Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘stadsbussar’

Ett undrande inlägg.


 

ULkort

Alldeles nyss läste jag i lokalblaskan på nätet att UL:s ägare äntligen tagit sitt förnuft till fånga: priset på månadskort hos UL ska sänkas. Det blev ju politiskt maktskifte inom den organisation som har ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa – samt viss kollektivtrafik. Nu vill man förändra saker och ting.

Den nya majoriteten tänker sig en prissänkning i två steg:

  1. Nästa år sänks priset från 790 kronor till 750 kronor i månaden.
  2. Året därpå sänks priset till 500 kronor.

Det som lever 2016 får se. Jag tycker att detta är helt rätt beslut att fatta. Det fanns ingen logik bakom att höja avgifterna för kollektivtrafikresor och samtidigt säga sig vilja öka kollektivresandet!

Sen kostar det, förstås. Men det har man räknat på. Billigt blir det inte, utan det lär kosta runt 70 miljoner. Det första steget ska, enligt Upsala Nya Tidning, finansieras via

[…] höjda priser på kontantbiljetter i UL-trafiken, från dagens 25 kronor till 27 kronor för en normal enkelbiljett […]

Men… jag trodde inte att UL hade kontantbiljetter..? Märkligt…

Hur resten av finansieringen ska gå till ska förstås utredas. Det ska även hela Uppsala läns kollektivtrafik, framkomligheten för stadsbussarna i Uppsala, spårvagnar och trådbussar. Vidare ska det skapas fler stationer för Upptåget, enligt Radio Uppland, så att det kan stanna i ödebyar som Järlåsa, Vänge och Vittinge och kanske till och med i Librobäck i Uppsala. Jajamens, det blir till att rekrytera lite utredare och stationsbyggare/-renoverare, det ser jag, det!..

Sen kan man också rekrytera nån som kan ta tag i de tekniska problem som UL har på sin webbplats. Sen i somras har jag sett nedanstående bild och text i högerspalten hos UL. När ska det hända nåt i Grönköping? Dessutom har man, vad jag förstår, lanserat en app med vilken man bland annat kan köpa biljett. Kanske vore bra att informera tydligt och korrekt om detta även på webbplatsen…

Tekniska problem på UL

Den här texten har jag sett på UL:s webbplats sen i somras. Skärmdumpen tog jag alldeles nyss.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blött inlägg.

 

Blött

Sen blev det blött…

I morse fick jag skotta mig ut från porten och in i garaget. Det kom så mycket snö igår att alla stadsbussar ännu på morgonen idag inte hade börjat gå. Man undrar varför det blir så här varje vinter. För vinter blir det ju varje år. Vanligtvis kommer det snö då. Vi som har levt ett tag vet att det till och med kan snöa på vår födelsedag, i slutet av april. Men det klart… Om man gör som UL och kör utan vinterdäck är det ju inte konstigt att man får ställa in bussturer för att det snöar på vintern.

Men framåt kvällen, när jag skulle åka hem, hade snön börjat rinna bort. Tö, helt enkelt. Det var väldigt blött och fem grader varmt. Nu ser jag fram emot en varm helg, gärna med lite sol, dock. Det här vädret och lite annat tjafs gör mig sur och på dåligt humör. Det andra tjafset handlar om att det är så svårt för människor att ta ansvar för saker och ting. På nåt vis är det lättare för somliga att andra tar ansvar. Ungefär.

Jag har försökt spola av mig det dåliga humöret i duschen. En liten macka på det här gör nog att jag kan visa upp ett leende igen. Ska försöka läsa ut min bok på gång före Antikrundan. I kväll är det sista avsnittet av Antikis för säsongen. Min kväll avslutas med att jag kastar på mig rustningen jeansen direkt efter programmet är slut och rider i sporrsträck medelst gasen i botten på Clark Kent* far till Fästmöns jobb för att skjutsa hem henne. Det är nämligen först i morgon kväll vi strålar samman i New Village.

Vad gör du en sån här blöt torsdagskväll då??? Skriv gärna några rader och berätta! För nyfiken är jag ju, som bekant.


Livet är kort.

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i media. På nätet, förstås.


