Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stationär dator’

Ett inlägg om lite stress, kanske.


 

Stressade portföljerDet sägs att man är stressad när man till och med drömmer om det. Ja, jag drömde inte direkt att jag var stressad i natt, men jag hade en typisk stressdröm. Denna, i kombination med att jag tappar hår och har haft eksem ett tag, gör att jag kan kategoriseras som stressad.

I natt var jag på besök i min farfars kyrka, oklart i vilken stad. Som pastor inom Metodistkyrkan var det bara att flytta dit där man fick uppdrag. När farfar och farmor hade kommit till Sverige efter kriget flyttade de till massor av olika städer. Ett tag bodde de i Uppsala där farfar var pastor i församlingen. Sist bodde de i Norrköping – som pensionärer. Men i natt var farfar verksam igen, i alla fall i min dröm. Jag kom in i kyrkan bakvägen och skulle delta i gudstjänsten som redan pågick. Jag var minst 20 minuter försenad och jag bar på kassar med material av okänd art. Det var många trappor och gångar innan jag nådde fram till en musikklass! Där stannade jag och pratade en stund med eleverna. Jag skulle just öppna dörren till själva gudstjänstlokalen i kyrkan när jag vaknade – svettig och uppjagad.

Inte vet jag vad den här drömmen står för, men idag känner jag en oro i bröstet. Det är som om en liten fågel har slagit sig ner där och fladdrar nervöst med vingarna.

bokfodral till dator

Kanske ett bokfodral till en ny laptop?

Förhoppningsvis släpper den obehagliga känslan snart. Jag har suttit i ett par, tre timmar och sökt jobb (fyra stycken blev det idag). Dagens stora evenemang är en shoppingtur med min livstids IT-konsult. Jag hoppas komma hem med nånting lättinstallerat, till ett hyfsat pris. Håll gärna en tumme! Jag har liksom ännu inte bestämt mig ens för om jag vill köpa laptop eller stationär dator…

Måndagen idag är härlig. Det är tyst i såväl huset som på gården, men somliga var livade här på baksidan mycket sent igår kväll. Jag förstår att det måste vara nästintill omöjligt att få sommarlovslediga barn att komma in och lägga sig när det är ljust och varmt ute.

Från och med idag är jag lägenhetsvakt. Lucille sa att jag är den hon litar till hundra procent på, vilket fick mig att känna mig både förtroendeingivande och viktig. Jag har dagen till ära tagit in deras papperstidning, men de har satt prenumerationen på uppehåll från och med i morgon. Det känns lite konstigt att ha en morgontidning till frukosten – om än bara för en dag…

Vad händer hos dig idag??? Om du inte har fått värmeslag, skriv gärna några rader och berätta! Min nyfikenhet är det som vanligt inget fel på.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar lite samt berättar om sina datorvanor.


Baskat!
Jag har fått ont i axlarna! Främst min vänstra, den som jag opererade hösten 2006. Antagligen bar jag för mycket i lördags, typ inte helt nya datorer, med rem över axeln. Det räckte. För övrigt har jag nog suttit lite för mycket vid mina datorer och det påverkar säkert. Jag ändrar mina datorvanor ständigt! Den här veckan har jag tillgång till lokalblaskan i pappersform, så då läser jag inga tidningar på nätet under frukosten hemma. Nej, städat och fint sitter jag vid köksbordet och äter min fil och läser. Men det går fort att läsa lokalblaskan, eftersom den alltid innehåller dubbelt så mycket sport, minst, som kultur, samt TT-nyheter och notiser jag kan läsa var som helst. Så strax sitter jag vid Storebror.  Kollar in bloggen och Twitter samt tittar om jag har fått några mejl. Passar samtidigt på att kolla att Storebror lever och mår bra.

Storebror
Storebrors skärm och tangentbord. Storebror själv syns inte.


I morse var jag sen.
Jag skrev nämligen färdigt ett inlägg på Storebror, publicerade, pingade och allt. Sen behövde jag gå på toa. Jag har inte varit på toa sen i lördags, så det gick inte fort, kan jag meddela ifall du ville veta. Hade tur med minimala bilköer till jobbet. Förhoppningsvis cyklar många i stället för att trängas med mig på vägarna om morgnarna.

Idag är det tisdag och då jobbar jag för institution 1. Där har jag en laptop som inte är särskilt snabb. Den laggar rätt rejält, så det är ganska frustrerande att skriva nånting på den eftersom texten tar en halvtimma att synas (jag överdriver liiite). S skulle titta på den för två veckor sen och troligen installera om. Jag betvivlar att så har skett. När jag kom idag hade dessutom Nån suttit vid min dator. Det tog evigheters evigheter att bara starta, för jag fick först leta efter mitt trådlösa tangentbord som Nån inte hade lyckats få fart på. Moahahahahaaaa… Jag sa till M, som jag delar kontor med idag, att jag har extrem bacillskräck så det var bra att ingen kunde pilla så mycket på mina tangenter. (För att få igång det trådlösa tangentbordet måste man trycka en viss tangentkombination eftersom det går på batteri. Och batterierna behöver vila när jag inte skriver.)

Veckans övriga dagar jobbar jag för institution 2, vid en stationär dator som är kvick och bra, trots att jag är slarvig med att lämna saker på datorskrivbordet. Även där har jag ett trådlöst tangentbord, men också en trådlös mus. Trådlös mus har jag även hemma till alla datorerna. Det funkar bäst för mina axlar. Som jag nu ändå har fått ont i. (Ville bara säga det en gång till så att du noterar det.)

skrivbordslunch
Skrivbordslunch vid datorn på institution 2. Det händer ibland…


Igår kväll var det så behagligt väder
att jag bara kollade lite snabbt på Storebror. Sen torkade jag av ballemöblerna, fällde ner markisen och satte mig att läsa ut min bok på ballen. Det var ljumma vindar och jag kunde faktiskt sitta där riktigt länge och koppla av. Dessutom åt jag lite grillad kyckling som var kvar (fast den åt jag i köket, ville ju inte visa talgoxarna, som brukar boa på ballen, att jag är ett monster som äter deras kompisar). Skötte mina sysslor som lägenhetsvakt och hämtade post och vattnade. Testade hur det var att befinna sig på en inglasad balle. Rätt OK, faktiskt! Ljuden utifrån blev rätt dämpade. Men inga gardiner satt uppe så det blev ganska varmt den lilla stunden jag var där.

Jag väntar på två spännande böcker som jag ska recensera här, men eftersom jag läste ut den skönlitterära boken jag hade på gång tog jag en ny. Det blev en av mina födelsedagsböcker, jag fick ju en fin och bra hög.

När solen sjönk ner bakom husen gick jag in och startade Lapdancen i vardagsrummet. Satt en stund vid den innan jag skulle se Hannibal på Kanal 5. Trodde jag. Jag hade läst om att serien inte hade haft tillräckligt med publik och gillande från densamma så att den skulle läggas på is. Men jag trodde ju inte att det skulle ske omgående! Det kändes lite snopet. Dessutom tycker jag att den var läskigt bra. I stället var det säsongspremiär för CSI NY. Tycker de där CSI-serierna har gått i evigheters evighet nu och börjar nästan bli lite trött på dem. Hade därför programmet på, men satt mest vid datorn.

Kröp så småningom till kojs och sov med öppet fönster i natt. Och sov gjorde jag. Hela natten! Tror det var den friska luften som gjorde det! Och kanske tanken att jag skulle jobba på institution 1 idag. Då brukar jag sova gott.

I morgon blir det avtackning för B här på lunchen, så då tänkte jag smyga upp. Annars går det hela mest sin gilla gång just nu. Folk planerar för semester, jag planerar för arbetslöshet. Gnäll, gnäll, gnäll.


*ballemöbler = balkongmöbler

** ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Tisdagskväll och jag är helt slut. Det var jobbigt att inte kunna äta före tandläkarbesöket och lika jobbigt efteråt att inte kunna äta förrän två timmar senare. Jag hade en liten fralla sparad och kunde lite senare på eftermiddagen hitta en till. Det fyllde inte min tomma buk nämnvärt, men bättre än inget. Jag får inte äta hårda saker på 48 timmar. Mitten av torsdagen. Och då ska jag luncha med ”Lisbeth”! Härligt!

Dagens enda skratt fick detta anslag i Dagens Nyheter. Stockholmarna har åsikter om vårens… dofter…

Hundskit
Bilden är oskarp och jag skyller som vanligt på iPhonen. Men skrattade åt anslaget gjorde jag!


Jag var ju nere i Uppsala centrum idag,
men faktum är att jag inte såg en enda hundskit. Ingen skitstövel heller, för den delen. När jag ändå var i faggorna tittade jag in till min vän Kurden och köpte TV-tidningen och fick en pratstund. Han tyckte att jag skulle börja jobba på kafé. Jag känner mig bara så trött på människor, jag skulle inte ha tålamod. Och dessutom är jag ju inte servitris utan kommunikatör. En jädrigt trött sådan. Trött och frustrerad, besviken, luttrad… Vart tog min styrka och mitt goda humör vägen?

