Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stånd’

I år lär det nog tyvärr inte bli nån KulturNatt för min del. Jag ska åka till Himlen och vi åker troligen inte in till stan. Men om…

Här är några saker som jag skulle kunna tänka mig att kolla in lördagen den 8 september 2012 i Uppsala:

Naturligtvis skulle jag gå till Svensk konsthandel på Dragarbrunnsgatan 56 för att se Kittys tavlor. Kitty finns där mellan klockan 16 och 22.

  • Drottninggatans bokhandel på Drottninggatan 7 verkar vara ett spännande ställe. Den här kvällen är det bokmässa. Bland annat är Mattias Lönnebo där och signerar sina fantasyböcker.
  • Utanför Stadsbiblioteket skulle jag kolla in bokborden och smaka på Upplandskubb.
  • Ofvandahls café på Sysslomansgatan skulle jag lyssna på högläsning av brevväxlingen mellan August Strindberg och Siri von Essen.
  • Mollbrinks konst på Kungsgatan 43 skulle jag se Nudes – nakna modeller från 1800-talet till nutid.
  • Och så skulle jag köpa godisremmar och choklad i nåt stånd nånstans innan jag åkte hem!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Detta inlägg KAN innehålla ironi… Och ett och annat snuskigt ord förekommer nog också, när jag tittar ordentligt…

Framåt kvällningen blev det en tur ut till Himlen. Först var tanken att kanske besöka Slottet, men värmen gör att både barn och vuxna blir trötta, griniga, veliga och ovilliga att röra på sig så mycket. Vissa datorer fick också värmeslag, irriterande nog.

Därför packade jag in mig och mina sommarbär i Clark Kent*. Stannade till vid infarten till Gamlis och inhandlade ytterligare en liter jordgubbar (framåt kvällen prissänkt till 20 kronor!). Tänkte att även barna kanske villa smaka på bären. Kan verkligen rekommendera det lilla ståndet där vid infarten! Där säljer en trevlig tjej jordgubbar, bigarråer, blåbär, potatis, lök och lite diverse till bra priser. Och i alla fall jordgubbarna och bigarråerna var supergoda!!!

Fästmön och jag satt på ballen** medan solen sjönk. Det var ändå typ 28 grader och man kan inte tänka klara tankar, riktigt. I alla fall inte såna som är blonda, det vill säga Petite Moi, dårå. Anna förevisade en insulinkylare som var otroligt smart och som anlände i perfekt till inför hennes och Fridas Tysklandsresa på måndag. Jag hade för övrigt skrivit ut deras biljetter och levererade dem. Sen kom vi på att väska på hjul behövs – och faktum är att jag råkar ha en sån som kanske kunde klassas som handbagage. Jag lovade att kolla måtten när jag kom hem och det visade sig att väskan funkar! Messade Anna och fick sen ett svar som jag var så blond att jag inte fattade vad som avsågs med så jag fick be om en förklaring. Sen trillade poletten ner. Ja, ja, det är jobbigt för hjärncellen i värmen…

Min kära fästmö är inte bara söt, hon är snäll också. Hade släpat hem en STOOOR koschelad*** till mig! Himla gölligt, då! Sött från Himlen, så att säga.


En stooor koschelad till mig!

                                                                                                                                                                Så nu tror jag faktiskt att jag ska slå mig ner i favvo-fåtöljen med Sockerdöden (lämpligt!) och goffa lite – så att jag får ÄNNU fetare hår och ÄNNU fler finnar eftersom jag ju vill se så ungdomlig ut som möjligt på fredagsmötet. (Det där VET jag inte själv om det var ironiskt eller inte…)

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bil-man
**ballen = balkongen
***koschelad = choklad på bebisspråk

Read Full Post »

Solen var verkligen het, fick vi känna av, Elias och jag. Jag är ju inte helt van vid små gossar och glömde kepsen hemma. Aj, aj, jag fick strutta bakom och skugga Elias. Det gick sisådär. På Ulva kvarns bakluckeloppis var det HETT idag.

På bakluckeloppis kan man hitta det mesta till salu. Till och med solen själv…


Till och med solen var till salu på Ulvas bakluckeloppis. Frågan är om denna var en lampa eller vad. Vi fattade inte riktigt, men vi är ju blonda…

                                                                                                                                                        Somligt var snyggt, annat var… limegrönt, men ändå rätt gulligt!


Limegrönt men ändå rätt gulligt!

                                                                                                                                                             Och frågan är vad som såldes i detta stånd (!)… Jag tycker faktiskt att det står Katt-mutta…


Ja vad står det på lappen, egentligen???

                                                                                                                                                       Det var verkligen varmt idag, så vi blev tvungna att ta en glasspaus när vi betat av halva loppisen.


Glasspaus i skuggan.

                                                                                                                                                               Jag goffade en sån här gammal favorit, Magnum mandel. Jag har ett sånt fint minne till den glassen. Första gången jag smakade på den blev jag bjuden av min dåvarande förvaltningschef när vi var ute på en liten turné bland mottagningarna i länet. Jag kände mig mycket stolt, för denne chef var känd för sitt… temperament. Och den som blev bjuden på glass av honom hade nog gjort ett gott intryck…


En gammal favorit med ett fint jobbminne!

                                                                                                                                                         Elias hade en egen peng med sig och gjorde två bokfynd. Han har verkligen lyssnat på sin fröken Agneta när det gäller läsningen och tar det hela på mycket stort allvar. För tanten som sålde den ena boken berättade han att fröken hade sagt att han skulle välja böcker som inte var alltför lätta att läsa, för se läsning, det är han jätteduktig på! Det var härligt att höra detta självförtroende!!!


Elias bokfynd för 15 respektive tio kronor.

                                                                                                                                                                  Så skuttade vi in i Clark Kent* som vid det här laget blivit en bastu på hjul. Vi åkte till Nyby där Clark fick svalka sig i garaget en stund medan vi gick hem till mig för att slappa lite och hämta lite grejor. Vi hann också med att spela ett kortspel med bokstäver, Relax, och Elias klådde mig två gånger. 😦

När vi fått nog av spelet tog vi en tur i området för att kolla dess lekplatser. Jag hade hittat en keps som Elias fick låna, en OS-keps från 2008.


Rutschkanan var rolig, men tyvärr kom en småunge och störde oss.

                                                                                                                                                      Den roligaste lekplatsen hade en gigantisk gunga som Elias gillade stenhårt, men vi hade fått en småunge efter oss som kom och ville gunga så vi gick vidare i området. På ett ställe hittade vi en karusell och till och med jag åkte. Två varv…


Till och med en gammal Toffla testade denna!

                                                                                                                                                             Vi hade en fin dag och under en bänk hittade jag detta, som med lite fantasi kan vara ett hjärta av frigolit.


Ett hjärta i frigolit, med lite fantasi.

                                                                                                                                                           Innan vi åkte tillbaka hem till Himlen åkte vi till Fästmön/mamma och levererade matlådor samt fick pussar och kramar. Precis när vi kommit fram såg vi en helikopter som var på väg att lyfta från ett tak.


Helikoptern lyfte liksom under det svarta ovanpå taket, såg det ut som.

                                                                                                                                                         Den kom nästan helt över oss och orsakade sandstorm, så jag kunde inte ta en bild närmare än så här.


Helikoptern orsakade sandstorm.

                                                                                                                                                            Tillbaka i Himlen igen fikade vi med bullar som vi hade köpt på loppisen. Ja, bullarna var förstås färska och goda, men mormors är godare, konstaterade vi.

Elias och jag fixade söndagsduschen galant, bara HALVA badrummet blev blött. Vi skyller på storasyster som berättade att hon fått VG på sin uppsats! Det var bra gjort, för filosofi är inte det enklaste av ämnen…

Nu börjar somligas magar att kurra, så jag ska sparka igång spisen. Idag blir det korv och pommes och så färska grönsaker till för att väga upp det mindre nyttiga!

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Fästmön hade ju lyckats få semester idag, så flabborna* åkte in till stan idag IGEN! Efter avklarade samtal med mödrar samt sms med vännen CL skuttade vi upp på bussen för att kika på loppisen på Vaksala torg.

Idag var jag också redo för fotografering av eventuellt roliga farbröder med mössor på bussen, men de lyste med sin frånvaro. Lyckligtvis fick vi flabba åt en tjej med väldigt orange strumpor. Nog för att jag är tråkig och för det mesta klär mig i tjockis-svart, men JISSES vilken klädstil en del har. Eller rätt många…


Orange strumpor och resten av klädseln i tjockis-svart var inte snyggt.

