The woman in black

Ett inlägg om en film.

---

 

I nio fall av tio brukar jag tycka att en bok är bättre än en film. I början av juni läste jag den lilla skräcknovellen Kvinnan i svart av Susan Hill. Jag tyckte att den var bra, men blev inte riktigt… uppskrämd av denna spökhistoria. Kanske berodde det på att den sommartid då nalkades. I natt var förutsättningarna bättre. Mörkret hade sänkt sig, det enda som hördes i huset var brummandet av nåns tvättmaskin (ja, det måste visst alltid tvättas om nätterna här…) och då och då dånet av flygplan (är det nån sorts övning eller blev det krig, kan en undra, för det har fortsatt nu på morgonen och förmiddagen..? Jävigt olustigt!). Och kanske är spökhistorier ibland bättre som film. Jag såg The woman in black (2012) på TV4.

Precis som i boken får en ung advokat, här spelad av Harry Pot… jag menar Daniel Radcliffe, i uppdrag att bege sig till en håla. Där har en gammal dam avlidit. Advokatens uppdrag är att bringa ordning i dödsboets alla papper, av vilka de flesta finns i damens ensligt belägna hus vid ett träsk. Det gamla huset ruvar på hemska hemligheter, förstås. Advokaten själv är änkling med en liten son och mycket sorgsen. Han blir varnad, i princip hotad, för huset. Byborna vill att han ger sig av. Men advokaten är plikttrogen…

Som spökfilm är detta lysande! Stämningen är hela tiden läskig, nästan alla scener är omhöljda i dimmor. Daniel Radcliffe spelar alldeles utmärkt den lojale, men sorgsne advokaten. Och den mystiska kvinnan i svart… Ja, jag erkänner: jag blev riktigt uppskrämd flera gånger! Därför glädjer det mig enormt att filmen har en uppföljare, The Woman in Black 2: Angel of Death (2014). För om en film kan vara bättre än en bok, är säkert en uppföljare helt OK!

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dolt under ytan

Läskig musik och vatten inleder filmen Dolt under ytan (2000) som gick på TV3 för ganska länge sen. Tills idag har den funnits osedd på min DVD-spelare. En lagom spännande film med bra skådespelare att stryka kläder till, trodde jag… Filmen var allt annat än lagom.

Vad är dolt under ytan egentligen???

                                                                                                                                                          Doktor Norman Spencer lever lyckligt tillsammans med hustrun Claire och hennes dotter Caitlin i ett hus vid en sjö. Claire gav upp sin karriär som cellist en gång i tiden för att i stället på heltid ägna sig åt dottern Caitlin. Nu åker dottern iväg till college. Detta utgör en källa till oro för Claire, liksom ett nyinflyttat, ständigt grälande grannpar. Norman har emellertid svårt att ta sin hustrus alltmer fantasifulla oro på allvar. För inte alltför länge sen bedrog han sin fru. Nu är affären över och Normans liv och äktenskap förefaller perfekta tills Claire börjar höra mystiska röster och se vålnaden av en ung kvinna i deras hem. 

Det är väldigt mycket vatten i den här filmen. Antingen regnar det eller så badar man eller så befinner man sig i badrummet. Det blir en hel del anspelningar på Hitchcocks film Psycho. Men det här ÄR verkligen en spökfilm. Den är full av gamla spöken och likaså har den ingredienser som mördaren som aldrig dog. Det jag inte riktigt fattade var vad grannparet hade med berättelsen att göra…

Riktigt, riktigt spännande är filmen och trots att den har tio år på nacken – OCH att jag faktiskt hade sett den tidigare – får den högsta betyg.

Read Full Post »