Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stig-Björn Ljunggren’

Uppdatarerat inlägg!

Clark Kent* har fått en hälsoundersökning och man har behandlat honom. Lyckligtvis var det ett smärre fel. Ändå slutade notan på 1 500 kronor. Tjolahopp!


Klev ut i en trist, fuktig dag.
Nånting kom ner från ovan, men det kändes mer som regn än snö. Var försenad till verkstan, men det gjorde ingenting för då slapp jag så i kö efter morgonpigga gubbar som skulle lämna sina nypolerade bilar på årsservice och stressade småbarnsmammor som fått nåt obegripligt fel på sina bilar. Jag var i princip allena på Bil 3:an. Fick en lånebil och den är det nästan omöjligt att missa när jag är ute och kör med: bilen är illröd och är över hela sig märkt med texten

Lånebil

lite här och var på sig. Håll gärna en tumme för att det inte är nåt stort och dyrbart fel med Clark Kent! Han har ju skött sig sen jag ringde verkstan, antagligen blev han rädd för att åka till

doktorn…

Idag jobbar jag mest med institution 2:s intranätsidor och strukturen där samt struktur och innehåll för Husets intranät. Det går ganska långsamt stundtals, eftersom det är många som ska tycka, men rätt som det är lossnar det och jag får ut nånting. När det gäller Husets sidor väntar jag på reaktion från ML som är min uppdragsgivare.

För den som har missat det  – eller dissat det (det finns ju såna som dissar den här sortens dar!) – är det Alla Hjärtans Dag idag. I familjen brukar vi inte göra nån stor grej av det, kanske blir det nåt gott till kvällskaffet. Jag ska försöka ta mig ut till Himlen om bilen visar sig vara OK och körbar i kväll. Så den som väntar på en rapport från Antikrundan i afton får kanske göra det förgäves! Men du kanske inte läser dessa inlägg på min blogg – eller min blogg överhuvudtaget???

tre chokladhjärtan

Nåt hjärtligt gott till kvällskaffet?


Pratade med nån om bloggen häromdan
och det här med varumärkesbygge. För det är ju lite grann det bloggen handlar om – på sätt och vis. Att bygga upp varumärket Tofflan. Så att jag har nånting att falla tillbaka på när allting annat faller omkring mig. Som bloggare har man rätt stor makt – om man är läst, vill säga. Och än så länge ligger jag rätt högt på Blogtoppen även om såna listor egentligen inte intresserar mig. Twingly, som numera har inkorporerat Bloggportalen, har infört nåt nytt system för rankning, ett system som inte fungerar för oss som bloggar gratis på WordPress. Så då undrar man hur korrekta de siffrorna och listorna blir..? Men man kanske bara vill lista bloggare som skriver om mode eller shopping och som enbart länkar till Aftonbladet..?

Tidskriften Relation är ett lokalt magasin jag plockar upp och bläddrar i då och då när jag kommer över det. I senaste numret presenterar man de tio personer som har Uppsalas starkaste varumärke. Så här ser topp tio ut – och – hör och häpna! – inte en bloggare: (det där sista var ironiskt menat. Bäst att skriva det eftersom alla inte förstår ironi och folk brukar ju bli så arga, så arga när de inte förstår saker och ting)

1. Mattias Klum, fotograf
2. Ebba Busch, politiker
3. Hans Rosling, professor
4. Cecilia Wikström, ledamot i Europaparlamentet
5. Ola Andersson, TV-profil
6. Peter Englund, ständig sekreterare
7. Mohamad Hassan, politiker
8. Bengt Ågerup, riskkapitalist
9. Hanna Stjärne, publisher UNT
10. Anders Wejryd, ärkebiskop

Mattias Klum i toppen tycker jag är helt rätt, men Ebba Busch hör inte hemma där, enligt mig. Ola Andersson, TV-profil, har jag ingen aning om vem det är. Bengt Ågerup och Hanna Stjärne har synnerligen bleka varumärken, anser jag. Jag saknar till exempel Linus Tunström, Magnus Alkarp, Ilona Szatmari WaldauStefan Hanna och vart tog Stig-Björn vägen? Är han alldeles borta ur leken?


Är det nån DU saknar i topp tio???