Man
Jag måste följa med
vad som händer och fötter i omvärlden. Och då menar jag inte bara när det gäller sportevenemang eller programledarskap för Falsksång med Svansen. Tar en tur omvärlden såsom media speglar den på nätet. Häng med om du vill, stå kvar om du hellre vill det.

 

Cykelhjul

Cykel på cykelbana är det bästa.

Nya cykelvägar i Uppsala. Idag finns det ungefär 31 mil cykelvägar i Uppsala. Det märks inte alltid eftersom vissa cyklister har en fäbless för att cykla på gatan trots parallell cykelbana. Men nu ska det byggas fler cykelvägar – ett tjugotal olika projekt är på gång i år och nästa år. Hurra! säger jag och hoppas att cyklisterna håller sig borta från bilgatorna i största möjliga mån.


Sorg bedövade henne i tre år.
Rebecka Nordström Grafs make gick bort, endast 44 år ung. Hur fixar man att som 41-åring bli änka och ensam med två tonårsbarn? Läs en BRA artikel om sorg och om folks åsikter om sorg!!!

 

blomkål o morötter

Blomkål påminner om hjärna. Men kål är nog betydligt mer utforskad än organet!

Därför ser du ljuset i tunneln före döden! Amerikanska forskare har studerat råttor och kommit fram till att hjärnans aktivitet intensifieras strax före döden. Detta, menar de, skulle vara ett skäl till nära-döden-upplevelser som att se ett ljus i tunneln! Det är gammavågorna i hjärnan som är högre 30 sekunder mellan hjärtstopp och dödsögonblick. Fascinerande, tycker jag! Hjärnan är vårt mest outforskade organ, tror jag. Forska mera!!!


Långa köer på UL-center.
UL, som kör bussarna i Uppsala län och stadsbussarna i Uppsala, ska byta biljettsystem. Detta har lett till långa köer på UL-center på centralen. I måndags var sista dan man fick ladda sitt värdekort. Sen ska ett nytt kort införas. Nån gång i september, tror jag. Jag vet inte så noga. Jag undviker i möjligaste mån att åka buss med UL.

 

min nya kamera

Min kamera fotar garanterat inte några grannar!

Grannar fotograferades – och ställdes ut! Hur kan man nu komma på idén att ens fota sina grannar, än mera ställa ut bilderna? Det gjorde i alla fall Arne Svenson. Några kände igen sina barn och stämde konstnären. Men domstolen friade och hänvisade till den amerikanska grundlagen. Denna lag skyddar den konstnärliga friheten! För det var förstås i USA detta hände!


Bilden av sportiga män: Fansens svar på spelarnas utvik!
Ja, det säger väl allt..? Tack för ett gott skratt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!
Jag har också lagt in Paradisoffer av Kristina Ohlsson på bevakning till Anna. Boken kommer ut först i morgon!


Söndagseftermiddag.
Vart har den här dan tagit vägen, egentligen? Nåja, jag har fått en hel del gjort av det jag föresatt mig att göra. Bäst av allt är att mitt hem är rent, sånt blir jag alltid så nöjd av.

Jag har fixat till gardinerna i sovrummet också så att omtagen, en sorts guldsidenband, håller isär dem under dagtid. Faktum är att de blev riktigt bra – sovrummet är MÖRKT om nätterna och nån rullgardin smäller jag inte upp igen. Tack, IKEA, för Werna!

Det blev en tur till Tokerian också. Där hände inget anmärkningsvärt mer än att jag höll på att bli galen på en karl i gul jacka som hela tiden korsade mina gångstigar. Inte nog med att gult är fult, färgen gillas uppenbarligen av irriterande män. Jag inhandlade söndagsmiddag som blir kycklingchorizo. Hemma finns nämligen korvbröd i frysen och räksallad i kylen, vilket gör en komplett måltid. Till eftermiddagskaffet inhandlade jag en kanelbulle så att jag skulle stå mig till middagen.

kanelbulle o kaffe

Tokerians kanelbullar är fantastiska. Mitt kaffe i morse, däremot, blev hur blaskigt som helst, så det krävdes nytt på eftermiddagen.


Åter i hemmets lugna vrå
(ovanligt tyst och lugnt och skönt här idag) började jag titta på gårdagens avsnitt av Mr Selfridge. Efter en stund satte jag på kaffe eftersom morgonens kaffe blev blaskigt. Hade tänkt åka och hämta Fästmön när hon slutade arbeta klockan 14 och sen ringa mamma när jag kom hem igen. Jag sa till mamma igår att jag eventuellt skulle skjutsa hem Anna runt 14-tiden. Vad händer? Jo, precis när jag ska ge mig iväg, en tio i två, ringer… mamma.

Nu hade jag ju inte gjort upp med Anna om att jag skulle komma och det går ju inte att bli arg på mamma trots att hon ALLTID gör så här – det vill säga ringer när jag har sagt att just ett visst klockslag ska jag göra nånting annat än prata i telefonen. Det är som om mamma inte riktigt lyssnar. Hon hör klockslaget, men inte vad jag säger runt omkring. Det har blivit värre med åren, fast nu när hon har varit sjuk vill jag ju höra hur läget är. Hon hade mer röst idag än igår, så det verkar gå åt rätt håll. Hon höll låda i nästan 20 minuter.

Under samtalet messade jag Anna. Jag kastade mig sen i iväg i bilen – bara för att få några pussar och en stund med min kära i bilen. Barnen är hos henne ytterligare en vecka och de två yngsta har sportlov nästa vecka. Anna skulle försöka hitta på nånting, men det är ju lite svårt när hon jobbar och så kostar ju saker och ting pengar. Bara en bussresa till stan tur och retur går på en mindre förmögenhet.

Jag har också planerat en aktivitet nästa vecka, men det är på fredag kväll och med bara Anna. Klockan 19 går evenemanget av stapeln. Som en del andra vuxna är jag tvungen att arbeta på sportlovet. Då blir detta perfekt på fredag!

Eftersom jag inte är barn och har sportlov utan vuxen och måste arbeta hinner jag inte heller gå på bokrea – men den är för övrigt veckan efter vårt sportlov, den 26 februari. I stället har jag beställt lite böcker åt Anna och mig hos Bokus, de flesta på bokrean där:

  1. Död i skugga av Anne Holt (nyutkommen!)
  2. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman (till Anna)
  3. Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist (till mig)
  4. Svikaren av Katarina Wennstam (till Anna)
  5. Fjällgraven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)
  6. Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)

Eftersom alla dessa böcker kostar lika mycket som en månads prenumeration på lokalblaskan och en flaska vin tillsammans ELLER cirka 75 kronor mindre än ett månadskort på stadsbussarna, tycker jag att jag kan unna oss det.

Försökte fixa en tid hos min optiker Synoptik i Stormarknaden. Det gick mindre bra. På Stormarknadens hemsida finns bara en sida med kort info om Synoptik samt en underlig e-postadress och ett telefonnummer. Dessutom ligger sidan under Mode/Skor/Accessoarer på Stormarknadens hemsida, vilket jag tycker är lite konstigt. Självklart kan man se brillor som accessoarer, men jag ser brillor och linser som nödvändigheter för att kunna se…

Rayban glasögon

Mina svindyra brillor får nog hänga med en sväng till – med nya glas.


Naturligtvis ringde jag,
men en inspelad röst talade om att det var såå många kunder i butiken att de inte kunde svara. Och så blev jag rekommenderad att gå in på Synoptiks egen hemsida om jag ville boka tid. Det gjorde jag och försökte boka tid, men eftersom man var tvungen att välja tid för antingen linser eller glasögon gick inte det heller – jag vill ju gör en kontroll för både och! Dåligt att det alternativet inte finns!!! Nu ska jag eventuellt till Stormarknaden i veckan för ett annat ärende och då kanske jag hoppar in på Synoptik och beställer tid. Om det går.

För övrigt ska jag nu förbereda mitt Svarta bok-inlägg. Jag tror att en och annan lär höja sitt ögonbryn, som sagt…

Tofflans svarta bok

Tofflans svarta bok öppnas för allmänheten senare idag.


Vad har du haft för dig idag då???


