Knappt om tid och pengar

Ett knappt inlägg.

---

 

Det var i alla fall inte knappt om knappar hos Helping Hand.

Jag är på jakt efter en sak. En mycket specifik sak. Men jag har dessvärre ingen framgång. Jag tog i alla fall Clark ”Den rene” Kent* och for iväg för att kika på ett par loppisar idag. Kika. Jag tittade. Jag köpte ingenting. Det är andra gången på kort tid jag bara tittar. Det är roligt att se på spännande prylar. Det är spännande att se vilka roliga – och fina! – prylar som är sålda sen sist. Jag behöver inte handla. Det är knappt om pengar och då är det tillräcklig njutning att bara titta.

Sen var jag emellertid tvungen att handla. Mat, alltså. Tokerian fick ett besök liksom apoteket och så bytte jag in mammas och min Trissvinst mot en ny lott. Jag hoppas på en lite större vinst på den.

I love you Mum… Fem kronor på Myrorna i Boländerna.

Men jag har en snäll mamma! I förra veckan hade hon gått ett ärende till banken och satt över en slant till sin kyrkråtta till dotter. Mamma är verkligen generös. Jag hade ingen aning om det förrän hon sa det i söndags. Har försökt leva på det som har funnits i plånboken sen ett tag och det har gått bra. Jag har vant mig. Det är många saker jag har dragit ner på och inte lider jag nämnvärt av det än så länge. Värre blir det väl om mobilen eller datorn pajar eller nåt större som kyl och frys här hemma. Eller kanske en tand. Det vågar jag inte tänka på…  Så kanske jag skulle ha köpt det söta lilla snapsglaset jag såg hos Myrorna i Boländerna för endast fem kronor och lagt i ett påskägg till mamma. Jag tänker mig nämligen neråt landet till påsk. Fast… mamma dricker ju inte snaps. Det får bli lite godis i stället!

Det blåser som 17 ute, men jag hade ytterligare ett ärende som jag knappt hann med mellan dagens turer: jag skulle posta ett unikt armband till en vinnare. Kuvertet var så lätt och vinden så kraftig att det nästan blev flygpost.

Knappt var det, men jag hann fånga kvällssolen medan jag väntade på att de fällda järnvägsbommarna åkte upp.

Sen blåste jag bort till Fästmöns jobb. Han knappt öppna min medföljande bok på gång förrän hon hoppade in i bilen. Vi ångade in på ICA Solen en tur – och naturligtvis sprang vi på Skrämmaren. Jag försökte ge igen genom att tuta ilsket, men personen verkar stendöv och var helt oberörd. Däremot kacklade vi så mycket i affären att jag knappt mindes vem jag kom dit med. Jag blev i alla fall upplyst om att Anna kommer till mig redan på fredag, för grabbarna Olsson ska ju ut på galej i helgen. Det blir lite extra umgänge med Anna i helgen, alltså, men bara fredag och lördag kväll och natt, sen jobbar hon.

Nu är det hög tid att ställa sig vid spisen och fixa till kycklingkorv och snabbmakaroner. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT2 och se när Eva Dahlgren pratar om sin sanning. Och efter det blir det Leffe och Camilla som bjuder på kriminalitet och annat i Veckans brott.

Har du lika knappt om tid som jag, tro??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Clark ”Den rene” Kent = min nytvättade bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu behöver jag ett glas vin…

Herreminje! Dan har passerat och jag har klarat av shopping – på flera ställen!  *gör vågen allena*

Först skjutsade jag lilla mamma till min duktiga frissa där hon fick fint och högt hår. Under tiden hon fick håret fixat for jag till Biltema och inhandlade ett fårskinn till. Jag vill ju inte att varken mamma eller Fästmön, som är de som vanligen sitter på passagerarsätet, ska frysa om sina rumpor och jag tyckte att det var orättvist att bara min var varm. På Biltema var det massor av folk, bland annat två ståkkhålmare  med hästsvansar och ringar i öronen som skrek till varandra tvärs över butiken. Jobbiga typer! Men jag överlevde!

Nu sitter man varmt om rumpan både som förare och som passagerare i Clark Kent*!

 

Fast nu ljög jag lite. Före besöket hos frissan tittade vi in i en skoaffär för mamma ville ha nya vinterstövlar. Efter att ha kört med den stackars expediten gjorde mamma sen ett fynd – ett par varma, kortare stövlar till 30 procents rabatt! (Under tiden fipplade jag med dragkedjan i min fleecejacka, för även den är på väg att gå sönder. Tröttsamt…)

Efter besöket hos frissan – mamma blev så fin i håret! – styrde vi kosan mot Stormarknaden. Mamma hade två ärenden, jag typ ett och vi klarade av dem rätt bra utan att jag fick spel. På Kicks verkade en del av personalen inte så intresserad av att sälja sina varor. Trots det var det skitmycket folk där som, trots att vi bad om ursäkt för vi behövde lite extra utrymme med rollatorn, inte flyttade på sig. Dessutom satte ett gäng knäppisar kvinnor igång att dansa linedance utanför – till musik som säkert hördes även av den som är stendöv. Men hallå! Det är en stormarknad, inte nån jädra danshall! Då blev jag lite trött igen…

Besöket på Stormarknaden avslutades inne på ett av dess apotek där jag jagade på personalen efter nicoretteinhalator åt mamma. När vi kom ut i friska luften, efter att ha mellanlandat på Hemtex (en expedit gäspade och en talade med megafonröst och mamma shoppade!) och Lagerhaus (ingen shoppade, men vi såg roliga saker som vi ville shoppa!) noterade vi att det hade regnat. Vi blev lite… trötta.

Hemma i New Village åkte kaffet på och vi smockade i oss var sin mumsmums innan middagen – som jag ännu inte har tillagat. Men det går snabbt för det är kycklingspett, som ska micras, och till det cole slaw, kex och resterande klickar av julens goda ostar (ute på femte vändan nu…) Och till det blir det ett glas vin – för det behöver jag!!!

For your information, ingen av butikerna i inlägget har betalat för att jag nämner dem! Bara så du som undrar vet.

 

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »