På Slottet, i ån och på Tokerian

Ett inlägg om en synnerligen varierande lördag.

Dagen började… varmt. Eller varmt och varmt… Hett. Redan tidigt på morgonen visade termometern en utomhustemp i solen på över 40 grader…

Lite varmt idag, dårå…

Även om inomhustempen på bilden är nästan 27 grader tycker jag att mitt hem är svalt. Det går ju att öppna alla fönster och göra korsdrag numera!

För att svalka mig gjorde jag en Fästmö-frukost, det vill säga stoppade banan och kanel i filen. Det har Anna lärt mig att man kan göra. Eftersom hon nyligen har varit här finns det dessutom frukt i hemmet!

Fästmö-stuk på filen, det vill säga banan och kanel.

Men jag måste ju vara lite egen också. Därför åt jag tre bitar av mitt svindyra surdegsknäcke, ett mycket passande bröd för mig, eller hur? (Retorisk fråga.)

Surdegsknäcke åt jag till frukost, passande nog.

Efter duschen var jag lika varm som före, så det var inte det lättaste att glida i jeansen och den tjockis-svarta tischan. Men är man fet och svettig så är man. Det är bara man själv som kan ändra på det.

Mamma fick en signal innan jag lämnade byggnaden för att möta Anna och Prinskorven på vårt vanliga ställe. Vi for sen gemensamt vidare till Annas snälla mamma och L på Slottet. Elias var ganska medtagen av värmen. Han gillar den inte alls och det gör inte jag heller. Men en mindre kropp har svårare att stå ut än en större…

Det var så hett att jag inte orkade fota några blommor. Ett par koppar kaffe och en härlig hallonbakelse slank däremot ner finfint. Hallonen på bakelsen kom naturligtvis direkt från Slottsbuskarna!

Härlig hallonbakelse med hallon direkt från Slottsträdgårdens buskar.

Elias piggnade till lite och orkade sen gräva upp lite potatis tillsammans med mormor. Själv konverserade jag mest L. Anna grävde lite hon också.

Sen var det ju det här med att bada… Och jorå, vi gjorde det!!! Vi doppade inte bara tån i ån, Anna och jag doppade oss och simmade ett par tag! Tyvärr var det lite hämmande med en familj som hade lagt beslag på bryggan och ogärna lämnade plats åt oss i fem minuter. En unge stod med kastspö och jag var livrädd att nån krok skulle fastna i en skinka eller så. Moderskeppet till gossen rodde omkring i en gummibåt och kommenterade varje rörelse vi gjorde.

Inte kul att visa upp sitt fläsk, sina proppiga ben och sitt gigantiska och fula ärr (TACK Sjukstugan i Backen för att jag fortfarande lever!), men jag gjorde det ändå. Jaa, jag gjorde det! Och nu kommer INTE nån bild på badnymferna utan en bild på mina blöta badkläder och badlakan.

Blöta badkläder och badlakan.

Efter doppet – nej, vi drunknade inte, Elias var ju badvakt! – hoppade vi in i en stekhet bil och for till Tokerian. När vi anlände kände jag mig rätt klubbad, men faktum är att det är väldigt svalt och skönt inne i Tokerian.

Jag kände mig rätt klubbad.

Och nu ska jag berätta lite mer om varför jag kallar Tokerian för Tokerian. Somliga tycker då förstås att jag raljerar, så de kan ju sluta läsa här. (Jag förstår förresten inte folk som läser min blogg när de bara retar sig på allt jag skriver. En sån blogg skulle jag bara skita i att läsa!)

Det handlar om att det ibland är lite… hipp som happ med grejorna där inne. Skylttextaren kan inte stava, så man har skickat denn* till affären där Arga Klara brukar handla för att extraknäcka lite i sommar. Och så det är lite muppigt både bland personal och kunder. Men jag älskar faktiskt Tokerian! Jag är så glad att det tar två minuter att gå dit och köpa ostbågar och mjölk och nougat och jag skulle inte vilja byta bort den för allt smör i Småland – eller i nåt annat land heller, för den delen!

Här kommer några förklarande bildexempel från dagens shoppingtur:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Himlen tur och retur och jag sitter nu hemma. Molnen hopade sig och jag trodde aldrig att det skulle börja! Men det gjorde det. Det ösregnar och åskar i skrivande stund!

De släpper ifrån sig härligt regn!

Nu ska jag ta mig en bira och lite ostbågar och bänka mig framför TV:n för att glo på Göingeflixen! Jepp, det är alldeles sant!

Livet är kort.

Read Full Post »

Helghappenings

Lördag. Jag vaknade och var dödstrött. Försökte pigga upp mig med lite whisky i marmeladen till frukost, men det hjälpte inte.

