Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘spya’

Ett litterärt och lite ilsket inlägg.


 

Öh du… Först och främst: Missa inte den pågående tävlingen! Den är för ett gott ändamål!!! Klicka här och skriv nåt fenomenalt!

 

Feltryck i Den fallande detektiven

Feltryck i Den fallande detektiven.

För ett tag sen fick jag två böcker av vännen I som hon hade köpt på Pocketshop. Igår satte jag tänderna i en av dem – bara för att upptäcka att en väsentlig sida i boken hade ett feltryck. Det var som om man hade tryckt på en smutsig skosula eller nåt. Först tänkte jag att det kanske var ett författartekniskt grepp, men så var inte fallet, insåg jag snart. Det var på just den sidan Liket hittas.

Jag satt i bilen och utanför Fästmöns jobb och väntade på att hon skulle avsluta sin arbetsdag. Då brukar jag hinna läsa en stund och ha en lugn och skön stund. Nu blev jag emellertid ilsk. Jag fotade sidan och klagade min nöd på såväl Instagram (@tofflisen) som Twitter (@tofflisen). Och taggade naturligtvis författaren, trots att han ju var oskyldig.

Det kunde ha stannat därvid. Christoffer Carlsson kunde ha låtsat att han inte sett det. Han kunde också ha struntat i att läsa. Framför allt – han hade kunnat skita totalt i det. Men vad gör en smart författare? (Han måste ju vara smart eftersom han är disputerad.) Jo, han fotar av de delar av texten i boken som jag inte kan läsa i min bok och så skickar han dem till mig via Twitter! Toppen, Christoffer! Så gör en författare som är mån om sina läsare! (Och jag som skrev ner hans första deckare så… Jaa, nu skäms jag lite!..)

Jag fick en lite annan uppfattning om både Christoffer Carlsson och hans skrivande när jag såg honom i SvT:s Deckarna. Själv skrattade han på Twitter åt mig och mitt första omdöme om honom i TV-serien – att han mest var där för att sänka medelåldern och att han inte tillförde nåt annat än det, just…

Så jag tänkte om lite. Man ska inte döma hunden efter håren, boken efter sitt omslag, eller hur man nu säger. Jag satte upp bok nummer två i hans deckarserie på min önskelista och fick den alltså av en snäll vän för ett tag sen. Och trots att jag började läsa först igår eftermiddag samt hade annat för mig större delen av kvällen blev det över 50 sidor lästa. Kanske är det så att ett välvilligt öga läser snabbare, men den här gången kom jag in i handlingen direkt. Inte vet jag om det berodde på att boken nästan började med en spya…

Christoffer Carlsson

Christoffer Carlsson i TV-serien Deckarna. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ja, nu tänker inte jag berätta mer
om Den fallande detektiven utan den som vill får läsa den. Jag ville med det här inlägget mest lyfta fram en klok författare som gör underverk för sin egen marknadsföring bara genom att vara vänlig och hjälpsam på enklaste och snabbaste sätt. Långt ifrån de divor som jag vet också existerar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Av en slump började jag läsa en krönika signerad Johan Esk på Dagens Nyheter.  Krönikan har den tämligen provocerande rubriken:

Vilket är viktigast – att tävla eller att twittra?

och handlar som du kanske förstår om OS och Twitter. Twitter, som enligt Johan Esk, har blivit

[…] den största sociala snuttefilten i OS. De aktiva vill ha tröst och trygghet där, men på alla snuttefiltar kan det landa en spya – det är inget att tjura över. […]

Jisses anoga, det var ord och inga visor! Johan Esk kallar Fejan och bloggar för

[…] forntida företeelser […]

till skillnad mot Instagram och Twitter som, enligt Johan Esk, är yngre. Instagram kan till exempel användas för att klä av idrottare som det inte har gått så bra för i OS.

Det står faktiskt ”I love sport” på den här tischan och jag köpte den förstås inte.


Idrottarna själva twittrar som bara den,
hävdar Johan Esk. Han undrar vad som är viktigast i OS – att göra ett bra resultat i tävlingen eller att twittra fortast. Och det klart att det handlar om att man vill bli sedd – även på Twitter. Dummare är jag inte än att jag fattar det. Sen kan man ju få rätt mycket skit på Twitter också… Johan Esk lyfter fram några exempel i sin krönika där idrottsmännen faktiskt stängt ner sina twitterkonton när hatet, taskiga tweetsen, Twitter-mobben, eller vad du nu vill kalla det, har känts övermäktigt.

Tweet, tweet!


Krönikan mynnar ut i en beskrivning
av en kram mellan en idrottare och ett fan. En häftig historia!

Vad ville jag säga med det här inlägget? Kanske att en del av oss lever genom Twitter. Jag är inte särskilt intresserad av OS, än mindre vill jag läsa OS-tweets. Om jag vore intresserad av OS tittar jag väl på skiten, inte på Twitter?!  En annan sorts tweets som jag irriterar mig är dessa twitterkommentarer genom hela TV-program. Vad är det av för intresse? Då är det väl bättre att jag ser programmet själv och SEN twittrar och kommenterar dess innehåll? Information i andra hand, genom andras ögon är inte alltid det jag vill ha, i alla fall. Det räcker så bra med det urval jag får via gammelmedia…

Nä, Twitter för mig är en chans att få mig till livs korta nyheter snabbt. Eller ha tramsdialoger med vänner och bekanta. Eller att tipsa om intressanta artiklar eller annan läsning, till exempel bloggar. Det är inte att få iväg så många tweets som möjligt. Vad är Twitter för dig???


Livet är kort.

Read Full Post »