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse kunde jag konstatera ännu ett vägarbete. Uppsala är en kommun som tycks vara rondell-fetischist. Och det är väl bra – på sätt och vis –  eftersom rondeller i många fall gör framkomligheten smidigare än trafikljus. Men ibland önskar man att rondellkörning ingick i förarutbildningen eller att rondellerna vore bemannade med nån som viftar för att tala om vem som kör först, hur det bör blinkas etc. (Föregående mening var rätt ironisk, bäst att säga det eftersom en del har svårt för ironi.) Jag förstår inte varför det är så svårt med rondellkörning. Den som kör inne i rondellen har företräde och när h*n svänger ut är det väl ganska smart att blinka? Men det är svårt, så svårt…

Det här är svårt för en del, men smidigt när det funkar!


En del rondellbyggen
känns dessutom ganska onödiga. Där jag bor finns två rondeller som dessutom känns felkonstruerade. Dagligen passerar där ett antal stadsbussar, men eftersom rundeln i mitten är för stor för själva korsningen kör bussarna helt enkelt över den. Man bara undrar när det börjar lossna stora stenar som lägger sig på gatan…

Till mitt jobb finns det två infarter, en sydlig och en nordlig. Vid söderinfarten finns en rondell och där är det aldrig några köer när man vill in på området. Sorgebarnet är den norra infarten, som bara har en svängfil vänster. Där kan man bli stående på grund av mötande trafik som ska rakt fram. Dessutom är det ju samtidigt en utfart, så en del bilar ska ut. Som pricken över i är det också ett övergångsställe med cykelbana direkt efter korsningen när man har svängt in. Jag blev jätteglad när jag hörde att det skulle byggas en rondell. Sen blev jag förbannad. För du ska inte tro att rondellen byggs på stora vägen utanför norra infarten, liknande den vid den södra infarten. Nej, rondellen byggs inne på området. Men hallå! För det första finns här bra cykelbanor som inte korsar vägen. För det andra är hastigheten begränsad till 30 kilometer i timman. För det tredje kör en hel del bussar här.

För mig är den här rondellen inne på området totalt onödig. Bygget av den visar att nån inte har tänkt. Det rimliga vore väl att bygga en rondell på stora vägen utanför, den väg som är betydligt mer trafikerad?!

Nu har man grävt upp en ganska stor bit av vägarna runt rondellbygget. Inte så kul att köra på rena grusvägen med risk för flygande stenar  trots låg hastighet (30 km). När buss och bil möts får en stanna och släppa fram den andra. Och frågan är nu om rondellen blir dimensionerad för bussar. I såna fall blir det en gigantisk rondell i en ganska litne korsning. Totalt onödigt, anser jag, och ger bygget en svart bak!

En svart bak för ett rondellbygge på fel ställe!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag låg det ett brev i postboxen, adresserat till mig med förnamn och första bokstaven i efternamnet… Jag är visst känd, för brevet kom ju fram. Det innehöll UL:s förlåtpresent, två stycken endags-kort till Fästmön och mig.

Nu kan vi ut och åka. En dag.


Inte vet jag vart jag skulle vilja åka
med UL eller stadsbussarna. Jag tänker nog fortsätta åka bil så länge jag kan. Men tack ändå, UL! Hoppas att ni åstadkommer några förändringar så att era busschaufförer slutar åka ifrån resenärer.


Livet är kort.

Read Full Post »

I fredags stängdes delar av centrala Uppsala av. En knivbeväpnad man hade tagit sig in i Stadshuset och hotade att ta livet av sig. Ryktet säger att det handlar om att mannen skulle utvisas. Personalen lämnade byggnaden, för han hotade ju inte dem som jobbade där. Och för resten, det var väl inte så många kvar en fredagseftermiddag klockan 16…

Det blev ett stort hallå kring hela händelsen. Fredagströtta arbetare kom inte hem från sina jobb och gröngölingarna stadsbussarna fastnade mellan avspärrningarna. Nu efteråt är folk fortfarande jättearga för att polisen spärrade av.

Låt mig dra en parallell historia. I början av 1990-talet tillträdde jag en tjänst vid en förvaltning inom den verksamhet som ansvarar för länsinvånarnas mentala och kroppsliga hälsa. Mitt uppdrag var liknande det jag har idag – att bygga upp en informationsverksamhet. Fast det här var ju förstås före internets stora genombrott och hemsidor var ytterst ovanliga. Min andra arbetsdag kom en ung man in i administrationsbyggnaden där jag och mina nya kollegor arbetade. Det var sen eftermiddag och det var en mellandag, en dag mellan nyår och trettonhelg. Mannen hade en morakniv i handen och han låste in sig på toaletten. Där deklarerade han att han skulle göra sig själv illa.