                                                                                                                                                               På Vaksala torg var det fullt av stånd och vi gick småfnissande mellan dem. En kille försökte pracka på oss penséer, men det skulle vi ju inte alls ha idag. Vi skulle bara titta. Och skratta. Men vi hade ögonen på oss…


Vi hade VÅRA ögon på oss, men några andra hade lagt sina i en ask till försäljning.

                                                                                                                                                           Jag tittade bland annat på Lotta-bucker till en god vän till mig och Anna, men just den som saknades för att göra samlingen komplett fanns inte heller här. Däremot såg jag en hiskelig orange filt som jag tänkte köpa och skicka till en annan god vän. Men var lugn! Jag köpte den INTE!


En hiskelig orange filt.

                                                                                                                                                         Så traskade vi neråt city. På vägen tittade vi på klotter och jag måste säga att klottret är… annorlunda, nu för tiden. Vad föreställer liksom detta???


Var inte klottret mer lättbegripligt förr i tiden???

                                                                                                                                                                      Utanför Musikens hus, mot Sivia torg, står ett maffigt träd. Det var jag ju tvungen att fota!


Ett vackert träd utanför Musikens hus.

                                                                                                                                                            Så styrde vi stegen mot Panini där de brukar ha bra erbjudanden på kaffe och cheesecake. Medan Anna beställde och betalade smet jag in på toa! 😉


Paninis cheescake med blåbär och hallon är DIVINE

                                                                                                                                                      Tyvärr var det som vanligt konstigt på Panini. Personalen var vimsig och en tjej och en kille fick dela på sig därför att betalningen med kort gjordes på ett ställe, beställningen av kaffe och kaka på ett annat. En i personalen sprang och ryckte bort disk från borden på ett synnerligen otrevligt sätt. Två gäster förargade en man med rollerblades (ja, de stod bredvid bordet, han hade jympaskor på medan han lunchade) genom att placera smutsdisk på hans bord när han var inne för att hämta kaffe på maten. Rollerbladesmannen såg mäkta förgrymmad ut när han kom tillbaka. HA! Rätt åt honom, för han satt och fotade sig själv och verkade ungefär som jag tro att han/jag var högst 18. (Han var äldre än jag, men i betydligt bättre yttre skick, kan jag meddela!) Anna poserade ovilligt under tiden i sina nya solbrillor från H&M à 50 kronor, inköpta för födelsedagspeng från mamma/pappa.


Söt i nya solbrillor för en billig penning!

                                                                                                                                                         Medan Anna skuttade in för att pudra näsan fick jag nästan kräkas eftersom jag såg Personen Som Har Förstört Mitt Liv med son passera. Jag noterade dock med skadeglädje att Personen blivit tjock och fyrkantig sen sist – ungefär som jag själv, dårå.

Så tog vi en promenad neråt floden. Längs med ena sidan fanns ett antal boklådor som vi botaniserade i en god stund. Men jag gick rodnande från Anna för hon lyckades bara hitta erotica…


Kinesiskt snusk i bokform.

                                                                                                                                                            I samma veva ringde Mekar-Bruden och vi bestämde lite kring måndagkvällens bilfixande. Det känns skönt att hon hörde av sig så jag fick mitt kontrollbehov stillat. Skälet till att hon dröjt var att hon bland annat lyckats krossa ett fönster medan hon städade huset inför visningen på måndag. Snacka om otur!

Vi traskade vidare mot Terrassen som hade öppnat en del av sina fönster ut mot Fyris river. Där satt vi och njöt av vårvindarna, var sin öl och ett glas wasabinötter, så starka att mina gigantiska näsborrar blev ännu mer gigantiska än vanligt…


Nötter som gör näsborrar gigantiska.

                                                                                                                                                                På Terrassen satt vi och glodde på folk. Och lyssnade. En del kan man liksom inte undgå att höra därför att deras röster är genomträngande. Bakom mig satt två tjejer varav den ena pratade NASALT hela tiden. Hon hade nog behövt en och annan wasabinöt, hon.

Vi tittade ner och jag såg ett litet skådespel! En kille satt på en sten och visade sin brevlåda**. Två småkillar noterade detta och den ena yngre killen bestämde sig för att försöka ta en bild.


