Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘spydiga ord’

Ett folkilsket inlägg med musikaliska inslag.


 

Bloggen är mitt sociala liv sen ett tag tillbaka. Det är här jag har de flesta av mina sociala kontakter, det vill säga de som inte är Fästmön, mamma eller personalen på Tokerian, ungefär. Kanske är det därför jag är så pratsam – både här och när jag kommer ut i verkliga livet. Tar liksom tillvara på varje chans och möjlighet till att socialisera. Livet i isolering, livegenskap, är onekligen ett annat liv än det jag hade för lite mer än sex år sen. Välkommen om du vill byta, du som tycker att jag skryter så mycket och lever över mina tillgångar. (Vilka tillgångar?)

Tulpaner

Tulpaner är rätt snälla och pratar inte så mycket skit. Dem kan jag titta på här utanför – utan att det kostar nåt. 


Jag älskar böcker mer än folk just nu.
Känner mig trött och ilsken på folk, slut som den artist jag aldrig blev. Framtiden är ett enda stort svart hål. Vissa dar förstår jag inte varför jag så envist kämpar för att hålla mig kvar. Andra dagar tänker jag på mina nära och kära, som är mina ankare här i livet, och på Annika Östbergs ord i mitt exemplar av hennes bok:

Livet är en gåva.

Gåva eller inte, livet är ensamt, lite torftigt och inte särskilt stimulerande just nu. Jag flyr in i mina böcker, till världar och platser jag aldrig har varit. Resa kan/får jag ju inte i verkliga livet. Och sen använder jag mina ord. De strömmar från hjärta och huvud, ner genom armarna, ut ur fingrarna och bland annat ner i bloggen. DÄR kommer frustrationen! Jag skriver mest för mig själv. Ändå blir jag så himla less på alla negativa och spydiga ord jag får tillbaka – förutom Bosse, som jag aldrig har träffat, som var den enda som gladde mig genom att förstå och skratta på rätt sätt.

Det spelar ingen roll vad jag skriver om – det kan handla om mammas gamla tofflor – så får jag skit och oförskämdheter, generaliseringar, oombedda råd (”men lilla gumman, varför gör du inte på MITT sätt i stället?”). Om jag berättar om nåt jag har gjort eller upplevt får jag höra att jag är för glad, för slösaktig, för ytlig och framför allt: för egocentrisk. Skriver jag om nåt som gör mig rörd är jag patetisk, skriver jag ironiskt om mig själv och mina tillkortakommanden får jag stoneface alt. goda råd.

Men skriver jag om andra är jag elak, trots att jag försöker hitta positiva saker hos människor också. Skriver jag om bonusbarnen får jag höra att jag hänger ut dem eller inte bryr mig om dem tillräckligt. När jag skriver om vad jag gör får jag veta att ingen vill läsa om min städning och min matlagning eller om min lägenhet, som är alltför stor för en person (jag får besök av familjen ibland, vi vill inte alla sova i samma rum). Men värst av allt är frågan:

Vad ska du med alla böcker till? Om du säljer dem kanske du slutar gnälla över din taskiga ekonomi.

Jag känner bara att… 

MEN SLUTA LÄS MIN BLOGG DÅ, FÖR HÖGE FARAO!!!

Det blev mera ordning i hyllorna i arbetsrummet.

Låt mig få fly in i dessa. Eller stör det dig så?


I kväll ska jag ägna mig åt
nåt så ytligt som Eurovision Song Contest 2015, finalen. Men jag bloggar inte nämnvärt om den, för då får jag höra saker som att jag inte har nån smak, jag är för gammal för att tycka, jag är elak etc. Det är inte roligt. Jag tittar i stället. Och tycker. Och äter godis av nåt slag. Mina favoriter är i vart fall Serbien och Israel. Jag hoppas att nån av dem vinner. Klockan 21 slutar Anna jobba och schlageräventyret börjar. Jag räknar med att vi missar början, men självklart åker jag och hämtar henne så att vi kan titta tillsammans.

