Påskaftonslunk

Ett promenerande inlägg.

---

 

Valpolicella Ripasso och Amicone ska jag få av mamma lite senare i månaden.

Det är skönt att få vara lite lat en dag. Min dag började ju med sovmorgon. Sen låg jag i min bädd här på golvet och läste i ungefär en timme. Mamma är nattuggla och morgontrött, så jag kunde njuta av tystnaden i några timmar. En tur upp till stan blev det för några ärenden åt mamma. Bland annat köpte jag två flaskor vin till mig själv fast från mamma till födelsedagen. Lite roligt att botanisera i Metropolen Byhålans sortiment på Systemet. Men jisses så mycket folk där var och ”alla” skulle de visst köpa italienska viner…

Vinerna lämnades av i Toffelmammans boning och medan mamma förberedde sig för utgång kokade jag sex ägg som ska bli ägghalvor. Vi gick över gatan till Lilla ICA för att inhandla nåt vi glömt. Sen blev det äntligen dags för dagens längre promenad. Som vanligt tog vi oss ner till sjön och gick Vätterpromenaden fram till stan först, sen till Motalabron. Där vände vi och gick hemåt fast mellan husen. Vi var ute över en timma idag också och det är toppenbra för oss båda. Mamma behöver pausa lite då och då, vilket passar mig utmärkt. Då kan jag fota lite och ibland hinner jag skicka upp en bild till Instagram.

Här är några bilder jag tog under påskaftonslunken:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mamma har skalat tolv räkor medan jag har skrivit detta – och fikat. Innehållet i godispåsen har sjunkit rejält. Strax är det dags för min insats i form av ”resten”. Men det är inte så mycket att göra mer än koka potatis, värma Jansson, plocka fram och duka. Jag börjar bli riktigt sugen!

Och nu vill jag ju veta vad DU har ätit eller vad du ska äta idag på påskafton! Skriv några rader och berätta, för mat är gott!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällspromenad – Byhålan by night

Ett promenerande inlägg.

---

 

Det blev en kvällspromenad igår efter att vi hade tittat på Ann-Sofie i När livet vänder. Tänk att 30 minuter program kan ge en så mycket att tänka på! Det var skönt med frisk luft för tankarna. Rygg och ben tackade för att de fick röra på sig efter en dag tillbringad mest i bilen – och lite i och ur. Mamma pinnade på så bra, vilket glädjer mig. Den nya rollatorn är stabilare än den gamla och fungerar till och med hyfsat utomhus på vintertid.

Vi gick längs med Vätterpromenaden en bit och sen upp till Sjögatan där lilla Tofflans första hem fortfarande står kvar. Då var det grönt, men sen många år tillbaka har huset en beige färg. Men det kallas än idag Gröna Nöden och sägs vara bebott av ”fint folk”. (Det var väl därför vi flyttade…)

Det var mörkt när vi gick ut, men jag tog ända några bilder från kvällspromenaden i Metropolen Byhålan. Här är en del av dem:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Idag då? Jag pinade mig upp efter cirka fem timmars sömn för sedvanlig vardagsadministration. Senare blir det ett par ärenden på stan för min del. Kanske packar jag in mamma i bilen för att jaga en lampskärm samt en tur upp till graven med påskliljor. Vidare har jag fått i uppdrag att gå ner med saker i källarförrådet och att göra fint på mammas balle*. Lax ska inhandlas till påskafton, för det glömde jag köpa igår. Och… jaa, däremellan ska jag klia på några konstiga bett jag fick i förrgår. Jag messade över några bilder till Fästmön igår kväll, men hon blev inte imponerad, mest äcklad. Gissar att hon var trött på skröpligheter efter en tuff första dag med ny arbetsgivare.

Vidare ser jag fram emot att få en vägbeskrivning per mejl som ska leda mig och mamma till en vän på påskdagen. Det är en utflykt jag verkligen ser fram emot! Östergyllen är så vackert på våren och utflykter på landet är härliga.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad! Det är roligt att läsa vad du gör!

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ätbart och vårtecken

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar mat, men även jagar vårtecken.

