Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Spöket på Stora Mossen’

Ett inlägg där Tofflan recenserar en bok för barn i bokslukaråldern.


Jag var ett av de där barnen
som lärde sig läsa tidigt. Ensambarn, behövde kunna roa mig själv. I mellanstadiet hamnade jag i nånting jag kallar för bokslukaråldern. Mina favoritböcker då var spännande böcker om mysterier, typ Kitty-böckerna och Fem-böckerna. Nu har jag läst en svensk variant av en sån bok, Spöket på Stora Mossen, vänligen tillsänd mig av författaren själv, Kim M. Kimselius.

Spöket på Stora Mossen
Spänning för bokslukaråldern.


Meya och hennes killkompisar
brukar träffas och berätta spökhistorier för varandra. En kväll nämns spöket på Stora Mossen. Av sin pappa får Meya veta vad det är för ett spöke. Och när Meya och hennes kompisar får höra skrik och konstiga ljud från mossen bestämmer de sig för att kolla om det verkligen är ett spöket. Men plötsligt gör Meya och hennes valp Kiddy en upptäckt. Meya råkar riktigt illa ut.

Det är inte utan att Meya påminner om Enid Blytons pojkflicka George. Hon som helst umgås med killar och som har en hund som följeslagare. Men den här boken känns lite mer svensk och kanske också lite mer modern – även om författaren skriver i slutet av boken att manuset har legat länge i en låda.

Boken är spännande och ganska lättläst, men innehåller ändå en del ord och uttryck som jag är tveksam om mellanstadieungar riktigt förstår. Till exempel fasa för, språngmarsch, fascinerande, trollbindande etc. På några ställen har författare ansträngt sig och förklarat ett ord eller uttryck, som ekipage, lägga benen på ryggen. Det känns inte riktigt bra, det ger ett krystat intryck. Ytterligare en sak jag undrar över är hur många barn Meyas föräldrar har. På sidan elva är Meya enda flicka bland åtta pojkar

På sidan 124 säger Meya om sina föräldrar:

[…]Nej, de är jättefattiga. Förresten har de åtta barn. […]

Tro nu inte att jag inte gillar den här boken för det gör jag! Flera kapitel avslutas med riktiga cliffhangers. Kapitlen har lagom längd. Omslaget är kusligt snyggt och väcker lust att läsa. Boken är riktigt spännande, bitvis, och passar såväl killar och tjejer som gillar deckare, spökhistorier och hästböcker.

Spöket på Stora Mossen får inte högsta Toffelbetyg, men näst intill!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där du får se vad som låg i Tofflans postbox idag.


Idag var min postbox skitfull
när jag kom hem. Till viss del full av skit också. Jag vill inte ha reklam egentligen, men trasiga reklamblad, NERTRYCKTA i postboxen, vem vill ha såna, Posten

Först såg jag nåt orange och sniggt. Trodde jag.

Brev fr Pensionsmyndigheten
Tråååkig post…


Pensionsmyndigheten informerade mig
om höjda avgifter för nån jäkla fond jag uppenbarligen sparar i. Tråååkigt…

Sen noterade jag ett fönsterkuvert. Såna gillar vi inte heller.

Räkning fr Telia
Tråååkigt…


Telia skickar en ny mobilräkning
innan den föregående är betald, nästan. Som om 68 kronor vore en miljon…

Men sen noterade jag nånting gultGult brukar ju vara fult, men detta såg spännande ut…

Paket fr Posten
Gult paket från Posten!


Jag trodde nästan
att Posten inte fanns längre, men som du noterade i början av det här inlägget hittade jag i alla fall en webbplats som var Postens.

Självklart slet jag upp paketet och fann… Ett spöke i hårda pärmar!

Spöket på Stora Mossen
Ett recensionsexemplar av Spöket på Stora Mossen!


Tusen tack för recensions-exet av Spöket på Stora Mossen, Kim!
Jag ska lägga den överst i min Att-läsa-hög!

NU ska jag grilla lite korv. I ugnen. Det ryker inte. Det luktar inte gris. Det är kycklingkorv.


Livet är kort.

Read Full Post »