Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘städskåp’

Ett inlägg om flyt, mat, förrådsstädning och andra nyttigheter. 


Det var inte riktigt soligt igår,
men det var varmt. Jag åkte iväg mitt på dan och gjorde min intervju. Den tog cirka en timme inklusive körtid. Det tog 45 minuter att skriva artikeln och fixa med bilden. Fakta- och citatgranskningen gick suveränt fort, så jag la in text och bild i publiceringsverktyget, lay outade och mejlade Pe redan vid halv tre att min artikel var klar – bara att publicera när som. Jag är mycket nöjd med detta flyt! Framåt kvällen klickade Pe på publicera.

Hämtade sen Fästmön vid jobbet. Min fantasi när det gäller mat är inte direkt enorm, så hon fick bestämma och vi åkte tillsammans och handlade på ICA Heidan. Där träffade vi för övrigt två riktiga mediekändisar… *skrockar*

Vi tyckte att Nallekorven var fruktansvärt gullig, men jag äter ju inget annat kött än kyckling och kalkon, så vi avstod. Jag fotade Nallekorven i alla fall.

Nallekorv

Fruktansvärt gullig korv.


I stället fick kallskuren kalkon i olika former
– rökt, salami, pastrami och vad-det-nu-heter – samt mimosa- och potatissallad följa med oss hem. Vi dukade upp på ballen* – och skrattade åt att troligen nån skata (inte vi själva!) varit framme och snott värmeljuset vi hade i den lilla midsommarstången på bordet. Dumfåglar! Man kan väl inte äta ljus, heller!..

Kallskuren kalkon

Kallskuren kalkon i olika former samt röror blev en fin middag.


Sen kom Anna på
att hon hade glömt att fixa en grej på jobbet, så vi packade in oss i bilen och åkte tillbaka dit. Anna letade en timme efter en blankett, stackarn, och hon hittade den inte. På mig gick det ingen nöd, jag hade en bok med mig. Dessutom gjorde jag nåt drag då och då i nåt av de fyra partierna Wordfeud jag hade på gång.

Bok o solbrillor på bord

En bok är alltid ett gott sällskap.


Kvällen avrundades
med lite läsning och TV. Jag började läsa en ny bok – inte en deckare! Den handlar om, som titeln anger (du klickar väl på länken?), sorg efter att ha förlorat en nära anhörig. Dessutom är den, intressant nog, skriver ur den vuxne sonens perspektiv – trots att författaren alltså är kvinna.

Men idag har jag inte tid att sitta här vid datorn. Idag står det FÖRRÅDSSTÄDNING på schemat. Jag hoppas verkligen inte att Johan messar och skriver att han har varit magsjuk i natt, för här ska jobbas! Johan ska få bli mina starka armar när saker ska kastas, nämligen. Det blir ingen nåd idag – det som inte används eller är trasigt hivas.

Dessutom ska jag passa på att rensa mina garderober och ta med gamla, men hela kläder, till Återbruket. Jag har börjat med att leta efter lagom stora klädpåsar i mitt städskåp – och insåg att även städskåpet skulle må bra av att rensas… Snacka om påsfetischism…

Jag har varit ute i förrådet och tagit en före-bild. Det går baske mig inte att komma in där, se själv…

Förrådet

Det går inte att komma in i mitt orensade förråd.


Faktum är att jag även här
har börjat lite smått. Jag har flyttat över alla krukor samt två lådor med småpryttlar till vår nya, gemensamma hylla. Det var inte svårt att fylla den…

Grejor i nya förrådshyllan

Mina tre hyllplan är de översta. Inte svåra att fylla…


Detta innebär att jag har en hylla
inne i förrådet som nu är så gott som tom. Där ställer jag nog kanske en del tidskrifter som jag ska spara och möjligen elljusstakar. Stakarna ligger nämligen högt upp på en hylla längre in i förrådet idag – totalt oåtkomliga. Det är dumt. För vi vet ju att – HEPP! – så är det första advent…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte mycket man pallar så här på fredagskvällen. Men jag stod faktiskt inte ut med mina dammiga golv. Kom ju på att jag har en alldeles underbar tingest i mitt städskåp – en swiffer! Jorå, även Tofflan kunde förr i tiden gå på TV-reklam. Det här städredskapet är emellertid toppen mot damm – själva tingesten är lätt, man kommer åt på såna där jobbiga ställen som under och bakom soffan och framför allt: den är tyst!

