Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stående’

Ett pappersvändande inlägg.


 

Ibland överträffar verkligheten fiktionen. Jag piskade mig till att göra en rejäl pappersvändning idag, eftersom morfars skrivbord, på vilket en enorm hög papper låg, hotade med att kollapsa. Den enorma högen fördes under ett visst stånkande till köksbordet av utrymmesskäl och av ergonomiska skäl. Jag behövde plats för att vända papper till flera högar och jag behövde göra det stående, i en bra arbetsställning. Men ett hem är inte ett kontor, kan jag och ryggen med mera konstatera.

 Pappershög

En enorm pappershög fördes till köksbordet för att vändas till två högar.


Verkligheten, ja… 
Att få svart på vitt på aktuellt läge kan vara otroligt jobbigt. Men det finns alltid såna som har det värre. Grekerna, till exempel.

En stor pappershög och två smärre

Tre Uppsalahögar: en ”Nej!”, en snart före detta enorm och en ”Hopp”.


De två nybildade högarna
stod för ”Nej!” respektive ”Hopp”. Ett tag rådde ganska stort kaos bland papperen. Men snart började de två nya högarna bli rätt prydliga.

Två prydliga högar på väg att bildas

Två rätt prydliga högar på väg att bildas.


Medan jag stod där och vände papper 
funderade jag över det här med att svara. Alla mina papper har nämligen inte fått svar på sitt innehåll. Vissa företag är sämre än andra på att svara. Att det ska vara så svårt…

Till sist var den enorma högen försvunnen och ersatt av två prydliga högar med papper (och en liten hög med ett par kuvert). Dessvärre är ”Nej!”-högen högre än Hoppets hög. Realism.

Två högar med papper

Två högar med papper. Den vänstra är dessvärre ”Nej!”-högen. Hoppets hög, den högra, är betydligt lägre.


Eftersom det krävs att jag alltid måste kunna bevisa
att jag inte fuskar, sparar jag samtliga papper. Men ”Nej!”-högen har flyttats till ett hyllplan i mina nyrensande och omstuvade bokhyllor. Hoppets hög bildar en inte lika enorm hög som tidigare på skrivbordet.

Hyllplan med pappershög

”Nej!”-högen fick plats ovanpå en gammal ”Nej!”-hög på ett hyllplan. Clownen i gult tittar på med tårarna rinnande ner för porslinsansiktet.


Sen plingade det på dörren. 
Utanför stod en postflicka i små shorts med ett XL-paket till mig. Vad kan det innehålla för spännande? Om jag inte gissar fel innehåller det gratisjobb för min del, förhoppningsvis ett kärt sådant.

XLpaket

Spännande? Troligen gratisjobb, men det kan ju vara nog så kärt.

 

Nu ska jag gripa mig an nästa vändningsprojekt. Synd att jag inte får lön för det. Jag är en jävel på att vända papper, sortera och framför allt strukturera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska lördagen.


Idag har jag slagit rekord!
Ja, inte i hastighet, men i längd: jag gick 4,2 kilometer. Det var en rolig tur, för vädret var underbart och jag träffade en gammal vän från förr i tia*.

Men först skjutsade jag Fästmön till jobbet och så var jag på Tokerian och skenade fram och tillbaka som om jag aldrig hade varit där förr. Jag hittade fisk till bra pris och köpte både torsk och lax. Mums! Men i kväll får den gode Dr. Oetker fixa min middag – quattro formaggi-pizza.

Gult träd underifrån

Himlen är blå idag!


Idag är det en sån där fantastisk höstdag
som bara vissa dagar är! Himlen är blå och solen skiner. Det var så varmt att jag kunde promenera iförd endast t-shirt och tunn luvatröja. Solbrillorna satt på näsan, förstås, för höstsolen var stark.

Gult träd o blå himmel

Gult och blått


Dagens dominerande färger
var gult och blått. Påminde lite om den gigantiska banderoll jag fick igår på ICA Heidan när jag handlade. Det var visst nåt sportevenemang på kvällen… (Ja jag vet vad, men är totalt ointresserad.)

Promenadens höjdpunkt var emellertid varken sol eller färger utan den gamla vännen jag mötte! Egentligen en vän till en vän, men allas vänner blev våra gemensamma vänner. Det var på 1980-talet när jag bodde i studentkorridor. Så nu fick jag både H:s mobilnummer och vår gemensamma vän R:s. R har jag inte sett sen h*n gjorde skandal och rymde med ”sin kusin”… Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska skicka ett sms och vad jag ska skriva till R i såna fall.

