En stund i solen

Ett inlägg om en liten stund.

---

 

Idag är det om möjligt ännu varmare, även om himlen inte är riktigt klarblå. Tråkigt att sitta inomhus, så jag grabbade tag i min bok på gång, satte solbrillan på näsan, klickade igång Runkeeper (stavas med ETT k, Gunilla!) och tog mig ut. Målet var att hitta en bänk i lä där solen kunde värma min bleka nos medan jag läste en stund.

Marssol idag igen.

Jag gick och jag gick. Men inte f*n hittade jag nån bänk där det var varmt och skönt och inte blåsigt. I stället såg jag snö, is och grus på ett ställe. Det slog mig att väderappen har ”lovat” snö till helgen. Så typat! Min och Fästmöns enda lediga helg tillsammans på fyra veckor!

Snö, is och grus, såg jag och inte nån plats för en skönt stund i solen.

Humöret sjönk, foten gjorde ont och jag frös vid halsen och svettades om armarna. Kände mig lika sur som den här klottrade gubben jag mötte i en gångtunnel. Och då hade jag vänt hemåt igen.

Den här klottrade gubben ser lika sur ut som jag kände mig.

Men så stod den där, bara, träbänken gjord av en halv stam och uppvärmd av solen. Efter 40 minuters traskande, med tankar som malde kring morgonens nätverkande och texter, hittade jag den. Jag slog ner min rätt feta röv, halade upp boken ur jackfickan och satt i hela 20 minuter och läste i solen.

En stund i solen med min bok blev totalt 20 minuter lång.

På avstånd hörde jag ungar som lekte och skrek. (Varför skriker barn jämt – även sen de lärt sig prata?) Ett par seniorer klickade förbi med gåstavar i nävarna och fotriktiga dojs på fötterna. Nån hund rastades på avstånd. När lunchrasten var slut i den närliggande skolan tystnade skriken. Jag reste mig efter att ha njutit av tystnaden en stund. Passerade en mattant som kopplade av med en kopp kaffe och en stinkig cigg.

Plötsligt såg jag dem. Fantastiska färger, underbara, livskraftiga små krokusar som växte tämligen vilt. Jag la mig ner i förnan och knäppte en bild på de gula…

Gul krokus.

… och sen fotade jag de lila…

Lila krokus.

Jag tänkte att

NU har det vänt, nu är vintern slut och våren här!

För övrigt vänder livet på TV i afton också. Klockan 20 i SvT2 samtalar Anja Kontor med Lennart, vars son hittades styckmördad. Hur i all sin dar hanterar man det???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att vara snäll stavas Anders

Ett tackande inlägg.

---

 

Office Home & Student 2013 är nu beställt och på väg till mig tack vare Anders.

Igår kväll fick jag ett något förbryllande samtal på mobilen från Jerry. Det var så förbryllande det han sa att jag hade svårt att förstå vad som menades. I stora drag var det emellertid så här:

Anders hade läst på min blogg om mina pengabekymmer och gamla programvaror. Han kontaktade då vår gemensamme bekant/vän Jerry via Facebook för att säga att han vill betala ett Office 2013-paket åt mig.

Jag känner inte Anders, men jag har förstått att han tillhör the Good Guys. Det är svårt att fatta att det finns snälla människor idag. Människor, som inte nödvändigtvis har läst Stefan Einhorns bok och påverkats. De är bara snälla och goda av naturen. En sån är denne Anders. Snäll och god. Inga krav på nån mot-prestation. En person som är snäll mot andra, kort och gott.

Eftersom jag sitter i den sits jag gör tackade jag förstås väldigt mycket ja. Igår kväll förde Anders över 1 500 kronor till mig. De fanns på mitt konto kring lunchtid idag. Det kändes som en finfin belöning att få nätshoppa Officepaketet efter att jag hade suttit och harvat på min bok i tre timmar!

