Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘spännande inredning’

Ett inlägg som får avrunda dagen.


Telefonerade med mamma i eftermiddags.
Naturligtvis kunde jag inte hålla mig utan berättade om de två möjliga framtidsutsikterna som kan tänkas landa hos mig i veckan. Jag ville så gärna berätta nåt glatt och positivt för henne! I nästa sekund ångrade jag mig, men då var det försent. Mamma målar upp en bild efter sin egen tolkning och när hon får nog av Somliga drämmer hon dem i huvudet med det. Problemet är bara att det är dottern hon använder samtidigt som hon skarvar lite. Sanningen är betydligt enklare och fulare.

Elias och jag packade ihop hans dator och böcker och åkte till Restaurang Maestro sen. Jag hade ju inte tänkt åka dit igen efter att ha sett matleveransmannen klia sig rejält där bak en gång, men nu blev det så. Det kändes lite roligare att ta dit pojken än till en vanlig pizzeria. Kliande mannen jobbar ju liksom inte inne i restaurangen utan kör bara ut beställd mat.

Maestro har en del spännande inredning. Eftersom restaurangen är belägen i en gammal bensinmack har man gjort sitt bästa för att hålla kvar det lite. Väggarna är av korrugerad plåt – ser det ut som! Det är faktiskt en tapet! Accentfärgen sen är en färg som jag bestämt vet att en viss arg tjej estimerar synnerligen!

Konst på Maestro
Vägg som korrugerad plåt, konst i svart och lime. Den senare är restaurangens accentfärg.


Det finns fler annorlunda detaljer
på Maestro. Idag tyckte jag till exempel att besticken är väldigt vackra. De ser nästan erotiska ut.

Kniv och gaffel Maestro
Erotiska bestick?


Men nu var det inte erotik vi skulle ägna oss åt
utan mat. Elias tyckte att vi fick vänta länge. Det var väldigt mycket folk där. Till sist fick vi vår mat. Elias åt fish & chips, jag tog en Quatro formaggio-pizza. Jag tycker att stället har blivit aningen sämre efter ägarbytet. Till exempel påpekade jag att bordet var vickigt redan när vi satte oss. Servitören skakade bara på axlarna och sa:

Det är det jämt!

och sen gick han – för att hämta nåt att lägga under ena bordsbenet, trodde jag. Men han kan aldrig tillbaka! Jag rev därför av halva min servett och la under bordsbenet.

När maten sen var färdig kom min pizza först. Elias mat dröjde fem minuter. Det är dåligt, tycker jag. I ett sällskap ska alla få maten samtidigt. Eftersom vårt sällskap inte var så stort – två personer – borde det inte ha varit svårt.

Så snart vi hade svalt sista tuggan messade jag Elias pappa som överenskommet att vi var klara för avfärd, men jag frågade också om han hade nåt kaffe att bjuda på. Det hade han! Jerry gör alltid så starkt och gott kaffe, så det smakade kanongott. Till kaffet fick jag en katt i knäet, Felix, som jag en gång för ett par år sen var med och räddade livet på!

Felix i knäet
Felix hoppade helt ogenerat upp i mitt knä.


Det kändes konstigt
att åka hem till ett tomt hem, men jag tänkte att killarna kanske ville umgås lite innan det blev läggdags. Och jag gissar att vi ses igen på skolavslutningen på tisdag kväll.

När jag svängde in på parkeringen såg jag regnbågen sjunka ner i Tokerian. Det sägs ju att det ska finnas en kruka guld i slutet av regnbågen, men jag är inte riktigt säker på att det stämmer i det här fallet…

Regnbåge
En regnbåge över Tokerian.


Jag satte igång med att riva ur sängkläderna för att bädda rent. Nu ska jag göra klart det och inte sitta här och skriva. Måste försöka somna före halv två i natt, ska ju upp tio över sex i morgon bitti för en ny arbetsvecka, med förhoppningsvis minst två, kanske till och med tre erbjudanden om framtiden… (Man kan ju få drömma och hoppas ett tag, i alla fall…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi kom iväg och vi åkte buss. Men oj så det blåste! Vi fick söka skydd i en port medan vi väntade på bussen. Jag passade på att ställa Fästmön mot väggen och ta en bild.


Bruna Anna frös.

                                                                                                                                                         Anna hade ringt OnOff Uppsala för att kolla status på mobiltelefonärendet. De skulle ringa tillbaka en timma senare, det vill säga klockan 15. De har fortfarande inte ringt… Vilken toppenaffär! NOT! 😈

På stan tittade vi i diverse affärer på filmer, skivor, böcker och små askar. Jag såg ett skitroligt spel.