Gulrött träd o grönt träd

Ungefär vid dessa träd möttes vi.


Jag rundade och hamnade
på vägen mot Den Hemliga Trädgården. Men först gick jag i en liten allé. På ena sidan av gång- och cykelbanan upptäckte jag fruktträd. Gick jag i nåns före detta trädgård, tro..?

Höstträd längs gångbana

Höstträd längs gång- och cykelbanan, men till höger noterade jag fruktträd.


Jag pinnade på rätt bra idag,
men slog inga hastighetsrekord, som sagt. Det viktiga för mig är fortfarande att komma ut och få ljus och frisk luft – och att komma hemifrån. Eftersom jag har (haft) problem med båda mina fötter – hälsporre på den ena, snedtramp med uttänjt ledband som följd på den andra – vågar jag inte gå för långt ifall jag inte fixar att gå tillbaka. Dessutom gör sig yrseln påmind då och då. Idag gick det emellertid hur bra som helst.

Tofflans ben skugga

Vi pinnade på, mina ben och jag.


Inte heller
var jag det enda svinet som var ute. Jag noterade ett och annat på min färdväg. Inte vet jag om jag tyckte att det var så snyggt heller…

 Staty vildsvin

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte?


I en trädgård
såg jag toppen av en lekstuga, troligen. Jag undrade hur många tusentals lekar som lekts och sagor som berättats där inne…

Lekstuga med toppigt tak

Hur många lekar har lekts här inne, tro?


Så anlände jag
till Den Hemliga Trädgården. Grinden stod vidöppen – det är som om husen och trädgården ropar på mig…

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Grinden stod öppen som om huset och trädgården ropade på mig.


Faktum är
att jag såg att man till och med kan köra in med bil! Tomten måste vara hur stor som helst, för det var ingen liten garageinfart utan en väg.

En väg in i Den Hemliga Trädgården

En väg in!


Jag passerade.
Vågade inte bli stående. Tänk om nån som bor där ser mig och tycker att jag snokar!

Runt hörnet höll en husse på att klippa häcken. Jag blev utskälld av hans lilla hynda, en rätt ynklig lite vakthund. Men jag noterade de sylvassa tänderna och hunden såg inte snäll ut. Det är första gången jag blir utskälld av en en fyrbening, dock, så lite förvånad var jag allt.

Träd och häck höst mot blå himmel

Gult och orange och blått mitt emot den ilskna hyndan.


Plötsligt var jag nästan hemma igen.
Bara en sida bild – på ett träd, förstås!

Mörkrött träd mot blå himmel

Mörkrött mot blå himmel.


Medan jag har telefonerat
med mamma, skrivit detta och ätit lunch bestående av frukt- och nötmix samt vatten, har tvättmaskinen jobbat på. Dags att hänga dagens tvätt. Den är faktiskt inte tjockis-svart utan ljus!..


*förr i tia = östgötska; betyder: förr i tiden


Livet är kort.

Read Full Post »

Äh, det är inte ett dugg synd om mig som inte gillar semlor! Idag på förmiddagen gav jag bort min semla till en österrikisk doktorand som skulle få en gäst och försökte spara halva sin semla. Snäll är jag visst ibland – mot somliga… För övrigt köpte jag en kanelbulle på vägen hem när jag var på Tokerian. Det kändes alltför trist att bara köpa yoghurt och mjölk, liksom, så jag ville pigga upp plastpåsen – och mig själv! – med Tokerians übergoda kanelbullar. Så nu blir det bulltis-dag här!

Tokerians kanelbulle och en och en halv senapsmugg pressokaffe blir det i afton = bulltis-dag!


Det var trevligt att träffa CJ
och luncha! När väglaget blir bättre och jag känner mig piggare ska jag ta en tur utåt landet för att hälsa på CJ hemmavid. Vi var på Syltan och lunchade, jag tog alldeles för mycket fisk, så jag fick lämna. Såg några bekanta ansikten och ett av dem ringde jag upp när jag kom tillbaka till kontoret. Det blir till att göra besök framöver, både för Det Bekanta Ansiktet och mig, för vi har nya kontor båda två.