Glad är jag i alla fall över hjälpen jag fått. Hämtade Jerry efter jobbet och jag har nu en liten laptop i min ägo, redo att ta över efter stordatorn. För den pajar. När som helst. Just nu skriver jag på den och är glad att den fungerar, men om en minut kan den slockna och dö, min trogne följeslagare.

Laptop
Min ”nya” följeslagare.


Laptopen är inte ny
och den har inte alla program jag har på stordatorn. Photoshop, till exempel, blir jag utan. Men det får gå ändå. Det måste det. Och som sagt, jag är tacksam för Officepaketet i vilket ingår ett enkelt bildbehandlingsprogram som ändå fungerar ganska bra. En ny stationär dator lär det ändå bli framöver. Om jag ska kunna tänka mig att jobba hemma och så. Jag får ju så otroligt många uppdrag att jag måste ha utrustning som fungerar.

Efter datorinstallationen skjutsade jag ut Den Snälle Mannen till Förorten så att han fick handla lite kattmat. Men nej, han äter den inte själv utan den är till hans husdjur. Efter hemskjutsning av Husse och mat for jag till Fästmön en stund. Där fick jag rostade mackor och en mugg kaffe och många pussar. Precis vad jag behövde!

Landade hemma i New Village runt 20-tiden. Skrev ett mejl till ett pensionsföretag om min livförsäkring. Jag vill gärna veta att min före detta sambo verkligen inte är förmånstagare för min livförsäkring om jag skulle dö. Bevare oss väl! Den människan ska inte klämma ur mig en enda spänn till! Det räcker med de 70 000 hon fick.

Mamma hade ringt så jag slog en snabb signal. Hade glömt säga att jag skulle till tandläkaren, som jag fick oja mig lite över det. Mamma hade inte heller haft några lysande (!) dagar – en lampa hade pajat (själva lysknappen), hon är jätteorolig för sin deklaration som jag inte kan hjälpa henne med och så hade hon tappat en knapp i ett par byxor.

Har jag sagt att jag är trött och slut? Jaså jag har det. Jag är så jävla slut att jag bara vill gråta och sova. Somna kan jag, men sen vaknar jag miljoner gånger varje natt. Vänder och vrider på mig och försöker lösa alla problem som hopar sig. Några har jag emellertid löst tillfälligt – eller fått hjälp med att lösa – och det är jag som sagt glad för! Tack!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jo tackar som frågar, idag känns det lite bättre. Det brukar hjälpa att grina en stund och sen sova på saken. Hälen är rätt OK idag på morgonen. Jag har gått ett par svängar i korridorerna här på jobbet för att känna efter. Men riktigt solig känns inte sinnesstämningen. Jag känner mig ledsen, ledsen djupt inuti. Försöker slå bort såna där tankar om sorgligt och en oviss framtid, men de har liksom slagit klorna i mig.

Novemberträd.


Det är inte så
att jag påverkas av årstiden. Jag har det nog svårare på våren när man ska och måste så mycket. Hösten är min favoritårstid. I år kan jag tyvärr inte njuta av den. Jag kan till exempel inte vara ute och fota alla vackra färger. Livet liksom passerar utanför mina fönster. Och tittar solen fram under dagtid på jobbet, måste jag dra för min egentillverkade wellpappgardin – annars ser jag inte vad det står på datorskärmen.

Sist jag hade riktigt deppiga tankar fick jag ett mejl från vännen K. Rakt på sak frågade K. Nu finns K inte kvar här och kanske är det just det som sänker mig. Begravningen är ju på fredag och jag ska åka dit med två vänner. Det sista jag kan göra för att hedra K:s minne. Men du ska veta att jag förbannar mig själv för att jag inte var mer lyhörd! Och framför allt för att mitt sms kom två dagar försent…

Under förmiddagen hoppas jag att min lap top på institution 1 blir klar för trädlöst nätverk. Jag trodde att den var det, men det visade sig att S inte hade gjort nödvändiga installationer. Lite oroande, eftersom jag ska på en kurs i eftermiddag och behöver ha med mig datorn. Den stationära är ju liksom inte ens släpbar…

I kväll måste jag städa av i badrummet och i duschrummet/toan innan jag städar av mig själv med dusch och hårtvätt. Jag orkade inte det igår. Framför allt orkade jag inte stå i duschen. I kväll måste jag orka.