I morgon ska jag träffa goda vänner i verkliga livet. Ja, jag har vänner och det händer att jag träffar dem. Det ser jag fram emot så mycket att jag tänkte ta med ett litet paket. (Elakt, eller hur?.. Och hur 17 har jag råd med födelsedagspresenter? Jo, det ska jag berätta – i ett inlägg en annan dag!)

By the way, jag tycker inte synd om mig. Jag tycker synd om DIG som uppenbarligen går igång på att kränka mig.


PS Vill du läsa om finalen, läs hos Jerry. Han skriver bra om den, trots att vi inte har riktigt samma smak.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om jobbsökeri.


 

Nu ska jag skriva om mitt jobbsökeri igen. Jag hör redan folk sucka och stänga ner inlägget. Gör det ni, som har ert på det torra. Själv får jag göra allt utom att stänga ner. Att söka jobb är en heltidssysselsättning, vilket de flesta, som inte har varit i den situationen nyligen, inte förstår. Du har krav på dig från framför allt a-kassan att du ska söka tillräckligt många jobb för att få ersättning från a-kassan. Exakt hur många jobb du måste söka anges inte. Men tycker a-kassan att det inte räcker blir man utan pengar. Jag har för övrigt den högsta ersättning man kan ha från a-kassan. Den ger mig 9 900 kronor i månaden. Det är mindre än en tredjedel av lönen jag fick så sent som i juni. Ersättningsnivån har inte höjts på tolv år.

Sökta jobb juli tom 21 augusti

Idag har jag sökt exakt 100 jobb sen jag blev arbetslös den 1 juli.


Arbetsförmedlingen är den myndighet
som kontrollerar de aktivitetsrapporter du skriver och skickar in en gång i månaden. I dessa rapporter ska du ange vilka jobb du har sökt, om du har varit på intervjuer och andra saker som har med ditt jobbsökeri att göra. Jag undrar ofta om nån på Arbetsförmedlingen läser dessa rapporter. Troligen inte. Misstänker starkt att min handläggare där inte gör det – oavsett om hon nu heter Alexandra Norlén eller Handan Gül (jag har fått olika bud av Daniel Strömblad som skrev in mig som arbetssökande den 1 juli. Eftersom handläggarna inte vill ha nån kontakt med dem de är handläggare för har jag inte hört nåt från nån av dem. Att de inte vill ha kontakt utgår jag därför ifrån eftersom de inte hör av sig.)

Idag har jag sökt exakt 100 jobb sen jag blev arbetslös den 1 juli. Det blev 70 ansökningar totalt i juli och hittills i augusti är jag uppe i 30. I mitt eget poängsystem har jag också gjort andra jobbsökaraktiviteter som har gett poäng, till exempel nätverkat, registrerat mig i olika kandidatbanker hos bemanningsföretag, blivit intervjuad etc. Ett sökt jobb ger en poäng. En intervju ger förstås högsta poäng, det vill säga tre. Det är en dags delmål att uppnå tre poäng. Detta för att det krävs uppladdning och påläsning inför en intervju, själva genomförandet samt sammanfattningen efteråt (ibland på bloggen, ibland per telefon till bemanningsföretag om tjänsten går via ett sånt).

När man söker så många jobb som jag gör får man också många nej. Bara sen jag började skriva detta inlägg har två nej trillat in. Då gäller det att inte ge upp. Att ge sig på det igen, leta spännande tjänster att söka och skriva ännu bättre ansökningar.

Men om du tror att det är lätt och det är en loj och skön tillvaro att vara arbetslös, då tror du fel. Om du dessutom tror att jag är totalt ointresserad av min omvärld tror du också fel. Men för att omvärlden ska existera i min värld behöver jag en grundtrygghet som jag inte har idag. Jag begär inte att den som inte kan eller vill förstå ska förstå. Däremot vill jag att du ska veta att jag inte bara en gång utan flera har varit beredd att fatta dumma beslut och ta felaktiga språng. Spydiga ord och uttalanden hjälper inte precis utan gör det lättare att tänka fel. Jag kräver inga applåder, jag vill bara ha lite respekt för min person. Och kanske ett uns av… omtanke och intresse..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »