Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Törnrosa

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

På kinesisk dejt

Ett mat-inlägg.

---

 

Åter en gammal Hillman-deckare – Mannekäng i rött?

Igår kväll hade Fästmön och jag en kinesisk dejt. Jag försökte ta några bilder, men på dessa ser det mer ut som om vi är på bordell. Fast påklädda, dårå, vill jag ha till protokollet! Anna blev glatt överraskad av mitt förslag, jag överraskade mig själv också genom att göra nåt spontant. Vi tog bussen in till stan och gick till Dragon Palace för att äta middag.

Men först tampades jag med UL:s webbplats. Jag har sett töntig reklam för att man ska kunna fylla på sitt busskort via datorn och tänkte att det kanske var dags för påfyllning. Fast det gick ju inte. Jag provade fyra (4) webbläsare. En av dem har jag på jobbet. Det var den enda som funkade. Men på jobbet vill jag ju inte hålla på med pengatransaktioner. Så det var ju väldigt bra – NOT! – UL, att en enda webbläsare funkar. Nä, skitdåligt var ordet, sa Bull. Dessutom irriterar jag mig på att UL använder uttrycket

blippa

i sin reklam. Det är för övrigt inget ord, så varför ska man använda såna uttryck som kan försvåra för människor att förstå? Uttrycket i sig är onomatopoetiskt, men alla människor har inte bra hörsel. Bara det, liksom… Och by the way, för mig blippar det väldigt sällan. Jag kan stå en kvart och hålla kortet mot läsaren utan att det händer ett skit. Jag hade pengar på kortet så det räckte in till stan, i alla fall. Där fyllde jag sen på det – i en godisaffär.

På Dragon Palace var det rejält omgjort sen jag var där sist. Fräscht. Små avdelade bås där borden kan dras isär eller ställas ihop beroende på hur stort ens sällskap är. Smart. Det som inte var lika bra var belysningen (jag såg inte att läsa menyn i det röda skenet – för nej, jag ville inte äta buffé – är jag konstig då???) och stolarna. De senare gav träsmak efter två minuter. Hört talas om dynor???

Först blev vi anvisade ett bord mitt emot buffén. Där ville vi inte sitta, liksom mitt i folks spring. Vi hittade ett egen bord längre in. När sen personalen som anvisat oss det första bordet kom fram till vårt nya bord uppfattade vi inte vad som sades. Vi trodde att vi fick skäll för att vi hade bytt bord. Till sist kom en svensktalande personal och berättade att personal ett hade frågat oss vad vi ville ha för dryck.

Eh… kan vi få titta på en meny först, kanske?

sa jag då.

Svärdet i glassen – meaning..?

Vi valde scampi szechuan båda två. Det var gott, men lite dyrt. Maten serverades direkt på tallrikar och riset bredvid. Jag tyckte att det var lite väl många grönsaker och sås, men få scampi. Fast sen hittade jag några mot slutet. Till dessert blev det cocosglass för min del. Glass i ett nötskal – med ett plastsvärd i. Svärdet hade ingen som helst funktion och jag undrade om det var den första personalens sätt att uttrycka sitt ogillande eller nåt.

Personal två arbetade stenhårt hela tiden vi var där. Och för att vara en måndag var det jättemycket att göra med många gäster och flera sällskap som var större än fyra. Jag gav 70 spänn i dricks till personal två. I övrigt noterade vi en hel del arbetskraft som vi misstänker var grå – det vill säga oavlönade arbetslösa med aktivitetsstöd (räcker inte till nån hyra).

På hemvägen överraskade jag Anna igen genom att springa lite till bussen. Det var första gången hon såg mig springa. Jag antar att det var en upplevelse att se en stor röv hoppa upp och ner. Vi var hemma före klockan 21. Inget att glo på på TV, så vi softade en stund före läggdags.

Toffelomdömet för Dragon Palace blir medel. Personal som arbetar där ska kunna tala basal svenska med gästerna, tycker jag. Det ska inte heller förutsättas att gästerna vill äta buffé. Svärdet i glassen och utnyttjandet av grå arbetskraft (starkt misstänkt; ge dem riktiga jobb med lön i stället!) drar ner betyget.

Och ja just det… Idag är det ett halvår till julafton… Klockan tio idag har jag ett möte med HR-chefen. Det blir nog allt annat än julstämning på det mötet… Fast lite frostigt kan det nog bli.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsutflykt till Ulva kvarn

Regnet höll sig borta – även om molnen hopade sig – så Fästmön, Elias och jag hoppade in i bilen och styrde kosan mot Ulva kvarn och dess bakluckeloppis. Fast först stannade vi till för att överlämna ett verktyg till Linn så att hon kunde ”meka” lite. Tofflan har nämligen ALLT! I sin bil…

Jag fotade en del, så jag låter mest bilderna tala för sig själva!

Elias skuttade före både Anna och mig till loppisen. Notera molnen…

                                                                                                                                               Det fanns massor att titta på! Bakluckeloppis är verkligen just det som får plats i bakluckan på en bil… Anna gjorde flera fynd – assietter, en glasskål och ett vinställ. Jag såg några roliga böcker som jag aldrig hört talas om.

Anna-böckerna! Nån som har hört talas om dem???

                                                                                                                                                         När vi botaniserat färdigt tog vi bron över ån mot hantverksbyn.

Ulva kvarn skymtar mellan blad och grenar.

                                                                                                                                                  Man hade huggit ner en del träd.

Det var ganska stubbat här och var, men trots det var grönskan överväldigande.

                                                                                                                                              Det blev en fika, förstås.

Elias var mycket nöjd med den gamla kartboken han fyndade för 20 pix, en glass och en cola.

                                                                                                                                                 Vi tog kaffe och kladdkaka.

Det var gott med nåt sött, men kakan var i mäktigaste laget…

                                                                                                                                                      Jag gillar kladdkaka med grädde, men den här hade jag nästan lite svårt att få i mig…

Detta blev nästan lite för mycket, även för en chokladälskare som Tofflan…

                                                                                                                                                    Efter fikat strosade vi i några av hantverksbodarna, men Elias hade spring i benen och ville ner och kika på vattnet.

Den här jättetrappan sprang Elias nerför. Och sen lite uppför igen. Vi traskade långsamt efter…

                                                                                                                                        Noterade ett och annat som stack upp…

En fallossymbol? Nej, en del av den gamla ugnen.

                                                                                                                                      Kvarnhuset var lika vitt som vanligt.

Idag betraktade vi bara Ulva kvarn från utsidan.

                                                                                                                                        Vattenfallet var lika häftigt som vanligt.

Anna skymtar vid fallet där hon försöker få till en bra bild. Hon lyckas säkert bättre än jag som inte vågade mig fram ordentligt.

                                                                                                                                                  Mitt i vattnet såg jag ett märkligt stenröse.

Konstigt med ett stenröse mitt i vattnet…

                                                                                                                                               Elias såg också nåt spännande ute i vattnet, men jag har ingen aning om vad…

Den gröna pojken smälte bra in i miljön.

                                                                                                                                                Vattnet var verkligen spegelblankt på sina ställen. Notera att molnen hopar sig…

Vattnet fungerade som en spegel.

                                                                                                                                          Molnen hopade sig som sagt och vi traskade mot bilparkeringen.

Otroligt grönt!!!

                                                                                                                                             När vi precis nådde fram till bilen kom den första åskknallen och vi skuttade raskt in och körde hem mot Himlen i Förorten igen. Vi hann knappt komma innanför dörren innan en kompis till Elias ringde och ville leka, så Anna följde Elias dit i ösregnet. 

Under tiden jag har softat vid datorn har Elias flitiga mamma lagat kläder och börjat packa inför kvällens avfärd.

Read Full Post »