Varför känns det som om jag inte har nånting att se fram emot? Det måste jag ändra på! Min pappa sa alltid att jag skulle komma ihåg hur mycket jag har att vara tacksam över – tak över huvudet, arbete, nån som älskar mig, en familj. Ingenting i livet är fast utom de fakta att du själv är den enda du med bestämdhet vet att du ska leva hela livet med och att du ska dö. Men jag försöker verkligen vara just tacksam och jag försöker se framåt med tillförsikt. (Jag lyckas inte alltid.) Problemet är bara att det är så gott som omöjligt att planera nånting – av olika skäl. Läste på Twitter att en person jag följer opererades igår, en liknande operation som jag själv väntar på. Kanske var den personens tillstånd mer akut, vi gjorde biopsin ungefär samtidigt. Kanske får jag en kallelse snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag bara undrar, liksom, för nu är det liiite mycket – på riktigt! Kontorsflytten tog några timmar och innebar ingen lunch, men sen kunde jag jobba. Installerad och klar i ett skitigt rum och med min gamla stationära dator eftersom laptopen är kass. JA, JAG ÄR TJATIG!

Datorjobbare…


Vi skulle stanna
för att handla lite medikamenter på vägen hem. Just när jag hade parkerat bilen ringde Sjukstugan i Backen. På måndag ska jag dit igen.

Till middag i kväll blev det pizza. Jag var vrålhungrig och trött och Fästmön är urförkyld. Pizza funkar alltid. Men stackars Anna kände nog ingen smak.

Jag slog en signal till mamma innan jag hoppade in i duschen för att tvaga mig själv efter en svettig dag.

(Notera nu tempusbytet…)

Plötsligt tycker jag att det låter… väldigt bubbligt… Lyfter då täckelsen duschdraperiet och får se att duschrummet/toarummet står i vatten. Skitkul- NOT!

Duschelände…


Det är bara att ösa och ösa och ösa
och till sist sjunker vattnet undan. Jag spolar av mig på kroppen, schamponeringen var redan klar, tack och lov. Men vad gör man sen? Jag testar, med Annas hjälp,  med lite propplösare efter att ha rensat golvbrunnen. Ingen nytta. Kollar BRF:s hemsida och fattar inte vad vi har för avtal med vem kring rörmokeri. Ringer därför ordföranden. Och tack och lov är han på sitt mest tillmötesgående humör (TACK!) och lovar kontakta nån i morgon bitti som kan komma hit och spola rören – EFTER att Värmlänningarna Dalkarlarna först har klampat in och och lyft ner de gamla fönstren från ballen*. (Den trasiga persiennen är reklamerad – de har varit här och tittat idag – men när den blir fixad är inte klart, troligen inte i morgon, i alla fall.) Rörmokarna får helt enkelt ta huvudnyckeln från Dalkarlarna. Ordföranden frågar för övrigt om grannarna under har samma problem och jag svarar att jag inte vet eftersom de inte pratar med mig och jag har verkligen, VERKLIGEN ingen lust att plinga på hos dem… Hejåhå, hängderume?

Hälen gör nåt djävulusiskt ont i kväll och jag bara undrar om det är nåt mer som ska hända nu. Kanske får jag Annas förkylning, men det tror jag inte. Det händer säkert nåt ännu värre i morgon, som att puckonas nån grannes bajs kommer upp ur golvbrunnen eller nåt.

Snart, mycket snart, orkar jag inte mer. Men faktiskt har jag det inte värst av allt. Vi såg nyss klart på Line of duty och en av poliserna där satt i en riktig, jävla knipa… En riktigt bra serie i fem delar var detta!!!

Och nu… Nu kanske jag ska läsa lite i boken jag ska recensera. Av de tusen klassikerna är jag nu på 600nånting. Det är såå intressant läsning, men oj så tung boken är! Lika släpbar som min stationära dator på jobbet.


*ballen = balkongen


Livet är kort. Duschgolv är hala.

Read Full Post »

Redan på plats i det nya kontoret. Företrädaren flyttade ut i helgen, så här är inte ens städat. Jätteskitigt och en full papperskorg var det första jag såg. Tur att jag är en kvinna med kraft… Nu ser här rätt OK ut. Jag har snott med mig dator, skrivbordslampa och anslagstavla. Laptopen var så kass att jag fick plocka med mig den stationära. Och lika bra det, för det enda som behövde göras var att stänga av, koppla ur, flytta, koppla ihop och starta!

Jag har åkt ner ett snäpp och sitter nu en våning under mitt förra kontor, samt åt baksidan till, mot innergården. Just nu är det en ganska trist utsikt, men eftersom jag har utsikt över en anlagd trädgård/park tror jag det blir fint ändå.

Utsikten från mitt nya kontor. 


En fördel
är att jag slipper se Friskis & Svettis numera! (Sitter här och funderar på om jag ska åka ner till godisautomaten… Det blev ingen lunch idag…)

Utsikten från mitt förra kontor. Friskis & Svettis är inrymt i den röda ladan som skymtar på bilden.


Nu ska jag gå
och ta en mugg cappuccino. Jag höll på att glömma min fina mugg på gamla kontoret och ett tag var även mobilen försvunnen. Men det var det klassiska – den låg under en hög med papper…

När bytte du kontor/motsvarande sist???


Livet är kort.

Read Full Post »

Uff! Det känns som om jag har sovit i en kuvös i natt. Jag får lite fobi med all den här plasten runt omkring mig. Inte har jag sovit särskilt bra heller. Vaknade vid tretiden och var uppe en stund, somnade till, vaknade kvart över fyra nästa gång. När mobillarmet gick på klockan sex sov jag som bäst. Varför är det så?

Frukost och morgontidning intog jag på en obekväm pall, du vet en sån där pall med trappsteg som fanns i en del hem på 1970-talet. Min är röd och jag räddade den från kassering när mammas hus rensades ut. Den är inte så bekväm, som sagt, men väldigt användbar. Perfekt när man vill nå upp till översta hyllan – eller kanske lyfta ner en gardinstång eller så… Såg på en viss auktionssajt på nätet att en sån här pall hade gått för närmare 800 spänn.

En sån här pall.


Dalkarlarna hade aviserat sin ankomst 
till klockan sju. När jag lämnade mitt hem en kvart över stod de och rökte på gräsmattan utanför… Jag hejade när jag gick förbi och fick ett klent svar tillbaka. Och inte är det några dalkarlar i ordets rätta betydelse. Hoppas de har ordentliga anställningsförhållanden och kompetens, annars har jag inga synpunkter på detta. När jag blickar ut över de lägenheter som har fått nya fönster ser det väldigt fint ut, i alla fall. En del grannar varken hejar eller pratar med mig – mitt fel, enligt dem – men en del gör det. Och det jag har hört från de pratbara, från flera olika håll, är att de är mycket nöjda med sina nya fönster. Jag själv ser verkligen fram emot en vinter utan kallt drag som smyger sig in där fönstren inte är täta…

Idag på jobbet är det lite webbpyssel som vanligt. Dessutom hotade lovade S att jag skulle få min laptop idag, installerad och klar och att vi ska föra över filer. Det handlar dels om att föra över filer från den stationära datorn, dels att föra över filer till vår nya server. Men vi får se hur det blir. S har en tendens att hota/lova och sen händer det inget om man inte hugger tag i S rent fysiskt. Och det ska jag väl göra vad det lider. Bara det att S åker till USA i morgon och blir borta ett tag och om skiten den nya datorn inte funkar som den ska sen, blir det ju lite svårt att få hjälp.

I afton bär det av ut till Himlen där jag ska vikariera som förälder och kock. Därför blir det köpepizza så här dan före lön. Det är ju så otroligt lätt att leva på sin lön när man är van att leva på mindre än hälften. Den där sparsamheten sitter fortfarande i utan att det är särskilt plågsamt. Men det klart att jag hoppas på en mer permanent lösning än den jag har idag. Läste en artikel i morse om att långtidsarbetslösa unga kan få stora problem med hälsan senare i livet. De kan må riktigt dåligt. Jag skulle väl utan protester från nån kunna hävda att detta gäller även äldre som är eller har varit långtidsarbetslösa… Som jag ser det är det ett fruktansvärt straff att vara långtidsarbetslös och inget hellre vilja än att få jobba. Ett straff för vadå? Ja, det kan man fråga sig… Alla är ju inte elaka – som jag är…

I morgon bitti väntar sjukhusbesök och det ser jag inte fram emot. Inte nåt. Jag är rädd och orolig. Kanske mest rädd att bryta ihop. Önskar så att Fästmön kunde vara med och hålla handen, men hon jobbar och jag måste vara vuxlig. Dessutom har snälla A lovat att både köra mig dit och hämta mig. Tänk vilka snälla och genuint omtänksamma arbetskamrater jag har nuförtiden…

Jag funderar på om jag ska leka doktor själv. Doktor Britt-Maries väska finns ju numera i mitt kallförråd…


Mitt armbandsur hade stannat i lördags natt.
Är det ett tecken på att tiden är slut?


Livet är kort.

Read Full Post »