En vanlig morakniv.


Folk blev handlingsförlamade.
Jag sprang runt och frågade vart man skulle ringa – min tanke var psykiatrin, vars akutmottagning låg fem minuters gångväg från administrationsbyggnaden. Men därifrån fick vi ingen hjälp. Så småningom ringde nån polisen, som dröjde tämligen länge. När man slutligen anlände hade förvaltningschefen, en gång i sin ungdom skötare, lyckats tala ut mannen från toaletten och fått honom att överlämna kniven. Då först kom polisen och tog hand om mannen. Jag fick senare veta att han var nyutskriven från slutenvården och skulle utvisas. Några avspärrningar var det inte tal om och polisen kom som sagt när mannen redan var oskadliggjord.

Jag kom att tänka på den här incidenten när jag hörde om vad som hade hänt här i Uppsala i fredags. Först, vilken skillnad det tycks vara när det handlar om Stadshuset respektive en administrationsbyggnad… För övrigt verkar det inte vara nån större skillnad mer än att folk blev hindrade från att komma hem och blev upprörda för detta. Samma bakgrund, hot om utvisning, gäller idag, knappt 20 år senare. Och samma förtvivlan hos den drabbade. Media fokuserade på den stoppade framkomligheten i centrala stan. Folk fotade och filmade och mannen visades upp både här och var, förhoppningsvis med maskerat ansikte i alla sammanhang. Jag undrar bara om det är nån som har skänkt mannen nån enda tanke..? Vad hände honom sen, efter att han förts till sjukhus? Är han färdigvårdad nu? Är han utvisad? Det här är retoriska frågor. Jag ville bara ställa dem eftersom jag tyckte att de flesta inte hade skänkt huvudpersonen nån större tanke…

I dagarna pågår en rättegång i ett av våra grannländer. Rättegången har fått enorm uppmärksamhet i media. Och på så gott som varenda foto som visas upp på gärningsmannen ler han mot kameran. Han är inte maskerad, men det är väl knappast så att nån betvivlar att han är skyldig till det fruktansvärda han anklagas för. Men han älskar det här! Han älskar den här cirkusen och den uppmärksamhet han får. Så varför ge honom detta? Varför inte vägra att visa upp en enda bild på monstret – ja, för oavsett om han är sjuk eller frisk är han ju ett monster om han befinns skyldig. Varför??? Nej, stäng av kamerorna och ge det hela så lite uppmärksamhet som möjligt. Jag vill inte se hans grinande ansikte och jag tror att de drabbade kanske känner likadant. Jag kan också ifrågasätta att man ens håller rättegång, skuldfrågan är ju så uppenbart solklar. Lås in och kasta bort nyckeln!

Ge inte uppmärksamhet åt monster! Sluta fota!

Read Full Post »

När man är sommarlovsansvarig vikarierande vuxen/förälder/barnvakt får man verkligen träna sig i att vara flexibel. Dagens plan var att åka till Storvad och bada, men himlen är mulen och det blåser. Solen gör små tappra försök att titta fram och lyckas inte riktigt. Det är möjligt att det ändrar sig under dagen, så jag hämtade badkläder och lite annat hemma hos mig i morse när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Ifall att.

Tillbaka ute i Himlen fann jag att den enda som var vaken var Storebror som stod i duschen. Lillebror snusade och sov fortfarande trots att jag var lite sen tillbaka eftersom jag hade vattnat och gjort ett par andra saker hemma hos mig. Från Storasysters rum hördes ingenting. Mycket mystiskt… Men det visade sig att Johan har ett möte inne i stan, Linn skulle börja en timma senare idag och Elias var faktiskt lite trött! Jag knackade på lite försiktigt hos Linn och det var ju synd att hon hade sovmorgon… Men nu är både hon och Elias uppe!

Jag har förklarat Plan B för Elias och han köpte den rakt av. I stället för att åka och bada – om nu vädret inte ändrar sig drastiskt – åker vi till Gamla Uppsala och är kulturella! Där finns massor att se på.