---

 

Med Fästmön ivägskjutsad till jobbet fann jag mig plötsligt ensam igen. Eller plötsligt och plötsligt… Jag visste ju att Anna skulle jobba. Världens vackraste vårdag är det, så jag funderade i alla fall på att ta en liten promme. Men först ringde jag lilla mamma för att kolla läget. Mamma ska iväg på 98-årskalas nu i eftermiddag och laddade för det. Jisses! Tänk att fylla 98 bast och ha kalas! Det är mammas faster E i ett nötskal, det!

Raclette med potatis och tillbehör blev gårdagens middag.

Min mamma är ute oftare än jag. Hon är duktig och går ut minst en gång om dan. Mamma blir 80 i sommar. Jag fyller 53 nästa månad. Men för att jag ska gå ut vill jag gärna ha ett mål. Nån mat behövde jag inte handla. Igår åt vi rester från frysen – racletteost som hade blivit över sen i höstas. Osten går alldeles utmärkt att frysa i grilltjocka skivor. Till den serverade jag mig själv kokt potatis. Anna fick broccoli, blomkål och vad det nu var mer för nåt i blandningen. Lite inlagda grönsaker som cornichons, pfeferoni, syltlök och oliver är gott till samt pepparmix på osten.

Chardonnay Pays d’Oc var inget höjdarvin.

I glasen hällde jag vad jag trodde var ett säkert kort – ett torrt chardonnayvin. Men det föll mig inte alls på läppen, så det enda serverade glaset blev det för min del.

Min middag idag blir lite kallskuret köpt till extrapris samt mimosasallad. Till Melodifestivalsfinalen dukar jag fram ostar (ett samlat hopplock från våra kylskåp), kex (till mig), finncrisp (till Anna) och var sitt glas rött av nån sort från vinskåpet.

Dammen var frusen och solen speglade sig i isen.

Men… jag skulle ju UT idag… Jag beslöt mig trots allt för att gå en sväng till MM-affären och Tokerian. Jag behövde lite städgrejor och så nåt litet lördagsgodis. Jag tog Skogsvägen dit och passade på att fota näckrosdammen som fortfarande var frusen. Solen speglade sig vackert i den – som synes här intill (bilden är inte Photoshoppad alls, mer än storleksförminskad).

Fast jag ville ju jaga vårtecken! Jag såg solen och hörde fåglarna, men fanns det inga blomknoppar nånstans? Ärligt talat, det vanligast förekommande vårtecknet under min lilla promenad till Tokerian var… inte hundbajs, men skräp. Överallt i gräs, buskar och träd såg jag plastpåsar, chipspåsar, godispapper, kakförpackningar, McDonaldsförpackningar och annat smått och äckligt. Jag irriterade mig enormt, för i det här lilla skogspartiet finns en stor soptunna centralt placerad. Hur svårt kan det vara att slänga sitt skräp där?!

En krokig trädgren – och en massa plastpåsar i bakgrunden, tyvärr.

Vårtecken i form av små näpna blomknoppar var det dåligt med. Jag såg mest skräp, som sagt. På hemvägen tog jag Den långa vägen. Där var det soligare än inne i skogen och då… äntligen såg jag… tussilago! Årets första för min del! Jag ställde ifrån mig kassen och krälade nere i förnan för att ta en bild. En kvinna glodde på mig så att hon höll på att ramla av cykeln hon trampade på.

Årets första tussilago för min del.

Och nu vill jag förstås veta om DU har sett några vårtecken och i såna fall vad! Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Reflekterande konst

Ett inlägg om en utställning. Och en konsthall som är så ny att den inte har öppnat än. Dessutom: Varning för selfies!

Idag har jag varit på en pressvisning en ny konsthall. Ja, konsthallen är faktiskt så ny att den inte har öppnat än. Den invigs i morgon. Premiärutställare är Maria Miesenberger som visar sin utställning Rörelse/Reflektion.

Utställningen består av fyra delar, kan man säga. Jag fick ju förmånen idag att lyssna på konstnären när hon berättade om sina verk. En del är ett gäng bronsskulpturer som är väldigt häftiga. Enligt konstnären är en bonusson och en systerdotter modeller till de androgyna figurerna. En annan del är glasskulpturer av vissa organ. En ingrediens i glaset är uran, vilket gör dessa verk nästan eviga. En tredje del av utställningen består av skulpturer i rostfritt stål där betraktaren kan spegla sig. Fjärde och sista delen består av fotografier.