En swiffer.


Jag köpte min swiffer
för ganska många år sen och jag vet inte om den fortfarande finns att få tag på ute i handeln. Men bra är den och underskattad av mig! Nu har jag emellertid återfunnit i gömmorna och nu ska den få tjänstgöra ända tills trasorna tar slut. För frågan är ju om det finns nya trasor att köpa…

Ett annat favoritstädredskap jag har är den mindre dammsugaren som jag fick av mamma. Den älskar jag! Om swiffern fixar de dammiga golven, fixar dammsugaren de smuliga golven.

Ett favoritredskap.


Men…
och det är nu snart jag kommer till poängen med det här inlägget… Så här på fredagskvällen är man ibland så trött att man bara vill grina. Då plockar jag fram en Snickers och…


Nej det gör jag INTE! Jag tog mig i kragen och gick ut med sopor. Som belöning skulle jag hämta in ett par starköl för att ställa på kylning. Det var då jag insåg att jag verkligen inte är städmanisk – trots att jag försöker ge sken av det. Ölplattan står nämligen i förrådet. Och i förrådet är det så fullt att det bara finns en ruta om typ 30 cm² att stå på. Resten är belamrat. Från golv till tak, till och med på väggarna.

Nu ska du faktiskt inte få se eländet, men däremot denna påse som grannen, som jag delar förrådsrum med, har ställt utanför sitt förråd. Jag fick mig ett gott, internt skratt när jag såg texten, för mitt förråd ser allt annat än GREAT ut…

”You look great…” OBS! Det är grannens påse och grejor runt om som faktiskt står på gemensamt utrymme i förrådsrummet. Men med tanke på att de är fyra och jag en tycker jag att det faktiskt är OK om de tar det utrymmet… 


Kanske borde jag ställa mig
på nån bakluckeloppis nånstans nån gång och försöka kränga en del saker. Mycket är det nämligen inte fel på. Jag har till exempel

  • gamla vinterjackor (för små/trasiga dragkedjor)
  • ett par mattor (fel färger för mitt hem)
  • uppslagsverk (från 1800 kallt)
  • blomkrukor (till förbannelse…)
  • en massa ungdomsböcker, typ Kitty, Tvillingdeckarna, Fem med mera (och till och med mammas gamla Kulla-Gulla och pappas Bill-böcker…)
  • delar från ett par tidigare perkolatorer (reservdelar!)
  • en gammal dator (jag orkar inte bära ut den till kärlet för elektronikskrot)
  • pärmar från studietiden (massor av bra papper om krukskärvor från Kreta och Gustaf Fröding, för att ge dig ett hum om bredden)
  • leksaker (som jag av nåt skäl skaffat mig som vuxen – förutom den gamla Televinkendockan från 1960-talet)
  • bordtennisracketar (spelar jag nu för tiden? Nej.)
  • badmintonracketar (spelar jag nu för tiden? Nej.)’
  • lovikkavantar (jepp, hemstickade, som mammakusinen B:s mamma har stickat. Tyvärr är det hål i samtliga…)

… med mera. Ja jisses… Bakluckeloppis var det. Och ”you look great”… Handlar inte om mitt förråd, inte…


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för Kiss och Bajs!!!


Idag har jag en riktig hemmadag!
Jag gillar verkligen att gå och skrota hemma – om jag inte är tvungen till det utan det är självvalt. Utanför regnar det fortfarande och jag njuter i fulla drag av att bara göra… ingenting.

Riktigt sant är det ju inte att jag inte gör nånting, för jag har ju tvättat en maskin och bäddat rent med mina nya satinlakan.

Titta så fint det blev! 


Överkastat är nytvättat
och hänger på tork, så bara för bildarrangemangets skull la jag dit Kiss och Bajs. De tronar annars, tillsammans med ett antal kuddar, ovanpå överkastet.

Nu ska man emellertid inte blanda ihop Kiss och Bajs i gosedjursversion med den fina akvarell jag fick till 50-årsdagen av Arga Klara. Den tronar än så länge i min bokhylla i sovrummet, i väntan på att jag ska hitta en passande ram. Den slutliga placeringen är ännu inte bestämd, men det kan bli på toadörren i hallen. Jag menar, då slipper ju folk gå in i städskåpet eller nån garderob av misstag när de vill kissa eller bajsa.

Kiss och Bajs i akvarellform. När vi ses ska jag be konstnären Klara att signera verket!


Jag känner mig döäcklig,
men ingen mer än jag själv drabbas. Jag har bara borstat tänderna och inte tvättat mig ännu och jag går omkring i rena underkläder, men skitful, oformlig grågrön t-shirt och slitna, tjockissvarta Nike-brallor. Igår slog det mig att ALLA som har gråa mjukisbrax tycks vara tjocka. Varför köper de inte tjockis-svarta mjukisbrax i stället? Då kan man åtminstone lura sig själv att fetman inte syns så mycket. Nä, gråa mjukisbrax gillar jag INTE.

Vad ska jag hitta på nu då? Tja, jag ska ta en surfrunda och sen blir det väl att slå en signal till mamma. Hon är så väldigt tyst den här veckan och skälet är ju hockey, vad nu det är för dumt påhitt!

Klockan 16 slutar Fästmön jobba och då ska jag åka och hämta henne. Vi måste sen stanna nånstans och kompletteringshandla till kvällens middag, som blir Tofflan’s cookalong no. 5.

Å vad jag njuter av tystnaden! Det enda som hörs är knattret av tangenterna och tyvärr en unge som gallskriker då och då. Men det senare får man borthöra ifrån. Jag är så glad att jag slipper höra sjutton olika musikstilar och färdigskrattade TV-program* samtidigt. Det enda som hörs i just denna stund är regnet… ungen som gallskriker…

Vad gör du idag då???


*färdigskrattade TV-program = TV-program där en (inspelad) publik hör skratta på de rätta ställena. Det bevisar en gång för alla att komedi inte är roligt. Jag menar, varför måste man tala om för folk när det är plats för skratt?

Read Full Post »

Ibland har vi vissa kommunikationsproblem i familjen. Och stundom är man liiite osäker på vem som pratar med vem. Här ett exempel från i kväll:

Storasyster: F*n det är ju fullt med grejor i det här städskåpet, det går ju inte att få in strykbrädan.
Mamma: Nej det är ju för att jag har så jä**a många ungar att jag måste stoppa en av dem i ett förråd.
Elias: Nu är aporna arga. [Avsåg ett dataspel…]

Read Full Post »

Ovanpå köksskåpen finns det ett utrymme som mest är irriterande. Där samlas damm i fett från matlagning. Men jag har lagt tidningspapper ovanpå skåpen och som den husliga människa jag är byter jag ut dem då och då, ganska ofta, faktiskt, samt torkar av. Och så har jag en del fina prylar där ovanpå.


Den här lite oskarpa bilden – jag fick vara akrobat för att ta den – föreställer en gammal burk med ett skepp på. Jag tror att den kom från pappas mostrar.

                                                                                                                                                            Fina gamla burkar är nåt jag sparar på och här är två till.


Burken till vänster med det maritima motivet kommer från pappas mostrar. I burken till höger var det choklad. Den burken fick jag redan som barn av mamma och pappa och jag hade ursprungligen schackpjäser i den…

                                                                                                                                                     Farmor hade också en massa fina burkar. Här en av dem som jag lyckades rädda.


En gammal kexburk med ett barn som håller en hund på.

                                                                                                                                                       Ovanpå städskåpet tronar en gammal hushållsapprat – mormors våffeljärn. Jag tror faktiskt att det fungerar, men det luktade INTE gott om det sist jag provade…


Ett rejält våffeljärn.

                                                                                                                                                          Under min tid som informatör inom en av länets offentliga verksamheter fick jag en fin keramikburk att ha pennor i. Den räddade jag med mig hem när jag slutade där. Nu har den pennor i sig också, men står på en av mina köksbänkar.


En vacker keramikburk till pennorna.

                                                                                                                                       Till avdelningen kitsch i hemmet hör nog detta madonnaljus, inköpt på nån liten inredningsaffär i Stockholm. Ett likadant ljus hade jag och ett x med oss till värden en gång när vi var bortbjudna på middag. Totalt värdelöst – när man tände det flöt det ut till en stearinklump!.. Så jag har behållit mitt blot til lyst.