Brevlådan skymtar vid pilen. Lilla fotografen till höger låtsas ha annat i fokus.

                                                                                                                                                         Den lille fotografen låtsades ha annat i fokus, men blev överlycklig när han fångade brevlådan på bild!


”Å vilken kul bild!”

                                                                                                                                                                På vägen till bussen inhandlade vi var sin påse lördagsgodis. Min var som vanligt dubbelt så stor som Annas. Sen tog vi fel buss hem och fick oss en liten promenad. Det var skönt. Jag fotade ett vackert, knoppande träd, men bilden ville uppenbarligen inte stanna i min tejpade mobilkamera bland alla fläppa bilder, så tyvärr, tyvärr…

Vinet, husets röda från 2005, står på luftning och jag ska nu ställa mig vid spisen och laga till lördagsmiddag. Sen blir det nog TV och Varg Veum-filmen klockan 22 på Tv4 plus.

                                                                                                                                                 *flabborna = Anna och jag
**brevlåda = stjärtskåra

Read Full Post »

Fästmön och jag stack neråt Vaksala torg vid 13.30-tiden för att kolla in årets Distingsmarknad. Det är därför jag sitter här vid datorn nu och tuggar på sötsliskigt godis.

Vi lyckades faktiskt få en parkeringsplats hyfsat nära och det var tur! Det är nämligen SNORHALT ute och verkligen INTE sandat överallt. Vaksala torg var som en enda knögglig isbana… Skitdåligt! Detta fick till följd att vi halkade fram mellan stånden. Stånden, för resten, var det ingen ordning på. De stod lite här och var, ingen symmetri eller planering för fem öre. Nej, man skulle ha låtit Kickorna planera det hela så hade det blivit så bra så.

Det fanns emellertid en hel del att titta på. Både i stånden och sånt som gick på två ben. Som vanligt var vi snyggast och alla andra såg inte kloka ut. Fast värst var nog Sofia, hon såg plastig ut och dessutom var hon skamligt billig…


Sofia – plastig och skamligt billig.

                                                                                                                                                        Att det var sexhundranionde gången det hölls Distingsmarknad här märktes tydligt på en del… original. Man får verkligen träningsvärk i öronen när man går förbi vissa knallar…

Men faktum är att vi ändå njöt av den typiska marknadsdoften av brända mandlar trots att vi frös och jag var yr. Det var som om hela jorden snurrade – vilket den ju gör, men jag vet inte om gemene man känner av det..? – och det kan INTE ha berott på Llaphroaig-fudgen vi provsmakade. Alltså duuuu… Nåt godare har inte JAG smakat på de senaste elva åren, typ! Naturligtvis handlade vi lite sån fudge och killen vi köpte av sa glatt när vi gick:

Vi ses i morrn!

Var vi så uppenbara?..

Vi storfyndade också strumpor – 14 par för 100 pix, så vi tog sju par var. Nu klarar vi oss ett tag…


Annas lite mer färgglada par till vänster, mina i gråskala till höger.

                                                                                                                                                     Efter diverse provsmakningar blev det läge för nåt med lite mer substans och sen var ju Kickorna kaffesugna också. Vi traskade över gatan till Kvarnen, en av Uppsalas otaliga gallerior. Där bjöd Anna på briemackor och hett kaffe innan vi traskade in och ut i några affärer, bland annat Oil & Vinegar, en härlig presentaffär, och Kvarnen Bok & Papper, en sån där hederlig gammal bok- och pappershandel som man kan flanera runt i i evighet amen. Kvarnen-besöket avslutades med att jag lämnade in mammas och mitt Lotto – för att upptäcka att vi faktiskt vunnit hela 25 kronor i lördags!

Så halkade vi tillbaka till Clark Kent* för vidare färd till Annas jobb där en irriterande unge försökte springa i vägen för Clark. Ingen skada skedd, dock, men man undrar om barn får lära sig nån form av trafikvett nånstans, hemma eller i skolan… Det tror jag inte.

Lite trist att komma hem till en mörk lägenhet, men Minsta Prinsessan kom samtidigt och hälsade som den väluppfostrade lilla flicka hon är. Fast det blev ju inte mindre trist när jag satte mig vid datorn och upptäckte att ytterligare ett nej på ett jobb hade trillat in i mejlboxen. Därför tycker jag att jag kan trösta mig med marknadsgodis, för jag orkar inte gråta idag. Jag orkar bara inte.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Generellt om dagen kan sägas att den är av en lättare blå färg. Det känns som om nånting inuti har lättat, släppt. Fråga mig inte vad eller varför. Kanske beror det på att jag har vågat tre saker under gårdagen som jag inte trodde att jag skulle våga. Då stiger självförtroende och självkänsla.

Jag fick ett citat mig tillsänt från vännen S och jag kan bara inte låta bli att lägga ut det:

Läser man länge, så lär man sig någonting, eller glömmer sorgen, eller somnar – men man vinner alltid någonting.

Henryk Sienkiewicz

När min vän hade läst det tänkte h*n på mig. TACK!

Igår utspelade sig också en liten solskenshistoria på eftermiddagen. Tyvärr kan jag inte delge er den av olika skäl, men den involverade karameller, Elias och tandläkaren. Och den snälla tanten som är berörd har fått höra större delen av berättelsen!

Fästmön och jag åkte till stan. Vi satt med våra ekonomier en stund – inga roliga saker, men måsten. Jag hade tänkt ringa vännen CL som ringde mig i onsdags kväll när jag var slut efter begravningen, men i stället blev det en signal till F. Och jag blev så rörd över det fina sms:et som kom lite senare med bland annat detta innehåll:

[…] Det är så lätt att prata med dig. Det känns som att det bara bubblar och det är så mycket man vill säga. […]

TACK! Jag blev glad att få veta att jag gör nåt bra! Och du F är en av mina allra äldsta vänner som jag önskar fanns på närmare håll!

Nu ska Anna och jag inta en sen frukost och sen tänker vi oss ner på Distingsmarknaden på Vaksala torg. Det blir en utmaning för undertecknad att gå där bland alla stånden – och då menar jag inte enbart i snusk-bemärkelse. Jag gillar ju inte att trängas med folk, men idag ska jag göra ett försök. Och så ska jag leta efter strumpor, såna som jag fick av Annas snälla mamma och L i julklapp. Anna börjar jobba klockan 16, så det är bäst att vi sätter lite fart!

Read Full Post »

I eftermiddags trotsade vi kylan, jag, Fästmön, Frida och Elias och åkte till Distingsmarknaden. Där var det massor av härliga dofter och gratisprovningar av godis, men också väldigt kallt. Vi gick omkring bland stånden en timma, det räckte bra. (Sände en tanke till Kvast-Hilda och Lilla Häxebarnet som vi observerat smyga in i värmen på Tokerian för att fika, minsann! Men de hörde ju inte våra visslingar och rop efter dem. Misstänker att en vis tät och gul huvudbonad var skuld till detta…)

I vart fall noterade vi bland stånden ett fantastiskt färgrikt sådant och jag tänkte genast på min vän Fru Hatt. Tog en bild som jag skickade över mobilt för att glädja henne. Se bilden och förstå hur GLAD hon blev!


”Tofflan älskar alla tofflor – utom Foppa såna – både röd och vit och svart, gör detsamma har hon sagt. Tofflan älskar alla tofflor utom F!” (Mel: Jesus älskar alla barnen)

                                                                                                                                                  Elias blev mest förtjust i en dansande same. Armen och kepsen på bilden nedan tillhör emellertid Bo Göran Sven. Tror jag… Den dansande samen fanns i hans stånd i alla fall. (Fanns i hans stånd… Säger man så?)


Bo Göran Sven i svart keps och hans dansande same.

                                                                                                                                                     Faktum är att marknaden var så lyckad att jag, som är så totalt ointresserad av mode och kläder, inhandlade ett klädesplagg. Trycket på plagget är ju nämligen mer än bara ett tryck och ett tyck – det är ett faktum!


Toyota rules!

                                                                                                                                              Frusna stegade vi mot bilen och stannade till hemma hos mig för att hämta lokalblaskan och post. Dagens post bestod av en inbjudan att testa en ny KIA. Fattar inget! Vad är KIA???  Johan tyckte att jag skulle gå dit iförd min nya t-shirt. Skulle vara lagom provocerande, det… 😈

Hemma hos Anna hade det pågått snusk medan vi var borta. Ådi och Lilla Anna hade fuffens för sig i sovrummet. Jag kom på dem, in flagranti, och fotade dem förstås.

Read Full Post »