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Häromdan klubbade Uppsala kommun beslutet om ett Speakers’ corner på Vaksala torg. Många tycks gilla idén, men är ändå tveksamma till om det fungerar, läser jag i lokalblaskan. Det jag känner mig mest tveksam till är kostnaden: 800 000 pix…

Inte tror jag heller att folk vågar prata offentligt – även om det är på ett av de torg som ligger mer i själva citys utkant! (Varför denna placering???) Håller med Stina Wollter, som är en av tyckarna i artikeln, när hon säger att idén är fin, men…

[…] det är svårt att få folk att tala inför andra på grund av att många människor har dåligt självförtroende […]

Jorå, lovvärd idé, som sagt, men vem 17 vågar ställa sig upp och prata på ett av stadens torg – även om det ligger i utkanten? Då går jag mer på den andra tyckarens i artikeln, Stig-Björn Ljunggren, linje:

[…] Vill folk säga något i dag startar du en blogg eller skickar en insändare. Idag har vi en större möjlighet än någonsin att uttrycka oss via nätet genom Facebook och olika sidor på internet. Om du har en åsikt i dag kan du sprida den snabbt och vi har större möjlighet i dag att nå en stor publik. […]

Det som känns tokigt i det hela är inte bara placeringen och huruvida idén om en talartribun är tidsenlig utan framför allt kostnaden för kalaset. Vad 17 är det som kostar 800 000 kronor? Drickabacken man ska stå på, eller? Nej, dessa       800 000 kronor är flera årslöner för många och det känns lite magsurt att så mycket pengar ska gå till.. vadå, liksom..?

Read Full Post »

Idag vid en pressträff har sossarnas valberedning offentliggjort att man föreslår Håkan Juholt som ny partiledare efter avgående Mona Sahlin. Eh… Och vem är Håkan Juholt då? Jag har aldrig hört talas om honom men

Dagens Nyheters Maria Crofts säger

Juholt är frispråkig. Men det kan vara en nödlösning.

Göran Greider säger

Han kan sägas personifiera en gråsosse.

Statsvetaren Jenny Madestam säger

Han vågar sticka ut.

Sanna Rayman på  Svenska Dagbladet säger

Han är svagt vänster.

Stig-Björn Ljunggren säger

Han är en klassisk sosse som pekar med hela handen.

Karin Pettersson på Aftonbladet säger

Han är sossarnas egen ‘comeback kid’.

Valberedningen har i alla fall ett förslag. Och ingen hade väl förväntat sig en kvinna, eller?

Här i närområdet har valberedningen så svårt att arbeta inför årsstämman i april att man har avgått. Jepp! Detta framgår av lappar i entrén.

Nej, valberedningsjobb känns inte som nåt kul jobb…

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Igår, på nyårsafton, höll jag på att skratta ihjäl mig när jag öppnade lokalblaskan. Ja, inte för att lokalblaskan är så förbaskat rolig – för det är den sällan – utan för att Mannen Med De Många Titlarna/Epiteten hade författat en helt fruktansvärt roligt bilistkryss. Mannen i fråga är då Stig-Björn Ljunggren, statsvetare, konsult, myckettyckare, bloggare, socialdemokrat MED MERA. (Det är nog första gången jag skrattar riktigt hjärtligt MED en socialdemokrat. Jag har svårt att se nåt roligt med dem, nämligen.)

Stig-Björn Ljunggren, vars bilistkryss tyvärr TYVÄRR inte ligger ute på hemsidan, blev inspirerad till krysset efter att ha kört runt lite i sin hemstad. Vilken hemstaden är, framgår inte av papperstidningen, men jag kan berätta att Uppsala är precis lika… inspirerande.

De frågor jag skrattade mest åt är basala saker som

Varför blinkar du inte när du svänger?

och

Varför blinkar du när du inte svänger?

Men lika… roliga/funderliga var frågor som

Varför blinkar du inte i rondeller?

och

Varför saktar du ner när det är grönt i stället för att gasa förbi innan det blir rött?

Andra viktiga frågor är

Varför kör du 30 där det är 50?

och

Varför håller du dig inte i din fil när du kör?

och

Varför skrapar du inte rutor, stålkastarglas och nummerskyltar?

och

Varför talar du i mobiltelefon fast du då kör sämre?

Och så viktigast av allt:

Varför åker du inte buss när du egentligen inte kan köra bil?

Riktigt roligt hade jag när jag läste bilistkrysset. Framför allt insåg jag att de enda som kan köra bil i Uppsala – trots att ingen av oss är född här – är Stig-Björn Ljunggren och jag.

Read Full Post »