Ett annat bekant ansikte – och ett trevligt sådant – träffade jag när jag hade landat här hemma i New Village. Jag fattar inte varför L och jag inte träffas oftare, vi har alltid massor att prata om och blir vanligen stående nånstans tills hennes man eller barn eller min mobil anropar nån av oss…

Jag hann med två intervjuer idag och en del småfixande. Besvarade en enkät inför en nätverksträff i nästa vecka. Annars har jag varit väldigt trött idag, trots att jag fick sova en halvtimma längre. Men i morgon ska jag börja glesa ut medicinen. Hoppas det funkar. Troligen slipper jag inte ifrån gastroskopin ändå. Det är ingen rolig undersökning, men jag har gjort den så många gånger så bara man pumpar mig full av nåt skit som jag blir härlig av så går det bra. Tänkte åka och lämna prov vid halv åtta i morgon bitti. Då hinner jag ut till jobbet till halv nio, redan.

I kväll blir det lugna puckar, jag ska upp extra tidigt i morgon eftersom jag ju måste ta en omväg om laboratoriet. Tidigt i säng är min plan, alltså. Den brukar spricka… Eftersom jag hatar nålar och gärna svimmar av blod, bestämde jag mig för att vara lite snäll mot mig. Därför har jag inviterat vännen Rippe på thailunch i morgon – och hon kunde! 

Det är för resten Rippe som gav mig Fragment, en bok som innehåller texter av Marilyn Monroe, i julklapp. Jag började läsa den igår och den är förstås fascinerade! Fina bilder också! Jag och Fästmön gav för övrigt bort just Fragment till Jerry i julklapp. Ibland är det så att man ger bort det man själv helst skulle vilja ha… Det ska bli kul att höra vad Jerry tycker om boken sen.

Fragment består av texter av Marilyn Monroe.


Anna har jag inte pratat med
på 100 år, känns det som, så jag tänkte slå henne en pling i kväll också. Gissar att det är semmelfest där ute just nu, så jag väntar ett tag.

Read Full Post »

Varning för snuskigt språk!!!


Varje kväll smörjer jag in mina fötter
när jag ligger i sängen. Jag har nämligen under många år haft problem med spruckna hälar och annat skit under fotsulorna. För några år sen fick jag en bra fotcreme av mamma som gjorde mina fötter mjuka som bebisstjärtar. Tyvärr går den bara att köpa hos fotvårdsmänniskor och dit kommer såna som jag, med min ekonomi, inte.

CCS har en fotcreme som jag sen började använda. Serien har också en fotsalva, som är något fetare. Men fotcremen har räckt bra för mina hälar.

Jättebra fotcreme.


Vanligen köper jag CCS fotcreme
på apoteket, så för ett par veckor sen, när tuben nästan var slut, stegade jag över rondellen till Apoteket Hjärtat på Tokerian. Tråkigt nog hade de inte min vanliga fotcreme. Men jag är inte den som är den, utan bestämde mig för att testa Apoteket Hjärtats egen fotcreme. Enligt tuben är den

parfyrmerad svalkande återfuktar huden och hjälper mot sprickor

(Nej, man har uppenbarligen inte hört talas om skiljetecken…) Priset var ungefär detsamma som för min vanliga fotcreme. Dessutom skulle den innehålla aloe vera och det gillar jag.

Ett rinnigt elände från Apoteket Hjärtat.

 

Men jag blev skitbesviken! Hjärtats fotcreme är för det första rinnig. Ja, den är så rinnig att jag inte kan ha den stående som man ska – på dess hatt – för då får man liknande en rejäl och explosionsartad sädesavgång i nyllet varje gång man öppnar locket. Och det vill man ju verkligen inte! USCH! 

För det andra känns det som om den inte tränger ner på djupet i fotens hud. Den lägger sig snarare som ett halvfett lager utanpå, vilket inte gör nån större nytta. Det enda jag egentligen gillar med cremen är doften. Den är OK.

Nä, det blir lågt betyg för Apoteket Hjärtats fotcreme.

Read Full Post »

Nästan färdig med allt jag föresatt mig att göra under dagen. Tvättmaskinen är nystartad och jag ska strax in i duschen. Man vill ju inte passa in alltför bra i Tokerians klientel, menar jag. För tanken är ju att jag ska dit för att kompletteringshandla till middagen. Sen.

Det blev en diskbänksfika, stående. Hittade en muffinsj***l som levde och en skvätt Herrljunga nästan alkoholfria flädercider. Gott! Lite snabb energi.


Diskbänskfika.

                                                                                                                                                                Urrk, så inte ren jag är och så inte gott jag luktar! Snabbt skicka upp detta nu och sen in med mig i duschen!

Read Full Post »