Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘spelberoende’

Jag har säkert berättat flera gånger här på bloggen att min morfar lärde mig spela poker redan när jag var runt fem år. Mormor, för övrigt granne och skolkamrat med Astrid Lindgren (mormor mötte Lassie, typ), kom från ett troende hem i de djupa, småländska skogarna och var naturligtvis inte alls förtjust i morfars tilltag. Hon brukade ofta säga när vi spelade

Nu sitter Djävulen under bordet!

och så knackade hon i bordsytan.

Idag tycker jag att detta är en ganska söt historia och därför tänker jag inte be om ursäkt ifall du har hört den förut. (Att bli tjatig kanske hör till åldern..?). För övrigt spelar jag inte poker längre, inte ens på datorn. Det enda jag spelar är Lotto. Med mamma. Varje vecka. Jag vet inte hur länge vi har spelat nu, det är säkert över 20 år.

lottospelande

Den här bilden är lånad på nätet. För du tror väl inte att jag tänker avslöja vilka tur-nummer mamma och jag spelar på?!

 


Nu vet jag ju
att man kan spela Lotto på nätet, men för mig har det blivit en sport att varje söndag, oftast, i ur och skur, hasa till nåt spelombud. För det här med att lämna in kupongen är mitt göra. Mamma rollar ju numera fram sen ett antal år tillbaka, medan jag kan använda mina hyfsat friska fötter (hälen, nåja…) och ben. Faktum är att jag har pallrat mig iväg för att lämna in Lottoraderna varje vecka – inte en enda gång har jag missat, trots sjukhusvistelser och andra hinder i tillvaron. Eller jag har nog nån enstaka gång lämnat in kupongen via ombud. Nej, det är som sagt en sport att ta sig iväg med kupongen. Och jag har faktiskt noterat andra som tycks ha samma grej för sig! I en av affärerna jag besöker brukar ett gäng herrar i mörka kostymer samlas en dag i veckan i spelhörnan. Jag kan ge mig 17 på att de spelar tillsammans!

Hur som helst, det är ju alltid bra att kunna rätta sina rader på nätet om man inte kan vänta tills man kommer iväg till nåt ombud. Och ganska skönt att möjligheten finns att spela på nätet, just ifall man blir sjuk eller så. Lite oroar jag mig för hur man betalar för sitt spelande, men jag kan inte tänka mig att det är mindre säkert än när man betalar sina räkningar.

Trots att vi har spelat i så många år har vi ännu inte fått nån riktig storvinst. Men en gång, hösten 2011, tror jag, vann vi över 2 000 kronor. Det var väldigt välkommet. Jag köpte mig två par jeans för mina vinstpengar – och min snälla mamma GAV mig sin hälft! Då blev det ytterligare två par jeans!

Nu går vi och väntar på att det ska smälla till igen, gärna lite högre. Vi kan ju inte sluta spela nu, ifall att… Spelberoende? Knappast. Vi betalar 82 kronor i veckan för att få vara med på Lotto 1 och Lotto 2 samt Joker varje lördag. Det blir 41 pix var. Ibland har jag tömt spargrisen för att få ihop till insatsen, ibland har jag vittjat våra vinstplånböcker. Ja, vi har var sin sådan, som jag förvarar hos mig. Allt vi vinner delas lika i två plånböcker. När det är en lagom summa där gör vi nåt kul tillsammans eller köper oss nån fin present. Och vem vet… Jag kanske ska kolla i kväll om det inte är dags snart…


Livet är kort.

Read Full Post »

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

  1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
  2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
  3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
  4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
  5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
  6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
  7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
  8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
  9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
  10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »