Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Stadshuset’

Ett snabbt inlägg om en osmidig ballerina.


Jag är en klantig tant.
En osmidig ballerina. Fästmön och jag hade klivit av bussen vid Stadshuset och gick upp mot gågatan. I stället för att gå som normalt folk trampade jag i ett hål i asfalten på gatan och gjorde en piruett. Ja, jag ska ju alltid vara lite märkvärdig. Pinsamt!!! Anna sa att jag liksom rullade ihop mig som en boll. En jävla tung medicinboll i såna fall… En snäll okänd dam hjälpte mig upp. Det känns inte som om nånting är brutet, men jag har nog vrickat till min friska fot en del. Ena armbågen gör lite ont och handflatorna svider, fast det gick inte hål på huden nånstans. Jag kan gå på foten och vi tog en kulturnattsrunda som emellertid slutade lite i förtid. För det är inte skönt att gå på foten även om den är funktionsduglig.

Så nu behöver jag sätta upp foten i högläge och vila den. Mer text och bilder från vår Kulturnatt kommer därför i morgon – om jag kan gå till datorn…

Docka

Måste sitta med foten högt.


Var du nere på Kulturnatten??? Skriv gärna några rader och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för lite skitnack!


Nej, jag var inte hungrig
och jag skulle inte ha nån middag…

Min middag. 


Jag skulle ju dela ut ett pris.
Eller rättare sagt Mie skulle få bjuda mig på öl för att hon vann en tävling kring lådan på toa på jobbet. (Den med skit i.) Men lite plockmat slank ner ändå. (Dock inte i lådan på toa på jobbet…)

Och Mie var inte ett dugg trevlig, inte Mats heller. Nehej då! ÄH FAN, JAG BARA SKOJAR!!!

En trevlig Mie. Naturligtvis tog jag bilden när hon minst anade det! 


Blogg
vännen Mie
har tappat sitt förled och blivit vän. Men faktum är att vi faktiskt kände varandra utan att vi visste om det innan – jag känner i alla fall Mies pappa, för vi har jobbat ihop. Small world…

Det var såå kul att ses och det lär bli snart igen om inget trist inträffar. Förhoppningsvis joinar Fästmön och Den däringa Kullan då också.

Trött, men mätt och glad haltade jag iväg till Stadshuset där jag tog fel buss hem med flit. Skönt att promenera, trots häleländet, med bara månen som sällskap i höstmörkret.

Med månen som sällskap. 


Så vackra färger,
jävla irriterande skitdålig Ajfånkamera… Men ändå…

Rena natta.


Nu ska jag strax borsta tand
och sen skutta i säng. Orken är definitivt slut. Så ock en synnerligen bra kväll. Tack, M n’ M! (Jag var alltså ironisk i början av inlägget.)

PS Sa jag det att jag VERKLIGEN har en andedräkt som en kompost efter ädelost och tonfiskrullar med mera???


Livet är kort.

Read Full Post »

I fredags stängdes delar av centrala Uppsala av. En knivbeväpnad man hade tagit sig in i Stadshuset och hotade att ta livet av sig. Ryktet säger att det handlar om att mannen skulle utvisas. Personalen lämnade byggnaden, för han hotade ju inte dem som jobbade där. Och för resten, det var väl inte så många kvar en fredagseftermiddag klockan 16…

Det blev ett stort hallå kring hela händelsen. Fredagströtta arbetare kom inte hem från sina jobb och gröngölingarna stadsbussarna fastnade mellan avspärrningarna. Nu efteråt är folk fortfarande jättearga för att polisen spärrade av.

Låt mig dra en parallell historia. I början av 1990-talet tillträdde jag en tjänst vid en förvaltning inom den verksamhet som ansvarar för länsinvånarnas mentala och kroppsliga hälsa. Mitt uppdrag var liknande det jag har idag – att bygga upp en informationsverksamhet. Fast det här var ju förstås före internets stora genombrott och hemsidor var ytterst ovanliga. Min andra arbetsdag kom en ung man in i administrationsbyggnaden där jag och mina nya kollegor arbetade. Det var sen eftermiddag och det var en mellandag, en dag mellan nyår och trettonhelg. Mannen hade en morakniv i handen och han låste in sig på toaletten. Där deklarerade han att han skulle göra sig själv illa.

En vanlig morakniv.


Folk blev handlingsförlamade.
Jag sprang runt och frågade vart man skulle ringa – min tanke var psykiatrin, vars akutmottagning låg fem minuters gångväg från administrationsbyggnaden. Men därifrån fick vi ingen hjälp. Så småningom ringde nån polisen, som dröjde tämligen länge. När man slutligen anlände hade förvaltningschefen, en gång i sin ungdom skötare, lyckats tala ut mannen från toaletten och fått honom att överlämna kniven. Då först kom polisen och tog hand om mannen. Jag fick senare veta att han var nyutskriven från slutenvården och skulle utvisas. Några avspärrningar var det inte tal om och polisen kom som sagt när mannen redan var oskadliggjord.

Jag kom att tänka på den här incidenten när jag hörde om vad som hade hänt här i Uppsala i fredags. Först, vilken skillnad det tycks vara när det handlar om Stadshuset respektive en administrationsbyggnad… För övrigt verkar det inte vara nån större skillnad mer än att folk blev hindrade från att komma hem och blev upprörda för detta. Samma bakgrund, hot om utvisning, gäller idag, knappt 20 år senare. Och samma förtvivlan hos den drabbade. Media fokuserade på den stoppade framkomligheten i centrala stan. Folk fotade och filmade och mannen visades upp både här och var, förhoppningsvis med maskerat ansikte i alla sammanhang. Jag undrar bara om det är nån som har skänkt mannen nån enda tanke..? Vad hände honom sen, efter att han förts till sjukhus? Är han färdigvårdad nu? Är han utvisad? Det här är retoriska frågor. Jag ville bara ställa dem eftersom jag tyckte att de flesta inte hade skänkt huvudpersonen nån större tanke…

I dagarna pågår en rättegång i ett av våra grannländer. Rättegången har fått enorm uppmärksamhet i media. Och på så gott som varenda foto som visas upp på gärningsmannen ler han mot kameran. Han är inte maskerad, men det är väl knappast så att nån betvivlar att han är skyldig till det fruktansvärda han anklagas för. Men han älskar det här! Han älskar den här cirkusen och den uppmärksamhet han får. Så varför ge honom detta? Varför inte vägra att visa upp en enda bild på monstret – ja, för oavsett om han är sjuk eller frisk är han ju ett monster om han befinns skyldig. Varför??? Nej, stäng av kamerorna och ge det hela så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag vill inte se hans grinande ansikte och jag tror att de drabbade kanske känner likadant. Jag kan också ifrågasätta att man ens håller rättegång, skuldfrågan är ju så uppenbart solklar. Lås in och kasta bort nyckeln!

Ge inte uppmärksamhet åt monster! Sluta fota!

Read Full Post »

I morgon är det en intressant konferens här i Uppsala. En konferens om sjukdomen MS och en ny behandlingsmetod. Behandlingen utgår från nya teorier om vad som orsakar MS. Enligt detta nya skulle sjukdomen bero på dåligt blodflöde från hjärnan via venerna. Den nya behandlingen är en sorts ballongvidgning som innebär att blodet flyter bättre genom de vener som finns i halsen.

Jag är varken läkare eller forskare, men eftersom jag känner många med just denna djävulusiska sjukdom är jag intresserad. Ofta funderar jag kring MS och även kring diabetes, dessa sjukdomar som ändå varit kända ett tag (!..) och ÄNDÅ har man inte hittat varken orsak eller behandlingsmetoder som är optimala, anser jag.

Det största problemet med denna nya behandlingsmetod mot MS är att den inte är tillräckligt kliniskt prövad än, vad jag förstår. Åtminstone inte här i Sverige. Men ett gäng svenskar, cirka 30 stycken, med MS har åkt ner till Polen för att låta göra den här ballongvidgningen. Till det facila priset av 70 00o kronor. Jag gissar att de har betalat själva. Och det är ju bra. Om man har den möjligheten att betala själv, alltså. För alla MS-sjuka finns inte det valet.


Kroppsliga symtom vid MS. (Bilden är lånad från Nyfiken Vitals hemsida.)

                                                                                                                                                        Därför väntar jag med spänning på fler prövningar och resultat för att se om teorierna håller och om det är en vettig behandlingsmetod. Jag vägrar nämligen att tro att ballongvidning i sig är en dyr metod – inte om den kan utföras här på hemmaplan. Men som sagt, först måste man se resultat!s

En annan ganska ny metod att behandla MS är stamcellsbyte. Först slår man ut immunförsvaret med cellgifter och sen transplanterar man blodstamceller för att bygga upp ett nytt och fungerande immunförsvar. Denna behandling baserar sig på att immunförsvaret angriper nervernas skyddande hölje. Detta gör att nervernas signaler till musklerna fungerar allt sämre. Sjukstugan i Backen deltar i en internationell studie kring den här behandlingsmetoden. Hittills har 18 patienter vid Sjukstugan behandlats med den här metoden. De flesta av dessa 18 har blivit besvärsfria. Inte heller här har det varit valfritt VILKA MS-sjuka som fått prova metoden utan den har varit förbehållen de som lidit av den aggressivaste formen av sjukdomen. Inget val här heller, alltså, men en prövning pågår här hemma sen 2004. Alltid något.

↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔↔

Ett annat val som somliga har att göra är de OMVAL som anordnas i Örebro och Västra Götaland. Det handlar om ungefär 1,2 personer som ska gå till valurnorna igen, därför att bristfälliga budröster räknades medan vissa förtidsröster INTE räknades. Uppsala kommun hjälper till och fixar förtidsröstning i Stadshuset. Hittills har en (1) person förtidsröstat. Ja jag vet, Örebro och Västra Götaland ligger inte i Uppsala, men vi har troligen en massa myndiga studerande därifrån. Omvalen gäller för övrigt kommun (Örebro) respektive landsting (Västra Götaland). Kanske dessa omval inte engagerar så mycket, bland annat för att man befinner sig på distans… Detta gäller kanske till och med ALLA parter. (Ja, jag är ironisk.)


Omval i Örebro och Västra Götaland på söndag den 15 maj. Men redan nu kan man förtidsrösta, till exempel i Uppsala Stadshus.

Read Full Post »

En lång dag är slut. Det är mitt i natten, strax efter midnatt. Fästmön har fått lite födelsedagssång och ett paket alldeles nyss – mer blir det när vi har sovit några timmar.

Vi har tillbringat hela dagen i Stockholm. Trötta, frusna och ont i fötterna, men nöjda med en trevlig dag. Här får du dela den med oss!


Nya centralen i Uppsala, invigs söndagen den 11 april. Till vänster: gul bil!


Centralen i Uppsala där gammalt (till höger) möter nytt (till vänster). De två stationshusen ska vara ihopkopplade.


Anna väntar på tåget till Stockholm. Framför henne KAN det stå en medlem i ex-bandet Greta Jonsson band…


Jag läser snusk som vanligt på tåget.


En liten kjol.


Bakverk på Hurtigs. Somliga hade mycket svårt att bestämma sig för vad som skulle ätas. Andra var snikna, halade upp legitimation och frågade om man fick rabatt för att man heter Hurtig… Det fick man…


Fru Hatt och Anna kalasar på Hurtigs.


Enda sättet att få i Tofflan morötter är att ställa en morotskaka framför henne!


Två damer änglar botaniserar bland kläderna på CUM. Precis innan hade KL, en bekant från ett liv mycket långt tillbaka, ringt på min mobil…


När änglarna blev lite trötta hängde de upp vingarna på väggen och slog sig ner i närmaste fåtölj.


En svinful och snuskig slips jag såg i en affär.


Ett bokfynd jag gjorde på mitt favoritantikvariat. Men jag säger inte var antikvariatet ligger…


Vi såg en japansk utställning av svartvita foton på Kulturhuset.


Utanför Kulturhuset var det också rätt svartvitt…


Anna grejar med mobilen i mörkret. Mobilen krånglade rätt mycket, tyvärr…


En läskig rygga.


Färgglatt med rosa hatt på regnbågshår… Vem vill ha..?


Ett kort att bli glad av och åt.


Orange flip-flops är väl snudd på lika fult som foppisar???


En hemlös i ett hörn?


Stadshuset – en klassisk silhuett.


Inte alltid så lätt att komma Anna nära, men här lyckas jag!


Nallar till förbannelse i en affär…


Tittut!


Sci-fi-bokhandeln ser ut som en kiosk från utsidan, men är jättestor inuti.


Handarbete med tänkvärd text om rökning…


Anna hittade en fin bild på tre dansöser inne i favorittavelaffären.


Filosofiskt på toa.


Två stora stark medan fyra trötta fötter vilade.


I baren kunde man titta på flaskor och sig själv i speglar.


Anna är nog lite hungrig här.


Annas mat och dryck.


Min mat och dryck.


Fem stjärtar från min Maestro.


Torta och caffe.


En lång pip.


Anna letar efter nåt.


Anna letar lite till.


En gul pippi med tättsittande ögon, tyckte Anna. Jag förklarade att det var pippins näsborrar på näbben.


Vart tog Anna vägen???


Äntligen fick jag lägga upp två trötta fötter…

Read Full Post »

« Newer Posts