Gravhögarna kan man promenera runt och titta på och läsa om på informationsskyltar. Det är gratis!

                                                                                                                                                                  I Gamla Uppsala, eller Gamlis som vi säger, är det mesta gratis också. Att promenera runt högarna och läsa på informationsskyltar kostar ingenting, inte heller att gå in i den vackra kyrkan och titta.


Gama Uppsala kyrka är riktigt gammal!

                                                                                                                                                                Det som kostar är att gå in på Gamla Uppsala Museum. Museet är öppet varje dag mellan klockan 10 och 16 under tiden maj – augusti. September och oktober är det öppet vissa eftermiddagar. Det kostar hela 60 spänn att gå in och det tycker jag ärligt talat är rätt hutlöst! Men för barn uppt ill 18 år  i ”målsmans sällskap” (hmmm…) är det gratis. Pensionärer betalar 50 pix och studerande 40. Njaaa, det tycker jag är lite i dyraste laget!

Vi tänkte också inta nån sorts lunch på Odinsborg. Det kostar inte heller gratis, men kafépriserna är ändå rätt humana. Om vi hinner blir det också ett besök på Disagården strax intill där det är ett friluftsmuseum. På Disagården kan man bland annat titta på gamla hus och se hur folk levde på landet i slutet av 1800-talet. Juni till augusti är Disagården öppen alla dagar mellan klockan 10 och 17. Det är fri entré till området, men om man ska gå på visning kostar det 30 kronor för vuxna, 15 kronor för pensionärer och studerande och gratis för barn och under 18 år.

Till Gamla Uppsala går det stadsbussar, men vi tar ju bilen, dårå. Tursamt nog finns det gott om gratis parkeringsplatser.

Nej, nu mulnar det på rejält, så jag gissar att det verkligen blir Plan B som gäller idag. Men först sitter vi en stund vid våra datorer och så ska vi äta lite frukost strax. Det är ju ändå sommarlov fortfarande…

Read Full Post »

Idag hade jag då kunnat ta sovmorgon. Vad händer? Jo, jag vaknar kvart i sju – och kan förstås inte somna om! Nåja, jag får tänka att jag väl hade sovit tillräckligt och klart. Och så kom jag upp i tid för att kunna sitta vid datorn en stund innan jag samlar ihop mig.

Nu på förmiddagen ska jag ner till stan, till ett lab där. Min husläkarmottagning har bara möjlighet att göra mindre provtagningar. Idag ska jag alltså göra STÖRRE provtagningar. Har kikat på A4-pappret och försökt tyda vad det är för prover som ska lämnas, men fattade nog bara hälften. Jag gissar emellertid att det ska stickas i armvecket – tänker vägra handen – och att det ska tas flera rör. Nålar och blod, INTE mina favoriter…


Mina skrik lär höras vida omkring!..

                                                                                                                                                    Belöningen blir emellertid en lunch på stan med vännen F. Det var alldeles för länge sen vi sågs. Men grejen är att jag ju liksom aldrig är på stan. Nästan. Lördagen var ett undantag, kan man säga. Anna och jag åker sällan in bara för att strosa. Det är ju så svårt med parkering inne i stan. Ja den som känner mig vet att jag undviker UppsalaBuss. Inte för att det är just UppsalaBuss eller nåt annat bolag, utan därför att jag tycker att det är jobbigt, äckligt och vidrigt att åka buss. Ångestskapande, typ. För övrigt finns inte UppsalaBuss längre utan det är UL som har hand om såväl stadsbussar som länsbussar och så är det flera olika bussbolag som kör turerna. Men i folkmun – och min mun – lever benämningen UppsalaBuss kvar.

Så idag blir det bil. För efter stadsbesöket lär det vara dags att hämta Anna från jobbet om hon inte måste jobba över och sen blir det färd till Förorten. Där blir jag resten av veckan – med undantag för onsdag och torsdag förmiddag. Då jobbar Anna och då åker jag hem till mig.

Jag har packat min lilla ryggsäck, det är väl i princip necessären som ska tryckas ner också, och så sk jag vattna krukväxterna. Det var ju lite sol här igår och då blir det genast torrt i krukorna.

Nu en stund med lokalblaskan innan jag fixar till mig – så gott DET nu går…

Read Full Post »