Det var länge sen jag var på en invigning av Pride, men i år var det dags! Tog 14.09-tåget med denna vackra donna till Kungliga Hufvudstaden för att fira Pride i dagarna fyra.
Vacker och älskad.
Tro det eller ej, men tåget gick som det skulle, tunnelbanan likaså och rummet var… spegelvänt mot vad vi brukar ha. Vi irriteras för övrigt alltid över att toadörren går inåt rummet och inte inåt hallen. Dessutom är det en blästrad glasdörr till toa – och där finns springor att titta i…
Efter uppackning traskade vi iväg till Tanto, där årets Pride går av stapeln. Vi mötte massor av kändisar som Anna kände igen. Själv var jag mest intresserad av husen runt omkring. Detta nybygge är ganska läckert, tycker jag.
Läckert nybygge på väg till Tanto.
Vi var väldigt törstiga, men det var inget vinunderhåll på vägen, så vi fick vänta tills vi kom fram.
Inget vinunderhåll på vägen!
Det blev både mat och dryck när vi kom fram. Anna njöt i solen – ett tag såg det ut som om det skulle komma ett skyfall – i sina nya solbrillor som är mycket spanvänliga. Ögonen bakom dessa registrerar en hel del, kan jag meddela…
En spanerska.
Ölen brukar vara halvljummen och maten sisådär, men i år var öl i alla fall sval och maten god. Fast jag fick förstås ont och kunde inte äta upp.
Maten var god.
Största behållningen av invigningen tror jag vi båda tyckte var detta att glo på folk. För invigningen var det inte mycket med. Trista artister och ointresserad publik. Men roligt och bra invigningstalande gjorde två politiker, sossarnas Mona Sahlin och folkpartiets Birgitta Ohlsson. Tillsammans.
Jag blev ju lite klen och då kändes det extra tryggt att ha två positivhalande systrar i närheten. Du skulle bara ha sett hur den till höger i bild svängde på stjärten när hon halade… Oj, det var så att det rann till… För dig som föredrar brevlådor rekommenderas annars den till vänster i bild. USCH!
Stjärtar av olika slag.
Luftrummet ovanför oss var inte bara fullt av moln. Där kom massor av plan och massor av ballonger. Detta exemplar var rosa och jag kan ju inte zooma så bra med min gamla mobilkamera så njut av ballongen på lite håll…
Till väders…
Årets dogtag var en sorts patron som man kunde skruva isär. Inuti låg ett litet meddelande. På min microlapp stod ungefär att jag skulle välja att gå mina egna vägar och att jag skulle lämna avtryck… Tycker jag var väldigt passande…
Årets dogtag.
Bästa artister var – without no doubt – Gravitonas, ett band som jag faktiskt inte hade lyssnat på tidigare 😳 Så musikaliskt obildad är jag… Gravitonas gjorde sin första och enda Sverigespelning igår på Prideinvigningen.
Gravitonas – fast de syns inte så bra…
Vi traskade ”hem” genom Stockholms-natten och var tämligen nöjda med starten på Pride. Somnade med huvudena på små kuddar – de skitstora som finns i sängarna går inte att sova på.
I morse blev det härlig hotellfrukost. Vi roades av två söta hundar som lekte utanför och av en tysk familj som inte tyckte att det var tillräckligt
schön
att sitta vid vårt bord. Hmfp! Och vi som inte ens hade shorts på oss utan var passande klädda i heltäckande benkläder!
Torsdagsfrukost.
Vi åt och njöt och Anna är lika vacker idag som igår. Nu har vi fyra dar kvar här…
Anna njuter.
Planen för dagen är ett musiebesök. I kväll blir det förstås schlagerkväll i Tanto. Och i morgon eftermiddag ska vi träffa en bloggvän som har blivit en riktigt god vän – trots att vi inte har träffats än.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 