Whiskymarmelad inköpt i The English Shop på Söder.

Tog till och med fram den amerikanska whiskeyfudgen (notera att amerikansk w-sprit stavas med -ey på slutet; brittisk endast med -y), inköpt på samma ställe, men jag tittade bara på den fina burken.

Titta du också på den fina burken. Eller låt bli.

Hade lite smått att fixa med här hemma – ringa mamma (jaa, TV:n fungerade igen), stryka, gå ut med sopor etc – innan jag for ut till Himlen på eftermiddagen. Vi softade lite och sen var det dags att fara in till stan igen. Jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på China Garden, men jag fick varken sång eller paket så det var väl att räkna som en vanlig lördagsmiddag fast på kinarestaurang. Maten avåts som vanligt i rekordfart. Enda gången nånting vid borde rönte fleras uppmärksamhet var när Fästmön och jag provade sushi med wasabi. Det var starkt, men sånt rensar bara näsgångarna. Ingen av oss blev särskilt imponerad. På en timma var måltiden avklarad och somliga satt och suckade och ville åka hem. Jag hade kastat i mig maten, så jag fick ont i magen. Vi bussade hem och missade att heja på en kusin till barnen (pinsamt!), men jag hade både ont i magen och var kissnödig. Lördagskvällen tillbringade alla på sina respektive rum utom Anna och jag som glodde på en gammal TV-deckare i vardagsrummet.

Min fortune cookie.

Söndag. Vi klev inte upp förrän tio. Jag var lite piggare än igår, Anna betydligt tröttare. Vädret såg fint ut, så vi bestämde oss för en tur ut till Ulva för att kolla bakluckeloppisen. Det var premiär för säsongen. Elias följde med. Massor av stånd som vi sprang förbi innan det var nån som ville äta på nåt igen. Eller var trött i benen. Anna handlade ett par små saker, jag tappade lusten, men flinade ändå lite åt den här boken – som jag dock inte köpte, trots att det snart är Mors dag.

”Min märkliga mamma”, en bok som jag tror inte skulle uppskattas att få i paket till Mors dag.

Så styrde vi kosan till Gamlis för att glassa. Anna bjöd på var sin strut, Elias fick dricka, vi tog kaffe. Det blåste kallt, mest frös Anna som inte fick sittplats invid väggen. Sen var det på nytt ett fasligt tjat om att gå till bilen, men Anna och jag ville skena (nåja…) upp på toppen på en av Kungshögarna. Högarna är periodvis avstängda för fotfolk, men i år är det tillåtet att bestiga en. Högt är det som tusan och lite spännande tyckte nog Elias att det var ändå…

Elias uppe på toppen av en av Kungshögarna.

Vi tanter tog det lite piano, men kom också upp. Det var väldigt häftigt där uppe…

Här är Anna på väg uppför en av Kungshögarna.

Att stå längre tid än två minuter och titta på den vackra utsikten var bara två tredjedelar av oss intresserade av. Den andra tredjedelen hade bilen som enda fokus. (Inte alls lik storebror som redan igår deklarerade att han inte vill övningsköra med mig mer för min bil är för liten. Fine, jag övningskör ju inte för min skull.)

På vägen mot parkeringen såg jag ett jättefint träd med gula blommor som jag fotade. Detta trots att gult som bekant ju är fult.

Ett jättefint gult träd.

Plötsligt var en tredjedel av oss försvunnen. Nån som kan se vart den tog vägen???

Snacka om att smälta in i naturen…

Sen äntligen, tyckte somliga, fick vi hoppa in i en stekhet bil och åka ut till Himlen. Anna och jag softade lite och pratade lite och en och annan tår kom också, för min del handlar det om att jag känner mig osäker inför morgondagen när jag ska börja 80 procent på en institution en trappa ner. Den gamla osäkerheten har slagit klorna i mig och jag är nervös och tror inte att jag klarar av det.

Skjutsade Anna till och från ICA Solen innan jag åkte hem till New Village. Jag handlade lite kallskuret till söndagsmiddag. Stannade också vid Tokerian på vägen hem för att lämna in Lotto. Inte en spänn hade mamma och jag vunnit.

Väl hemma packade jag upp och förberedde en maskin tjockis-svart tvätt. Jag ska köra igång den efter jag har gått ett varv med dammsugaren. För det behövs… Men först tog jag fram min fiffiga Anabox och laddade för veckan.

Ett fack för varje dag.

Och trots att jag anser mig vara fullt frisk äter jag så här många mediciner på en vecka. Lite skrämmande är det, att fyra av pillren måste jag äta livet ut.

Övervägande gula tabletter, minsann…

Det var min helg. Vad har DU gjort i helgen???

Read Full Post »