Kontraster i verkligheten

Ett inlägg om min verklighet och den där ute.

---

 

Det är fortfarande mörkt och vinter – fast inte lika mycket snö nu som i januari 2010 när den här bilden togs…

Jag var så väldigt nöjd med mig själv för idag på lunchen kom jag äntligen iväg till Bil 3:an. De har finfin drop in där för byte av lampor. Clark Kents* kupélampa pajade i förra veckan. Inte tror en att en jädra kupélampa behövs, men… det är fortfarande vinter. Dessutom är det mörkt i garaget och mörkt på parkeringen när jag åker hem från jobbet. Lite svårt att se var en ska stoppa in nyckeln för att starta bilen. Jag ringde häromdan och trevlige Robin sa att jag var så välkommen – fast inte före jobbet och inte efter klockan 16. Så jag åkte på lunchen. Med mig hade jag en bok och en macka. Den senare åt jag tillsammans med kaffe som verkstan bjöd på. Jag hann knappt svälja sista tuggan så var Clark redo efter ingreppet. Själv blev jag bara 70 spänn fattigare och det tycker jag att det var värt.

Under morgonen, i verkligheten där ute, tappade en buss från Förorten in till Uppsala ett av sina hjul. Asså, förstår du nu varför jag inte åker buss utan väljer bil? I bilen har jag kontroll över min körning och min säkerhet så tillvida att det är mitt ansvar att se till att bromsar, lampor, hjul och andra vitala delar fungerar som de ska. Nu skedde lyckligtvis ingen olycka och det är jag förstås glad för. Men kanske bussarna här i krokarna skulle behöva ha en alldeles egen Bil 3:an..?

Kökskranen droppar trots byte av munstycke.

En annan sak jag tog tag i idag var att mejla Riksbyggens felanmälan för att få hit en rörmokare. Nu har jag samlat på mig ett antal småjobb, så jag hoppas att jag snart blir kontaktad. Jag mejlade för att formuläret för felanmälan på deras webbplats inte har fungerat på… ett bra tag. Riksbyggens mejl fungerar desto… mer. Jag fick hela tre (3) bekräftelser med olika lydelser om att mitt ärende inkommit och att jag ska bli kontaktad för att boka en tid. Vid tredje mejlet kunde jag inte hålla tyst utan svarade och tackade för de tre (3) bekräftelserna och att jag hoppades att jag snart blir kontaktad av en RÖRMOKARE också. Det var liksom det jag ville. Vad tror du hände då? Jaa… jag fick ett fjärde mejl. Så nu är jag tyst och avvaktar och hoppas att nån röris kanske RINGER snart. Jag är nämligen rätt trött på min droppande kökskran, kranen på toa som läcker och kranen i duschen som en behöver vara Starke Adolf för att kunna vrida runt…

Kranhattarna antingen läcker eller går inte att vrida runt.

Jag var så väldigt nöjd med att jag liksom kom till skott med även rörmokarkontakten idag, men jag har faktiskt jobbat däremellan också. Bland annat lay outat en uppdatering av en beskrivning. Det är fullt ös på jobbet och ändå är framtiden osäker. Det gjorde mig grymt irriterad att jag på grund av stelbenta regler blev tvungen att tacka nej till ett uppdrag utanför jobbet som jag tror både skulle ha passat mig och roat mig. Tyvärr har jag ingen egen firma.

Och medan jag, i min verklighet, stannade vid Tokerian för att handla veckans luncher och lite billig fisk, hittade några förskolebarn ett vapen. Vart är vi på väg??? Verkligheten där ute i Uppsala skrämmer mig. Snacka om kontraster jämfört med min verklighet här…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sommar med firningar, avslut och nya möjligheter..?

Ett somrigt inlägg.

---

 

Jag firar mig själv med tagetes, orange, förstås.

Nu är det verkligen sommar! I morse vände jag blad på min analoga almanacka på min lika analoga anslagstavla i köket. Juli månad… Det är en månad med många firningar, en hel del minnen och i år också en sorts avslut.

Först vill jag fira min nyaste vän M som fyller år idag och får en femma i slutet på sin ålder, om jag inte har räknat fel??? Grattis på födelsedagen, M!

Sen kan jag inte låta bli att avslöja att jag själv har en högtidsdag i helgen – på lördag är det min namnsdag. De enda som kommer ihåg det är min mamma (det kom ett kuvert med snigelposten i måndags!) och jag själv, men nu talar jag om det för hela cyberspace så att den som vill kan börja förbereda min firning! (<== ironi).

Mamma äter glass en sommar för tre år sen.

En vecka senare är det mammas tur att ha högtidsdag. Tänk, min lilla mamma ska fylla 80 år… Om en vecka sitter jag i bilen på väg ner till henne. Under själva födelsedagen rymmer vi på en dagsutflykt. Vi ska då göra ett avslut. Det kan tyckas märkligt att göra det på en födelsedag, men av olika skäl är det rätt för oss.  Den 24 juli är det nämligen nio år sen pappa lämnade oss och det blir ett avslut på platsen där han lämnade oss. Efter lunch tar vi en nostalgitripp i Småland och framåt kvällningen återvänder vi hem, förhoppningsvis nöjda med dagen. Såna är mina planer. Men man vet ju aldrig vad som kan hända med planer… Den dagen min pappa drunknade hade jag helt andra planer än att sätta mig i bilen och åka 36 mil söderut. De första åren efteråt brukade jag se till att mamma inte var ensam just det datumet. De senaste åren har hon fått klara sig utan mig. Nu känner vi båda att det är dags för avslut.

Juli månads allra sista dag fyller familjens minsting år. Min yngste bonusson går från barn till tonåring. Det är helt sanslöst att tänka på att den grabben, som virvlade in i mitt liv som femåring, nu blir 13 år…

Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med några extra somriga rader. Tyvärr sätter byråkrati och stelbenta regler tvärstopp för det. Det suger verkligen!!! Men som arbetssökande har man vissa krav på sig, vissa förbud och vissa skyldigheter. Kort sagt: man är ganska livegen. Ändå vill jag hoppas och tro att den här sommaren och den kommande hösten, min älsklingsårstid, för med sig nya möjligheter.

Efter sommaren, i höst, är jag förhoppningsvis på väg mot nya möjligheter…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag – och schlagerkväll i parken utan Tofflan

I natt hade jag nästan somnat när regnet kom. Sen låg jag och lyssnade, för jag tycker att det är så härligt att höra regnet smattra mot taket och veta att jag är inomhus och blir inte blöt…

Gårdagen var ganska seg. Jag var trött och hade ont, men nu tror jag – ta i trä – att inflammationen i lårkan är på väg att ge sig! Så här såg låret ut i morse:

Som du ser har stora delar av det inflammerade området antagit en gul färg. Det är ett gott tecken, har jag bestämt! Gult är visserligen fult, men det är ju samma som att det mesta som är nyttigt är äckligt, eller hur?

                                                                                                                                                             Igår blev det kycklingchorizo med bröd och en klick potatissallad till middag. Det gick fort och enkelt och var precis lagom. Just när jag höll på att micra bröden ringde mobilen. Det var min kompis Annoso (ja, stavningen är korrekt!) från Metropolen Byhålan. Fast hon satt i Pride Park i Stockholm och saknade mig… Jag blev rörd, förstås, och naturligtvis inte mindre ledsen för att jag inte kan vara där… Igår var det ju invigning och allting… I kväll är det veckans höjdpunkt, tycker jag, den årliga schlagerkvällen – och jag kan inte åka dit. Det är ett evenemang jag ”ALLTID” går på annars! Får försöka tänka att jag åtminstone slipper stöta på ett och annat knäpp-x som OCKSÅ ”ALLTID” går på schlagerkvällen.  Men det hjälper inte! Jag har ju ett och annat vettigt x också som går dit och som det är trevligt att träffa och dessutom… Schlagerkvällen… Det är som en bal på slottet för mig… SUCK!

Perelli var med och ylade förra året på schlagerkvällen. Här syns hon på storskärm, enda möjligheten att se nåt för folkmassorna… Då kan du som aldrig har varit på nån schlagerkväll på Pride kanske gissa att det är smockat med folk…

                                                                                                                                                             Jag avslutade kvällen igår med att glo på Orkestergraven på Kanal 9 och äta några bitar Marabou Polka. Det tröstade mig lite när jag tänkte på att jag missade invigningen…

I morse slog jag inte upp mina blå förrän prick klockan nio! Visst är det väl konstigt med tanke på att jag vaknade 4:44 igår?! Det är liksom ingen ordning med nånting. Tänk sen om jag får ett jobb och måste ha regelbundna sovtider… Hur ska det gå..? Huvudvärk hade jag också, men låret är ju bättre och DET är det viktigaste!

På tal om jobb skickade jag iväg en spontanansökan/intresseanmälan via e-post till ett företag som jag haft en hel del att göra med på mitt förra jobb. Två av killarna känner jag ganska väl – vi har träffats i många sammanhang, bland annat på en del konferense och seminarier. Tyvärr fick jag inget svar att mitt mejl kommit fram eller nåt – men jag gissar att även mindre företagare behöver semester ibland… Eller mindre och mindre… När jag tittar på deras hemsida inser jag hur det har växt…

Vidare fick jag faktiskt lön i tisdags! Den första sen januari 2009… Jag jobbar åt ett företag som kopplar ihop bloggare med andra företag och skriver en del inlägg här på bloggen som ger lite monitär utdelning. Och jag är faktiskt anställd, betalar skatt och så. Så min enorma nettolön i tisdags slutade på… 280 kronor! Men det är bättre än inget! Mitt arvode var lågt först, men har stigit allt eftersom jag utfört mina uppdrag. Och hittills har det blivit hela TRE (3) uppdrag. Tyvärr misstänker jag att det är nåt jag måste sluta med om jag ska gå på a-kassa, för då är reglerna STELBENTA. Spelar ingen roll att jag anger att jag har tjänat si och så – man får inte ha nåt ”lösaktigt” jobb utan det ska vara exakt bestämt i procent. LARV!

Nu ska jag gå och glo om det står nåt vettigt i dagens lokalblaska och sen är det minst sagt dags för frukost. För endel är det ju snart lunch… Fästmön och Elias skulle ner på stan idag och inhandla present, för pojken ska på kalas i morgon hos en klasskompis. Verkar vara en hyfsad dag för stadsbesök – det regnar inte längre men är inte stekhett heller. Bara grå himmel. I morgon ska Anna och jag åka och inhandla den sista presenten till Elias själv som ju fyller år på lördag!

Read Full Post »