Ett tag hade jag helt tappat tron på människor – även mig själv. När man upprepade gånger får höra att man är elak och bara tänker på sig själv tror man på det. Dessutom tycker man att andra är det också. Man ser ingen godhet nånstans.

Nu har jag sett godhet och snällhet i cyberspace. Jag känner som sagt inte Anders, jag har aldrig ens träffat honom. Det enda jag vet är hans för- och efternamn samt hans e-post-adress. Naturligtvis har jag mejlat honom och tackat för pengen och berättat att jag har nätshoppat Office-paketet idag.

Men jag vill ändå lyfta fram Anders här på bloggen, så att den som läser här också får veta att det finns goda och snälla människor där ute. Typ Anders.

TACK!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fettis-dag

Ja, jag vet att det inte stavas så utan fettisdag och att ordet består av två ord fet och tisdag. Men just idag vräker folk i sig denna hemskt förorenade bulle utan att tänka på vare sig kalorier eller dieter. OK, jag hade kunnat äta semlor om det inte vore för mandelmassan och grädden. Bullen i sig skulle jag kunna klämma i mig.

När jag kom ut för att fika på eftermiddagen fanns det en och en halv semla kvar. 

Det var lite roligt på jobbet, för här är ju alltid institutionsinfo på tisdagsförmiddagar. B hade beställt semlor till kaffet då. Bara det att konditoriet hade hört 70, inte 40 som B egentligen sa…

Så nu har folk goffat semlor här hela dan. En riktig fettis-dag, alltså. För egen del köper jag möjligen en kanelbulle när jag ska handla på hemvägen.

Read Full Post »

Penicillinodling och pannkakor – med morellsylt

Varning för snuskigt skämt!

Idag är det som jag tidigare berättade mammas namnsdag, så jag hade lämnat ett par paket i morse. Jag tror hon blev nöjd med innehållet!

Dagen till ära skulle vi äta pannkakor till middag. Kungsörnens pannkakor, det orkar f*n inte stå och grädda vid spisen och bli inbakad i stekos från topp till tå. Mamma hade trotsat regnet och skuttat över till Tokerian tidigare på dan.

Men först fick jag avbryta en penicillinodling i en glasskål som stod på vardagsrumsbordet. Det finns inget roligt med penicillinodling förutom hur det stavas. Titta och läs själv:

penic illin

Ha! Roligt, va?! Hur som helst, själva odlingen bestod av en clementin som var vackert orange på framsidan – och osnyggt turkos och hårig på baksidan. Jaa, där har du enkelt och greit skälet till att jag föredrar orange framför turkost. Turkost får mig att tänka på

penic illin

Efter detta och lite diverse annat plock, medan mamma höll låda non stop från det jag klev innanför dörren, blev det så dags att

laga mat.

Ja den var ju inte trasig, Kungsörnens pannkakor är betydligt finare och helare än mina nånsin blir. Men pannkakorna skulle micras. Till det serverade jag spraygrädde (med socker, naturligtvis!) och så tog vi fram mammakusinen B:s syltburk!

Morellsylt från 2011.

Och den här sylten visade sig vara grejer, den! Uj, så god! Det gick åt lite grann av sylten… Den var syrlig och inte sötsliskig som sylterna i affären är. Alldeles perfekt! Vad moreller är? Tja en sorts surkörsbär enligt wikipedia. De används främst till att göra sylt, saft, marmelad och vin. Mycket gott! 

Det gick åt lite grann…

Efter disk och lite annat blev det så kaffe. Mamma hade köpt kanelbullar och munkar, men se jag orkade bara med nöd och näppe klämma i mig en kanelbulle – Tokerians är nämligen suveränt goda! Mamma själv knaprade på sin kusins småkakor – hon lämnade nämligen en hel burk…

Senare i kväll blir det en flukt på SvT:s nya miniserie Kronjuvelerna. Trailern har ingett hopp om att serien kan vara sevärd, så jag får väl glo och bedöma. Gissningsvis kommer en recension senare i afton på en blogg nära dig…

Read Full Post »