Ett spel som passr min humor. Jag har fortfarande inte vuxit ifrån kissåbajs-åldern.

                                                                                                                                                              Vi tittade och tittade och jag hittade en gul knapp med ett sant budskap.


Ett sant budskap, utan tvekan.

                                                                                                                                                     Inne på en affär var det inte bara jag som tittade på saker, jag kände mig betittad, av en svart insekt…


En svart insekt av nåt slag tittade på mig.

                                                                                                                                                            Vi hade blivit tipsade om ett ställe där det var gratis att gå på toa. Men detta visade sig vara fel…


Fem spänn betalar jag INTE för att gå på toa.

                                                                                                                                                   Eftersom fikatarmen ändå ryckte, hasade vi upp till Kafferummet Storken. Där var tjocksmockat med folk, men ingen toakö. Och dessutom gratis att gå på toa. Härligt! Vi köpte kaffe och chokladbollar som var så färska att de smälte i munnen…


Chokladbollar som smälte i munnen… Annas med kokos, min med pärlsocker.

                                                                                                                                                           Den snälle Ioannis gav oss duktigt med rabatt… Tusen tack, raring! 😀


Duktigt med rabatt fick vi…

                                                                                                                                                         Vi fortsatte lite in i diverse affärer. På Pressbyrån på Stora Torget i Uppsala vill man uppenbarligen inte ha kunder som betalar kontant, för både jag och en annan kund blev nekade att handla – jag hade inget mindre än en femhundring. Skitdåligt! Jag menar, har man inte växel ens på 500 kronor? Nej, vi gick runt hörnet till en butik på Drottninggatan där mina tuggummin var en krona billigare än i Pressbyrån och där tjejen i kassan önskade oss en trevlig dag! Vilken kontrast…

Vi tittade lite på böcker. Observera att jag skrev tittade. Jag köpte inget. Men jag såg en söt bok som jag blev lite sugen på.


Anna och Blomsterkungen låter väl sött?

                                                                                                                                                          Vi skenade lite hit och lite dit innan vi slutligen halkade nerför en brant trappa på Tzatziki. Detta är verkligen en mysig restaurang, inrymd i en medeltida byggnad. Och massor av spännande inredning att titta på medan man väntar på mat.


Vattenpipa och trattgrammofon, intressant kombination och spännande inredning.

                                                                                                                                                            En ljus grekisk Alfa-öl hör till när man besöker Tzatziki, oavsett säsong.


Alfa-öl.

                                                                                                                                                            Ölen var måltidsdryck till förrätten, för min del en chili- och paprikaröra med härliga färger och hetta.


En het och färgstark förrätt.

                                                                                                                                                        Mellan rätterna hann jag knäppa ett kort till. Anna letade efter sin herdestav och sin herdeväska.


Jag undrar om alla fåren är hemma… eller borta…

                                                                                                                                             Huvudrätten blev kycklingfilé med tzatziki, grönsaker och potatis. Mycket gott förutom det irriterande brödet som alltid placeras under filén och dränks i tomatsås. Det blir alldeles uppblött och oaptitligt.


Gott förutom det uppblötta brödet under filén!

                                                                                                                                                        Till detta tog vi var sitt glas husets röda, ett ganska enkelt och något för svalt australiensiskt vin.

Efter huvudrätten fick jag ett roligt och upplyftande telefonsamtal som innebär att jag ska på anställningsintervju på tisdag eftermiddag. Detta firade vi med att inta dessert och kaffe – trots att vi redan var proppade… Det blev en fin kombination av syrligt och sött.


Desserten bestod av yoghurt med valnötter och honung. Syrligt och sött i fin kombination.

                                                                                                                                                         Fin service som vanligt på restaurang Tzatziki! Och som sagt, god mat och dryck. Vi kunde nästan inte ta oss uppför trappan, men vi lyckades till sist och kom ut i en regnig marskväll med endast ett par plusgrader. Vi travade i rask takt till busshållplatsen, men missade antagligen precis en buss och fick snällt vänta i regnet, om än i busskuren – till dess en kille tände en cigarrett. Det luktade inte gott, så vi klev ut i regnet i stället.


Regn, regn, regn… Men ändå, det är ju bättre än snö…

                                                                                                                                                         Tack, mamma, för extrapengen som gjorde det möjligt för oss att äta ute i kväll!

Read Full Post »