lite blommor igen… Jag KAN bara inte låta bli!

Den här liljan hade en urhäftig gul färg och stod tillsammans med förgätmigej och tagetes.

                                                                                                                                                             Så hittade jag en underlig växt.

En ganska lustifik grön sak, lite bollaktig.

                                                                                                                                                           När jag lyfte blicken hade min egen ros försvunnit in bland pionerna.

Min egen ros doftade på pioner.

                                                                                                                                                                   Hon plockade några pioner också. Satte ett blött papper omkring stjälkarna och gjorde en tillfällig plats åt dem i röret till en parasollfot. Fast… där sitter de faktiskt än, för vi glömde dem… Anna höll på att glömma sin handväska också, men såg den genom stugfönstret, som tur var… Två Dementa Damer på vift, eller?..

Här plockar Rosen pioner som vi sen glömde…

                                                                                                                                                       Hemma i Nyby igen i en stekhet lägenhet. Nu vankas kaffe och glass och lite senare del två av Ormbäraren, förstås!

                                                                                                                                                 *springare av plåt/Clark Kent = kärt barn HAR många namn! Dessa namn bär min lille bil!
** Jag fotar ALLTID bara med min mobilkamera, Nokia N95. Kameran finns i två varianter, jag kör på den med 5,6 megapixel.

Read Full Post »