Som bonus har Maria Miesenberger tillsammans med Johan Killgren byggt ett upplevelserum med speglar och ljus. Här kan man testa olika saker, bland annat se sig själv som tjock eller smal. Jag valde förstås en smalspegel.

Tofflan i smalspegeln.

Vidare finns allt ifrån ljusspel, kalejdoskop, prismor till en konfrontationsspegel och möjligheten att spegla sig själv i nån annans ansikte. Men också att skåda upp – eller ner – i evigheten… Urhäftigt!

Tofflan tittar i evighetsspegeln.

Konstnärliga verk får man inte fota hur som helst. Dessutom är det här en riktigt spännande utställning. Därför föreslår jag dig att ta en tur till Konsthall Märsta i Märsta centrum i morgon, lördag klockan 11. Invigningen pågår hela eftermiddagen med olika evenemang för hela familjen. Och har du inte möjlighet då, så är konsthallen öppen alla dagar utom söndagar. Som pricken över i:et är det fri entré.

Livet är kort. Ibland är det rätt häftigt också att reflektera…

Read Full Post »

Dagens små uppgifter – och förtretligheter…

Ingen sovmorgon i morse. Men för en gångs skull skuttade jag upp före Fästmön. Tyckte hon behövde sova lite längre än jag efter helgens arbetspass. Efter frukost och morgontoalett tog vi en tur till Preem så att vi inte skulle råka ut för nån soppatorsk.

Nästa anhalt var Stormarknaden. Anna är där just nu och handlar julklappar, julmat och gör några ärenden och jag skulle dit för att inhandla en gröngöling*. Jag hade nämligen läst häromdan i lokalblaskan att det kunde bli brist på gröngölingar eftersom en leverans från Danmark var försenad. Ett tag funderade jag starkt på att gå ut i skogen och knycka mig en liten grön sak, men jag är ju så fruktansvärt ärlig, så jag skulle inte palla.

Hur som helst, en hyfsat liten gröngöling hittade jag. Den är strax över två meter, alltså en bit längre än jag själv, men inte så bred och yvig. Vi måste nämligen ha den i ett hörn i vardagsrummet i år, ett hörn nära balledörren**. Men för tillfället får den vila nätad ute på ballen***. Klädd blir den först på torsdag kväll.

Gröngölingen står nätad på ballen och speglar sig i balledörrsglaset.****

                                                                                                                                                         Just som jag fått ut gröngölingen sträckte jag mig lite oförsiktigt, så nu är jag lite handikappad. En oskön sträckning i ryggen, på vänster sida, långt ner är ju inte precis vad man önskar sig när man har tänkt hjälpa Anna att bära in matkassar samt har sin handikappade mamma hos sig i tre veckor. Men det får gå på nåt sätt ändå, det måste det. Jag ska smörja in med min favorit-gel senare och kanske värma på vetekudden också.

Anna messade för cirka 20 minuter sen och satt då på apoteket och väntade. Julklappsinköpen var klara, men apotek och julmat kvar. Och massor av folk… Gissa om jag är glad att jag åkte hem…

Hemma på Morgonen väntar Storasyster med sin sjuka lillebror. Pappa ringde igår kväll och berättade att Elias, som varit hostig ett tag, hade fått feber, stackarn. Tycker extra synd om Elias eftersom han ju skulle få sin julklapp i skolan idag. Transport av barn blir det därför också idag, från Morgonen till Himlen, tillsammans med alla väskor och grejor.

Mamma har kört igång ett köttbulleri och ett pannbifferi på kycklingfärs. Det ska bli pannbiff med potatis och gräddsås till kvällen och kycklingköttbullar till mig på julbordet. Mamma får vanliga köttbullar. Det doftar härligt, kan jag meddela…

                                                                                                                                                             *en gröngöling = en gran
**balledörren = balkongdörren
***ballen = balkongen
****balledörrsglaset = balkongdörrsglaset

Read Full Post »