Rätt kitschigt – och absolut omöjligt att tända! Hela ljuset flyter ihop till en stearinhög.

                                                                                                                                                      Slutligen ett foto från familjen. Idag är det mammas och pappas femtioförsta bröllopsdag. Mamma fick hjälp att göra fint på graven i torsdags och det glädjer mig. Men det hade förstås varit roligare att ha pappa i livet idag.


Ett vackert par från 1959.

Read Full Post »

Provrören är nu avlämnade och vid det här laget analyserade. Jag orkade faktiskt inte stanna och vänta på provsvaren. Doktor Anders var ute på äventyr idag, så jag gissar att jag får ett mejl eller en signal på måndag. Det är helt OK, det kan jag leva med.

Hemma igen satte jag mig datorn och krafsade ner några ord på datorn. Tog inte många sekunder innan den kära, kära fru Hatt ringde! Vet inte varifrån eller hur hon har fått sin RADAR, men den finns där. Uj uj uj! Hon hör ALLTID av sig när man bäst behöver höra en VÄNLIG stämma i telefonluren!


Bara till fru Hatt. Ett RÅÅÅÅÅÅSA hjärta!

                                                                                                                                                           Sen blev det då dags för frukost. Vid lunch. Men det var OK, jag är ju aldrig hungrig nu för tiden, bara yr och illamående. Och idag bar det sig inte bättre än att det blev Drattan Cullus som gästspelade inne badrummet. Det vill säga jag yrslade omkull. Kära ovänner och fiender, TYVÄRR slog jag inte ihjäl mig, jag slog mig inte ens. Segnade tjusigt ner och landade på mitt mjuka hull. Och där låg jag tills jag orkade komma upp på benen igen, som värsta 100-åringen! (Jag tror att jag måste läsa den där boken du skickade NU, Åsa!!!) Efter en stund ringde jag Fästmön för att beklaga mig lite.


Drattan Cullus – eller Björnen sover. Nån av lekarna lekte jag förut idag.

                                                                                                                                                    Oändligt försiktigt har jag, efter att ha vilat på gästsängen, steppat nerför trappan till postboxen. GULP! Idag låg där minsann ingen rolig bok från Åsa eller nåt vykort från Jonas eller fina kylskåpsmagneter från FEM – utan… ETT BREV FRÅN BANKEN! Höll på att knappt ta mig upp igen… Torr i munnen… Darrande på handen… Slet upp kuvertet redan i hallen och läste: 

Inbjudan till höstens frukostmöten. Endast till dig som är PRIO PRIO ETT-kund i banken!

(Ja, citatet ÄR något förvanskat…) Tre frukostmöten om juridik, reavinst och sparande. Om jag orkar så vill jag gå på alla tre! OSA senast om en vecka, så jag får tänka några dar.

Nu ska jag vila lite till. En tur till Apoteket får vänta och snabeldraken* står fint i städskåpet. Jag orkar inte.

                                                                                                                                           *snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Oj oj oj! Jag vet inte hur många vändor jag har åkt mellan huset och lägenheten idag… Det känns för övrigt inte som om jag har åkt utan GÅTT. Fötterna är trötta, jag är trött, huvudvärken bultar bakom pannan. Ja, ja, nu ska jag sluta gnälla.

När man är med och flyttar åt sin mamma kan det faktiskt vara ganska roligt också. Små saker som piffar upp och blir det nåt ljust i tillvaron. Som här, till exempel, en fin tvål och handdukar i nya badrummet.


Fin tvål och nya handdukar piggar och piffar upp!

                                                                                                                                                        Idag har vi åkt över med främst kläder, mat och krukväxter. När man tittar in i vissa skåp ser det onekligen rätt torftigt ut…


Lite knäckebröd och några salta kex.

                                                                                                                                               Skafferiet ser ännu ödsligare ut, kolla bara:


Lite spaghetti i burken och ett paket jasminris. På nedersta hyllan en wok och en matberedare.

                                                                                                                                                     Läget i kyl och frys är nåååågot bättre, men jag skulle ändå klassa åtminstone kylens innehåll som torftigt.


Det ekar ganska bra i kylen, eller hur..?

                                                                                                                                                    Nu tycker ju säkert du som läser det här att det är synd om min stackars fattiga gamla mamma som inte har nån mat. Men var lugn, jag ser till att vi äter varje dag.

Och sen är det ju det här att vi går och väntar på Den Stora Vinsten. Och DÅ JÄKLAR! För den som inte vet det har mamma och jag spelat på lotto tillsammans – varje vecka – i över 20 år. Ja, det är alldeles sant! Från början kunde man bara spela på lördagar, men nu är det dragning även på onsdagar. Fast det struntar mamma och jag i. Vi är konservativa och spelar enbart lördagar. En hel kupong plus Joker. Och nu råkar det vara så att den där storvinsten inte har kommit än. Rent logiskt borde den därför komma när som helst nu, efter över 20 bast. Eller hur? (Vore vi inte värda den? Den skulle inte svida efter allt packa-nerande och packa-uppande, liksom…)

I ur och skur, in sickness and in health, har jag – ja, för det är jag som har varit lottoansvarig, det vill säga lämnat in och bevakta vinster – traskat till inlämningsställen. Jag har hårdnackat vägrat att lämna in femveckors utan gått VARJE VECKA med vår kupong. Det har inte varit lätt alla gånger, särskilt inte när jag till exempel har varit inlagd på sjukhus eller utomlands. Men det har alltid löst sig – jag har STAPPLAT mången gång. Därför borde jag ju jubla nu när det går att spela lotto på nätet. Så bekvämt att bara sitta framför datorn och fixa kupongen. Självklart går det också att kolla lottoresultatet via datorn och internet. Tänk så enkelt livet är nu för tiden… Och visst jublar jag lite över teknikens under, det går inte att komma ifrån. Men jag lovar att jubla så rutorna skallrar när Vinsten kommer! OCH bjuda på kalas! Det är mamma och jag värda! Även om jag fortsätter att promenera med kupongen då och då, i vart fall…

Teknikens under, ja… Ja, det har onekligen underlättat en massa att kunna sköta vissa flyttbestyr åt mamma elektroniskt. Adressändringen gick hur smidigt som helst – fast det gick INTE att skriva in mammas telefonnummer, av nån anledning. Och så fick hon min e-post-adress. Hon har ju liksom ingen dator själv. (Men jag ska jaga på hennes faster, 93 bast, som tyckte att de skulle gå datakurs ihop när mamma har flyttat. Då kanske man kan mejla mamma i stället för att ringa. Ibland i alla fall.)

Till dess får mamma nöja sig med sedvanliga verktyg. Jag har gjort i ordning en verktygslåda åt henne – mycket bra att ha!


En vertygslåda i ett av köksskåpen borde finnas i ALLA hem!

                                                                                                                                                  Lite mer traditionella redskap finns i städskåpet där jag lagt in dammtrasor, putsdukar, silverputs, läderskötsel, glödlampor – det är inte färdigt än…


Ordning här!

                                                                                                                                            Ordningsamt, eller tja, så gott det nu går med tanke på volym och kvantitet, blev det även i linneskåpet.


Knökfullt, skulle jag vilja säga…

                                                                                                                                                   Inte direkt ”luftigt” som i köksregionen… Men kolla här då! Ett köksskåp som nästan är fullt!


Ett kökssskåp med ganska många burkar… Och några kaffepaket, ströbröd, socker och salt. Grovt.

                                                                                                                                                       Vi var ju en sväng på stan för några ärenden idag också. Bland annat hittade jag några fina sug-krokar som inte suger utan suger jättebra, om du fattar.


Ett litet köksstilleben. Diskborsten hänger på en sug-krok!

                                                                                                                                                    Dagens största problem var de hänggarderober vi inhandlat för mammas kappor. Alltså, dessa var jordens intelligenstest. Till och med min tekniska mamma gick bet. Se hur hon kämpar:


Måste man ha ingenjörsexamen, eller?..

                                                                                                                                                    Det slutade med att jag bar ner ”skiten” i källaren OCH kapporna och lyckades få till det. De hänger förhoppningsvis kvar…

Mitt i allt detta fick jag ett roligt skrivuppdrag. Återstår att se om man måste vara ingenjör även för det eller om denna Trötto-Toffla har lyckats…

Read Full Post »

« Newer Posts