Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stamp’

Det kändes nästan som hemma när jag blev väckt före klockan sju av klamp och stamp och barnaskrik. Men jag låg och lurade i min bädd, en madrass på golvet, fram till klockan åtta. Sen blev det toabesök. Magen är inte riktigt lika förtjust som jag i allt påskgodis.

Jag kom på att jag ju inte har önskat dig som läser glad påsk. Så det gör jag här och nu:

GLAD PÅSK!

Vi släpper inte in några påskkärringar som bara vill åt vårt godis eller ännu hellre, tigger pengar, så nån sån bild kan jag inte lägga in här i inlägget. Håll i stället tillgodo med att titta på mammas fina, ryska påskägg, en bild jag tog förra påsken!

Fina, eller hur?


Idag ska vi låtsas
att det är min födelsedag. Jag ska få paket och jag vet i alla fall att jag får två stycken, jag har valt dem själv. Till eftermiddagen har vi en Tobleronetårta och i kväll blir det middag på Restaurang Ming. Ming betyder ju pärla och detta ställe är i sanning en riktig pärla med god och vällagad mat och trevlig personal. Det är ju sånt som göra att man återvänder gång på gång…

Det här stället, Ming, är en pärla!


En av mina läsare i Uppsala
lämnade en kommentar här i vilken hon berättade att Uppsala är snöigt. Här väntar vi på snön, inte en flinga har fallit hittills idag, men det kommer väl. Igår var det en fin och solig dag, fast vinden var nordlig och kall. Idag är det väldigt mulet ute, så jag gissar att det är snömolnen. Tur att det inte är sol (!) för nu varnar forskarna för den svenska vårsolen också. Den sägs ha lika stark UV-strålning som vårsolen på Sicilien. Men varför är det då ändå så att de flesta fallen av hudcancer inte finns kring Medelhavet utan här? Kanske nån av läsarna från mitt förra arbetsliv kan svara på det?  (Jag såg att ni läste min blogg igår kväll. Hur vore det om ni ägnade er åt huvudsysslan, vård, när ni är på arbetet? Nu får ni chansen via en direkt fråga!)

Mamma och jag har en ny liten tradition och det är att vi promenerar längs med sjön och letar kvistar till vårt påskris. Vi får se hur det blir med den saken idag, det ser inte ut som nåt skönt promenadväder. Men vi måste ju ha nåt att hänga de fina äggen i.

Annars blir det inte mycket gjort den här dan. Den är liksom bara lååång… Jag ska duscha och tvätta håret och det ska bli skönt. Jag saknar min älskling, förstås, men vet att hon jobbar idag och i eftermiddag får hon hem Elias igen.

På söndag ska jag träffa vännen FEM, det blir nog framåt kvällen ifall vi ska träffa faster E på dan också. Det ser jag fram emot! Och sen måste jag packa, för på måndag vänder Clark Kent* och jag hemåt igen. Men först ska vi fira påsk i några dar… Och fylla på påskägget som jag tömde så fint igår. I bilen på väg ner smaskade jag på innehållet i Annas påskägg, men då var jag väl så mätt på smörgåstårta, för det finns ett par bitar kvar…


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Jag vill inte! Nej, jag vill verkligen inte! Men jag ska. Göra den där ultraljudsundersökningen.


Jag vill också trotsa!

                                                                                                                                                             Har nyss haft den äran att strax efter klockan sju få njuta av ett utbrott med skrik och stamp. Ärligt talat känner jag för att göra likadant, men jag är ju vuxen och borde veta bättre. Men jag har ingen lust att göra det där ultraljudet.

Varför? Mest troligt för att jag är rädd. Rädd att de ska säga att jag måste stanna kvar och få sprutor och observeras så jag inte får nån inre blödning. Jag hatar det som är sjukt, jag hatar sjukhus. Och Sjukstugan i Backen har ju på sätt och vis varit inblandad i det som nästan tog livet av mig i början av förra året. Då vill man inte dit igen. Man skyr det. Jag skyggar.

Jag är rädd.

Blir jag utsläppt åker jag till Anna i eftermiddag efter att ha ringt min mamma och Annas mamma, den senare angående skjutsen i morgon eftermiddag. Anna jobbar kväll i kväll och jag har lovat att passa Elias och se till att alla barnen får mat i sig. Jag hoppas orken räcker ända till kvällen. Jag har sovit bra i natt och jag hoppas Anna har gjort det också, nu inför första arbetsdan efter semestern.

Men jag är fortfarande trött. Och rädd. Och önskar att jag var 40 år yngre och att det var tillåtet för mig att skrika och stampa med foten och att nån lyssnade på mig och tröstade mig.

Så! Nu har jag skrivit av mig! Sluta självömka och ta mig i kragen.

Read Full Post »